Här finns en debattartikel om att införa munkorg på hund i kollektivtrafiken.

Till att börja med så vill jag säga att jag fullt ut förstår och respekterar hundrädda personer. Sen har media varit med och förstärkt rädslan för vissa typer av hundar, sk kamphundar (vilket inte är en ras eller homogen grupp utan ett användningsområde som inte är lagligt).

Sist fick vi läsa om en pojke som blir attackerad av en rottweiler. Hemskt förstås! Flera menar att den unga hunden inte var aggressiv utan lekfull och uppfostrad. Det gick överstyr och när människor griper in blir det värre. Oacceptabelt förstås men knappast hundens fel. Var är ägaransvaret?

Att införa obligatorisk munkorg på alla hundar i kollektivtrafiken för att öka säkerheten är väl en förväntad effekt av alla rapporter om hundattacker till höger och vänster. Antalet hundar ökar i sverige och antalet hundägare likaså. Hunden var ursprungligen ett verktyg för människan för jakt, drag, skydd, vakt osv men är idag mer och mer sällskapshund. Rasernas ursprung är dock inte att vara sällskap utan ofta menat till att utföra ett arbete.

Ska nu hunden straffas igen för att människan inte förstår användningsområdet av att ha en hund? Att få träna, visa den och leka fram rätt beteenden som är acceptabla och vänja hunden vid olika lukter och miljöer? Idag så ska det vara koppeltvång och munkorg för säkerhetsskull. De allra flesta hundar fungerar utmärkt bland folk. Att bli biten av en hund är väldigt osannolikt ändå trots medias rapporter. Media rapporterar sällan och aldrig om goda exempel för det säljer inte och skapar inget intresse. Hunden är så mycket mer än någon dödsmaskin som är ondskefull. De som redan engagerar sig att socialisera och träna sina hundar kommer fortsätta med de, för de som ändå skiter i det kommer det troligtvis bara leda till att de nu “slipper” ta tag i det problemet (=träningen) också. Det blir ju så lätt att sätta på munkorgen men när den åker av så kan hunden bli ett verkligt hot då den inte uppfostrats. Alltså blir det en falsk trygghet.

Om vi ska förbjuda hundar på allmän plats kan vi lika gärna förbjuda unga män i grupp som faktiskt skrämmer många fler än en hund som går brevid sin ägare! Vi kan inte införa hårdare reglering och kollektiv bestraffning för att några är rädda. Vi är alla rädda för nånting. Förbud måste bygga på verkliga risker att skadas inte bara på en känsla.

Och hur blir det för hunden? Kan den andas bra i munkorg? Kan den ventilera sig på sommaren om det är hett (hundens sätt att kyla sig är att hänga ut med tungan och den vägen sänka kroppstemperaturen)? Vissa hundar får kanske gå hela livet med munkorg så fort den är utanför dörren? Det är inget hundliv. Det är ett sorgset liv.

Vad som triggar olika hundar att attackera kan variera. Allt från att hunden lider av smärta/sjukdom/nedsatt syn/hörsel/känsel till att den är ouppfostrad och inte kan läsa av kroppsspråk till att den blivit illa behandlad. Det har hunden sällan rått för utan får leva med det. Ska vi då ytterligare begränsa alla friska sunda hundars livskvalite pga få ägares dåliga omdöme? Det tycker inte vi! Utveckla tester/prov för hundägare istället. Vi går gärna kurs med intyg för att få äga hund, inte ett problem!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"