Här sitter jag och dottern i Kaninhägnet och bara är. Vi stör dom inte, vi försöker inte klappa eller fånga dom. Vi bara pratar och observerar. Tittar på hur dom rör sig, vad dom gör, vad dom undersöker och hur de leker med varandra. Syftet är att:
- Introducera oss, utan att vi blir obehagliga
- Lära känna deras mönster, kroppar, rörelser och uttryck för att kunna se om det förändras på något sätt
- Leta efter friskhetstecken. Stressen med flytten kan göra känsliga kaniner sjuka.
- Mindfulness – finns inget bättre för min mentala hälsa än att bara vara nära djur
- Umgås, jag och min dotter, nyfikna tillsammans
Jag har så klart behövt hantera dem i buren och mellan burarna. Eftersom dom inte känner oss och jag inte har hunnit träna på frivillig hantering så är det en HANTERA situation och inte ett träningstillfälle. Då jag behövt flytta dom har jag gjort det snabbt och med minsta möjliga ingripande. Det är inte läge att hålla fast dom och gosa eller locka dom. Deras stress är alldeles för hög. Man känner deras lilla hjärta slå. Jag hanterar dem så kort stund som jag bara måste, sen låter jag dem vara i freda. Jag finns nära, pratar lugnt med dem men gör inga försök att närma mig dom. Jag vill att dom ska bli trygg med att jag är där men att jag inte förväntar mig något. De flesta djur, stora som små, tycker inte om att bli upplyfta, burna eller hanterade på olika sätt, när de inte själv får välja. Lite som du och jag skulle reagera tror jag?
Men jag tror att dom redan börjat förknippa oss med bra saker också. Båda vågade sig fram och nosa. Båda kom när jag erbjöd lite björkkvistar.
Att få komma ut i hägnet från nattburen var toppen såg man på framför allt Nya. Gunhild är helt klart mer nyfiken och utforskande. Nya tar mer tid på sig. Man ser att när dom för större utrymme så blir rörelserna också större. De har sprungit och jagat varandra. Ruschat genom tunneln flera gånger, Nya råkad hoppa i “sandlådan” som för dagen blivit en pool pga hällregnet som kommit. Snabbt tog hon sig upp! Barnen skrattade. Grannbarnen har varit och tittat och gått in i hägnet. Lugnt och stilla har dom titta på dom, utan att jaga dom. Precis som barn ska göra.
Snart är vi nog vänner, eller hur tjejer?
