Fick tidningen Hundsport idag. Jag gillade två artiklar. Den första där Anders Hallgren diskuterar varför vissa hundar blir aggressiva. Det börjar med den tidiga socialiseringen där valpen lär sig av de hundar den möter. I Sverige verkar vi ha fler hundaggressiva hundar än utomlands. Beror det på att vi är dåliga på att socialisera valparna med snälla vuxna hundar? Det han säger som är så bra det är att många tror att hundar som trycker ner en valp gör något naturligt. Men så är det inte. Valpen lär sig av sina ägare och andra vuxna hundar hur den ska bete sig, alltså kommer den lilla valpen senare att göra samma sak! Så tänk på det!

Utomlands har man ett annat förhållningssätt och hundar går lösa utan att bråka. Nåt att försöka lära sig av? När vi besökte Frankrike så var det helt andra förhållanden. Ingen hund var kopplad. De gick in och ut på restauranger (inte herrelösa hundar utan ägare jobbade på krogen) utan att störa varken människor eller andra hundar. Vore ju mycket trevligare om vi lyckades uppnå detta istället för som vi nu är på väg mot diskussioner om hundförbud och farliga hundar/ägare osv. Ett sundare förhållningssätt och att se hunden som en hund. Då måste vi få till nån form av hundägarutbildning för allt och alla. Det måste bli sunt förnuft hur man handskas med hundar på ett humant sätt, utan våld, nedtryckningar, ryck i koppel, bestraffningar eller andra “hårda metoder”.

I den andra artikeln som Mickis skrivit inom samma ämne men just vad som är skillnaden mellan olika rasers “farlighet”. Många försvarar en stor hunds farlighet med att “små hundar kan också bli arga och farliga”. Alla hundar kan bli arga/aggressiva och bitas men storleken avgör ju hur svåra skadorna blir! En större hund kan göra otroligt mycket mer skada oavsett om en mindre hund är mer aggressiv eller inte. Så att ha en stor arg hund är farligare än att ha en liten arg hund. Därmed inte sagt att det är ok för någon hund att bli aggressiv (det är ett ägarproblem!).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"