Ja vi kan ju passa på att lära oss något om diskbråck då, om det skulle vara det Alf har.

Matte har googlat på olika veterinärhemsidor och forum. Det alla verkar vara överens om är:

1) Det finns olika grader (skalor) av symtom på diskbråck, allt från de hundar som får smärta men ingen annan påverkan, till de som har så stor nervpåverkan och smärta att de inte kan gå eller göra sina behov.

2) Vid lindrigare fall (smärta men ingen annan påverkan) verkar alla vara överens om att vila/stillhet i några veckor   (endast pinkpauser) har bäst effekt. Ofta i kombination med smärtstillande. (Här verkar Alf ligga)

3) Vid svårare fall är operation nödvändig och oftast lyckosam men som med alla ingrepp så lyckas inte detta till 100 %. Några få vovvar får helt enkelt somna in då förlamning och/eller smärtan inte försvinner efter en operation. (Hemska tanke!).

Men på vissa punkter skiljer sig åsikterna lite. Några menar att en hund som fått diskbråck alltid kommer att ha det, mer eller mindre. Att återfall är vanliga och att hunden måste leva begränsat resten av livet. Andra har exempel där hundar blivit helt återställda och återgått till rätt krävande aktiviteter. Resultaten är givetvis varierande från individ till individ men några menar att en diskbråckshund aldrig mer får gå i en trappa t ex.

Vi får helt enkelt vänta och se hur det går för Affe…. Men vila ska han. Oavsett hur det går så vill vi bara att han inte ska ha ont! Han behöver inte klara att jaga för att vara hos oss. Vi har inga högre krav än att han ska trivas med livet. Så snälla Alf bli frisk nu!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"