Då har vi varit in på djursjukhuset igen. Alf fick ett chip i nacken och Theo fick stanna då han ska kastreras. Alltid svårt att lämna dom där men Theo följde så glatt med sköterskan med viftande svans. Innan dess hade matte förklarat att man måste vara snäll med Theo fast han kan busbita då han inte haft det så bra och inte vet att han är hårdhänt. Att han skäller om han får tråkigt och gärna vill vara nära. Matte är alltid orolig när dom ska sövas. Sköterskan sa att hans värden var bra (hjärta och lungor) och att han verkade rätt lugn trots allt. Modiga lilla Theo.
Alf gjorde inte en min när han fick chipet i nacken trots en stor hemsk nål. Duktiga lilla Alf.
Det blev ju inte som vi hade tänkt oss. Vi hade ju gärna sluppit skicka dom på dessa operationer men nu har vi medicinska skäl och det viktigaste är att vi har två friska hundar som går bra ihop.
Matte frågade även om det fanns något milt lugnande ifall Theo-terrorist vaknar och är sitt vanliga excentriska jag. Vi fick tips om ett medel som finns att köpa på apoteket om han efter två dagar blir galen med tratten på. Då kan vi dämpa honom lite under tiden han måste leva med tratten. Inte så kul julklapp för honom.
Alf tar igen sig i soffan hemma i väntan på Theo.
Jag hade glömt kastreringen, så hjärtat hoppade lite 🙂
Det går bra ska du se! De är ju så attans duktiga på sövning numer. Men tro inte att jag inte har ALL förståelse för din oro! Har ju J som har urdåliga tänder t.ex. för att han är osäker att söva.
En tanke: Kanske lika bra med tratt just vid jul när det händer så mycket extra kul!
PUSS till båda pluttarna!
Ja det har du rätt i. Det är första julen för Theo med oss så kan ju vara bra att han inte kommer åt överallt..