Har pratat med en person om hundträning lite till och från. Det framkom att personen inte var nöjd på den kurs denne hade gått med sin hund. Mest på grund av att träningen inte kändes bra, ingen ögonkontakt med hunden, mycket krav och regler men lite belöning. Det kändes inte rätt. Varken för ägaren eller hunden.
Jag tipsade om skvallerträning, hur det funkar och hur man skulle kunna träna. Personen har nu provat på och upplever att det är en mycket roligare och bättre metod där ögonkontakt belönas och där godis är ok att ge.
Hundträning ska kännas rätt i magen. Känns det inte rätt så kommer metoden nog aldrig fungera. Man ska strunta i vad andra kallar metoder (“köttbulledressyr” eller annat) och gå på sin egen magkänsla! Det är inte dom andra som ska uppfostra din hund. Det är du.
När jag gjorde praktik på barn- och ungdomspsykiatrin så sa en psykolog åt mig att vilken metod man använder har mindre betydelse för resultatet -det är relationen man får som är avgörande för om en behandling lyckas eller inte. Metoder använder man dels för att stärka sig själv och förmedla en trygghet i vad som kommer att hända men delvis också för att metoder är beprövade och har visat effekt i något avseende. Effekter kan man uppnå på bra och dåliga sätt.
Så tror jag det är med hundträning också. Hittar man en metod som man själv känner sig trygg och bekväm med så förmedlar man också det till hunden.
Ingen metod passar för alla. Det gäller att hitta det som passar för en själv. Det är verkligen inte lätt men när det funkar så blir träningen så mycket lättare och roligare!
Jag skäms inte att säga att jag gärna matar mina hundar fulla med godis. Dom är godismonster. De jobbar lätt för små godisbitar. Jag når resultat. De tycker träning är roligt. Vi hamnar aldrig i någon kamp (där den ena försöker tvinga och den andra försöker fly/undvika tvånget). Vår relation bygger på glädje och godis. Låt så va att någon tycker det är mutor. Vi når de resultat vi önskar. Andra får nå sina mål hur de vill.
