Har funderat på olika uttryck som florerar i hundvärlden, framför allt två st.
Det första är “en stor hund i liten kropp“. Vad menar man med det? Vi sa nog också så i början och fick ju höra det när vi skulle köpa tax, att det är “en stor hund i liten kropp“. Det känns som ett uttryck för att kompensera för att taxen är en liten hund, jämfört med stora hundar, men skulle det vara något dåligt? Är en större hund mer “hund“? Kräver en större hund mer av sin ägare?
Nu tycker inte jag det stämmer längre. Alla raser har olika egenskaper. En ras kan vara “lätt” för den som vet vad de köpt och som valt ras med omtanke och samma ras kan vara “svår” för den som inte vet vad de har i kopplet. Har man en större hund kräver det att ägaren har lydnad på sin hund eftersom en stor hund kan göra stor skada om den skulle bita/försvara sig. En liten hund kan man de fakto plocka upp under armen och gå iväg med. Sen tycker jag att alla hundar ska ha samma lydnad. En liten hund ska inte heller tillåtas stå och skälla okontrollerat eller göra utfall. Men då kräver det också viss lydnad från omgivningen också! Man går inte fram till en schäfer som skäller men man dyker på en lite hund som skäller och visar tydliga avståndstagande signaler (vill ha större utrymme) och sen förvånas man/bli arg för att hunden biter?!
Det ligger nog ändå en god bakgrund i uttrycket att vissa små hundraser är krävande på det sättet att de avlats för arbete (jakthundar, vakthundar, vallhundar) medan andra små raser avlats på sällskap, med mindre egna initiativ kanske. En mer korrekt beskrivning av just taxen kanske är att det är en mellanstor hund med korta ben inte en liten, avlång hund. För taxen är långt tillbaka avlad från stövare.
Det andra uttrycket som vi inte får riktigt kläm på är “hunden blir vad man gör den till“. Det är också väldigt luddigt uttryck. Alla hundar föds med vissa genetiska grunder, egenskaper och får en egen personlighet. Dessa går att forma till att hunden blir vad den var tänkt att bli ( t ex en brukshund som vinner en lydnadstävling, en jakthund som jagar på ett korrekt sätt, en vallhund som flyttar får osv). Samma hundras/hundinidivd med samma genetiska egenskaper kan bli farlig med fel ägare.
Ta exempet amstaff. En amstaff kan bli en duktig lydnadshund, träna och tävla i t ex weightpull och vara en vänlig, sällskaplig familjehund. Samma hund kan också bli grannarnas skräck, polisens mardröm och barnens fiende med en ägare som slår, hotar, kräver för mycket och inte aktiverar sin hund under strukturerade former. Its as simple as that. Så i det fallet blir ju “hunden vad du gör den till” men du kan inte göra en vallhund till en grythund, du kan nog inte förvänta dig att en brukshund ska söka upp vilda djur och förfölja dom med skall. Skulle det ske så har det nog mer med just den individens förutsättningar att göra, att den skiljer sig från sina raskompisar, än att du lärt hunden något nytt.
Vi har små hundar. Vi är stolta över våra små hundar. Att de är små betyder inte att de inte är arbetande hundar. Så här är en bild på våra små arbetande hundar som vi är så stolta över. Gullegrisar. ♥
En reflektion så här på morgonen. Dags att kliva upp. Det är sol ute! ☼
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
tycker du är orättvis mot små hundar då dom faktiskt så¨som mellan och stora hundar haft ett syfte från början. jack Russell är råttjagare, chihuahua är “larm hunadr” osv. men rätta mig om jag uppfattat de du skriver fel..men vart vill du komma med amstaff?? de är en från början vall till större boskaps djur.. Hundar har inte i sin natur att kampa! de är nått människan skapat. du ser de hos vargen en idag att dom undviker att stöta ihop med en annan vargflock genom ex. markeringar osv..kamphundar tillhör inte en viss ras bara idioter som utnyttjar hundarna på fel sätt..visste du att amstaff är kanon på agiletty? visst krävs de rätt man till viss hund men de finns bra mycket småfolks hundar som låter sina hundar komma undan med allt just för att de är små hundar..ser bra mycket mer olydiga småhundar än mellan och stora hundar..jag har själv 2 blandras hundar och bra och dåligt. men den 1a jag skaffade lärde jag mig allt med och jag vet hur dan hon kunde blivit, så rätt nöjd med hur hon är idag även om jag kommer få arbeta med henne hela hennes liv..mina hundar är absolut inga guldhundar..och jag vet jag måste göra mer men motion är inte allt..tro mig..hunden visar vår spegelbild..snälla skyll inte på ras, storlek osv hundar har arbetat för oss. man har grävt fram gravar där människor begravts med sin hund sen långt tillbaka…hunden hade ett arbete, en uppgift på flera olika sätt förr. dock inte nu så mycket som dom vill och behöver..finns inte en art människan mixtrar så mycket med som hundar och de är sjukt. döva dalmatiner, bullterriers med tvångstankar (ligger numera i deras gener ja) schäfrar som är räkformade och inte kan tömma tarmarna, moppsar som inte kan andas och man är tvungen att söva för att kunna göra rent i hudfliken ovanför nosen..och du har tax och vet själv hur de är med höfterna så som jag haft problem med min schäfer mix..visst en större hund kan döda och göra stora skador. men inte hunden de är fel på. människan har format hunden..säger snarare hundkörkort..finns inget djur vi sätter så höga krav att förstå vårt tänk som hunden. blir du sparkad av en häst så vet du att de är ett djur och du inte ska stå bakom osv..hunde kan få dödsstraff…orättvist tänk!!!
Ja jag försökte beskriva att om man väljer rätt ras till rätt syfte (oavsett storlek) så fungerar det medan samma ras hos en annan ägare kan bli farlig. Som jag skrev ska alla hundar ha samma uppfostran, även små hundar. Däremot är bettet från en stor hund farligare än hos en liten.
Jag tog amstaff som ett exempel (hade kunnat ta vilken ras som helst) eftersom den ofta förekommer i media. Jag försökte även här beskriva precis det du säger – det är inte amstaff (rasen) i sig som är farlig, det är de oansvariga och okunniga ägarna. Jag skrev att Amstaffen är duktig i många olika grenar om den tränas rätt (jag visste dock inte att de var duktiga agilityhundar 🙂 ) Jag ville komma fram till att amstaff är en arbetande ras som ska arbeta med sin ägare, inte vara en statussymbol eller användas för att skrämma grannarna. Däremot kan en amstaff hos fel ägare bli farlig. Senast igår stod det i tidningen att en 6 årig pojke blivit biten av en amstaff här i stan. Det är så tragiskt när det händer och det är nästan uteslutande ägarens fel!
Jag håller med dig om att vi ställer otroligt höga krav på våra hundar och vi manipulerar hundarna genom avel på både gott och ont. Där gäller samma – det handlar om okunskap när vi avlar på döva hundar, hundar med allergier eller höftledsfel.
Olydiga hundar tycker jag finns både hos stora och små raser. Hoppas jag förtydligade lite. Det var ingen kritik mot någon ras, varken små eller stora. Det var ett inlägg om hur vi människor påverkar våra hundar på bra eller dåliga sätt. En del skyller sina misslyckanden på rasen (eller media som drar alla “kamphundar” över en kam).
Bra skrivet 🙂