Såg ett inlägg på facebook där en ägare berättade om att hens “kamphund” hade räddat livet på hens dotter genom att larma att dottern hamnade under vattnet så de kunde rädda henne. En jättefin historia om hur hundar kan vara livräddare. Men hela inlägget avslutades med orden “dela gärna detta då våra raser behöver all positiv uppmärksamhet som finns“. Det gjorde mig lite brydd.
Jag vill förtydliga en sak ur mitt eget perspektiv, som är respekt och viss rädsla för dessa raser och deras ägare. För mig handlar det inte om raser eller om vad som står i tidngarna i första hand. Det handlar om hur ägarna själva beskriver “vad de har i snöret”. De flesta jag mött med såna hundar säger alltid “Jag vet vad jag har i snöret. Man måste vara hård, tydlig och bestämd. Man får inte låta dom ta över och tro att dom bestämmer. Det gäller att sätta dom på plats direkt“.
DET skrämmer mig. Okunskapen om vad de har i kopplet! Jag har inte en hund av kamphundsras. Jag kommer aldrig skaffa en heller. Men till och med jag har läst och pratat med instruktörer, för att förstå att dessa hundar är allt annat än svårdresserade bestar som försöker ta över familjen varje chans den får. Snarare tvärt om. Förarveka, signalkänsliga och lite mesiga nästan.
I mina öron blir kombinationen av en ägare som anser att hunden snabbt ska tryckas ner för att inte bli ett monster, och en signalkänslig, förarvek hund som på grund av denna behandling utvecklar osäkerhet och rädsla, en dödlig kombination! Just därför tror jag att det sker dessa angrepp. Ägaren har försökt “uppfostra sin hund” och “sätta den på plats” vilket har skapat en osäker och rädd hund som gör utfall.
Så för mig handlar det inte om hunden eller rasen. Jag hade inte varit rädd om dessa ägare istället beskrivit sina hundar som snälla, vänliga och lättlärda. Hundar med humor som kräver en tydlig men vänlig hand. Då hade jag förstått att de “vet vad de har i snöret“.
Så istället för att försöka sprida budskapet om att de kan göra hjältedåd så försök ändra attityden hos de, i mina öron majoriteten av, hundägare som fortfarande tror att en muskelhund behöver tryckas ner med våld!
Om rasklubbarna eller medlemmarna själva lyckas med detta så kan vi nog alla leva i fred med varandra. Inget gott kommer ur rasförbud som införts i vissa länder. Men jag kan nog förstå varifrån de tankarna kommer…
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Mycket bra!
Jag ville lära mer för att inte riskera att fastna i för många fördomar (lätt för vem som helst). Så jag gick med i gruppen Kamphundsproblematiken på FB. Har gett en hel del.
Tyvärr är vi väl många, många som känner igen att få den där beskrivningen av ägare som egentligen inte ALLS vet vad de har i “snöret”.
Min “käre” granne är ett exempel. Han tycker t.ex. att det är självklart med aggression mot andra hanhundar. (Vilket för mig tyder på dåligt hundkunnande/intresse, men myten har ju frodats länge att “alla hanar ogillar andra hanar”. “Eller minst99%!” sa’ en väninna till sambon. Henne hade jag liiiiiite svårt för…..)
Men jag har upptäckt att många (inklusive jag själv för 10-15 år sedan kanske) har oerhört svårt för att skilja på rädsla/osäkerhet o aggressivitet.
Så bra! Träffat många “kamphundar” där jag verkligen har känt oro, inte på grund av hunden utan av ägarnas uppträdande och attityd. Har undrat många gånger hur det har gått för ekipaget sen när kursen är slut.
Bra skrivet! Har också reflekterat över det där faktiskt, och vet att seriösa hundägare med rasen blir minst lika brydda. Trist och farligt är det.
Tack. Ja jag hoppas att de försöker jobba aktivt med information och att vara inbjudande för dessa personer att komma med på träningar osv så de får lära sig att det inte handlar om att vara hård mot hunden. Tror många inte känner sig välkomna på träningar kanske och därför går i sin egen tro om hunduppfostran.