.. med att skriva någonting klokt så jag tänker att jag lägger ut det här med. Det är ju fördelen med sin egen blogg. Jag får skriva precis vad jag vill 😉 Frågeställningen handlade om “hundpiskaren” (som jag hört att hans nya namn är) även känd som CM på TV.
Mina ord om detta:
“Jag tycker man ska tänka så här i alla hundträning. Om du ska hjälpa din hund i olika situationer hur skulle du själv bäst lära dig? På skolan, på jobbet? Hur är en bra lärare/Chef? När du gör fel, får du skäll då och känns det bra? Eller skulle du prestera mycket bättre och med glädje om du fick uppmuntran och stöd när det blev svårt?
En hund gör inget för att jävlas. Den behöver, i min värld, inte åthutningar eller “nu skärper du dig”. Hunden reagerar på en situation den inte kan hantera genom att göra något du som ägare uppfattar som oönskat beteende. Hunden talar tydligt till dig – hjälp mig jag klarar inte det här själv. Vad gör du då? Rycker i kopplet? Hänger hunden i kopplet tills den slutar skälla på grund av syrebrist? Trycker ner den tills den inte vågar tala om för dig längre att den inte klarar av en situation.
Jag tycker hans metoder inte fungerar. De tar tillfälligt bort ett oönskat beteenden men kommer antagligen skapa fler oönskade beteenden eftersom hunden kommer sluta tala om för dig när den inte klarar av en situation.
Det är min åsikt”
Kloka eller inte? Håller ni med mig? Kom ihåg det där med kroppsspråket. Hunden kan inte med ord säga hur den uppfattar saker den visar ju det! Om vi är nog lyhörda så förstår vi det. Jag jobbar med mig själv hela tiden för att inte bara reagera – utan att tänka till innan. Jag gör misstag, jag blir less och “förklarar” för taxarna ibland varför man inte gör si eller så, när jag istället borde visa, stötta och uppmuntra. Det är inte lätt att vara hundägare, men jag känner att mina grundprinciper är positiva och vänliga.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Absolut 5:1 funkar närman jobbar med människor också 🙂
Jag har vart förvirrad ett bra tag nu med vart jag står, har alltid trott jag stått någonstans mitt emellan. Men efter att ha gått kurs på hundens hus inser jag att jag är mer snäll än jag tror. Det som jag tror på nu efter jag håller på och lär känna min hund är enligt mig att man är mycket snäll i relationen men också tydlig och visar/sätter gränser för vad som är ok och inte ok. Nu kanske det låter som jag står någonstans mittemellan så är det inte att vara tydlig handlar inte om att trycka ner hunden på backen utan göra allt man kan för att hunden ska lyckas. Det finns såklart olika sätt att nå fram:)
Man underskattar att vara snäll, att vara snäll är inte samma sak som att vara mesig eller otydlig/velig. Tvärt om man är snäll om är tydlig, vänlig och då når man längre i relationen. Regeln 5:1 är ju känd som funkar. Du måste berömma/ge positiv uppmärksamhet fem gånger mer än du tillrättavisar/styr och ställer.
Hej! Tack så mycket. 🙂
Jag som valpägare går gärna ut och letar upp andra hundar på gatan för tillfället, och det är som du säger synd när man möts av folk som inte har koll på sina hundar och låter dom göra utfall.
/Lina
Hihi, är också med i den diskussionen. 😉 (reverse) Det är hopplöst, men jag fortsätter ge mig in i alla fall. =P
Haha jaså du också 🙂
Håller med dig i det du skriver!
Och tyckte du va bra på att förklara det dessutom!
Tack!