Nu på morgonen har vi lämnat in Alf på djursjukhuset igen. Nu är det, förhoppningsvis, sista operationen på grund av hans tumörsjukdom (godartad körtelförändring på svenska. Sen har det något latinskt namn som jag inte kan). Sen ska allt vara borta och enligt veterinärerna (två olika djursjukhus som bedömt) ska det vara ytterst liten risk att det återkommer. Hela historien började 2011 med en knöl som kom och gick, vid analöppningen. Efter flera besök hos veterinär under flera år så beslutades att göra en biopsi i november 2013. I mars 2014 opererades en knöl bort då det hade bildat ett sår som inte ville läka.
Här kan ni läsa tidigare inlägg:
Det är tredje gången Alf sövs. Hittills har han gjort en biopsi och en operation för att få bort en stor knöl/sår som inte läkte. Känns inte kul att söva honom igen men det är ju för hans eget bästa. Vi har även haft tur med försäkringsbolaget som stått för de mesta av kostnaderna hittills. Agria har även direktreglerat kostnaderna utan krångel. Det tackar vi för! 🙂 Veterinärerna har även varit hjälpsamma och pratat med Agria i förväg så vi har fått tydliga besked om vad försäkringen täckt och inte. Första chipkastreringen vi gjorde gick inte på försäkringen t ex. Nu var inte det någon stor kostnad men det känns skönt att veterinären och försäkringsbolaget har en snabb kommunikation. Det blir lättare att planera ekonomiskt för oss. För oavsett vad det kostar så ska han ju få den vård han behöver. Tänk vad mycket djursjukvården kan göra och hur duktiga dom är?
Stackars Alf, han gillar ju inte att vara ifrån oss. Han är ju osäker kring nya människor men alltid vänlig. Lilla hjärtat.
Jag är lika nervös varje gång jag lämnat honom där. Även om jag vet att dom är proffs och tar bra hand om honom. Nu väntar jag bara på att dom ska ringa och säga när vi får komma och hämta honom. Som tur är får vi hem honom i eftermiddag redan. Ska bädda ner oss på golvet med honom när han kommer hem. Vi har bokat tvättid och ska tvätta filtar så dom är rena också.
Inte kul när dom små är sjuka men det går ju inte att undvika. Varför det blir så för en del hundar får man säkert aldrig svar på. Han hade ju histiocytom när han var liten också, kanske har han haft högre hormonproduktion än andra hundar? Eller så har han varit mer känslig för hormoner eftersom både histiocytom och den nuvarande tumörsjukdomen är hormonpåverkade? Ja, egentligen spelar det ju ingen roll, bara han blir frisk.
Hoppas att eländet är över snart och att såret läker snabbt denna gång. Förhoppningsvis slipper han stygn denna gång, för de irriterade i det förra såret. Sen fick matte en chock när husse kom ut och hade lämnat Alf till veterinären. Han hade vägt honom för att få exakt vikt. Sist vi vägde honom låg han på 9,6 kg. Senaste gången han vaccinerades tyckte veterinären att han kunde gå ned lite grann i vikt för att må så bra som möjligt. Vi höll med om att vi kunde öka motionen och minska maten (eller främst godis vid träning, byta till nyttigare). När husse vägde honom idag låg han på 10 kg! Inte konstigt att veterinären tyckte han kunde gå ner lite i vikt!
Ett hg på en liten hund kan motsvara flera kilo på en människa som jämförelse. Det visar också hur viktigt det är att regelbundet väga sin hund. Vi har inte sett att han ökat i vikt men svart på vitt så har han ju det. Så nu blir det en översyn av motion och kost. Det främjar även husse och mattes hälsa om vi motionerar mer 😉
Till råga på allt så är matte jätteförkyld och febrig men som tur är är husse ledig idag och imorgon. Vår boxer till TV:n gick sönder igår också men husse kom ju på att vi kan se basutbudet via analoga nätet så vi har i alla fall några kanaler att se på.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
vi håller tummar och tassar för att alt ska gå bra och för att ni får hem en glad hund som är redo att se över sin motion och öka med lite snöbus i vinter 😉
Håller tummar för att allt går bra och att han/ni slipper mer strul nu <3