Vi bor på ett ställe där i stort sett alla barn vi möter frågar innan om de får klappa våra hundar. Vuxna däremot har inget hyfs och dyker på hundarna. På andra platser beskrivs det att barn kan kasta saker på hundarna, slå mot dom eller på annat sätt beter sig illa. Föräldrarna gör inget eller ler/skrattar, som om det är ett busstreck.
Om du som förälder skrattar eller ler när ditt barn slår mot, kastar saker mot djur (eller andra personer) så har du ett allvarligt problem. Det är inte att vara “busig” och det är inte ett sunt agerande för ett barn. Små barn (första tre åren typ) kan möjligtvis ha svårt att förstå sånt här men barn förstår förvånansvärt fort att man inte slår på andra eller på djur, om de är sunda och har fått lära sig det tidigt i livet.
Ett barn som visar ett sånt beteende är på väg att utveckla ett allvarligt antisocialt beteende, och det är inget man skrattar bort. Det är inget du plötsligt kan stoppa när barnen är femton år och begår allvarliga brott (misshandel eller djurplågeri). Varje år kommer rapporter om tonåringar som kastar smällare efter hundar t ex. För det hänger ihop, en person som kan göra illa djur kommer inte heller respektera människor i framtiden. Att förstå vad som är ditt och mitt, att mitt beteende påverkar andra och de konsekvenser som t ex rån eller misshandel orsakar är stora och djupa sår. Så man är naiv om man tror att det ska “gå över av sig själv” om en sexåring kastar sten på en hund. Jag hade blivit jävligt orolig om jag var förälder…
Tänk också på vad du utsätter hunden för när du som förälder låter ditt barn agera så mot djur. Om du själv är hundrädd eller till och med tycker illa om hundar, så borde ju du också förstå att en hund som blir rädd för människor är farligare och otrevligare att möta än en som tycker om människor. Vilken bild tror du att hunden får av människor efter att ha blivit slagen eller misshandlad? (Ja att kasta pinnar eller stenar mot någon är att misshandla denna).
Jag vet inte hur många föräldrar som läser denna blogg men kanske någon sprider detta vidare till någon som får sig en tankeställare…
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Handlar om att stoppa sätta gränser. Stötte på ett barn som gick med sin hund, vars kompisar sprang runt och lekte men stressade hunden ( givetvis lek och barnen inte visste bättre). Jag sa till min sambo om vi inte gör något kommer barnen att bli bitna av hunden( givetvis inte denna hundens fel). Min sambo hjälpte barnet in med sin hund och sa till barnen att hunden vill vara ifred. Barngruppen springer fram till min hund , jag säger NEJ ( väldigt bestämt) barnen tittar. ” vi vill ju bara leka batman” säger barnen. NEJ det är inte okej ni kan bli bitna om ni springer fram mot fel hund. De slutade busa framför min hund . Träffade samma barn efter vi gått skogsrundan de hälsade mest och vi hälsade tillbaka.
Vart FN är föräldrarna?
Så bra skött av er!
Usch! Verkligen inte okej alls! Tycker det känns som en hårdnande attityd i samhället, näthat, pedofiler, djurplågare, o.s.v vart är vi på väg? Eller har det alltid varit så och att jag varit lyckligt omedveten tills nu när man har fb?
Nä nog har det alltid funnits men ibland tror jag att det har hårdnat också.
Håller SÅ med dig!
Och tänker på en kvinna jag tidigare umgicks mycket med. Hon var nästan lite besatt i att läsa om seriemördare (typ Jack the ripper o mer moderna). Hon påpekade ofta att närmast alla sådana börjat med att plåga djur….
Därmed givetvis INTE sagt att alla som plågar (och du har så rätt, minsta sten är åt det hållet) djur skulle bli seriemördare! Inte alls! Men faran KAN finnas där att den människan fortsätter med plågeri även av människor.
ja precis, om barnet inte får hjälp då går d inte att försöka rädda när barnet är äldre..