Snubblade över en intressant artikel (på engelska) där man framhäver att det i studier framkommit att gener påverkas av omgivande miljö. Det innebär att gener och DNA är påverkbara av den omgivande miljön. Läs den här.

En studier på råttor, där man vid en viss doft gav råttan en lätt elchock vid upprepade tillfällen, fann att även när man slutat med elchockerna så blev råttan rädd för just den doften. Inte så konstigt kanske. Det som är mer intressant är att man avlade på dessa råttor och fann att ungarna reagerade med rädsla för samma doft utan att ha varit utsatt för elchocker. Man avlade sedan på dessa ungar och även nästa generation visade rädsla för samma doft. I detta fall vill man påvisa att det skett en förändring i DNA/generna som förts vidare i generationer. Denna förändring/påverkan på generna sker lättast i tidig ålder. Gener kan påverkas och omformas av miljöpåverkan i syfte att stärka överlevnaden hos nästa generation. Inom avel kan man inte längre tänka att föräldrarna är genbärare av stängda nedärvda faktorer. Valparnas DNA påverkas också av uppfödarens miljö samt det nya hemmets miljö.

Alltså kan tidiga skräckupplevelser “gå i arv” så att säga. Det kan ju vara intressant och viktigt att tänka på framför allt vid avel. Även enskilda hundägare måste få en förståelse för hur påverkbara hundar är och hur mycket vi kan styra och forma dem i grunden. En trygg och stabil omgivning kan på samma sätt minska risken att en gen framträder på ett negativt sätt.

Fick även tips om en föreläsning att se från Hundutbildningsgruppen om Epigenetik med Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Föreläsningen är från Adventure dog conference 2011. Inspelat den 3 december 2011 på Thorildsplans gymnasium i Stockholm.  Se den här. Det finns även föreläsning om Avel.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"