I fredags åkte vi för att sova över hos mormor för att på lördag morgon starta som nummer 2 i KLKK:s nybörjarklass. Första gången i inomhusarena, trängre, högre volym och fler störningsmoment. Dessutom har vi inte haft så tidigt startnummer tidigare. Vi kom dit först av alla för att Alf skulle få en chans att lukta in sig och vänja sig vid miljön. Det blev minimalt med uppvärmning, matte hade uppenbarligen inte något riktigt gott godis (egentorkad kyckling) och så kom nerverna. Herregud så nervös jag blev. Varför?! Så Alf blev ofokuserad och det gick så här:

Jag är nöjd med poängen. Alf var orolig kring hundarna runt banan och han reagerade också på att husse stod och tittade på. Mest mitt fel i dålig uppvärmning och nervositet.

 

Kritiken från domaren var ju jättebra! Jag går alldeles för mycket och böjer mig ner. Och så tjorvar jag med kopplet. Jag tar medvetet ut vänstersvängarna eftersom han är så lång så kan han inte vända på en femöring, då backar han istället. Så jag har pratat med min tränare om att faktiskt hellre ta en minuspoäng för att man gör svängen för stor (för långt från skylten) men det fick vi inte 🙂 Så fick vi reda på att de hade så få starter dagen efter att de skulle köra en till nybörjarklass så vi anmälde oss till den på plats.

På lördagkväll åkte vi förbi mattes kusin och hundarna fick leka med Messi 🙂 Den här gången gick det mycket bättre. De var goda kompisar.

Så på söndag fick vi komma kl 11.30 och hade startnummer 11. Vi hann värma upp och matte köpte en varmkorv i fikat och delade små bitar i fickan till uppvärmningen. Bingo! En mycket mer glad Alf. När vi gick banan kändes det bra, kontakten funkade och han var med mig hela vägen trots hundar runt i kring. Nervositeten kom men inte alls som dagen innan. Så gick det så här:

Fantastiska 92 poäng! Herregud! Han slog till ordentligt Alfen 🙂 Skönt att det mest är förarfel där jag själv trixar med kopplet och inte har koll på fötterna. Sånt får jag träna på men Alf han kan!

Det var snurriga banor båda dagarna, med många höger och vänster snurrar så det var svårt att hålla koll på åt vilket håll att gå. Jättestolt över oss och så kul att vi fick med oss en så skön känsla hem.

Theo har fått egentid med mormor och mormor har stickat så fina tröjor åt pojkarna så dom inte ska frysa!

 

Nu ser vi fram emot tävlingen i mars. Tänk om han kniper ett diplom?! 😉 Vi är inte alls redo för någon fortsättningsklass utan kommer nog köra på i nybörjarklass ett tag till. Alf behöver verkligen få vänja sig vid tävlingsplaner och att slappna av kring andra hundar. Annars kommer jag aldrig våga träna med honom okopplad. Vi har roligt och det är det viktigaste 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"