Kan den här veckan bara vara över? Vilken katastrof det har varit. Vi behöver en ny start och en vändning till det bättre. Började ju med att Theo på måndag kväll blev dålig, ville inte gå och skrek om vi rörde i honom. In på djursjukhuset och få smärtlindring. Hem och vila. Under veckan har han snabbt blivit bättre. Vi tänkte att d var en sträckning eller nån muskelspänning då han inte såg ut att ha ont när han legat still utan bara i vissa rörelser. Han har själv varit uppe och gått lite och druckit, ätit och gjort behoven som vanligt. Vi har hållit honom i stillhet, fått sova i bur på golvet och bara vara ut och kissa och sen in. Men fredag och lördag var han så pigg att vi tänkte att han kunde få följa med på en kortare promenad. Men då på lördag kväll så ville han inte röra sig igen. Inte gå inte äta inte kissa. Skrek när vi rörde honom. Så det var fel bedömning av oss att ta med honom ut.

Ikväll, söndag, har han inte kissat sedan lördag kväll. Inte druckit men ätit lite. Inte rört på sig alls på hela dagen, inte varit ut. Så ringde på morgonen till veterinären. Vi valde då att avvakta under dagen om han efter metacam skulle vilja gå ut och kissa. Men kl 18 visade han fortfarande inga tecken på att röra sig eller vilja gå ut. Då åkte vi in igen.

Dubbel dos smärtstillande. Veterinären fick knappt ta i honom så skrek han. Hon sa att de svåraste patienterna är just de som är väldigt smärtkänsliga och skriker innan man rör i dom. Då vet man inte om de har ont eller om de är rädda för att det ska göra ont. Så hon kunde så klart inte göra någon utredning. Vi beslutade att vänta 30 minuter på veterinärstationen för att se om han därefter kunde få kissa/bajsa. Då skulle han få följa med hem eftersom d är mer stressande för honom att stanna över natten. Hon föreslog även att vi under dagtid (då det är billigare) gör en röntgen för att kolla hur diskarna ser ut. Är det ett nytt diskbråck?

I väntan hos veterinären.

Så efter 30 min väntan provade vi gå ut. Han ville knappt ur buren, säkert för att han förväntade sig att det skulle göra ont. Men så fort han kom ut så kom det två stora högar! Sen lite kiss också! Halleluja för smärtstillande! Han får följa med hem. Imorgon, måndag, ska vi tillbaka och röntga ryggen. Vi har bestämt oss för att ge honom en chans. Då han tidigare haft ont i ryggen och troligen haft ett diskbråck så vet vi att han kan få ont. Vi röntgar nu för att se hur det blir i i framtiden. Om ryggen är väldigt dålig så kommer vi inte att utsätta honom för eventuella operationer eller så. Då får han somna in om han får stora problem med ryggen igen. Men om smärtlindring och vila fungerar och han inom en överskådlig tid blir bra igen, eller åtminstone så bra att han kan leva ett någorlunda aktivt liv – så ska han så klart få all vård han behöver. Det är så svårt att ens tänka tanken att avliva sitt husdjur som man älskar så – men efter att ha sett hur ont han har haft ikväll så vill jag inte att han ska behöva uppleva det igen! Veterinären höll med. Man får inte vara självisk om det är en dålig prognos. Utifrån vad röntgen visar så kan vi åtminstone ta ställning för framtiden, om han blir dålig igen – ska vi satsa på att hjälpa honom eller har han fått lida nog? Vi tar en dag i sänder så får vi se hur långt det bär. För mig känns det viktigt att ha tänkt på det här i förväg. Att inte behöva stå där när man är som mest känslosam och bara vill göra allt för att det ska bli bra. Att ta bort det onda. Nu kan vi utreda och se vad det visar sig. Är röntgen bra och det inte är ryggen – ja då vet vi det!

Men för nu, för idag, så är han hemma och mår väl lite halvtjyvens då han troligtvis är lite hög på smärtstillande. Men hellre det än att han har ont! Det gör så fruktansvärt ont i mig att se honom ha så här ont. Att han lider så. Inte kan vara sitt glada hoppande jag längre. Han är ju våran Tigger med två “grrr”.

Ja och inte nog med att hunden mått dåligt. Matte har besökt akuten på fredag morgon med gallbesvär. Nu blir det operation. Hade hoppats slippa det men det går inte längre. Så uppsatt på lista hos kirurgen för möte om när i tid det kan bli tal om operation. Lika bra att få det gjort nu. Även om jag är livrädd att sövas. Har aldrig opererats förut. Har aldrig varit sövd och knappt varit inneliggande på sjukhus ens. Nå väl. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi tar en sak i taget nu.

Älskade lilla lurvtuss. Älskade Theo. Lämna oss inte än! 

Imorgon är en ny dag, nya möjligheter. Förhoppningsvis med bättre utsikter för oss alla.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"