Det startade som en blogg om taxarna Alf och Theo och deras vardag, som sedan har utvecklats till ett företag ECHOSIERRA HUND som erbjuder hundträningstimmar, webbföreläsningar, videocoachning och sorgesamtal via video, allt på vetenskaplig och etisk grund
Författare: Echosierra Hund
Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se
Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.
Ja livet med kaniner. Gjorde ett nytt försök med ihopsättning, på neutral yta. Hade hägnat in köksträdgården, spritt ut hö på flera stället och vatten + olika hus. De slogs inte lika mycket men flög på varandra så tussarna rök. Efter 40 min såg jag att Gun hade lite blod på ena tassen så avbröt och kollade igenom båda. Endast det lilla såret på Guns ovandel av tassen, säkert ett rivmärke. Så sårtvättade och satte in dom i var sin del av hägnet igen. Där går det bra. Inget gruff mellan gallret. Märkliga djur alltså.
Kollade Gun igen på kvällen men inget spår efter såret. Förhoppningsvis var det ett ytligt litet sår bara.
Försäkringen har meddelat att dom återbetalar 2100 kr för Guns kastrering. Alltid någon liten tröst. Glad att vi gjorde den för hennes skull. Dock såg jag idag tre kissfläckar som såg väldigt mörka/rostiga ut. En nästan rödaktig. Blod i urinen igen eller bara det där ämnet som kaniner kan producera själva?! Hur ska man veta. Hon har ju kissat mörkt alltid. Även när vi hade henne inne efter kastreringen så var kisset mörkt. Svår att avgöra i mörkret med pannlampa om det är rött eller bara mörkt kiss. Avvaktar och ser hur hon verkar. Hon äter och dricker och rör sig som vanligt. Eftersom hon är kastrerad nu kan hon inte få livmoderinflammation eller cancer där. Ev UVI? hm.
Min plan nu är att eventuellt låta dom gå bredvid varandra fram till Nya kastreras och sedan göra ett nytt försök med ihopsättning till våren. Nackdelen blir ju att om det är en kall vinter så får jag ta in dom i garaget. Valde ju att köpa två kaniner som redan gick ihop just för att dom skulle ha varandras värme under vintern med tre burar, två isolerade och en med värmeelement i. Kaniner verkar vara ena envisa saker som snabbt tar över territorier om de får vara ensamma. Så här i efterhand hade jag nog hellre kastrerat båda samtidigt.
Det återstår att se vad som händer. Alltid spännande med djur! Har gått med i en kanintrickträningsgrupp på FB så snart kanske vi kan börja köra.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Att skaffa djur innebär också att man måste vara flexibel i att snabbt kunna lösa problem som uppstår. Igår uppstod ett stort problem.
Gun har ju bott 10 dagar i garaget sedan hon kastrerades. Jag har haft mejlkontakt med veterinären, och vi har bedömt att såret är rent, torrt och så pass läkt att hon behöver få komma ut igen till sin kompis. Veterinären trodde inte att det skulle bli något problem med ihopsättningen då det var en yngre, okastrerad hona som hon bott med.
Jag vet ju om att kaniner har svårt att acceptera nya i sin koloni. Alltså att man inte bara kan släppa ihop två kaniner och tro att de blir kompisar. De behöver vänja sig vid varandra. Men inte hade jag trott att Gun och Nya som bott ihop och endast varit separerade i 10 dagar skulle slåss! Men det gjorde dom. Tog med Gunhild ut till Nya igår, fredag kväll. Nya flög på Gun så tussarna flög och dom jagade varandra, gjorde några slags karatesparkar i luften och morrade! Världens liv.
Jag separerade dem snabbt för att ingen skulle komma till skada. Nya väger ju hälften så mycket som heffaklumpen Gun. Ingen kanin hade några skador men de jagade runt varandra och fastnade i ett hör där dom slogs i en liten boll vilket är mycket farligt. Så in med Nya i hundkojan och Gun fick vara i hägnet eftersom hon varit instängd i en liten innebur.
Så nu har jag ägnat hela morgonen åt att dela av hägnet i två hagar med varsitt varmbonat hus. Satt matplatsen nära varandra då äta tillsammans är en lugnande aktivitet. Mycket lugnare idag. Nya är den som går till attack mot gallret. Gun är fredligare och inte så brydd. Hon nosar runt eftersom jag nu flyttat om allting i hägnet och det tillkommit nya bänkar. Man ser på Nyas kroppsspråk att hela hon blir stel, svansen uppåt och öronen spända. Gun är mer försiktig. Men bara några få attacker mellan gallret och ett morr från Nya. Nu rör dom sig mot och från varandra, äter brevid varandra och hoppar runt i sina hagar. Tur vi hade mer nät, ståltråd och armeringsjärn hemma.
Nya triggas av alla rörelser Gun gör. Så springer hon mot gallret och sen bort igen. Medan Gun rör sig mer långsamt och utforskar. Inte alls så brydd om Nyas rusher.
Ny bänk som håller nere gallret under så de inte kan trycka sig in till den andra.Tunneln är avspärrad så båda har en liten del att vara i men dom inte kan se eller komma åt varandra däri.Båda har varsin hage + isolerat hus.Lugnare idag.Mat bredvid varandra.Stenar för att hålla nere gallret.
Min förhoppning är ju att dom ska bli vänner igen men det återstår att se. Annars blir vintern ett problem då vi ofta har några månader där tempen ligger under -15-20 och ända ner till – 30. Dom har ett varmbonat hus (med frostvakt) och ett isolerat. Problemet är ju att dom inte båda då kommer kunna vistas i det varmbonade huset. Tanken var ju att dom skulle ha hjälp av varandra att hålla värmen när det är som kallast.
Nå det återstår att se vad som händer. Blir det katastrofkallt och dom inte kan gå ihop så får vi helt enkelt ta in dom i garaget i varsin bur om det handlar om att överleva.
Men som sagt, djurägandet blir inte alltid som man tänkt sig. Kaninhonor är tydligen också svåra att ha tillsammans. Hanar ska aldrig vara tillsammans då de slåss till döden eller mycket allvarliga skador uppstår. Men att två honor som var vänner inte tål varandra hade jag inte räknat med.
Ihopsättning av nya kaniner kräver kunskap och mycket tid, flera veckor eller månader. Läs på! Här är en länk till en bra guide. Det är jätteviktigt att förstå vad man ger sig in på. Vi kanske hade kunnat undvika detta om vi hade haft en annan plan A och en plan B. Nu har vi fått lösa det på det sätt som gått.
Min man har ju en annan lösning på det här men jag tycker man ska vara väldigt restriktiv med att avliva friska djur. Även om livet inte blir som man tänkt sig så har man skaffat djur får man också anpassa sig till det. Marknaden är tyvärr redan väldigt mättad med smådjur som söker nya hem, så att finna ett gott hem till en eller båda av dom blir nog svårt och skulle ta tid. Nu har vi ju dessutom lagt ner så mycket tid och pengar på detta så vore synd om det inte kunde gå. Men vi ska inte ta ut något i förskott. Det har bara gått ett dygn ännu sedan dom fick se varandra. Vi hoppas att dom blir vänner igen.
Nya ska ju kastreras till våren så min plan nu är att behålla gallret mellan ända tills den processen är klar. Om dom blir vänner så blir det tunneln jag öppnar för att dom ska kunna gå tillsammans men jag räknar ju med att det blir samma process när Nya kastreras – en ny ihopsättning som kommer att ta tid.
Jag tyckte ju att Alf var en så känslig individ och vi vigde vårt liv å att han skulle ha det bra och inte behöva vara ensam och så men dessa kaniner tar priset som känsliga. Men samtidigt lär man sig mycket när man får läsa på och utbilda sig i djurens beteenden (vilket är ett ämne jag är mycket intresserad av, jobbar ju med människans beteende).
Just idag kan jag säga att jag inte skulle rekommendera kaniner som husdjur, inte som förstagångshusdjur framför allt. De är så komplicerade djur både vad gäller kost och beteenden. Man måste vara beredd och framför allt flexibel för att få det att fungera. Men nu har vi bara gjort detta i 2 månader och det har varit mycket att ordna med för att dom ska ha det bra så förhoppningsvis blir det lättare framåt så vi kan börja fokusera på klickerträning och trickträningen.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Idag hade vi bokat in Gunhild för kastrering. Hon är 2,5 år gammal blandras stora silver/vädur enligt de uppgifter vi fått. Veterinären ringde nu och sa att det fanns två förändringar i livmodern och vi har troligtvis räddat livet på henne. Ingen misstanke om spridning i nuläget då dessa förändringar oftast växer lokalt. Kanske var det också en anledning till de små blödningarna som fanns för två veckor sen. Så glad jag läst på att kaninhonor bör kastreras just pga riskerna med livmodersjukdomar som cancer och inflammation. Nu väntar vi på att få åka och hämta henne kl 12 idag. Lilla vän. Operationen hade gått bra så nu ska hon få kvickna till. Vi är redo hemma. I 10 dagar ska hon vara i sjukstuga för att såret ska läka. Sen får vi se om hon är tillräckligt återställd för att gå ut till Nya. Enligt veterinären ska det gå bra att släppa ihop dom igen.
Nu hoppas vi på snabb läkning så Guld och Nya får leva ett gott liv. Nu känns det ju bra att vi tog tag i detta. Lilla Nya kastreras till våren, Vill inte ha en kanin inomhus mitt i vintern som sen ska ut i kylan.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Så vad händer? Har vi börjat klickerträna ännu? Nej inte det. Dels för att Gunhild varit sjuk och gått på medicin så det har varit prio ett att ha koll på hennes mående. Sen har jag velat få ordning på hägnet. Att kaniner bajsar överallt kan vara ett tecken på (men behöver inte vara det) att de inte riktigt trivs. Så jag har ägnat tid åt att sakta förändra, förbättra och lägga till saker i hopp om att de ska trivas bättre. Det blir också bättre. Nu bajsar de vid maten (vilket är naturligt för kaniner) och vid ingången, vilket är opraktiskt för mig men hellre att de håller sig till ett ställe. Jag har satt in två kattlådor med huv och svängluckor och jag ser att dom kissat där i. Stora buren är relativt ren, bara ett hörn där Nya väljer att kissa och det är helt okej. Lättstädat.
Förhoppningen är att dom ska bli rumsrena för om det smäller till och blir väldigt kallt i vinter så har vi ju hundkojan som nu fått en frostvakt (som är godkänd för hönsgård och IP65 klassad samt inte behöver minst 60 cm utrymme under för så stora burar har vi inte). Köpte den från Moory för en billig peng. Testat den och den går och huset blir varmt. Målet är att hålla 5 plus där inne. En lampa har dom också fått. Kanske lite stark men dom kan gå in i den andra delen så är det inte så mycket lyse där. Den kommer också gå på timer så dom inte har den på hela tiden.
Har fått införskaffa en ny hundlucka då den som sitter på fungerar att trycka sig ut från insidan men från utsidan behöver dom lyfta upp locket och gå in. Jag såg hur Nya försökte men inte orkade lyfta luckan. Jag har hållit den öppen nu med en kil så att de kan ta sig in och ut. Men här är den nya som går åt båda hållen och dessutom är låsbar. Blir det -40 (som aldrig händer men ändå kan hända) så kommer jag nog “låsa in dom” för att inte riskera att dom förfryser öronen (tänker på Gunhilds låååånga öron).
Nu börjar jag också se hur mycket hö som går, en säck i veckan. Har hittat en säljare som har fint kaninhö som dom älskar. Det köpta (nödhö) uppskattas inte lika mycket.
Själv tränar jag mig i att förhålla mig till flyktdjur. Det är väldigt svårt att gå från hundar som inte är rädd för mina rörelser till kaniner som lägger märke till minsta lilla blick och lutning. Får hejda mig själv ofta för att inte skrämma dom. Nya hade en konstig “kal” fläck där pälsen saknade. Kollade henne men det verkar inte vara något sår eller reva på nåt sätt. Vet ej om hon fastnat eller bara fällt päls där. Hon är ju på och retas med Gunhild (men mycket snabbare så Gunhild hinner inte ifatt henne). Kanske Gun har nypt till. Dock inget sår som sagt så det växer väl ut päls igen. Underpälsen var kvar, det var bara de övre långa stråna som var borta.
Idag kommer vi sanera inneburen och transportburen då Gunhild ska opereras (kastreras imorgon). Vi hoppas hon kommer repa sig snabbt. Jag är ledig denna vecka så beredd att ta hand om henne. Ska ladda upp en väska med pellets, hö och lite smågott (persilja och basilika) som hon får med sig till veterinären. Vi har laddat med Critical Care som är en hövällig som är livsnödvändig om en kanin inte äter. Då får man stödmata var 4:e timme. Så vi är redo. Kaniner kan ha svårt att hålla värmen första dygnet efter sövning så planen är att hon får sova i gästrummet med mig första dygnet, om inte veterinären säger något annat. Annars blir det garaget som sitter ihop med huset och jag kan ha dörren öppen och kolla till henne hela tiden. Där har vi just nu 14 grader.
Ja dessa djur. Just när dom blir sjuka så inser man hur mycket man ändå bryr sig om dom. Vill kolla till dom hela tiden och se att dom inte blir sämre. Men Gun äter och dricker bra. Skuttar och busar med Nya. Så tror hon mår helt okej. Ser dock att hon inte rengör sin svans. Hon kanske inte når? Hon har ju en relativt stor bakdel till det mindre huvudet. Den är alltid brun, dock ej geggig. Hon är annars vit och håller både baktassar och kroppen ren. Funderar på att byta ut underlaget från jordsörjan som blivit när de grävt och betat bort allt gräs. Kanske blir det sand. Då borde hon inte bli så brun av jorden. Såg dessa roströda fläckar i ansiktet och trodde hon gjort sig illa tills jag kom på att hon trycker huvudet i hönätet som min man svetsat ihop av armeringsjärn – därav rostet.
Grenar uppskattas. Björn och Rönn är godast. Björk skulle man inte ge nu när de tappat löven då björken tydligen skapar ett slags gift för att harar inte ska äta skotten under vintern. Bara när de har löv får man ge. Nu är mitt “förråd” som jag trodde var stort (tre sopsäckar) snart slut. Vi har inte ens fått snö än! Så det blev ju en miss. Får gå ut å slyröja. Sälg är populärt att gnaga barken på i alla fall.
Sedan håller jag just nu i hundaktivitetsträffar en gång i månaden med hundens sinnen i fokus. Sist hade vi Syn som tema och gjorde lekar där hundens syn utmanades. Sedan provade vi på träningsformen Do As I Do där hunden ska härma människan, alltså behöver använda sin syn för att komma på vad den ska göra. Väldigt kul och uppskattat av deltagarna. Här en bana vi lekte med där godis gömde sig lite här och var. Vi pratade om vilka färger hundar har lättare att se och vilka den har svårare att se.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Igår morse när jag städade i burarna såg jag röd urin. Tog in kaninerna i garaget tills detta var utrett. Vems? Varför? Ringde så klart veterinären när dom öppnade.
Kaniner kan få röd urin av olika anledningar. En är ofarlig, kaniner kan producera ett eget ämne som färgar urinen röd. Eller så kan det ju vara blod i urinen som av urinsten eller livmoderinflammation. Mycket allvarligare tillstånd. Vi diskuterade fram och tillbaka. Kaniner är bra på att dölja sina krämpor eftersom dom är bytesdjur. De kommer inte att visa om de har ont eller är sjuka. Om en kanin blir sjuk kan det gå fort tills de är allvarligt sjuka och dör.
Vi bestämde till slut att avvakta. När jag kom hem från jobbet såg jag en lite fläck som skulle kunna se röd ut men i övrigt inget konstigt. Båda har bajsat bra, äter, dricker. Jag bestämde mig för att släppa ut dom i hägnet igen. Glada kaniner som dansade runt där. Jagade varandra och hade världens ryck.
Imorse kollade jag extra noga men inga röda fläckar. Nu på eftermiddagen kollade jag ingen, inga fler röda fläckar. Så vi får väl se då om det var en tillfällighet. Ingen av kaninerna var kladdig under magen av flytningar.
Det fina var att veterinären mejlade mig idag och frågade hur det gick för kaninerna! Sånt uppskattas och ger verkligen ett gott intryck av att de bryr sig om djuren, inte pengarna.
Tänk om våra djur kunde prata?
Båda kom glatt när jag skramlade med pelletsburken.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Vi fick i slutet av veckan resterna av något oväder som varit i någon annan del av världen. Här uppe har vi inte orkaner, tromber och annat elände men oj så mycket vatten det kom på två dygn! Hela kaninhägnet fyllt, tunneln under vatten, bajspluttarna flöt omkring. Det blev så illa så jag bedömde att det bästa var att stänga in dom i stora buren (med två våningar) för att de inte skulle gå och blöta ner sig och bli kalla. Ligger på mellan 3-8 plusgrader på dagarna men 0 eller minus på natten. Detta är något som jag måste hitta en lösning på framöver. Jorden blir lera. Tror sand är bäst. Dock kan ju sand bli lite varmt i solen på sommaren men tänker att dom har ju “taket” i form av presenningen så skuggar ju marken.
Man får ju ändå vara glad att vi inte har värre stormar än så här uppe. Otäckt för alla som drabbats av katastrofer som orkaner, översvämningar eller jordbävningar.
Båda kaninisarna har hittat in i hundkojan. Idag kom värmeelementet (IP65 klassat så godkänt för hönshus). Så det blir till att installera lampan och värmen snart. Som säkerhet vid extremt kalla temperaturer. Hundluckan är en sån som dom kan knuffa upp inifrån men måste lyfta och komma in mellan för att gå in. Kanske behöver jag byta den till en sån som “vickar” åt båda hållen. Vi får se.
Jag vet inte om djur förstår oss men ibland känns det onekligen som att de kan förstå våra ord. Jag har ju pratat med båda om att det är mer hygieniskt och lättstädat om de bajsar mer centrerat, kring maten (som är normalt för kaniner) och kanske på ett eller två andra ställen. Iite överallt som det vart innan. Nu har de begränsat sina pluttar till matbaren och främre delen av gallret. Tack för det! Läste att det kan vara så att de inte trivs om de bajsar överallt eller att det finns för få toaletter. Så jag har beställt två kattlådor med huv. I bästa fall har de börjat trivas bättre och det verkar vara hundkojan som gjort det. Efter den kom dit så har de minskat sitt bajsande (inte mängden utan platserna). Det går alltså framåt.
Nya är fortfarande väldigt skygg men nu får jag röra henne i 1 sekund vid matning. Gunhild accepterar strykningar. Båda kommer fram och puffar på mig om jag står med ryggen vänd mot dom.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Det känns som att kaninerna tar mer tid än taxarna gjorde. Jag tror det mest beror på att jag måste avsätta tid att faktiskt gå ut till dem. Taxarna kunde man ju sköta i “farten” så att säga eftersom dom bodde inomhus och kaninerna bor ute.
Kaninerna bajsar otroligt mycket och dessa är inte rumsrena. De har antagligen så stort att de inte väljer att ha en toaletthörna, trots att jag försökt ordna med detta. Det är ett evigt plockande av pluttar. Dom är dock relativt lätta att samla ihop. Använder trädgårdshandskar och en kattlådespade.
Kaninernas hö kostar mer än taxarnas fodersäckar! Kaninernas pelletssäckar går dock att köpa i storpack som räcker länge. Kaninerna är väldigt mycket mer känsliga för kosten än taxarna var. Theo kunde äta gamla matrester från diket, plundrade sopor och åt plats. Inga problem. Jag märker direkt om jag gett kaninerna lite andra blad dom inte är vana att få så är pluttarna mjukare, mörkare eller lösare. Kanin med diarré är livshotande sjuk på några timmar. En kanin som slutar äta kan dö inom några timmar. Plågsamt dessutom. Hundarna kunde äta trots att de både mådde illa och kräktes eller hade diarré. No problems.
Kaninerna är svårare att klippa klorna på. Svårt att se och komma åt. Jag lägger inte mina kaniner på rygg då jag tycker det är allt för grymt mot ett litet flyktdjur.
Kaninerna tål kylan men inte värmen. Taxarna tyckte inte om kyla men badade i värme. Nåja inte Theo, han sökte sig till kalla klinkret i tvättstugan när det var varmt ute.
Provade att ge kaninerna pellets inlindat i toarullar (som hundarna också fick). De verkar inte ha klurat ut vad de kan göra med dessa. Har även kvar en liten godisboll från taxarna som jag tänkte att jag skulle försöka prova med kaninerna. Kaniner är leksamma om de får möjlighet men leker på helt andra sätt än hundar.
Kaninerna reagerar på minsta lilla rörelser. Reflexerna är supersnabba. Alf och Theo kunde sätta sig bakom en när man stod och lagade mat och när man flyttade sig bakåt höll man på snubbla på dem för de flyttade sig inte…
Ja oliak djur, olika utmaningar. Lika spännande. Får se om dessa nya individer blir en lika stor del av familjen som taxarna, trotts att de lever utomhus och inte med oss. Vår dotter har självmant gått in och lekt med dem, matat dem och klappat dem. Det är så fint att se. Hon och grannbarnen berättar också att man inte får springa mot djur och inte tala så högt för dom har ju så stora öron att höra med! Barn är bäst!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Här är en mycket bra artikel om kaniners utfordring. Det är det största problemet och ett stort djurskyddsproblem som kan undvikas. Därför är det så viktigt att läsa på.
Kaniner ska alltså inte äta: Morötter Frukter och bär (avokado och rabarber är t ex jättegiftigt) Fröblandningar eller andra “godisblandningar” från djuraffärerna!
Kaniner ska äta fiberrik men kalorisnål mat som ängshö, som består av olika sorters växter och inte dammar. Viss sallad (ej isbergssallad) går bra – gärna grövre och mörkare sallad. Örter går ofta bra som dill, oregano och persilja. Blad, grenar och stammar av lönn, rönn, sälg/vide och björk (men bara när den har löv eftersom björken blir giftig på vintern).
Kaniner med magproblem kan dö på några timmar. Det är förstås plågsamt för kaninen att ha gaser som kan leda till förstoppning och döden.
Därför är kaniner absolut inget djur som barn ensam ska ha hand om!
Själv har jag satt upp bilder på saker som kaninen får äta och inte får äta på vårat hägn. Dels för att vår dotter ska lära sig och sedan för att om vi behöver kaninvakt så ska de snabbt kunna se vad kaninen tål och inte.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Kaniner gillar att söka sin mat så jag gömmer maten på olika platser i hägnet. De har alltid höhäcken + hö inne i stora buren men sen gömmer jag gräs, maskrosblad, kvistar och pellets på olika platser. Jag ser sen vart dom varit. Bajspluttarna avslöjar att dom är i hela hägnet och i båda våningarna på buren. Så bra att dom vågar vara överallt. Gunhild hon gräver och gräver i lådan. Idag fick jag klappa på Nya medan hon stacka in huvudet i pelletsburken. Kaniner är otroligt känsliga med maten, magen kan lätt krascha. Det var lite lösa pluttar där efter dom precis kommit hit men nu hittar jag bara runda stora bollar som lätt faller sönder. Några såna där blindarmsklumpar hittar jag också så dragit ner på pellets lite.
Nu har dom fått belysning också som går på timer. Vi får ju mörkt mörkare mörkast nu fram till jul innan snön kommer.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Läs nyheten här. Alltså hur kan sådant här pågå? Jag förstår inte. Länsstyrelsen har omhändertagit 123 taxar som levt i misär på en så kallad kennel. Denna kennel är SKK registrerad och har utställningsmeriter. Huvudpersonen har varit aktiv i många sammanhang både inom taxklubben och på forum i sociala medier. Haft någon slags massuppfödning under lång tid. Hur kan SKK gå med på att en person registrerar 100-tals hundar? Att man då inte i högre utsträckning ifrågasätter hur dessa tas om hand? Vem har utrymme och tid att hålla 123 hundar i gott skick med tillräckliga ytor, god vård och omsorg, veterinärkostnader osv? Valpköparna har fått se en del av ägarnas liv medan de stackars hundarna fått bo i en annan del. Jag har fått för mig att denna kennel inriktat sig på lite udda färger också. Det brukar vara en varningsklocka när färgvalet styr, det går oftast ut över hundarnas hälsa som inte prioriteras.
Jag tänker alltid hur kunde ingen märka detta? Var fanns grannar, vänner, bekanta, arbetskamrater osv? Fanns det ingen som kunde märka att vad dessa personer höll på med?
Jag hoppas för allt i välden att människorna döms för grovt djurplågeri! Även om straffen idag är orimligt låga för dessa brott. Risken är väl att personerna drar till Norge eller byter län så de kan fortsätta sin verksamhet. Det är så viktigt att såna här fall uppmärksammas och att det kommer fällande domar. Det har ju visat sig i forskning och i projekt från andra länder (bland annat Australien) att där myndigheter samarbetar och där man tar djurplågeri på allvar så kan man i många fall avslöja och förhindra barn, familjer eller andra att fara illa. Människor som kan göra så här behöver stoppas, erbjudas hjälp och sättas i fängelse! Missären, våldet, det psykiska och fysiska lidandet stannar sällan vid djuren, något som föreningen Se Sambandet jobbar för att uppmärksamma!
Jag hoppas vi alla i taxvärlden kan ställa upp och hjälpa dessa individer om/när de behöver omplacering. Kunde jag skulle jag ta hem allihopa. Det brukar alltid finnas några som är i så dåligt skick att de behöver avlivas. Stackars taxar. Ni förtjänade bättre.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
