Att bli övergiven

Man ska inte tro allt man läser och jag är nog lite skeptisk till all information i artikeln men jag tycker den väcker en viktig fråga. Läs hela artikeln här.

En hund övergavs på en flygplats av sin ägare. Efter att i två månader ha väntat och letat efter ägare, som aldrig återkom, blev hunden så sjuk att den inte kunde äta och dog.

Oavsett sanningshalten i alla delar av artikeln så är hunden ett djur som lojalt älskar sin husse/matte oavsett. Ovillkorligt. Det är för mig obegripligt hur tänkande, intelligenta (sägs det) människor kan överge djur (oavsett om vi pratar sommarkatter, hundar, sköldpaddor eller fåglar som släpps ut i det vilda och får klara sig själv). Att bli övergiven av den individ du blivit beroende av för mat, skydd, tröst och sällskap måste vara ett av de hårdaste straffen en individ kan bli utsatt för. Att bli bortvald. Känna sig oälskad. Slängas bort som sopor.

Det är ovärdigt människan som art att bete sig så mot en annan individ. Nog för att okunskap i många fall ligger bakom att en del människor tar beslutet att “släppa ut” djuret i “frihet”, där det får leva i frid och harmoni på ett naturligt sätt. Disneyfieringen av djur kan leda till många okloka beslut. Det är djuren som lider när människan inte tar reda på tillräckligt med fakta! Man kan inte gömma sig bakom “jag visste inte” eller “jag trodde inte…”. Med internets framfart finns ingen ursäkt till att inte söka rätt på information från trovärdiga källor. Allting är bara en Googlesökning bort typ.

Ett djur som inte kommer från det vilda, som inte uppfostrats av sina artfränder i det vilda, kommer att ha svårt att anpassa sig till det vilda. Särskilt om det djuret är framavlat av människor för egenskaper som vi har behov av i vårt samhälle. De djuren far direkt illa av att “leva i det fria”.

Släpp aldrig ut husdjur i det fria! En sköldpadda blir inte lycklig i en damm eller sjö i Sverige. Den kommer antagligen dö. En katt kan till synes se ut att klara sig själv i det fria men den kan ha svårt att klara kalla vitrar, skaffa sig tillräckligt med näringsrik och riktig mat, skydda sig och hävda ett revir, bli skadad om den söker sig till bebyggelse med risk för påkörningar osv.

Ge fan i att skaffa djur om du inte långsiktigt har tänkt ta på dig ansvaret. Ett djur skapar band till människan oavsett vad vi anser om det eller vad vi vill, de har helt enkelt inget val eftersom vi styr de viktigaste grundläggande behoven som när de får äta, vila, rasta, värme osv. Jag hoppas att problemet inte är allt för stort i vårt land men kunskapen är ändå låg och antalet husdjur ökar sägs det. Man kan ju även hoppas att kunskapen sprids till andra länder där de än så länge fortfarande ser på djur som varor, utan känslor eller värde.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hönsjakten…

Ja man är ju inte alltid stolt över sina små stjärnor men ibland kan man inte låta bli att skratta åt dom.

Följande har hänt under hösten.

Där våra grabbar vistas dagtid när vi jobbar, har grannarna höns i en hönsgård. Ni behöver inte få panik ännu, taxarna har i n t e varit in i hönsgården och tagit någon höna! De bryr sig inte in ljudet eller lukten av dom när dom varit hemma på sin gård.

En dag gick Theo bakom vedboden och kom sedan fram och satte sig brevid hundvakten med en livs levande höna i munnen! Han hade inte skadat den som tur var utan hittat den baki vedboden och burit den till daghusse. Hönan återlämnades till sin ägare som berättat att hönan sedan några dagar tillbaka hade smitit. Nu var den då återfunnen. Som tack fick Theo ett paket hönsägg.

Sen gick det en tid. Plötsligt en dag får Alf upp något i nosen.Sticker in i skogen. Kommer tillbaka täckt i dun och en stackars höna har fått sätta livet till. Jaktinstinkten tog över. Denna dag var hönsen lösa, utanför sin hönsgård och hade irrat iväg från sin egen tomt. När tumultet utbröt med att Alf stack, var plötsligt Theo försvunnen. När hundvakten rusar tillbaka för att hitta Theo, sitter han bland alla höns på gården och bara tittar 🙂

Vilken syn och vilken cirkus! Nu är de inte längre lösa på sin gård längre då vi inte vill ha fler döda höns. Till Alfs försvar var hönsen inte i sin hönsgård men han ska ju ändå inte jaga dom. Tyvärr har han jaktinstinkt vilket Theo uppenbarligen inte har!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När hunden morrar

Ett fenomen som uppkommer då och då. Vad betyder det och vad ska du göra åt det?

Ja för det första så betyder det att hunden kommunicerar med dig. Den visar tydligt att den inte gillar något i situationen. Vad det är beror ju på situation. Är den rädd att bli av med något? (t ex att du ska ta benet den tuggar på). Är den rädd för något? (t ex mötande hund eller barn)

Morrande är en varningssignal som du ska lyssna på. Ge hunden utrymme och backa. Den vill ha avstånd.

Anser du att du måste ta benet ifrån hunden? Byt mot något annat. På så vis lär du hunden att den inte förlorar något och du får det du då vill ha av den.

Morrar den vid matskålen? Ja, att förlora maten är ju en livsviktig fråga så har du ingen anledning att störa den vid maten så låt den vara och ge den utrymme. Lär även barnen i hushållet detta. Om du MÅSTE ta skålen så byt mot något annat under tiden.

Lös situationen utan konfrontation. Hur, beror på situation. I akuta lägen ja då gäller ju akuta lösningar men det är det sällan i vardagen om man kan läsa sin hund och lär sig vilka situationer som är obehagliga. Jobba på att vända dom situationerna till något positivt istället.

Hunden försöker inte ta över ledarskapet hunden kommunicerar. Det är den viktigaste delen i att förstå hunden – att man inte feltolkar signalen! Då agerar man utifrån helt fel utgångsläge vilket leder till mer problem antagligen.

Varför är det så svårt för, framför allt män, att släppa tanken på att hunden hela tiden försöker ta över ledarskapet? Att vara immun mot forskning och ny kunskap verkar också vara utbrett. Blir snart galen på det. Det som förvånar mig mest är att en del verkar nästan stolta över att inte “tro på” ny kunskap. Helt otroligt att man på 2000 talet inte kommit längre än att tro att man måste vara “den starka ledaren” och alltid visa “sitt missnöje” i alla hantering och träning av djur.

Här är några bra inlägg i debatten.
Anders Hallgren
http://dogparkour.se/nar-hunden-morrar/
http://www.milenewallin.com/hjalp-hunden-morrar/
http://www.harmoniiroslagen.se/news/ar-det-ratt-att-bestraffa-en-hund-som-morrar-/

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Taxbromsen

Ett försök att skriva ett litet humoristiskt inlägg om när kommunikationen inte fungerar 🙂

Idag slog den beryktade taxbromsen in med full kraft. När vi skaffade hund trodde vi att man skulle få gå många långa promenader ute, ett sätt att ta sig ut mer. Men vad gör man när man råkade få största soffpotatisarna genom tiderna?! Men vill man leka jakthund emellanåt kan inte dagarna bestå av att ligga i soffan å vända sida som herr Alf verkar tro. Då måste man även ägna sig åt sådant som motion. Pga att hösten bestått av mestadels nederbörd i form av blöta droppar har motionen legat på minussidan. Så idag slår solen till och det är dessutom minus en grad så backen är inte längre blöt utan frusen med lite snö på. Perfekt väder att ta sig ut och få lite D-vitamin och friskluft tyckte matte.

Taxbromsen är den kraft som slår i backen när man ska gå ut och taxen i fråga bara inte känner för det. Ingen skada, sjukdom eller annat acceptabelt skäl ligger bakom utan bara ren ovilja. De flesta taxägare verkar ha stött på fenomenet som oftast slår i, i början av promenaden för att sedan släppa vid hemgång.

Jag vet att om jag börjar promenaden med att låta dom ta sig god tid på att lukta, pinka å komma igång så brukar taxbromsen endast bli en liten test för att se om man kommer undan med att vända näsan mot huset och få gå in igen. Men visar man då att vi ska fortsatta gå så släpper det.

Men idag. Jag och Alf blev verkligen ovänner. Började med att det tog 10 minuter att gå 20 meter då det skulle rullas till höger och vänster. Nåja dom får hållas. Täckena är ju på och det kliar väl lite. Men sen tyckte matte att om vi ska hinna få någon sol denna årstid då ljusets timmar är mycket begränsade till mitt på dagen och vi redan förhalat promenaden i vad som kändes timmar av rullande så började jag ställa kravet på att vi skulle röra oss framåt. I 20 minuter (!?) hade Alf i backen, blängde på mig och surade.

Skulle vända näsan hemåt och slog i taxbromsen. I n t e e t t s t e g. När jag blev redigt less på att förklara för Herr tax att idag skulle vi njuta av vädret och gå en SKÖN OCH AVKOPPLANDE PROMENAD FRAMÅT och till slut medelst knuffa tax framför mig, så beslöt sig taxen för att antingen hoppa ner i diket och blänga på matte eller kasta sig ut i vägbanan! Var han skadad? Var han sjuk? Hade han ont? Nope. Inte ett dugg.

Vet inte hur jag ska förklara hur det känns att gå med 10 kg tax släpandes i armarna som bara inte känner för att medverka. Man skäms för grannar och känner sig som en djurplågare, man kämpar inombords med ilskan och frustrationen över att taxfan inte kan njuta av EN LUGN OCH AVKOPPLANDE PROMENAD I DET FINA VÄDRET!

Men så kommer det där fenomenet när taxbromsen bara släpper. Utan anledning, utan mutor, utan att man tagit till våld på taxen. Vips bara när vi kommit en bit in i byn så slår Alf om och så är det bara fina raska steg framåt med en skuttande glad tax som vänder sig om för att kolla om matte är med och njuter av alla dofter och intryck! “Titta matte en traktor”, “Titta matte, hästar”. Han nästan ler mot mig när han vänder sig till mig för att visa vad han uppmärksammat.

Vad hände? När hände det? Vad jagade ut demonen ur min tax?!

Så här är bilden jag har i mitt huvud av när vi går en lugn och avkopplande promenad och njuter av det fina vädret och friskluften. Vilket uppnåddes efter 20 minuters onda blickar mellan varandra och morrande från matte, och varade i ca 40 minuter tills vi var hemma.

Nu är vi hemma och vänner igen. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett ynkligt gäng taxar

Igår bestämde vi oss för att vi skulle ta en långpromenad idag med hundarna. Vi skulle gå i den nyligen invigda (igår) parken som kommunen byggt (i flera år med trafikkaos som följd). Kliver upp och gör oss iordning. Precis när vi tänker åka så kommer en geting in hos oss. Husse sitter på toa. Först jagar getingen mig i mitt ansikte. De är ju rätt slöa och aggressiva denna årstid. Sen flyger den mot hundarna. Alf är en notorisk insektsjagare. Han blir helt galen när han hör något surrande flygfä i närheten. Försöker få tag i getingen samtidigt som jag ropar åt Alf att låta bli den men han hinner före! Han gör inga ljud men han kniper getingen i luften å tuggar i sig den!

Husse ropar från toaletten och frågar vad som pågår (han hör mig ropa). När vi klär på oss och ska gå ut så ser jag att Alf slickar sig runt munnen mycket så kollar i munnen men ser inget.

Vi sätter oss i bilen och åker mot parken. Kollar Alfs mun igen och ser då att han är stucken på tungan som har börjat svälla upp. Ringer så klart direkt till veterinär och får rådet att avvakta och bevaka honom i minst två timmar om det skulle komma en allergisk reaktion. Ja ställer in våra planer om att åka till parken och åker till stugan istället. Tänker att det är nog inte så bra att anstränga honom om han har ett bett i munnen.

I stugan är Alf precis som vanligt trots sin böld på tungan. Kollar den var femte minut att d inte sväller men Alf är busig och vill gå ut. Så vi går den korta biten (några 100 m) till vattnet.

De besöker Asta (grannhunden) och går ut i vattnet. Rejsar runt och mår gott i solen.

När de två timmarna har gått och Alf inte besväras alls av sitt bett så bestämmer vi oss för att ändå åka till parken. Svullnaden verkar dessutom ha börjat gå ner.

Alf är hur pigg som helst och går före oss andra, vilket sällan händer.

En mysig park som ska dölja vatten och avloppsledningarna som lagts ner. Blir nog fint när allt gräs och blommorna slår ut till våren. När vi gått en bit och är på väg hem så ser vi att Theo slickar sig om tassen. Husse lyfter upp honom och jodå han har skavt ett litet sår på ena trampdynan. Buren till bilen och åker hem.

Nu kan väl denna dag få sluta utan fler sjukdomar eller skador!

Ser fram emot en konstträff med mina gamla kollegor och ska nu förbereda ett motiv. Får se vad det blir 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mänslighetens mörkaste sida

En man stod åtalad för hets mot folkgrupp efter att ha lärt sin hund att göra Hitlerhälsning. Det är en gammal nyhet men läs den här. Mannen bor i Tyskland.

Jag blir fruktansvärt arg när människor lär ut, utnyttjar oförstånd eller okunskap för egen vinning eller som “en kul grej”. En del rättfärdigar beteenden som denna, att man lär hunden en “hälsning” som den själv inte förstår vidden av men som vi människor mycket väl förstår symboliken i, med att hunden inte vet/förstår/tar skada av detta. Nej hunden förstår givetvis inte symboliken i detta men att en människa kan utnyttja detta för att göra vad som säkert i denne mans huvud är “en kul konst” eller “ett trick” är så skrämmande. Måste vara största bristen på empati i en sån persons huvud. Det gör mig orolig att såna personer går lösa.

Det var väl någon B-kändis som för några år sen (kommer inte helt ihåg alla detaljer) blev utsatt för något slags skämtprogram där personen, ovetandes om syftet, satt med nazi symboler eller liknande och fick sedan skämmas för detta i media. Att personen i situationen inte förstod eller av ren okunskap utsattes av andra, som fullt medvetna om symboliken, utnyttjar det för att roa är så ofantligt lågt och elakt och empatilöst!

Du kan få djur att göra vilka konster som helst, som de inte förstår symboliken i, men när du själv gör det och utnyttjar det faktum att djuret inte kan förstå situationen eller vad det står för, så är det så fruktansvärt lågt och så långt ifrån humor, värdighet, respekt och empati man kan komma! Usch va illa jag tycker om sånt. Samma med folk som kan skratta åt att djur gör “roliga saker” när de egentligen gör illa sig.

Det delas mycket på fb, hej vilt, som jag önskade att folk tänkte både en och två gånger innan de klickar på delaknappen. Mycket skulle istället anmälas eller kommenteras med hur olämpligt, ovärdigt och vidrigt det är. I dagens samhälle med allehanda information bara ett knapptryck bort har källkritik blivit så oändligt mycket viktigare. Livsviktigt. Tänk på det.

Mitt tips innan du delar på FB:

  • Gulliga klipp på djur – ser djuret ut att tycka om behandlingen? ser du några faror i beteendet? sprider det okunskap eller riskerar att sprida en felaktig bild av djurägandet? kan det skapa farliga trender? ser klippet ut att vara äkta eller falskt? förstår man om det är fejkat? framgår det hur situationen uppstått? skadas någon i klippet eller kan riskeras att skadas? är det verkligen gulligt/roligt?
  • Källan – vem har skapat klippet? vissa klipp går runt i olika tappningar och kommer långt ifrån den ursprungliga situationen/bakgrunden/skaparen, går det att förstå? vem delar klippet? inte allt för ovanligt att sidor med tvivelaktigt innehåll vill skapa många följare och delar till synes “oskyldiga” saker blandat med ett mer allvarligt budskap som man kanske inte håller med om.
  • Är det nödvändigt att dela? ger det merkunskap? bidrar det till något positivt eller är det bara en stunds tidsfördriv att “skratta åt” något?
  • Bilder på utsatta människor – är det humor att dela en bild på en människa i utsatt situation (från krig, fattiga, vanställda) med roliga texter om “tagga vem som skulle….. ” texter? Eller bidrar det till ett ovärdigt och oetiskt utnyttjande av människor (eller djur) som inte valt att delta i bilden eller som kanske inte ens vet om att den sprids med olika ironiska/elaka/hånande texter. Här kan vi komma tillbaka till fenomenet som jag nämnde tidigare – “vet dom inte om det så skadar det inte” mentaliteten. Nej, men vill du vara en person som fortsätter utnyttjandet av dessa individer oavsett om det sker en fysisk eller psykisk skada irl bara för att dela “en rolig bild”? var ligger dina värderingar? känner du dig stolt över det du delar på nätet? bidrar det till något positivt i samhället?

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om något händer dig

Har du funderat på vad som händer med dina husdjur om något händer dig? Vem får meddelande om att något hänt dig och kan ta hand om dina husdjur? Vem finns där och kan ta hand om dom om något hänt?

Kanske inte något man funderar på varje dag men tyvärr så är det något man bör tänka på i förväg, för när något väl har hänt är det inte så enkelt som man kan tro. Sjukvård och kommun (socialtjänst, hemtjänst osv) har sekretess vilket i många fall hindrar personal från att dels ta reda på om du har husdjur och framför allt meddela någon som kan åka och ta hand om dem. Är du inte kontaktbar eller inte i möjligt skick att förmedla dig eller inte i stunden tänker på dina djur i första hand så vem får då veta detta?

Har i mitt yrke stött på detta problem några gånger, där det framkommit att det finns djur men personen inte gett sitt samtycke till att kontakta någon anhörig eller helt enkelt inte kunnat säga att de har djur förrän långt senare.

Om ett djur omhändertas av polis efter beslut av t ex länsstyrelsen (om man måste ta sig in i en bostad t ex) så förstår jag det som att man förlorar äganderätten till djuret? Frågan är om polis/länsstyrelse fattar beslut om omhändertagande om ägaren t ex pga sjukdom inte kan ta hand om sina djur.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vunnit en bok

Vi har vunnit en bok av Per Jensen – Djurens beteenden och orsaker till det via Sveriges Akademiska Etologer. Vi vann med vårt hundskåp – se bilder här.

Så kul! Tävlingen gick ut på att visa hur man har anpassat något för sina husdjur. Ja vi byggde ju ett helt hus med “taxfönster” 😀

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo friskförklarad

Theos ögon är nu friskförklarad. Trycket i båda ögonen ligger nu på 18 vilket är normalt (låg på 12 när han hade inflammationen). Så nu ska han bara äta klart kortisonkuren sen är han fri 🙂 Lycklig liten kille som slipper dropparna nu å det onda i ögonen. Kostar ju en del med akutbesök och två återbesök hos veterinären men vad gör man inte för att lilla ♥ ska må bra.

Parkour Theo

Lilla taxen Elsa som var samtidigt som Theo hos veterinären har fått tandlossning och fått dra ut 11 st tänder! Krya på dig nu Elsa, vi skickar taxkramar.

I veckan satt jag och målade lite på skoj och la upp två taxbilder jag hade målat i en taxgrupp på fb. En kvinna ville så gärna köpa den ena men då jag inte känner mig som en konstnär så skickade jag den gratis till henne. Bara roligt att någon gillar det man gör. Nu skickar hon jättefina stickade vantar som tack! Så gulligt av henne 🙂 Kanske en ny karriär man kan få? Som taxkonstnär – en taxpicasso 🙂

Målade med akvarellpennor. Blev inspirerad så ska måla med akrylfärgerna nån dag bara för att det är roligt. Den övre var den populära bilden som jag skickade iväg. Storlek A4.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Husdjur och katastrofer

Ja ingen har väl missat att en storm vid namn orkanen Harvey har härjat i USA i dagarna. Den har fört med sig stora mängder vatten och mer ska komma. Läs mer här.

Nu kablas bilder och filmer ut på alla stackars familjer som fått lämna allt och fly. Samtidigt kommer bilder på husdjur som lämnats efter. Nu vet man ju sällan hela historien bakom varför husdjur lämnats. Man kan så klart inte döma utan att ha sett men jag blir illa berörd när man ser hundar som bundits fast vid vägräcken (vilket inte känns som ett naturligt ställe att lämna sin hund om man inte vill att den ska drunkna) eller katter som simmar i panik, fastnar i strömmar osv. Panikslagna hästar som står i hagar där vattnet nu hotar dränka dem. Ja man blir berörd.

Hur ska man som husdjursägare förbereda sig på katastrofer? Kan man det? Till viss del tror jag att man kan det. Speciellt om man bor i länder där det t ex varje år är “orkansäsong”. Då bör man ju vara någorlunda medveten om att en dag kan den passera just här.

För mig känns det otänkbart att inte ta med mig mina hundar om en katastrof inträffar. De är ju min familj, precis som syskon, föräldrar, respektive. Alla ska med! En häst är så klart inte lika lätt att ta med sig men frågan är då om man ändå bara ska lämna den instängd i en hage och hoppas på det bästa? En lös häst kan åtminstone söka skydd samtidigt kan en lös häst bli en fara för andra. Stora boskapsbesättningar kan man så klart inte ta med sig, men vad gör man vid stora katastrofer? Speciellt i fall där man blivit förvarnad om att något är på väg. En plötslig jordbävning eller jordskred kan ingen skydda sig mot men just väderstormar finns ju viss föreberedelsetid innan.

Vad har man för skyldighet mot sina djur vid katastrofer?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"