Här har ni ett exempel utifrån det tidigare inlägget om Dressyr. Denna man lyssnar på sin häst. Hästen vill inte ha bett i munnen (man kan fråga sig vilken häst som egentligen gynnas av själva bettet) och han väljer bettlöst. Dock får han inte tävla men fick en domarbedömning som hade räckt till en andraplats. HUR kan man ha regler som inte tillåter det som kan vara mest skonsamt för hästen? HUR kan man ha regler som säger att man måste ha dubbla bett, med hävstång för att kunna tävla? Det ska väl ändå vara hästens rörelser och samspelet med ryttaren som bedöms, inte vilken utrustning man har? Eller ja, krävs det att man betslar på hästen och har en massa andra hjälpmedel så kanske man inte är så duktig på samspelet med hästen utan gränsar hela tiden till tvånget?
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Författare: Echosierra Hund
Dressyr
Jag gillar inte ordet dressyr. Dressyr för mig är något påtvingat beteende. Så mycket negativt förknippar jag med det ordet. Bestraffning, tvång, “hjälpmedel” i olika former.
Detta är Wikipedias tolkning:
“Dressyr handlar om att manipulera djur till att utföra önskade rörelser eller beteenden, alternativt inte utföra vissa oönskade rörelser eller beteenden. En mer korrekt benämning på svenska är att träna djuret i lydnad.
För många djur (i synnerhet flocklevande) är det normalt i naturen att rätta sig efter en ledarfigur, de kan till och med må dåligt av en situation när en auktoritet saknas, flockdjurens psyke är anpassat för att följa en ledare och de kan känna sig vilsna utan en flockledare. Dressyrträningens syfte bör vara att anpassa djuret för en tillvaro tillsammans med människan och öka djurets välmående.
Dressyr kan övergå i djurplågeri, vilket är olagligt i de flesta länder. Detta regleras i Sverige genom djurskyddslagen. Vissa djurarter kan också vara olagliga att tämja och dressera, till exempel flertalet av den vilda svenska faunan, något som regleras av Jordbruksverket. Även importerade djurarter i denna kategori kan strida mot Jordbruksverkets bestämmelser.
Utförandet/inte utförandet kan vara:
- ständigt, kan jämställas med att “uppfostra”. Önskemålet är då att djuret gör det utan att dressören är närvarande.
- temporärt, till exempel vid visuell (synlig) signal, till exempel en handrörelse, eller i form av ljudsignal, kroppsrörelser och viktfördelningar hjälper, ett kommando med rösten eller ett mer “hemligt pip”, se kloke Hans.
Ändamålet med manipuleringen kan vara:
- socialt då det oftast innebär att få djuret att upphöra med oönskade beteenden. Ett exempel är att göra hundar rumsrena.
- stimulerande hunddressyr, till exempel för vallhundsraser som behöver “arbeta” med kropp och huvud.
- medicinskt, till exempel för att behandla ett djur med minsta möjliga risk för djuret, djurvårdare eller veterinär
- kommersiell uppvisning, till exempel på cirkus, i djurpark eller på hundutställning
- yrkesmässigt, till exempel för polishundar
- idrottsligt, till exempel för hästsport och hundsport
I de fall dressören arbetar med potentiellt farliga djur, till exempel elefanter och rovdjur, kallas yrket domptör.”
I Aftonbladet skriver dressyrryttaren Josefin Åkerberg om häst dressyr, en stor sport inom ridning. Läs artikeln i Aftonbladet här.
“Och jag mår illa. Jag mår så illa att jag vill gråta. Det jag ser är ryttare som rider hårt och fult på frustrerade och förvirrade hästar. Det jag ser är systematiserade övergrepp så normaliserade att ingen tycks reagera. Det jag ser är resultatet av en organisation som likt en struts envist stoppar huvudet i sanden.“
Själv har jag slutat se hästsport på TV. Jag ser inte längre någon mjuk ridning eller några avslappnade hästar. Inom eliten tycks ny forskning inte påverka ridningen.
Att sparka och dra ihop en häst till “samling” kan många göra, det krävs inte mer än lite armstyrka och vassa sporrar. Att få en avslappnad häst som själv bär upp sin vikt kräver något helt annat, nämligen kunskap och mjukhet. Jävligt mycket svårare.
“Det är numera tillåtet enligt den interna regelboken att på träning avsiktligt och extremt böja hästens huvud, hals och nacke åt alla möjliga håll och på ett konstant och fixerat sätt låta den springa eller gå så i inte mindre än tio minuter i taget. Låter detta förenligt med ordet välbefinnande?”
Det är skrämmande när man tillåts tvinga ett djur till en viss position. Varifrån kommer denna extrema fixering vid hästens böjning i nacken?! Jag kan för mitt liv inte förstå detta. Alla hästar har olika hållning pga att alla är olika byggda, precis som vi människor kommer i olika former och med olika förutsättningar. Varför skall då alla hästar plötsligt gå med 90 graders vinkel i nacken?!
Jag skulle vilja se samtliga elitekipage rida utan sporrar, med ett vanligt bett och med hängande tygel få hästen till samling.
Tack och lov finns det många duktiga ryttare där ute som jobbar med hästen, inte med tvång. Som bygger upp hästen genom rakriktning och styrka inte genom mer tyglar, remmar eller sporrar. Men eliten borde ju föregå med gott exempel. Skräckbilder kom ju ut på när elitryttare höll på med det som kallas “roll kur” där man böjer hästens nacke i en onormalt och skadlig position. Det finns inget som stödjer att denna typ av ridning skulle ha någon positiv effekt på hästen!
Jag kan inte heller förstå varför det ska vara sporrar på alla ryttare? Har man ridit en häst som aldrig haft en ryttare med sporrar och sedan ser denna häst med en ryttare med sporrar första gången så ser man tydligt att just sporrarna ger en spändhet i hästen. Det ser riktigt stressande ut.
Vi människor verkar ha en förkärlek till att alltid ta till styrka, krav, tvång i vår hantering av andra djur! Det finns en enkel förklaring till det. När man inte vet bättre. För genom kunskap och utveckling finns idag underlag som visar på att mjukhet och följsamhet inte kommer av tvång utan av en mjuk och följsam ryttare. En ryttare som inte tvingar hästen till något utan som bygger upp och formar över tid.
Jag hoppas och tror att allt fler ryttare förstår detta och skippar all kontroll och tvång i sin hantering. Det borde även eliten göra. Pengar verkar då inte ha någon som helst påverkan på kunskapsnivån. Pengar får människor att gå över lik, att strunta i etik och moral.
Jag anser mig ha haft tur. De ridskolor jag ridit på har inte tillåtit sporrar på unga ryttare som inte har kontroll på sina ben, där hjälptyglar och annat snabbt sätts på. Jag har sluppit se föräldrar som köpt sina barn en unghäst förväntar sig att deras barn ska “se ut som” elitryttarna med tyglar och sporrar trots en stor obalans i den unga ryttarens hjälper. Där “hjälpmedlen” istället blir skadliga för hästen. Jag älskar ridformen dressyr och har tävlat (på lägre nivå) och älskade det. Hade ryggen hållit hade jag säkert fortsatt längre. Men jag vill inte vara en del av något så groteskt som det som eliten visar upp.
Vi människor måste bli mer ödmjuka inför det ansvar vi har. Våra djur är i vårat våld och beroende av oss för sin omvårdnad och trygghet. Det ger vi dom inte idag. Bara för att de inte kan skrika åt oss att sluta så betyder det inte att vi ska fortsätta som vi gör!
Vakna FCI och SvRF!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Simträning tillsammans
Å vad vi har haft varmt ute i helgen. Till slut var vi tvungna att bada! Blev två dopp idag och vi fick till och med med husse ut och simma. Theo kommer frivilligt ut och simmar när han har sin flytväst på. Alf står på stranden och doppar bara tassarna. Han får vi bära ut för åtminstone en simrunda. Mer vill han inte.
Theo kör på!
Skönt med såna här dagar, även om semestern är slut så känns det som att man är mer ledig när man kan bada och lata sig i solen.
Sen i veckan har jag fått dessa underbara fina tygmärken som jag har beställt från en tjej som gjort dom själv. Tycker dom är superfina. Sydde fast denna på vår träningsväska och har en till som jag ska sätta på min träningsväst. Jag vet att tråden inte stämmer färgmässigt men på väskan tycker jag inte det gör något. Ska sy mycket snyggare på västen så klart 🙂
Nu känns det som att vi är riktigt seriösa fast vi bara är amatörer. Känns roligt och peppar att satsa mer. Vill kunna starta Alf i fortsättningsklass en dag, men han är ännu lite för osäker runt andra hundar. Eller det är nog mest jag som inte litar på att jag kan behålla honom på planen under en tävling om han blir störd av en annan hund. Men vi ska träna på med störning så får vi se hur det går.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Om polisens roll
I en artikel i Expressen skriver Malin Siwe att hon inte tycker polisen ska åka ut på uppdrag som gäller hundar som är instängda i varma bilar.
“Det går knappt en dag utan rapporter om att polisen saknar resurser för att klara smidiga gränskontroller, hålla ordning och beivra brott i stökiga bostadsområden. Uppklarningsprocenten av vardagsbrott är bekymmersamt låg.
Ändå åker polisen titt som tätt ut och tittar till hundar som är inlåsta i varma bilar. Kanske för att grenar av staten tycks anse att detta är rimligt. Länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland manar oroliga medborgare som ser flåsande jyckar att ringa polisen, visserligen på 114 14 och inte 112, men ändå.”
Hon fortsätter:
“Naturligtvis är det eländigt att folk lämnar hundar i heta bilar. Men det handlar trots allt om djur, inte barn. Polisen kan inte göra så mycket mer än en privatperson; spåra ägaren, ringa och om man inte får kontakt – i nödfall slå sönder en ruta och befria hunden.”
Jag kan hålla med henne om att polisens huvudsakliga uppdrag inte borde vara att behöva åka ut och rädda hundar i varma bilar. Det borde ligga i varje enskild hundägares intresse och kunskapsnivå att förstå att man inte lämnar hundar i bilar varma dagar! Men nu ser inte verkligheten ut så. Det finns hundägare som inte förstår detta och som uppenbarligen missar alla skriverier om detta. Hundar lämnas dagligen i varma bilar.
Men jag håller inte med om att polisen inte skall åka ut på såna uppdrag. Det är ett brott i lagens mening att plåga djur. Att lämna en hund i en varm bil är djurplågeri och några få individer har dömts för detta. Om polisen har knappa resurser så ska vi inte skrika efter hårdare prioriteringar – vi ska kräva mer resurser. Om man inte förstår faran med att lämna hundar i bilarna så de går en långsam plågsam död till mötes så kanske man inte heller förstår det en dag då det gäller ett barn. Tyvärr händer det ju också att barn lämnas i varma bilar, där dödsfall har inträffat. Eftersom det handlar om ett liv och en grym plåga så anser jag att det rättsväsende vi har skall ta allvarligt på frågan. Börjar vi prioritera bort vissa “mindre” brott är vi på en farlig väg tror jag, vad prioriterar vi bort härnäst?
Idag går fler och fler stater mot att erkänna djur som kännande varelser vilket på sikt kommer att leda till en annan syn på djurplågeri och vårt mänskliga ansvar när vi påtvingat oss att ta ansvar för husdjur/djurens omsorg.
Sen kan man diskutera om det finns mer lämpliga instanser som skulle kunna ha dessa larm på sitt bord – med tillhörande resurser som krävs för att lösa det. Länsstyrelsen har ju uppdrag i andra fall där det rör sig om djurplågeri så möjligt kanske de skulle kunna ta just dom här larmen?
Men i dagsläget spelar det ingen roll anser jag. Den plåga som djuren utsätts för får inte bortses ifrån.
“En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas genom hur dess djur behandlas.” // Mahatama Gandhi
“Icke-våld leder till den högsta etiken, vilken är målet för all utveckling. Till den dag vi upphör att skada alla andra levande varelser, är vi fortfarande vildar.” // Thomas Edison
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Kunskap inom avel
I senaste numret av tidningen TAXEN kan man läsa en artikel om taxavel och färg, skriven av Yvonne Hansén och Sue Baxter. Utan att vara någon expert på området och utan egna planer på någon avel (just på grund av många av de svårigheter som detta inlägg kommer att ta upp), men här är mina tankar kring hundavel.
Att avla på hundar är säkert mycket spännande, givande och bekräftande sysselsättning. För den som är insatt och påläst. Beundrar alla de uppfödare som brinner för sina valpar och nya valpköpare. Som bjuder på sin tid, sin kunskap och som ger dig förtroendet att ta hand om det bästa dom har – valpen. Valpen är ett resultat av månader eller års förberedelser, planerande, tid och pengar. Å så söta dom sen är!
Vem kan motstå en valp, å ännu värre en taxvalp?! Inte jag! Men vilket jobb ligger inte bakom denna söta lilla varelse?
En liten valp Alf.
Jag tycker generellt att den som väljer att avla på hundar skall:
1. Ha kunskap om hundavel, genetik och dräktighet/sjukdomar som kan uppstå före, under och efter dräktigheten. Både för tiken och valparna.
2. Ha en plan med aveln: vad ska de nya valparna tillföra? Vem är potentiella köpare? Vad kan de nya valägarna förvänta sig av hunden (egenskaper, utseende, hälsostatus osv).
3. Ha god kännedom om hälsoläget för de hundar man avlar på. Göra nödvändiga hälsokontroller, kontrollera att hundarna har en god prestationsförmåga, dvs det ska inte vara avgörande om hunden har många utställningsrosetter om det finns en annan hund som är bättre rent hälsomässigt.
4. Vara aktiv och noggrann i valet av valpköpare. Inte bara kränga för pengar utan se till att hundarna kommer till bra hem där ägarna har tänkt igenom köpet.
5. Vilja vara ett stöd för de nya valpköparna under hela hundens liv.
Så det kräver en god bas att stå på. Det är säkert också en stor fördel om man innan man börjar med avel har ett stort kontaktnät av erfarna och kunniga uppfödare.
Så för att återgå till själva färgaveln enligt artikeln så uppstår problem om man inte har god kännedom om genetiken bakom färgaveln och om hundar felaktigt registreras som en godkänd färg men egentligen inte är godkänd enligt rasstandarden. När det gäller mönster finns det tre olika grundmönster – merle (tiger), strimmig (eng. brindle) och piebald. Av dessa, är merle och strimmig godkända mönster för tax enligt FCIs rasstandard.
Som exempel på problematiken med felregistrering av valpar är det så att Merle behövs bara i en upplaga för att taxen ska få den färgen. Om du parar två merles med varandra riskerar Du att få taxar som föds med defekter. Det kan vara allt från att de föds blinda/döva till att ögonen inte passar i ögonhålan.
Parar man en merlefärgad tax med en genetiskt röd hund så är risken stor att man får valpar där merlefärgen döljs under den röda. Detta eftersom merle bara syns på genetiskt svarta hundar. Så om man sedan parar en av de “osynliga merle taxarna” med en merle får man ju dubbel merles.
“Problemet med recessiv röd är att den är dominant över så gott som alla andra färger och kan maskera mycket – svart, brun, tantecken samt merle. Om man parar en recessiv röd tax med exempelvis en merle, kan man få valpar som har båda anlagen. Hunden kan vara merle trots att den ser ut som helt röd. Risken är att man tar fel och parar vad man uppfattar vara en röd tax, som i själva verket är merle, med en merle. Även med en röd tax med svart täckhår kan det vara svårt att avgöra om hunden är merle, speciellt ju äldre hunden blir. Därför har det länge varit ganska accepterat i Sverige att man inte parar en röd tax med en merle“. Tidningen Taxen, sida 14-15
Det finns så många snygga hundar, dom kommer i regnbågens alla färger om vi ser till hela hundpopulationen (alla raser). Här kommer dock vårat ansvar som människor in i bilden. Vi kan styra aveln – mot söta och ovanliga färger – eller mot hälsosamma hundar där färg får en mindre betydelse och där vissa färger inte tillåts. Det är ett ansvar vi har som valpköpare, uppfödare och utställningsdomare med flera. Vi kan inte se på och avla på hundar som riskerar att få hälsoproblem, det är direkt oetiskt och ovärdigt människans intelligens!
I vissa länder finns ju taxar i oändligt många färger men det betyder inte att det är ok. Det är FCI:s standard som måste gälla och vi måste registrera taxarna efter den färg de faktiskt har, inte vad de ser ut som.
“Problem som uppstår i samband med registreringen
• Det har observerats att ganska många av de importerade merletaxarna har färger som inte är godkända, till exempel choklad och crème. Genom att enbart mönstret registreras för dessa hundar, har många som skulle ha registrerats med X = ej godkänd färg istället registrerats som ”merle” som är ett godkänt mönster.
• Brindle-merle mönstret är inte ett godkänt mönster varvid dessa taxar ska registreras med ”X”. Men eftersom bara ett mönster kan registreras har dessa hundar felaktigt registrerats antingen som ”brindle” eller som ”merle”, båda godkända mönster.
• Det finns en hel del piebald- och crèmefärgade taxar som har importerats från utlandet. Trots att både piebaldmönstret och crèmefärgen inte är godkända, registrerar SKK dessa hundar olika. Piebaldtaxarna har registrerats med ”X = ej godkänd färg”, vilket är helt korrekt. Men trots att mönstret inte är godkänt har SKK tillåtit avel på dessa Blå korthårig tax med tantecken hundar, vilket SvTK anser är fel (se nedan).
• När det gäller crèmefärgade taxar, så har SKK inte registrerat dessa hundar med X = ej godkänd färg, detta trots att de importerade taxarna är registrerade som ”crème” hos exempelvis The American Kennel Club (AKC), vilket måste anses strida mot FCIs regler. Det har observerats regelbundet att dessa hundar, tillsammans med svenskfödda crèmefärgade valpar, har registrerats som ”gul” av uppfödarna, vilket är fel. Tyska taxklubben, som ansvarar för rasstandarden, skiljer mellan gul som är en godkänd färg och crème som inte är. Crèmefärgen liksom andra ickegodkända färger är eliminerande fel för en tax, enligt rasstandarden.
• SKK skriver inte ut beteckningarna i hunddata och följaktligen inte i stamtavlorna för anfäderna som har ickegodkända färger/mönster, till exempel piebaldmönstret eller crèmefärgen. Därför finns det ett stort antal stamtavlor där endast några färger/mönster finns angivna, och det finns ett antal utan en enda färg/mönster(!), trots att det finns både färger och mönster angivna i originalstamtavlorna från utlandet. Många av de importerade taxarna från USA och Kanada har piebald- och crèmefärgade taxar i sin härstamning, och eftersom SKK inte anger beteckningarna för anfäderna är det omöjligt att veta om dessa recessiva anlag finns i linjerna. Genom att de är recessivt nedärvda finns det många taxar som har godkända färger men som bär på dessa anlag och riskerar att sprida anlagen inom den svenska taxpopulationen“. Tidningen Taxen, sidan 14-15
Om inte taxarna registreras med rätt färg blir ju stamtavlan inte till hjälp för uppfödaren när de väljer blivande parningar. Valpköparen kan bli mycket besviken om det visar sig att de inte får t ex ställa ut sin tax på grund av att den har fel färg. Därför ska vi inte heller uppmuntra människor att söka efter taxar med “häftiga färger” när de väljer valp utan istället fokusera på att få en fantastiskt fin och frisk taxkompis som kommer att finnas med i många år.
Så detta inlägg får avslutas med en uppmaning om att inte förblindas av de fantastiska färgerna som kan ses på bilder, när man letar valp, och att vara mycket uppmärksam och påläst när man avlar.
Jag är då mycket nöjd med mina otroligt vackra taxar (som vi inte valde efter färg även om många tror det då de är så lika). Personligen tycker jag alla sorters taxar är superfina!
Kan belöningsbaserad träning hjälpa Immunförsvaret?
Att belöningsbaserad träning är bättre psykologiskt och inlägningsmässigt vet vi redan. Nu kommer även en studie som föreslår att belöningssystemet även kan påverka kroppens immunförsvar, enligt studier på möss.
När forskarna triggade igång belöningssystemet, systemet där du har en känsla av att må bra, så påverkades även immunsystemet hos mössen.
Jag tycker det är fantastiskt kul med såna här nyheter! Jag har redan haft den tanken själv men kan så klart inte säga att det är så. Så klart får du en må-bra-känsla i kroppen varje gång du lyckas med något och får en belöning. Detta stärker kropp och själ. Ytterligare argument för att TV ska sluta sända program där instruktörerna jobbar med korrigeringar och “brytande” av beteenden.
Planera, förutse och belöna! Thats the shit 🙂
Läs hela artikeln här (engelsk text).
Hur jobbar du med din hund?
Vad tycker du om belöningsbaserad träning?
- Jobbar endast belöningsbaserat (67%, 8 Votes)
- Blandar belöningsbaserat med korrigeringar (33%, 4 Votes)
- Jag tror inte hunden mår bra av belöningsbaserad träning (0%, 0 Votes)
- Vet ej (0%, 0 Votes)
- Annat, lämna gärna svar i kommentar (0%, 0 Votes)
Total Voters: 12
Loading ...Metod eller inställning?
I dagens hundträning talas det om olika metoder och träningssätt t ex “klickerträning”, “skvallerträning”, “DoAsIDo” och “Shaping” med mera. Men är det metoder i sig eller är det mer tränarens inställning till hunden och inlärning?
Jag delade lite fakta på FB om varför CM:s metoder inte bör efterapas, med fokus på att modern forskning säger att det inte är etiskt eller kunskapsbasert. Fick lite mothugg och blev ifrågasatt om jag menade allvar. Och ja det gör jag.
Att CM på TV uppnår “resultat” betyder inte att det han gör är bra eller ens i närheten av funktionell hundträning. Titta på vad han gör och hur han gör det. Metoderna handlar om bestraffningar, korrigeringar och olika “bryt tekniker” för oönskade beteenden. Sällan ser man honom guida hunden till det alternativa beteendet som man istället vill ha. Dvs hunden blir osäker. “Vad vill du?”. Att dessutom hela tiden utsätta hunden för det hunden starkt signalerar obehag mot (genom utfall, attacker, skall eller rädsla) bygger upp stress och inte sällan skapar onödiga konflikter som raserar relationen mellan ägare/hund.
Jag anser att det spelar roll HUR man uppnår resultaten. Du kan få tyst på din hund genom att slå den tills den tystnar. Du kan också få tyst på din hund genom att motivera den att vara tyst (belöna tystheten). Du kan få tyst på din hund genom att tvinga den att lägga sig ner och trycka ner den tills den tystnar. Du kan även få tyst på din hund genom att erbjuda ett annat beteende som lönar sig bättre (skäller – ingen reaktion från ägaren, skäller – får kommandot att sätta sig ner – får godbit/leksak/…). Jag anser att det är stor skillnad på de olika exemplen och jag vet vad JAG väljer med mina hundar.
Om man utgår från att hundar inte vill dominera, ta över ledarskapet eller på annat sätt utmana dig som ägare – utan istället ser hundens beteende som information till mig om hur den uppfattar omvärlden – så ser man ganska snabbt hur otroligt orättvist hundar på TV blir behandlade av instruktörerna. En hund som gör utfall vill öka avståndet, en hund som går och gömmer sig vill undvika obehaget, en hund som morrar blir trängd och vill komma ur situationen osv. Det ger mig information om att jag i detta läge behöver hjälpa hunden i situationen. Att avlägsna hunden från en obehaglig situation är inte detsamma som att förstärka rädslan. Du visar istället att hunden kan lita på dig. Du lägger om träningen och sedan utmanar hunden i dess egen takt för att kunna “omprogramera” – typ förknippa det som tidigare var obehagligt med positiva saker. Det skapar så småningom en vilja och nyfikenhet mot det som var obehagligt.
Klickerträning, shejping, rallylydnad, dogparkour, skvallerträning osv bygger alla på belöningsbaserad hundträning, som forskning om och om igen visar har större långsiktiga effekter då det skapar en positiv relation med ägaren och ett klimat där inlärning är roligt! Du vill ju att hunden ska lära sig något – även att lära sig vad den inte ska göra.
Många pratar om det som metoder, vilket det i sig kan vara – ett hjälpmedel för ägaren i hur man kan lära hunden olika saker. Men det kan också vara så att jag väljer att använda dessa metoder och “tankesätt” i vardagen också, inte bara på träningsplanen. Jag har haft med mig klickern ute på promenader för att förstärka rätt beteende i skvallerträningen. Jag tänker inte just då att jag “klickertränar” mina hundar utan använder det för att jag vet att inlärningen går snabbare för mina hundar om belöningssignalen är snabb och exakt (vilket klickern erbjuder snabbare än min hand som ger godis).
Jag kan välja att klickerträna bort oönskade beteenden som att hunden skäller vid dörren, i vardagen, för att mitt synsätt på och kunskap om inlärning och hundens beteenden vet att det är ett mycket effektivare sätt att lära om. Dessutom stärker jag min relation till mina hundar, mitt ledarskap om man så vill kalla det, genom att mina hundar inte behöver vara rädd för mig, inte behöver känna obehag eller osäkerhet – ifall jag kommer att nypa dom, trycka ner dom, rycka i kopplet eller på annat sätt skapa obehag. Ingen bestraffning kommer någonsin i min närhet. I min närhet sker mest roliga saker varför det lönar sig att hålla sig i min närhet.
Kom ihåg att:
– Bara för att det sänds på TV betyder det inte att det har en vetenskaplig eller kunskapsbaserad grund
– Instruktör, hundpsykolog, “påhittadetitlar” kan alla hävda att dom är, det betyder inte att personen besitter någon kunskap i etologi/inlärning. Att man är “självlärd”, “har lång erfarenhet” eller “jobbat med detta i många år” är inte lika med att man faktiskt kan läsa av hundens beteende på ett korrekt sätt. Felaktiga tolkningar leder till felaktiga beslut och agerande hos människan.
– Om det inte känns rätt, gör det inte bara för att någon annan säger det, eller övertalar dig till att göra något. Gör det du känner är rätt för dig och din hund!
Jag tror inte att instruktörerna på TV medvetet är ute efter att skada hundar. De gör bara vad de tror är bra. Däremot tycker jag att dom underbygger sina teorier om varför dom gör som dom gör på lösa grunder som att dom “studerat hundar i många år”, “sett hur tikarna gör”, “sett att det har effekt” osv. Det som sänds i TV borde i stället kunna stå på en vetenskaplig grund – ett forskningsbaserat förhållningssätt. Där man kan visa på de inlärningsgrundande och psykologiska faktorerna som spelar in i inlärning. Resultatet är inte det enda som avgör om en metod är effektiv eller inte – världen är inte så svartvit. Det finns så många andra faktorer man måste ta med som påverkar inlärningen än bara det faktiska resultatet. Det är min uppfattning i alla fall.
För den som vill läsa mer om forskningsbaserad hundträning finns här lite länkar:
Boktips:
Den missuppfattade dominansen – Per Jensen
On talking terms with Dogs – Turid Ruugas
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Theo sjunger för grannarna
Sista helgen innan semestern tar slut. Alltid skönt att vara ledig men känner mig redo att gå tillbaka till jobbet. Det betyder att tiden går fortare och förhoppningsvis närmar det sig att vi får ett hus. Vi har fått ut fyllnadsmassor och stenmjöl på tomten. Stenmjölet har vi, med hjälp av kompisar, skottat ut så vi snart har klart en uppfart till huset. Det går alltså framåt!
I helgen har vi firat husse som fyllt år! Stort grattis säger vi i flocken 🙂 God tårta och massor av fika. Husse fick många bra och nyttiga presenter till nya huset.
Theo sjunger serenad för grannarna på söndag. Hur uppskattat det var vet vi inte 😉
Helgen avslutades med EM finalen i fotboll och Matte hade tippat rätt – Portugal vann 🙂 Även om dom inte har varit starkaste laget i EM slutspelet så vann dom.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Handledning i Do As I Do
Idag fick jag tillfälle att träffa en kurskamrat som kan Do As I Do. Fick lite hjälp att börja och läsa av var belöningen ska komma samt att utmana mer. Jättekul träning där hunden ska härma det du gör. Vi valde idag en bjällra (som var ny för det har vi inte tränat på), en pall och en boll. Måste skaffa en sån elefantboll.
Theo är snabb i vändningarna och Alf behöver lite mer vägledning. Sen hade Ulla så fin trädgård också. Ska sno några idéer tror jag 🙂
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Motion
Idag gick vi 5,2 km slingan bland myggen. Grabbarna hängde på bra. Theo har tappat kondition och gått upp i vikt sen diskbråcket i januari vilket i sig kanske inte är så konstigt. Så nu trappar vi upp motionen lite. Han hängde på bra och han haltar inte eller nåt utan travar på bra.
Våra träningskompisar uteblev idag och jag hade förberett mig att träna inkallning med störning så tog d bästa godiset med mig – köttbullar! Problemet blev att utan störningar så följer dom efter mig som ankor. Svårt att träna inkallning då!
Idag skriver tidningarna om ett nytt larm. Vi har fått taiga fästingen här uppe efter kusten. Den bär på en allvarligare form av TBE. Än så länge har inga sjukdomsfall rapporterats. Å den lilla jäveln trivs i kyla! Funderar seriöst på att flytta till en ö där det bara är vinter. På riktigt. Kommer definitivt vaccinera mig om d visar sig bli sjukdomar på våra fästingar. Själv har jag aldrig sett en fästing i hela mitt liv så vet inte ens vad jag ska leta efter. Hur klarar ni er som har fästingar? Hur lever man? Kan man aldrig gå i kortbyxor eller kjol som hundägare? Alltid undvika fält och ängar? Diken? Skogen?
Inte kul!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"