Författare: Echosierra Hund

Nu när det står klart att vi inte fick huset i november så frågar många hur vi orkar leva som hemlösa. Det har gått ett år sen vi sålde lägenheten och tillfälligt skulle vara inneboende. Nu vet vi att det blir ett år till som hemlösa. Ja hur orkar man?  Har inget bra svar. Man måste. Det hjälper inte att bryta ihop. Ibland bryter man ihop i alla fall. Sen blir man förbannad och vinnarskallen tar över. Vi ska klara det här! Vi ska få upp vårat hus. Vi ska njuta när vi får flytta in. Ingen husägare kommer vara gladare än vi den dagen vi får nycklarna, just pga alla problem.

Många frågar om det är jobbigt att få frågor om projektet, och nja det är inte frågorna som är jobbiga. Det känns bättre att säga som det är och få stöd. Det lättar pressen lite. Däremot är ju hela situationen jobbig och varje gång man pratar om det påminnas man ju om det. Men precis som att prata så hjälper det också att skriva av sig. Dels för minnet, man kommer ju inte ihåg alla turer som varit ens, eftersom det pågått så länge. Stressen gör också att man får minnesluckor – kommer inte ihåg allt. Då är det bra att “journalföra”.

Problemen har inte helt slutat. Vi och en granne köpte lika mycket fyllnadsmassor men deras tomt är färdig medan vår saknar en stor mängd massa. Det tog slut. Ännu mer på inköpslistan som vi inte har råd med.  Det har även blivit ett fel i avloppet i garaget som måste åtgärdas.

Nu har de större (lokala) tidningarna skrivit om vår situation. Vi vill visa på hur illa d kan gå för en enskild människa när ett bolag, och framför allt när man blivit lurad, inte kan leverera. Vi vill också berätta om hur illa denna entreprenör skött sig och om alla lögner som vi fått höra.

Mycket kan man skylla på oss, vad vi borde ha gjort annorlunda men vi hade ju aldrig gått in i denna affär om det fanns information som tydde på att det skulle gå så här. Med facit i hand kanske d fanns mer vi kunde ha gjort men det finns fler faktorer i hela soppan än att vi borde ha kollat upp företaget bättre. Tomten såldes av mäklare ihop m Laplandvillan Ab och ville man ha tomten så ja, inte så lätt att få det då om man inte tog hela konceptet. Det är ju läget man köper. Ett hus kan man bygga om men du kan aldrig ändra läget. Vi ville verkligen ha just denna tomt. Ja bland annat.

Här kan ni läsa i Kuriren. Så klart har dom spetsat till rubriken lite. Några missar i texten men det är ju fokus på att varna andra som är viktigt. I de andra tidningarna är det plusartiklar så ingen idée att jag länkar.

Nu hoppas jag bara att vi snart får höra lite positiva nyheter. Hittills har varje samtal vi haft gett oss mer dåliga nyheter, gett oss mer arbete i form av att ta reda på saker eller ordna upp, göra om osv. Tänk om vi nu skulle börja få lite flyt i det här.

Till det positiva så är nu vattnet och avloppet nedgrävt och i kopplat i plattan. Tomten är som sagt bara till hälften fylld med fyllnadsmassor men där är det förberett och klart att lägga matjord (när vi har råd med det).

Så håll tummarna hårt för oss att det börjar bli medvind nu. För nån gång kraschar man av stress och jag vill inte uppleva den dagen…

Vi hade en dröm om att bo i ett hus ute på landet men ändå nära stan, med stor tomt och nära vatten. Så det blir som en sommarstuga/hus i ett. Hundarna skulle få en inhägnad gård att vakta och springa på.

Vi hade fått ett fint hus med tomt till ett pris som vi skulle klara av. Sen gick det ju som det gick och Laplandvillan kunde inte färdigställa det. Han har tagit ut mer pengar än vad värdet av det vi fick var, har vi förstått i efterhand. Så när vi äntligen lyckades häva kontraktet med honom, så började jakten på att hitta ett nytt bolag som skulle vilja färdigställa detta.

För ett företag finns d ofta en marginal att göra en dålig affär, för en vanlig person finns inte dom pengarna. Nu blir ju huset dyrare än ursprungligen. Det påverkar ju lånet vi kommer att få, räntan samt amorteringen. I värsta fall skulle det kunna betyda att vi inte  har råd att bo kvar. Vi är ju beroende av att banken vill låna ut pengarna åt oss. Skulle dom säga nej – ja då blir det inget hus.

Hade vi fått ut det vitet som Greger är skyldiga oss på 200 000 kr för förseningen så hade det ju underlättat mycket. Men Greger agerar som om han inte anser att han ska betala detta. Vi har ju förstått att han har sådana skulder så att vi ligger längst ner på listan över fordringsägare som får några pengar vid en eventuell konkurs.

Så drömmen om huset blev en mardröm. En kamp mellan hopp och förtvivlan. I stället för att glädjas åt att välja tapeter, vilken inredning vi vill ha, hur trädgården ska se ut så tvingas vi fundera över om vi över huvud taget kommer att ha råd att bo kvar i huset när det väl står uppe. Vi hade aldrig orkat om vi inte hade haft våra vänner och familjer som stöttar oss.

Jag vet inte ens hur mycket det hittills har påverkat mig fysiskt/psykiskt genom den stress man hela tiden lever under. Att vara bostadslös, att hela tiden få besked om att vi som byggherre är ansvarig för allting och ska veta allting, trots att man anlitar utbildade människor för att göra jobbet. Ansvar och konsekvenser faller automatiskt tillbaka på oss. Jag tycker det ställs orimliga krav på den som bygger ett eget hus. Det är lagar som säger en sak, men verkligheten en annan. Där mellan står du som inte kan branschen och ska försöka lösa alla problem som dyker upp.

Jag tror inte en entreprenör förstår den press det blir på en enskild. Det är ett jobb för dom, men det är hela livet för personen. Det är dåligt med hjälp från samhället, vill du anlita advokater eller få råd och stöd så kostar det pengar. Pengar som förutom bygget och de vanliga räkningarna, dränerar en ekonomiskt. Jag försöker se till att äta, sova och motionera och hålla i rutiner så gott det går. Hundarna hjälper ju också till att hålla humöret uppe. Hoppas allting lägger sig snart så det blir någon lugn och ro – att vi kan se huset byggas utan att oroa oss över nya bakslag.

Om det var nån gång i mitt liv jag önskade jag kunde vinna pengar så skulle det vara nu. Jag behöver inte vinna 100 miljoner kronor. Det räcker med 3 miljoner.

Skulle vi kunna sälja tomten och gå +- O skulle vi göra det. Den press det innebär att bygga vill vi inte ha. Nu går inte det och vi måste på nåt sätt ändå få klart huset, om vi sen kan bo kvar där är en annan fråga…