Vilket mod och självförtroende han fått Alf. Nu vågar han ut i bassängen och vända själv. I början simmade han närmast kanten och försökte ofta klättra upp. Nu ser han ut att njuta lite mer.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Författare: Echosierra Hund
Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se
Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.
Theo tränar dance moves
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Öppet hus och simmning
I torsdags var vi på lokala kennelklubbens öppet hus med Theo. Han fick träna lite rally men framför allt vänja sig med miljö av andra hundar utan att skälla på alla. Skvallerträning. Han skötte sig helt ok. Fick bli lite omklappad också.
Idag åkte vi på hundsimmet för lite träning. Det är så trist väder ute och för kallt för att gå några längre promenader så för att få lite fysträning så simtränar vi ibland.
Till min förvåning var det Theo som var lite mer osäker denna gång. Alf körde på som aldrig förr, simmade ut mitt i bassängen, han som brukar hålla sig vid kanten. Trötta och förhoppningsvis nöjda killar åkte sedan hem med fleecetäcken och filtar i bilen.
Se alla bilder i albumet här. Film kommer.
Passade på att köpa på oss lite tuggben och frysta märgben. Är sugen på köpa nya matskålar åt dom i av återvunnet material. Vi behöver nya då svärföräldrarna tagit våra gamla. Matte har fullt upp med att få iväg alla kallelser till årsmötet för övre norrlands taxklubb, några hundra kuvert som ska skickas… 🙂
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Angående föregående inlägg
Här är ett bra (engelsk) resonemang gällande just behov av promenader för människor och för hundar. Klok människa. Läs artikeln här.
“You don’t need me to tell you how important smell is to a dog. None of us are surprised that years ago, Bradshaw and Lea found that the vast majority of a dog’s interaction with a new dog related to olfaction (1992). But I think we all, me included, need to be reminded of how much “going on a walk” can be defined by us as “walking while looking and perhaps talking,” while to a dog, “going on a walk” means moving from one interesting smell to another“.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Varför har man kvar hunden?
Jag möter ofta en person som har en stor svart hund, på ca 30 kg. Deras promenader ser inte trevliga ut. Hunden går och lufsar bredvid sin ägare men personen rycker och sliter i kopplet hela tiden. Hunden har en tunn strypkedja på sig.
Om man försöker se det ur hundens perspektiv: Personen tar ut hunden på en promenad. Hunden följer med och tycker antagligen om att vara ute, som de flesta hundar gör. Hunden får många intryck, syn, hörsel, lukt osv. En hund på promenad vill uppleva saker inte ta sig från A till B. Det är nog min uppfattning i alla fall. Hunden intresserar sig för dessa intryck och dofter – som hundar gör – men får aldrig en förvarning om att det inte är tillåtet just då. Hunden får en lukt i nosen, man ser huvudet vända sig, nosen vädrar och öronen åker lite framåt. Precis när hunden gör detta och är på väg att ta ett kliv åt sidan – fattar personen tag i kopplet med båda händerna och rycker så att denna stora hund (i mina ögon vars hund väger 9 kg) lättar från backen och trycks mot henne.
Hur ska hunden tolka detta? Hen ger ingen förvarning om att hunden inte bör gå fram. Hen ger ingen förvarning om att de ändrar tempo, bara ska passera eller stannar. Vid ett tillfälle stod de stilla och hunden luktade på något. Jag tror personen pratade i telefon men det vet jag inte säkert. Plötsligt kommer dubbelfattningen på kopplet och ett kraftigt ryck framåt – hen vill fortsätta gå. Hade hen inte kunnat locka på hunden, visa att “nu är vi klara och ska gå vidare”. Att få ett fint koppelgående kommer inte av sig självt, man behöver träna in det, engagera sig. Kan ju inte vara bra för personen heller att hela tiden behöva ta i så mycket.
Jag tycker detta är grymt orättvist mot hunden! Ska hunden gå som en rälsbuss klistrad i sin ägare hela tiden? Och om det nu är det man strävar efter – kan man inte LÄRA hunden det då istället för att jämt jämt jämt slita? Jag undrar helt ärligt om denna person ens tycker om sin hund? Varför har man kvar hunden då hen verkar så himla missnöjd med den hela tiden. Jag möter dem så pass ofta att detta måste vara deras vardagliga promenader. Att man tappar fattningen vid något tillfälle eller har en dålig dag kan säkert hända oss alla. Det är dock stor skillnad på att konstant leva sitt liv med en oförutsägbar ägare som bara bestraffar och rycker i kopplet hela tiden. Hunden ger ju upp till slut – det spelar ju ingen roll vad den försöker med eftersom den inte kan koppla ihop koppelryckningarna med något särskilt beteende. Det rycks ju för 100 olika orsaker och olika tillfällen.
Äger man en stor och stark hund så behöver man ju ha kontrollen över hunden. Jag anser dock inte att man får kontroll på hunden genom detta förhållningssätt. Snarare väcker man ju en osäkerhet och ett motstånd hos hunden mot att samarbeta med sin ägare. Vem vill vara kompis med nån som ger en obehag/skada?
Jag är glad att jag hittills inte mött dom med mina hundar för jag tror inte den hunden mår så bra. Jag mår lite dåligt när jag möter vissa hundägare just på det sätt dom behandlar sina hundar. Varför skriver jag om det här? Kanske för att förhoppningsvis få folk att tänka efter om hur andra kan uppfatta dem, kanske för att få någon att reflektera över sitt eget förhållande till sin hund och fundera över om man vill fortsätta på det sättet. Jag hoppas att hundägare som upplever problem söker hjälp av professionella.
Kopplet – i mina ögon – är en säkerhetslina, inte ett uppfostringsredskap.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Ny taxträff
Idag hade vi ny taxträff med ett tiotal hundar. Ny lokal denna gång men väldigt fin och det fanns ju hur mycket roliga saker som helst att låna. Vi hade tema “hinderbana/agility” där vi tränade balans, smidighet och självförtroende.
De flesta hundar tyckte bollhavet var lite läskigt men med godismotivation och lite tålamod så vågade alla prova söka godis bland bollarna. Theo och Alf dök nästan i.
Husse fick nog en ny kompis som heter Lilleman (fast han var en av de största taxarna på plats). Så vacker.
Theo testar att sitta på föremål i rörelse. Provade även skateboard och pulka.
Bollhavet var nog det mest utmanande denna dag.
Några hundar tränade på att våga stå på bordet.
Theo snarkade högt i bilen på väg hem. Inget bus med hundar idag utan en trevlig träningsstund där alla hundar höll sig på var sin “station”. Vi hade hinder att hoppa över, balansera på, kliva över, springa genom och snurra runt. Sen hade vi lite rörliga föremål och en pilatesboll. Theo trivs inte med andra hundar som leker så vi hoppade över det idag. Jag provade även ha Alf lös när vi hoppade genom ett däck och det gick bra trots störningen av andra hundar runt omkring. Kanske snart dags att våga sig på fortsättningsklass i rallylydnad.
Mina reflektioner över dagen:
- Mer utrymme ger lugnare hundar.
- Tålamod hos ägare är a och o och vi människor har ofta lite bråttom att hjälpa. Att låta hunden själv klura ut, ta mod till sig eller fundera på nästa steg leder oftare till en nöjdare men tröttare hund.
- Trötta hundar behöver ofta mer utrymme, en stund att få vara själv.
- Godis is the shit. Men ju svårare övning desto godare godis krävs 😉
- Sele är bra när man tränar balans. Nåt att hålla i som inte belastar nacken (vi har ju nästan alltid bara sele men på vintern med täcke som inte har hål för sele så har vi haft halsband).
Tack för idag alla!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Nu blev det vinter
Året börjar med kyla kan man säga. Hundarna är nog uttråkade som det är. Svårt att aktivera när man inte har alla sina saker och grejer. Försöker göra trick och nosework för att få dom trötta. Morfar var hundvakt en dag denna vecka. Han ringde upp senare och frågade om Alf mådde bra. Alf hade inte velat gå ut alls (för att det är kallt) och morfar tyckte han var varm om nosen, ville vara säker att han inte var sjuk. Det var inget fel på Alf. Han busade och åt som vanligt. Han gillar bara inte kyla 🙂
Hur klär man en hund mot kylan? Ja är man en frusen tax så räcker det inte med fodrat täcke, det är tassarna som tar stryk. De står på tre ben eller två ibland och kurar ihop sig ordentligt. Så på med tofflorna så går det bra.
Vi har inte vant in våra hundar på tofflor. Vi bara tog på dom. Sen gick dom. Det var som att dom förstår att det hjälper mot kylan.
Oväntade vänskaper
Har vid flera tillfällen på Internet stött på video och berättelser om hundar med oväntade vänskaper. Hundar som är kompis med katter, fåglar, kaniner eller än mer förvånande, vilda djur. Här är ett exempel.
Jag funderar alltid över det starka sociala behov som flockdjur har. Vi tillgodoser kanske inte alltid det behovet eftersom hunden oftast tas hem som ensam hund i en familj. Familjen är borta på dagarna och det är inte alla som ordnar så att hunden har något sällskap. Man ska ju komma ihåg att hunden inte har något utbyte nattetid även om familjen är hemma, då man inte är social när man sover.
Att djur kan skapa starka sociala band – vänskap – med andra arter, kanske till och med arter de annars skulle jaga eller äta har säkert olika förklaringar beroende på situation. Att skapa sociala band eller anknytning är ju medfött för flockdjur som är beroende av flocken för överlevnad.
Jag kan inte låta bli att fundera över om vi låter våra husdjur få de sociala kontakter som de behöver för att må bra. Kanske är detta inte ett jätteproblem i Sverige just men i andra länder är det inte ovanligt att hunden förvaras i bur hela dagen medan ägarna arbetar. En sådan hund förvägras all social kontakt under långa perioder av sitt liv. Inte helt ok.
Vad tror ni det beror på?
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Förebygga problem
Bild
Hundträningens nyårslöfte
Jag anser att människan idag har tillgång till ny kunskap om hur inlärning och psykologi fungerar att det är rent av oetiskt att använda metoder som vissa TV kändisar använder sig av.
Vi vet bättre. Vi kan göra bättre.
Jag anser att positiv förstärkning är det enda etiska sättet att träna hund. Lyckas man inte beror det på människan, inte hunden eller metoden. Timing är svårt när det gäller belöning.
Håller man sitt sinne öppet och om man ödmjuk inför att man själv alltid kan lära sig att bli bättre och inte skylla på hunden kommer man långt.
Jag är inte perfekt, jag har svårt att göra rätt ibland men jag lär mig, jag är nyfiken och jag blir bättre och bättre för varje dag. Mitt mål är att aldrig använda någon form av tvång, skrämsel, smärta eller obehag mot mina hundar. Inte ens med rösten. För jag vet bättre.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"