Trädgårdsbilder

Sommaren kom aldrig i år men vissa dagar har varit lite finare. Här är lite bilder från mammas trädgård

Lekte lite med kamerainställningen på mobilen. Vissa effekter blir riktigt fina.

DSC_2352

DSC_2356

DSC_2362

Sen har vi mest latat oss fast vi börjat jobba.

DSC_2376 IMG_20150731_175109 DSC_2373 DSC_2338 - kopia DSC_2333 - kopia _20150805_200553 - kopia

Husbygget rullar på, om än sakta med markarbeten. Nu har vi fått kataloger och ska välja inredning. Svårt beslut. Man tror det är enkelt men man ska komma ihåg att ett badrum gör man inte om så lätt, så man ska stå ut med sitt val i många många år.

DSC_2404

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Oerfarna ger varandra råd på nätet

Läste en intressant artikel från häsvärlden där man tittat lite närmare på vad som skrivs i olika forum på Internet. Läs hela artikeln här. Detta gäller i stort sätt alla ämnen på Internet skulle jag vilja säga.

Forskare från Högskolan i Borås och Högskolan i Skövde har studerat hur frågor om ryttarsäkerhet kommer till uttryck i sociala medier. Projektet visar bland annat hur viktigt det är att diskutera hur vi bedömer information från bloggar, Facebook-grupper och diskussionsforum.

Forskargruppen konstaterar att känslan för hästen ofta är en förvärvad och ”tyst” kunskap, som är svår att förmedla via sociala medier”.

Just det här tror jag är jätteviktigt – att det inte går att förmedla “känslan” man har för sin hund. Då menar jag inte känslan att tycka om sin hund utan “känslan” i hur man hanterar hund, känslan för att studera, läsa av, förstå, analysera och försöka förbättra kommunikationen med sin hund. Eller häst. Nu handlade studien specifikt hur man diskuterar frågan om säkerhet vid hästhantering och ridning.

I dag skaffar många hästintresserade personer egen häst, trots att de har relativt kort erfarenhet av både hästhantering och ridning. Övergången mellan ridskoleryttare och hästägare sker i många fall efter bara en kort vistelse på ridskolan. Ridskolan har ju för många av oss varit det ställe där säkerhetstänkandet har inpräntats i vårt medvetande“.

Stämmer väl väl in på hundägare också, många familjer skaffar hund utan att ha läst på, förstått vilka rasegenskaper hunden har, utan kunskap sedan tidigare om hundar, utan grundläggande kunskap om hunduppfostran. Man löser problemen efter som så att säga. Behöver inte vara fel, men d finns vissa risker med det.

Internet har ju förändrat mycket i våra liv. Många, ja stora flertalet människor finns i dag på sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram, forum, bloggar osv. Här får alla en plats, alla kan skriva om vad de vill, man kan lära av varandra och man kan lära andra. Här blandas nya inom “branchen” med de som har lång erfarenhet, de med utbildning och de outbildade. Allt bara ett klick bort.

Aktiviteter på sociala medier handlar till stor del om kommunikation och interaktivitet. Användare av sociala medier utbyter snabbt erfarenheter med varandra genom att de läser, söker, skapar, informerar, förmedlar, stödjer och kritiserar.  
Mycket av användningen av sociala medier framhålls som positiv, inte minst då vi får tillgång till en stor mängd material och viktig kunskap. Samtidigt finns det många utmaningar. En utmaning handlar om att det kan vara svårt att bedöma olika påståendens tillförlitlighet“.

Källkritik fick jag lära mig om i skolan. Då handlade det om böcker men när jag kom upp på gymnasiet så hade även datorn kommit in i våra liv. Vi fick lära oss att titta på varifrån informationen kommer? Är det en faktastida, en nyhetssida, en privatpersons sida, ett företag osv. Vem skriver och vad har den för kunskap i området? Går uppgifterna att verifiera av andra som har kunskap inom området? EN källa kanske inte räcker för att ett påstående ska ha substans (vara sannolikt), då handlar det ofta om en egen teori eller en åsikt.

Ett exempel är att inom den engelska ridtraditionen betraktas utrustning som en förutsättning för kontroll och därmed säkerhet. Inom andra ridtraditioner är det snarare förtroendet mellan häst och ryttare som står för säkerheten och utrustning kan i stället ses som negativ. Här kan hätska diskussioner uppstå, när den mer traditionella synen på säkerhet utmanas av alternativa ridtraditioner“.

Känner så igen mig i detta, både från när jag ridit själv och från hundvärlden. Ofta i de två ytterligheterna “snälla” och “dumma”, “köttbulledressyr” och “traditionell skolning” osv. Som motsatser.

Bland dessa intensiva diskussioner, ställda frågor och givna svar, framkommer det tydligt i vår forskning att många av användarna – både de som ställde frågor och de som kommenterade eller svarade på frågorna – har begränsad erfarenhet av hästhantering och ridningI vårt material kunde vi se exempel på unga ryttare med unghästar som de skulle rida in själva. Utifrån frågor som ställdes om unghästar och inridning i sociala medier kunde vi utläsa att frågeställarna verkade oerfarna inför en så krävande uppgift. I flera fall framgick att de inte hade hjälp av någon tränare eller annan hästkunnig vuxen.
Flera som skrivit drog paralleller till hur de gjorde med andra husdjur som till exempel hundar, och någon frågade huruvida det var okej att ha hästen inne i köket. Frågorna visade på ganska grunda kunskaper om hästens beteende. De här exemplen illustrerar att diskussionerna i sig kan utgöra en säkerhetsrisk, eftersom det är svårt att skilja de goda råden från de farliga“.

Ja det här är så klassiskt. Många föräldrar vill vara snälla, ge deras barn sin högsta önskan om en egen häst. Med liten, eller ingen, egen kunskap överlåts allt ansvar på barnet för ett djur som kan väga några hundra kilo. Det är så viktigt att vuxna följer med barnen, lär sig och tar ansvar för vilket husdjur det än gäller. jag anser det vara högst oansvarigt att överlämna allt ansvar på ett barn, oavsett kunskapsnivån hos barnet och faktiskt åldern också. Kan en 16 åring som går gymnasiet bedöma och betala för t ex nödvändig veterinärvård?

Läs hela artikeln det kommer fram så mycket kloka saker, bland annat om att många projicerade sin egen rädsla och osäkerhet på hästen, istället för att diskutera sin egen rädsla. Djuren smittas ju i allra högsta grad av våra egna känslor och beteenden. Djur reagerar oftas bara på vad du själv ger ut. Är du lugn, stabil och trygg i en situation så har du mycket lättare att hantera djuret i den situationen. Är du snarare rädd och osäker så kan du skapa osäkerhet hos ditt husdjur också.

Ridning och hästhantering handlar mycket om tyst kunskap. Det som ofta kallas “en känsla för hästen”, eller mer allmänt “gott hästmannaskap” är kunskap som man förvärvat genom träning och erfarenhet – saker man inte kan läsa sig till.
Att förmedla den här typen av kunskap är en särskild utmaning i sociala medier. Sociala medier ger tillgång till ett hav av information och erfarenheter, men samtidigt är det viktigt att inse betydelsen av att kunna navigera och sålla i informationsflödet. Här står ridskolorna och tränarutbildningarna inför en stor utmaning. 
När barn och unga söker kunskap och svar på hästfrågor på nätet – i stället för från ridskolor, erfarna ryttare eller från vedertagna handböcker – borde kanske ridskolorna utbilda eleverna i hur de kan förhålla sig källkritiskt till hästrelaterad information som de når via de sociala medierna“.

Så lätt när man är ny att falla för alla goda råd. Som många andra säger: Googla aldrig på problem/sjukdomar, du har allting! Det finns svar på alla frågor, däremot så får man lika många svar som det finns människor som svarar. Hur ska man i allt detta veta vad som är goda råd och inte? Jag har själv fallit i fällan att lyssna på människor som jag trodde ville väl, när vi skaffade Alf. Det blev tokigt ibland och nu har vi lärt oss att göra om göra rätt. Det kommer säkert hända igen också men jag väljer att gå utbildningar/kurser för utbildade instruktörer där jag ändå vet att personen som förmedlar kunskapen har någon form av belägg för vad den säger.

Det är ett svårt men viktigt ämne. Själv har jag ju denna blogg. Jag är inte utbildad utan skriver utifrån mina egna tankar och kunskapsnivå. Försöker alltid förmedla detta i mina inlägg så ingen misstolkar och tror att jag har någon lösning eller sanning. Själv tycker jag ju att det jag gör fungerar, annars hade jag inte gjort det. Men det fungerar kanske inte för alla andra. Det finns givetvis ett visst bekräftelsebehov i detta. Tänk om någon följer mig, tycker mina råd är goda? Att få positiv bekräftelse på det man skriver kan ju också öka tror på sig själv. Bra eller dåligt?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En hund som fysiskt bestraffas har lättare att bitas

I en artikel skriver författare att nivåerna av aggression hos hundar kan vara relaterade till genetiska faktorer som hundens ras (till exempel har flera studier visat att Golden retriever har anmärkningsvärt låg aggressivitet) eller hundens kön (hanhundar har genomgående visat sig vara mer aggressiva än tikar). Men nyligen har forskare börjat leta efter samband med hundens miljö, eller faktorer som är förknippade med det sätt på vilket hundens ägare behandlar eller interagerar med hunden som kan öka eller minska aggression. Av denna forskning har vi redan lärt oss att vissa metoder för lydnadsträning, det vill säga de som baseras på våld och straff, kan utlösa aggressiva reaktioner hos hundar.

Läs hela artikeln här (engelsk text). Det känns inte som en nyhet för mig men fortfarande ser man ju människor som ofta bestraffar hundens beteende (antagligen för att de tolkar det som olydnad) i olika situationer. Kan vara bra att åter igen påminna om detta.

En taiwanesisk studie har gjorts, då bitstatistiken har ökat kraftigt i landet. Många är emot att avliva hundar utan de släpps helt enkelt ut på gatorna där de får klara sig själva. Då kan de utgöra en risk för andra människor. För att mäta aggression hos hundarna valde dessa utredare att använda Canine Behavioral Bedömning och forskning Questionnaire (C-BARQ) som är en lång (103 fråga) undersökning instrument som får hundägare att betygsätta olika aspekter av sin hunds beteende. Jag har gjort detta test för Alf som finns i detta inlägg. Kan dock inte helt tyda det själv.

Detta frågeformulär har utvecklats i laboratorium James Serpell vid University of Pennsylvania och har visat sig vara ett tillförlitligt sätt att mäta temperament hos hundar, inklusive nivåerna av aggression. Man översatt testet och rekryterade hundägare på djurkliniker, i parker, på utställningar och även på gatan i områden över hela Taiwan. Slutligen fick de fram svar för 852 hundar och deras ägare.

Medan några av slutsatserna i denna studie bekräftar resultat från annan forskning (till exempel konstaterandet att hanhundar är mer sannolika att vara aggressiv än tikar) hade den viktigaste upptäckt från denna nya samling av analyser med straff att göra. Vad händer när en hund är fysiskt straffas för “felbeteenden”? Här är resultaten imponerande och entydiga, ju oftare en hund straffas desto större är sannolikheten att hunden kommer att vara aggressiv. Dessutom ökade aggressionen som hunden visar, över hela skalan av aggressiva reaktioner, vilket gör det mer troligt att hunden kommer  att vara aggressiva mot främlingar, dess ägare eller familj, och andra hundar. Det intressanta här är att vi har att göra med straff som utdelats i enkla vardagliga former mot “dåligt uppförande”. Om vår hund kommer för nära något som vi äter och ser ut som han kan försöka att stjäla en bit av den, kan vi välja att rätta till detta påträngande beteende genom att ge honom en örfil med vår hand. Dessa fynd tyder på att med hjälp av det fysiska agerandet man har nu ökat sannolikheten för att hunden i en framtida konfrontation kommer att svara genom att försöka bita i handen, barnen, en vän, eller en hund som passerar på gatan.

Ja, nu hoppas jag att inte allt för många svenskar ger hunden en örfil när den tigger vid matbordet men man ska komma ihåg detta vid all form av träning tycker jag. Att nypa, rycka, slita och dra i kopplet under promenader, skrika, “tocha” (som många kallar Ceasars sparkar för) osv kan säkert påverka på liknande sätt. Du skapar osäkerhet och rädsla hos hunden, kanske även aggressivitet mot dig själv eftersom du inte blir en särskilt vänlig person.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att lyfta små hundar

Hur ska man egentligen bära en liten hund? Ser många som lyfter små hundar utan stöd för bakbenen. Tycker det är viktigt att man stödjer bakbenen på hunden. Denna cirkulerar på internationella taxforum:

lyftaJag fick rådet från veterinären när Alf hade skadat ryggen att om man står med hunden framför sig och hunden har nosen mot din vänstra arm, då lägger du din vänstra arm under hundens framdel, mellan frambenen. Med höger hand lyfter du upp rumpan/benen. 

Till viss del spelar hundens storlek, vikt och ras roll. En liten lätt hund tar kanske ingen skada men man vet ju aldrig. Sen tänker jag bara själv att det måste vara lite obehagligt att dingla med benen fritt utan stöd. Känns säkert skönare att ha tassarna mot något. Låter alltid framtassarna vila över min arm och baktassarna på min andra arm.

Hur gör ni?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dag 18 – Nackdelar med att ha hund

Finns det nackdelar med att ha hund? 🙂

Vi har tänkt igenom vårt val att skaffa hund, vilken ras, vilket liv vi lever och vill leva och hur hundens liv skulle se ut. Så jag ser inga direkta nackdelar med att vara hundägare. Vi var väl förberedda. De klassiska frågorna brukar vara:

⇒”Men känner man sig inte låst med hund?
Nej jag gör inte det. Vi är inte personer som gillar att resa utomlands flera gånger per år. Vi har valt ett liv med hund och det mesta vi gör kan hundarna vara med på. Vi visste även att det skulle vara bra att ha back-up med hundvakter så i stort sett alla i vår familj (förutom dom med allergier) har och vill ställa upp som hundvakter. Eftersom våra hundar inte är ensamma på dagarna så gör det inget om vi nån gång vill gå på bio en kväll. De klarar att vara ensamma då eftersom de har haft sällskap och aktivitet på dagarna.

⇒ “Tänk på alla som är allergiska i er omgivning
Min bror är allergisk. Jätteallergisk. Mot just våra hundar. Så inni bomben trist och jag önskar det fanns ett botemedel. Nej vi kan inte ha med hundarna när vi umgås men vi lämnar de gärna hos hundvakt eller ensamma en stund så vi kan besöka min bror hemma hos dem. På jobbet finns också allergiker – klädroller är bra att ha i skrivbordslådan! För det mesta umgås vi med andra hundägare och gör hundaktiviteter så jag känner inte att just allergier är ett bekymmer. Hundarna får vara ifrån oss ett tag och vi får bara umgås med de vi tycker om utan att tänka på att hunden måste gå ut eller ha mat.

⇒ “Är det inte tråkigt att gå ut i alla väder?
Nej. Det var bland annat en av orsakerna till att vi skaffade hund – att komma ut i alla väder och oftare. Har man bra kläder så spelar vädret mindre roll. Man upptäcker och ser mycket när man inte bryr sig om väder och vind. Att gå en långpromenad i hällregn eller i -30 grader kan vara uppfriskande. Önskar alla tog sig tid att få känna känslan av att komma in efter att man gått sig varm ute och är kall och blöt när man får av sig kläderna. En varm dusch och sen kan man med gott samvete sätta sig i soffan resten av kvällen 🙂

Det som däremot är jobbigt med att vara hundägare är bland annat alla som har åsikter. Om hunden, om hundens beteende, om rasen, om uppfostran, om vad hunden har på sig/inte har på sig, om hur man borde göra eller inte borde göra. Alla verkar ha en åsikt. Antar att det är likadant för föräldrar. Alla vet alltid bäst vad någon annan borde göra, oavsett hur väl dom känner en.

Det är också jobbigt med okunskapen som finns bland både andra hundägare och icke-hundägare om hur man hälsar på hundar, hur man beter sig kring hundar, att man frågar ägaren innan man gör något med hunden, vad hunden bör/inte bör äta osv.

Ytterligare något som gör mig upprörd med att vara en hundägare som baserar sin träning med hunden på samspel, glädje och trygghet är alla dessa j*vla TV program (om hundträning) som inte innehåller det. Tror inte jag har sett ett enda program som varit vettigt. Ja möjligtvis Its me or the dog – Victoria Stillwell.

Jo det finns en baksida med att ha hund – ALLT J*VLA GRUS, GRÄS, SNÖ, SAND, KRYP, BARR, SKOG som följer med in efter en promenad. Dammsugaren går varm om man säger så…

Dag 1 – Presentation av mig själv
Dag 2 – Presentation av mina hundar
Dag 3 – Om mina hundraser
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Mina andra husdjur
Dag 6 – Varför jag har hund
Dag 7 – Hur jag är som hundägare
Dag 8 – Vad en hund är för mig
Dag 9 – Hur en bra dag med hundarna ser ut
Dag 10 – Varför jag har blandraser
Dag 11 – Vilka hundsporter jag har provat
Dag 12 – Vad jag tränar med mina hundar
Dag 13 – Vad mina hundar har eller kommer att tävla i
Dag 14 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund
Dag 15 – Mina förebilder inom hund
Dag 16 – Hur jag valde kennel
Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är
Dag 18 – Nackdelar med att ha hund
Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha
Dag 20 – Raser jag inte skulle vilja ha
Dag 21 – Det här älskar mina hundar
Dag 22 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 23 – Mina skötselrutiner för hundarna
Dag 24 – Roliga bilder på hundarna
Dag 25 – Jul med hundarna
Dag 26 – Mitt favoritminne med hundarna

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundattack i vårt område

Då har en “pitbull” löpt amok utanför Coop där vi bor och går med våra hundar dagligen. Känns helt sjukt obehagligt. Tänker först och främst att denna stackars hund (som kan vara av vilken ras som helst men alla hundar som attackerar brukar kallas “pitbull”), vad har den fått vara med om för att bli så rädd/aggressiv. Har den ont? Är den skadad? Hur mycket har ägarna varit dumma med den?

Jag tror det är en sjukt osäker hund, som ägarna antagligen har “visat vem som bestämmer” ett antal gånger. När den sen hamnar i situationer som den finner obehagliga så går den till attack och försöker försvara sig. En osäker hund som uppfostras med våld blir osäker. En osäker hund har större risk för att bitas när den blir trängd eller rädd. Tråkigt att d är hunden som får lida i så fall och antagligen avlivas eftersom 5 personer blivit skadade.

Jag hoppas att ägaren straffas om det är så att det kan antas vara på ägarens ansvar som uppfostrat den med hårda metoder, dominansteorier och våld.

Annars måste det ju vara nåt sjukligt fel på hunden, typ tumör, blodpropp eller nåt. I så fall kan inte ägaren lastas men det är inte normalt för en hund att agera så. Om det nu är “kamphund” så har de aldrig avlats på aggressivitet mot människor och därför tror jag d är ägaren som gjort den aggressiv, eller så är det sjukdom.

Nu kommer jag vara extra försiktig när jag går med hundarna. Vill inte möta någon sån misskött eller skadad hund. 🙁 Jag har läst om liknande attacker men då aldrig i det område vi har bott. Otäckt när det händer så nära.

Längtar till vi får vårt hus på landet! Hoppas vi inte möter några såna hundar där.

Läs nyheten här.

Har det varit någon hundattack i ditt bostadsområde?

  • Ja (73%, 8 Votes)
  • Nej (27%, 3 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 11

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Livräddande manöver

Om hunden sätter i halsen och inte kan andas, på riktigt, så kan man alltså göra en typ av Heimlich manöver på hunden. Se denna video (engelska). Theo sätter i halsen ibland när han har för bråttom att äta, men han har aldrig fått nåt som fastnat. Alf satte en gång i halsen så det fastnade och han lät jättekonstigt. Dock fick han upp det själv men jag var på väg att försöka göra en Heimlich! Usch så äckligt det var!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu spårar vi igen

Nu ska provdomarna få springa i skogarna! Har anmält Alf till taxklubbens ordinarie viltspårprov den 30/8. Vi har inte gått prov sedan han blev champion men det är på tiden att han får visa vad han går för igen. Tyvärr håller han lite för högt tempo (som snabbast 13 minuter blankt), vilket domarna har påtalat men då det inte finns någon undre gräns så fick han 1:a pris sist.

Spåra är ju det bästa han vet! Finns nog inget bättre för honom. Så kul att se hur klokt han jobbar i  spåret trots sin hastighet. Noggrann, bra koll och fokuserad. Inget stör honom.

Räcer Alf

IMG_1081

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ledarskap och hantering

Blir alltid lika illa berörd när människor tvingar sina hundar till hantering vid t ex kloklippning, bad eller annan hantering med motivering att “det stärker ledarskapet att visa vem som bestämmer” och “hundar måste acceptera vissa sker vare sig de vill det eller inte“. Det första stämmer överhuvudtaget inte alls. I det andra ligger en viss sanning – ja hundar måste i viss mån acceptera att bli hanterade, det kan till och med rädda livet på hunden. Men varför kan man då inte istället för att tvinga sig på hunden, göra situationen till nåt som hunden uppfattar som trevligt?

När det kommer till kloklippning så finns det betydligt trevligare sätt att hantera hunden och göra kloklippningen enklare än att trycka ner, hålla fast eller nypa/gorma på hunden. Ta det stegvis. Börja med att massera hunden när den ligger på sidan eller på rygg. Stryk på hunden och prata lugnande. Låt klotången ligga brevid. Klipp en klo och fortsätt massera. Går hunden iväg så låt den. Klipp en annan klo senare. Då tvingar du inte hunden till något och hunden kommer sannolik inte att att förknippa klotången med tortyr (en del hundar överdriver kanske sina reaktioner genom att skrika). Det stärker ledarskapet skulle jag säga då du inte blir orsaken till obehag. Så ta dig tid!

Med godismotiverade hundar kan man klicka in klotången/klippning/kamming osv. För en del funkar det att göra det till en lek. Gör det till träning och belöna för alla steg hunden tar som underlättar kloklippning. Gör man rätt kan man få en hund som sätter tassen i handen på dig och sitter stilla när klippningen pågår. Ha även förståelse för om hunden har blivit klippt i pulpan någon gång. Det är ingen katastrof men det känns ändå för hunden och det kommer den så klart ihåg.

Med Theo klipper vi en tass åt gången. Sen får han gå. Allt för att undvika konflikter. Det går lättare för varje gång och vi slipper bråka om det.

Samma sak gäller för bad, hantering av okända (inför tex veterinärbesök) osv. Gå långsamt fram och belöna istället för att bli arg så kommer du mycket längre. Ja det kan ta lite längre tid de första gångerna men du vinner ju igen den tiden på att slippa ta fighterna varje gång. Just att träna okända att röra vid hunden är bra, just inför t ex veterinärbesök. Alf har ju haft svårt för detta, bland annat därför vi slutade ställa ut för han tyckte att domare var otäcka. Vi har låtit olika människor klappa på honom, stryka på honom osv genom att belöna när han står kvar och låta han gå ifrån om han tycker det är obehagligt. Han tycker fortfarande inte att det är helt ok att folk närmar sig honom men han accepterar att bli ompysslad av andra och han accepterar att bli hanterad vid veterinärbesök.

Kom ihåg att genom tvång skapas bara motstånd! Ett motstånd mot dig och det kan aldrig bygga ett förtroendefullt ledarskap.

Det var min åsikt om det hela.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"