Matte har varit på en föreläsning med psykologen Hilmar Hilmarsson om “positiv känslosmitta“.
Vi människor är så starka sociala varelser att vi har inbyggda reflexer som gör att vi läser av och smittas av varandras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Vi är mycket beroende av varandra och bekräftelse att vi duger och betyder något för att må bra och bygga självkänsla.
Det tar 60 sekunder för en människa att avgöra om mötet med den andra personen kommer bli positivt eller inte.
Om man ler tar det 10 sekunder innan du får en positiv fysiologisk reaktion i kroppen. Omvänt tar det 10 sekunder innan du får en negativ fysiologisk reaktion i kroppen om du drar ihop ansiktet, gör “en sur min”.
Bara genom vår hållning kan vi minska kortisolet (stressinverkande ämne i kroppen). En god rak hållning kan rent fysiskt, mätbart i kroppen, minska kortisolets halter i kroppen. Bara genom hur vi står/sitter. Är inte det rätt fantastiskt?
Har ni tänkt på hur mycket hunden läser av kroppsspråket? Hur lätt de ser minsta lilla förändring i ansiktsuttryck hos oss? Hur de tycks “veta vad vi tänker innan vi själva tänkt det“? Djur och barn har kvar denna förmåga längre än vi vuxna. Vi vuxna litar allt för ofta på att andra människor ska lyssna på vad vi säger (orden) och glömmer bort vad vi inte säger men visar väldigt tydligt (kroppsspårket). Det går inte att fejka empatisk förmåga, förmågan att verkligen visa genuint intresse för vad den andra säger.
Jag tror det är precis samma sak med hundar. Vi kan inte fejka ett leende och tro att hunden inte ser de osagda detaljerna i vårt kroppsspråk. Vi måste vara genuint intresserade och vänliga när vi vill hålla på med inlärning och träning om vi ska få till en förändring. Det positiva är att vi med vårt kroppsspråk kan ge goda förutsättningar för att locka och få hunden att vilja samarbeta med oss, genom de signaler vi sänder ut. Vi kan skapa ett positivt möte med hunden genom att vara totalt medvetna om vårt eget kroppsspråk. På det sättet skapar vi även en vilja för hunden att samarbeta med oss.
Hundar kan reagera kraftigt på om vi “skäller” på dom med rösten. En del hundar “skakar av sig” den obehagliga känslan rent fysiskt genom att ruska på kroppen. De gör vad som helst för att behålla en god balans och undvika obehag.
Och titta bara på hundarna, hur små rörelser dom kan göra i sitt ansikte. Ett lyft ögonbryn, ett vinklat öra… 🙂
Jag tror vi helt klart behöver bli bättre på att först och främst bli medvetna om vårt eget kroppsspråk och hur vi använder det, innan vi tar till rösten. Detta säger jag i allvarligaste ton till mig själv eftersom jag är en sån som jämt och ständigt använder talets gåva när jag kommunicerar med djur. Alltid lär man sig något.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
