Nytt möte med lappugglorna

Se fler bilder i albumet här. Dessa otroligt vackra, mäktiga och stora fåglarna bor bakom vårt hus. Två stycken. Herr och fru antar vi. Hugo och Henrietta kan vi kalla dom. Otroligt vackra! Går inte att slita sig från dom där dom sitter och när de lyfter helt ljudlöst.

Lappugglan är en av världens största ugglor. Längden är 60-70 cm och vingspannet 135-160 cm. Den har mycket stora och karakteristiska askgrå ringar runt ögonen, med koncentriska, vågformiga, bruna streck och en halvmånformig, svart, framtill av vitt begränsad fläck på ögats inre sida samt omgivna av styva, med gult och svart streckade fjädrar. Iris är gul. Färgen är askgrå på ovansidan, med svartbruna längsfläckar samt bruna och gulaktiga tvärvågor.

På frambröstet och framtill på halsen är den ljust rostgrå, med bruna längsfläckar och vågiga tvärlinjer. Bröstets nedre del och magen är vita, med bruna längsfläckar, men utan vågor. Stjärten är lång och gråbrun, med fem till sex breda, gråspräckliga tvärband. Vingarna är mörkbruna med vita, av rostgult och svart spräckliga tvärband. Honan är större än hannen. Hon saknar den gulaktiga färgen på ovansidan och är undertill vitaktig med brunaktiga, åt sidorna vattrade längsfläckar på bröstet.

Lappugglan, av underarten Strix nebulosa lapponica, häckar främst i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland även regelbundet men i mindre antal i Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna och norra Västmanland. Under rika sorkår kan den tillfälligt observeras längre söderut. I Sverige kategoriseras den av Artdatabanken som nära hotad.” //Wikipedia

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo utan rehab

Vi har inte kommit igång med rehaben ännu. Har haft alldeles för mycket på jobbet för att hinna ringa och boka en tid. Men nu till veckan ska jag se till att han kommer sig till sjukgymnast. Eftersom vi inte har någon fastställd diagnos utan bara en bild av att hans smärta kommit mest från höger bakben och inte ryggen så kan det bli svårt att veta hur vi ska rehabilitera honom. Han får följa med på kortare promenader nu 1 gång per dag. I övrigt kör vi massage hemma och lite trickträning för att roa honom.

Theo själv tar allting med ro. Han är sitt vanliga jag med ett undantag – vi tycker att han ändrat sitt rörelsemönster lite när han travar. Tidigare galopperade han hela tiden, även när man i stort sett stod stilla. Nu travar han mer och “vickar” inte lika mycket på rumpan. Bra eller dåligt? Husse verkar tro att något har “hoppat tillbaka i rätt läge” och att han nu går normalt. Återstår att se.

Snömängden fortsätter öka på. Det räcker inte med långt över metern med snö på gården. Det vita från himlen fortsätter komma. Det värsta är ju när allt detta ska smälta. Om bara några veckor ska vi börja få barmark ute. Känns långt borta och lite tröstlös. Man får njuta av dom fina vinterdagarna som fortfarande är kvar nu när temperaturen växlar uppåt. Pendlar dock väldigt från dag till dag. Ofta -20 när man vaknar men närmare -10 under dagtid. Idag endast – 4. Nu börjar även solen strålar värma. Vardagsrummet, med de stora fönstren blir många grader varmare nu dagtid.

Fick upp detta minne från FB. Alf för 6 år sedan (husse är fotograf) när vi lekte med snöbollar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Man målar hund med nazistsymboler

Enligt en artikel i Aftonbladet har en man dömts för hets mot folkgrupp efter att ha målat hakkors och järnkors på sin hund och sedan vandrat med denna hund på stan. Läs hela artikeln här.

Ja, vad säger man? Min personliga åsikt är att han borde dömas för djurplågeri också. Varför? Hunden tar i sig kanske inte fysisk skada av själva målandet men jag tycker att om man saknar sådan respekt för en annan individ (oavsett människa eller djur) att man tycker sig ha rätten att utnyttja den andra, som ovetandes om budskapet, blir budbärare för ens egna syften och åsikter så ska man inte ha djur! Ser en stor risk att en person med låg respekt för individens självbestämmande faktiskt kan övergå till psykisk eller fysisk misshandel. Dessutom var denna stackars hund med på en fest vilket jag i sig tycker är en mycket olämplig miljö för något djur. Oavsett om tillställningen är lugn eller inte. Det är ju forskat på att djur visar samma stressbeteenden som barn som finns i miljöer med berusade vuxna. Så för mig är inte skada = enbart fysisk skada utan lika mycket vilken syn och hur man utnyttjar djur i olika sammanhang. Tycker lika illa om människor som spreyar sina pudlar lila eller klär ut hunden i olika kostymer som inte har med funktion (värme, skydd, kyla osv) att göra. Tycker det är samma fenomen där – ska djuret, som inte själv får bestämma i situationen och inte heller är medveten om innebörden, tillfredsställa människans behov? Oavsett om det är “skadligt” eller inte? Det är synsättet jag vill åt. För våra handlingar kommer ju utifrån våra värderingar och känslor därav ser jag faran i att ha en alltför “det är ju inte skadligt” attityd i såna här frågor. Grundläggande synsätt gör att man ofta själv skapar sig egna argument för att det man gör är okej vilket lätt kan spåra ur.

Många tycker ju fortfarande att det är ett helt okej sätt att träna hundar med skrämsel, hot, våld eller konflikter. Trots att forskning visar hur skadligt det är och att yttersta formen av skada hos djuret kan bli inlärd hjälplöshet som kan vara ett livshotande tillstånd. Ja jag kanske drar det till sin spets och det är ytterst ovanlgit att det går så långt men jag tycker inte någonstans det är okej!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att rehabilitera en ADHD tax

Ja inte det lättaste att hålla en Theo tok tax i stillhet. Han behöver inte bo i bur sa veterinären men ska vara i stillhet. Så vår lösning har varit att han får vara med oss i vardagsrum/kök. Där får han gå runt å nosa å röra på sig som han vill men inte springa, busa eller hoppa. Han får sen gå ut och kissa/bajsa och in igen. Hittills har det fungerat över förväntan. Han håller sig själv i stillhet och har mest legat i buren eller på filten utanför.

I måndags upptäckte vi dock ett nytt problem. Det var ju tre veckor sen han fick så ont i sitt ben och vi åkte till veterinären. Sen dess har vi inte fått röra honom, han har skrikit i högan sky bara man närmat sig (alltså lite i förebyggande/av förväntningen att det kan göra ont). Så någon kloklippning har ju inte blivit av. När han röntgades förra veckan sa jag till att när han ändå är sövd så kan man klippa klorna på honom men det glömdes bort. Så nu insåg vi att klorna hade växt jättelånga! Det var verkligen på gränsen att han kunde stå med dom.

Försiktigt försökte vi klippa klorna med att leka “ligg” och “Ligg på sidan”. Det funkade tills matte lyckades klippa i en pulpa. Så klart skrek taxen i högan sky (även här en lätt överdriven reaktion från Theos sida då jag tvivlar på att det gjorde så hiskeligt ont med tanke på den enda bloddroppen som kom). Men i alla fall. Kört var det här. Vi började överväga att åka in med honom igen för att söva och klippa. Det skulle kosta 1200 kr.

Men jag bestämde mig för att göra ett sista försök dagen efter. Åter igen har trickträningen gett stora fördelar i hanteringen av våra hundar! Vi började med att göra enkla trick som han kan och som han kan göra i stillhet (vinka, sitta, ligga, tass osv). Theo som älskar trickträning hängde glatt på. Så vi liksom bara smög in en klotång där han skulle göra “tass” och vips så fick vi klippa de tre längsta klorna! För att inte utmana ödet har vi nu låtit honom vara i några dagar och ska försöka ta resten av klorna i helgen. Eftersom vi inte kan ta i honom eller flytta i honom pga benet så måste vi få honom själv att vara med på noterna. Jag önskar fler kunde se fördelarna med att träna trick och med belöningsbaserad träning där hunden aldrig tvingas till något utan hela tiden har möjligheten att gå ifrån och detta respekteras.

Idag har vi kört lite kamning. De fäller lite päls nu så behövdes kammas ur en del. Nu fick jag ta försiktigt över ryggen på honom längre bak. Samma här, vill inte utmana ödet med att han ska skrika till så har bara låtit kammen glida över honom ett par gånger. Har masserat hans framtassar och bröstkorgen lite då veterinären sa att han kan säkert bli spänd och stel i andra muskler nu om han har haft/har ont i bakbenet.

Han är fri smärtlindringen sedan ca en vecka tillbaka. Hittills har han bara pipit till två gånger då han lyckats ivra upp sig själv lite väl mycket. Han sover i bur på natten för sin egen säkerhets skull.

I söndags gick vi en promenad på förmiddagen och såg våra vackra “Hugo” (lappugglan) sittandes på en ledning.

Men vad som var än mer spännande var, att för första gången, få se vad vi tror är “Hugos” fru! Hon bara satt där någon meter in och gjorde inte ett ljud!


©www.echosierra.se

Det är en så vacker fågel, och jag har tidigare aldrig fått se den på så nära håll som bara någon meter! Helt magiskt. Alf började givetvis skälla och skrämde stackaren då vi började viska och fota.

Sen har vi skottat fram och invigt grillplatsen för i år med vårat kompisgäng och mosters gounge Agge. Vi grillade korv, pinnbröd, maschamllows och banan med choklad på öppen eld! Inget smakar godare än mat ute 🙂

En kall vinter har det hittills varit. Grader ner mot -30 är inte så bra för en skadad tax som knappast behöver kylan nu. Idag var det bara – 5 grader och jag hoppas d håller i sig hela helgen så vi kan vara ute.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppdatering om sjuklingen

Ja sjukstugan fortsätter här hemma. Nu har husse gått och blivit förkyld. Hostar och kraxar. Theo tax var på röntgen i början av veckan. Den visade en helt okej taxrygg. Början till två förkalkningar kunde anas men inte några direkta skador på skelett eller diskar. Nu var det inte en MR så diskarna i sig gick inte att se men inget tyder på att diskarna är trasiga. Han har inga neurologiska skador denna gång. Vi röntgade även hans knä med tanke på att han har en hoppande knäskål. Inte heller där syntes några skador eller artros.

Då det nu inte kunde hittas några andra fynd så utgår vi från att Theo har en muskelsträckning, muskelinflammation eller sträckning i senor/ligament. Han ska vila närmaste 2-3 månaderna, med låg aktivitetsnivå. Han får gå och röra sig hemma, inomhus, men inte ute ännu. Han ska gå på metacam i några dagar till sen ska vi prova utan och se. Veterinären föreslog att vi ska ha i åtanke att han kan få någon typ av långtidsbehandling mot nervsmärta även om d inte är diskbråck, om han återfår smärtan när han börjar röra sig mer.

Så vi är glada att det inte visade sig vara något mer “elakartat”. Theo verkar vara en ytterst smärtkänslig hund. Han verkligen skrek när vi kom nära honom i början, innan vi ens rörde honom. Nu rör vi honom inte, han får själv välja när han vill komma. Han har lagt sig i en av hundbäddarna i hallen och snarkar så det ekar i huset 🙂

Han ska sen få börja på sjukgymnastik för rehabilitering. Som tur är har vi en bra försäkring. De två senaste akutbesöken + röntgen skulle gå på ca 7000 kr men vi betalar bara 1400 kr, resten tar försäkringen! Stackars Theo kan ju inte få gå och ha ont. Han går lite stelare och har inte visat tendenser till att vilja hoppa upp i möblerna som han tidigare gjorde. Husse försökte bygga en taxramp men den använde bara Alf.

Nu hoppas vi att det vänder. Alf han tar livet med ro som vanligt.

Jag och Affe tog en långpromenad igår. Ca 8 km. Han är en sån fantastiskt rolig träningskompis när han är på sitt glada, lekfulla, promenadhumör! Han skuttade, busade och ville leka. Han drog mig framåt och tyckte vi gick för sakta. Älskade taxen. Så skönt för oss båda att bara gå vi två. Det var så länge sen. Har ju alltid två hundar annars.

Idag var det taxklubbens årsmöte. Är ju inte längre med i styrelsen men har erbjudit mig att ta ett uppdrag “på sidan om”. Vet att det efterfrågas fler taxträffar i vårt område men jag måste få läka min galla först. Det blir troligen operation, när vet jag inte ännu. Jag och Theo måste få bli krya först innan jag kan engagera mig i lite aktiviteter.

Det är så fantastiskt hur våra djur kan utöka vårt sociala nätverk. Många hade följt Theos kamp på Facebook och frågade hur det var med honom. De hade oroat sig och önskade honom krya på sig. Är så glad för taxklubbens medlemmar som jag lärt känna sedan vi skaffade Affe. Otroligt roligt att möta dessa människor som har samma intresse och kärlek för våra familjemedlemmar. Man får väl säga att Theo hälsar tillbaka och tackar för all omtanke 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Pest och pina!

Kan den här veckan bara vara över? Vilken katastrof det har varit. Vi behöver en ny start och en vändning till det bättre. Började ju med att Theo på måndag kväll blev dålig, ville inte gå och skrek om vi rörde i honom. In på djursjukhuset och få smärtlindring. Hem och vila. Under veckan har han snabbt blivit bättre. Vi tänkte att d var en sträckning eller nån muskelspänning då han inte såg ut att ha ont när han legat still utan bara i vissa rörelser. Han har själv varit uppe och gått lite och druckit, ätit och gjort behoven som vanligt. Vi har hållit honom i stillhet, fått sova i bur på golvet och bara vara ut och kissa och sen in. Men fredag och lördag var han så pigg att vi tänkte att han kunde få följa med på en kortare promenad. Men då på lördag kväll så ville han inte röra sig igen. Inte gå inte äta inte kissa. Skrek när vi rörde honom. Så det var fel bedömning av oss att ta med honom ut.

Ikväll, söndag, har han inte kissat sedan lördag kväll. Inte druckit men ätit lite. Inte rört på sig alls på hela dagen, inte varit ut. Så ringde på morgonen till veterinären. Vi valde då att avvakta under dagen om han efter metacam skulle vilja gå ut och kissa. Men kl 18 visade han fortfarande inga tecken på att röra sig eller vilja gå ut. Då åkte vi in igen.

Dubbel dos smärtstillande. Veterinären fick knappt ta i honom så skrek han. Hon sa att de svåraste patienterna är just de som är väldigt smärtkänsliga och skriker innan man rör i dom. Då vet man inte om de har ont eller om de är rädda för att det ska göra ont. Så hon kunde så klart inte göra någon utredning. Vi beslutade att vänta 30 minuter på veterinärstationen för att se om han därefter kunde få kissa/bajsa. Då skulle han få följa med hem eftersom d är mer stressande för honom att stanna över natten. Hon föreslog även att vi under dagtid (då det är billigare) gör en röntgen för att kolla hur diskarna ser ut. Är det ett nytt diskbråck?

I väntan hos veterinären.

Så efter 30 min väntan provade vi gå ut. Han ville knappt ur buren, säkert för att han förväntade sig att det skulle göra ont. Men så fort han kom ut så kom det två stora högar! Sen lite kiss också! Halleluja för smärtstillande! Han får följa med hem. Imorgon, måndag, ska vi tillbaka och röntga ryggen. Vi har bestämt oss för att ge honom en chans. Då han tidigare haft ont i ryggen och troligen haft ett diskbråck så vet vi att han kan få ont. Vi röntgar nu för att se hur det blir i i framtiden. Om ryggen är väldigt dålig så kommer vi inte att utsätta honom för eventuella operationer eller så. Då får han somna in om han får stora problem med ryggen igen. Men om smärtlindring och vila fungerar och han inom en överskådlig tid blir bra igen, eller åtminstone så bra att han kan leva ett någorlunda aktivt liv – så ska han så klart få all vård han behöver. Det är så svårt att ens tänka tanken att avliva sitt husdjur som man älskar så – men efter att ha sett hur ont han har haft ikväll så vill jag inte att han ska behöva uppleva det igen! Veterinären höll med. Man får inte vara självisk om det är en dålig prognos. Utifrån vad röntgen visar så kan vi åtminstone ta ställning för framtiden, om han blir dålig igen – ska vi satsa på att hjälpa honom eller har han fått lida nog? Vi tar en dag i sänder så får vi se hur långt det bär. För mig känns det viktigt att ha tänkt på det här i förväg. Att inte behöva stå där när man är som mest känslosam och bara vill göra allt för att det ska bli bra. Att ta bort det onda. Nu kan vi utreda och se vad det visar sig. Är röntgen bra och det inte är ryggen – ja då vet vi det!

Men för nu, för idag, så är han hemma och mår väl lite halvtjyvens då han troligtvis är lite hög på smärtstillande. Men hellre det än att han har ont! Det gör så fruktansvärt ont i mig att se honom ha så här ont. Att han lider så. Inte kan vara sitt glada hoppande jag längre. Han är ju våran Tigger med två “grrr”.

Ja och inte nog med att hunden mått dåligt. Matte har besökt akuten på fredag morgon med gallbesvär. Nu blir det operation. Hade hoppats slippa det men det går inte längre. Så uppsatt på lista hos kirurgen för möte om när i tid det kan bli tal om operation. Lika bra att få det gjort nu. Även om jag är livrädd att sövas. Har aldrig opererats förut. Har aldrig varit sövd och knappt varit inneliggande på sjukhus ens. Nå väl. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi tar en sak i taget nu.

Älskade lilla lurvtuss. Älskade Theo. Lämna oss inte än! 

Parkour Theo

Imorgon är en ny dag, nya möjligheter. Förhoppningsvis med bättre utsikter för oss alla.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En dålig start på året

Vilken start på detta år. Matte först sjuk i magsjuka i januari, strax efter nyår. I måndags när vi skulle hämta hundarna från hundvakterna så skriker Theo när han ska gå och när husse försöker röra i honom. Direkt iväg till jourveterinär. Rädd för att det är ett nytt diskbråck eller det gamla som spökar. Han reagerar i ryggen litegrann men det är mest i höger höft han har jätteont. Vila, smärtstillande och massa gos.

På tisdag morgon då vi står klara i hallen och ska åka så börjar matte må illa och får gå och spy! Kan man ha magsjuka två gånger inom två månader?! Fy tusan! Bara stanna hemma då. Precis den dagen då man har ett viktigt möte på jobbet också. Magsjuka kommer ju dock aldrig lägligt hur det än är.

 

Theo fick vara inne hela dagen igår. Endast ut och rasta och in igen. Han rör på sig och han äter och gör sina behov. Så det är ju ett gott tecken. Han har ingen synlig nervpåverkan. Rör sig inte så mycket inne, vill mest ligga still. Det konstiga är att han nästan bara ligger på den högra sidan (som gör ont). Jag försökte en gång vända honom lite försiktigt men då skrek han. Han vill upp i soffan men jag vågar inte lyfta honom upp och ner då han har så ont. Så han får ligga på golvet på en filt eller i sin bur. Alf lämnar inte lillebrors sida. Theo ligger i buren, Alf vaktar utanför. Alf har inte en enda gång försökt göra en lekinvit.

Stackars Theo – det var – 28 grader ute men väldigt vackert. Han kan inte njuta av att få gå ut på gården pga all snö. Han får sitta och titta ut. Jag har hört att vissa taxar som fått diskbråck får som “återfall” ibland, att det kan börja göra ont. Kanske är det från diskbråcket eller så har han sträckt sig. Alf sträckte sig som liten och stod som ett U och vägrade gå. Då trodde vi ju också att d var diskbråck men det var det inte. Lite metacam å koppelpromenader så var han tillbaka.

Det skumma är att jag själv fick diskbråck 2011, och de muskler som skadades mest efter det var just höftböjaren. Där kan jag ibland få riktigt ont, vilket jag aldrig hade innan diskbråcket. De kan bli så ömma att jag blir framåtböjd igen. Så jag förstår Theo litegrann. Inte lätt när de har så ont och inte kan berätta. Som tur var var det samma veterinär som kollade på hans öga så hon kände till honom. Han var så snäll. Så klart reagerade han där det gjorde ont men han tillät henne ändå att undersöka. 

Nu hoppas jag att vi har gjort bort alla sjukdomar för resten av året. Har ju bytt jobb så detta var vad jag trodde kunde hända första året. Har ju dock klarat mig i 9 månader hittills så tänkte att jag kanske inte skulle bli sjuk.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om man vore hund

Ibland vore d praktiskt att kunna vara hund. Att göra sina behov utomhus. Ikväll, fredag kväll, la vattenpumpen av. Den brann upp. Ut mer jourelektriker (billigt och bra) för en titt. Pumpen är ca 1,5 år gammal endast så känns ju väldigt drygt att det ska paja direkt. Inget elskydd för motordelen heller vilket tydligen ska vara standard. Inte riktigt den fredag kväll jag hade i åtanke. Nåja vi lever.

Temperaturen gick från -34 grader i förrgår, till 2 plusgrader igår och idag – 18. Det svänger väldigt. Svårt att hänga med. Idag gick snödjupet över bröstkorgen på mig när vi grävde oss fram till vattenbrunn, pumphus och avloppsanläggning. Det påstås att vi hade mer snö 2015 men nej det kan inte ha varit så. Möjligtvis att det kom en rekordmängd snö på två dygn men vi har mer snö totalt sett så här “tidigt” på vintern. Det är ju två månader kvar då det kan fortsätta snöa…

Det blev en sväng upp på taket och skotta då snömängden låg strax under en meter. Vi ser inte längre ut genom köksfönstret…

Imorgon blir det dop för lilla Agnes. Har bakat två ananaspajer som jag hoppas smakar gott.

Alf värmer sig vid brasan såna här kalla dagar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att engagera sig i rasklubbens arbete

De flesta vet att jag varit engagerad i rasklubben för taxar (Övre norrlands taxklubb) i några år. Klev av mitt styrelseuppdrag för ett år sedan pga privata skäl (husbygget från helvetet som tog all tid och kraft bland annat). Har nu erbjudit mig att kliva på lite sidospår i rasklubben, så jag ändå finns kvar men inte har något direkt styrelseuppdrag. Det är spännande, lärorikt men framför allt skapar man väldigt fina kontakter med nya människor som delar ens intresse. Det bästa av allt är att ålder inte spelar någon roll, det märks inte ens om någon är 15 år och en annan 45 år. Har man samma intresse så pratar man samma språk, delar samma kärlek för sina hundar och deltar i samma aktiviteter på lika villkor.

Har funderat på att skriva en motion till (nästa års) årsmöte. Har dock aldrig formulerat en motion innan så får klura lite på detta. Kanske behöver få med mig några fler medlemmar också. Jag tycker det är viktigt att engagera sig i rasklubbens arbete av flera orsaker. Dels för att klubben ska fortsätta vara aktiv och med mina idéer kan jag ju vara med och forma klubbens arbete. Så klart har inte alla möjlighet att ta på sig styrelseuppdrag eller vara funktionärer i perioder i livet. Men om och när man kan så är det bra om man erbjuder sig att ställa upp. Ju fler som ställer upp desto mindre jobb per person så att säga.

Vill med detta inlägg hylla alla ideella krafter, alla funktionärer, styrelsemedlemmar, aktiva och engagerade medlemmar vars tid och arbetsinsats är den viktigaste faktorn för att aktiviteter ska bli av!

Man behöver inte alltid hålla med om alla beslut eller andra medlemmars åsikter, men man kan alltid respektera detsamma. Vi lever i en demokrati, där inte alla får sin vilja igenom men där alla ska bli lyssnade på (vilket inte är det samma som att få sin vilja igenom!) och där allas åsikter ska respekteras. Det kan vara frustrerande ibland om man har en stark vilja i en fråga men som vuxna, tänkande, intelligenta individer måste vi kunna uppträda därefter. Så gör någon glad idag – ge positiv feedback till en funktionär/styrelseledamot/medlem som gjort nåt bra för din klubb. Pass it forward.

Vi har deltagit vid viltspårprov, grytträning och utställning under årens lopp.

Alf på utställning i Ökx

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vill du kunna prata med din hund?

Enligt en artikel, läs nyheten här, skulle vi människor inom 10 år kunna prata med våra hundar. Eller åtminstone att vi människor skulle förstå vad de säger, huruvida vårt språk kommer översättas till hundspråk framgår inte.

Är detta något att sträva efter? Själv tycker jag det låter som en märklig väg att gå. Vi människor vill alltid kommunicera på det sätt som vi förstår. Med ord, språk, meningar. Men även för oss människor som är det i det oskrivna, osagda som den största kommunikationen sker. Genom kroppsspråk, miner, gester och blickar. Bör inte vi människor istället bli bättre på att läsa av och tolka detta? Är det inte en större vinst i att vi inte försöker omvandla allting till vårt eget språk utan istället lär oss, eller gå tillbaka till (för jag tror vi människor sakta förlorat förmågan som våra hundar fortfarande besitter väldigt väl – att läsa av) att förstå det osagda?

Jag tycker alldeles för många hundägare är för lata, söker enkla lösningar. Att få hundens skall översatta utmanar ju inte hundägaren att faktiskt lyssna eller lyfta blicken från mobilen/surfplattan/TV:n utan du får ett klart å tydligt “jag vill gå ut” från hunden. Kommer samma människa då svara, i tron att hunden då förstår, “inte nu, vi går ut senare, du får vänta”? Dessutom kommunicerar hunden mer med kroppen än med skall, morr, gnyende osv. Så bara för att en maskin skulle kunna “översätta” så är inte jag säker på att det är den fullständiga sanningen i vad hunden vill “säga”.

Nä, vi människor borde lägga större värde i att bli bättre på kommunikation helt enkelt. För alla som verkligen är intresserade av sina djur, som verkligen sitter och observerar, lyssnar, läser av så är det inte så svårt alla gånger att förstå. Men om alla djurägare gjorde det så skulle det inte finnas metoder där man tycker sig behöva “dominera”, “utöva ledarskap”, rycka, slita, bestraffa, korrigera osv. För då förstår man att det inte handlar om maktbalansen.

Tror du det är bra att "översätta" hundens språk?

  • Nej, hunden kommuncerar inte bara med skall (80%, 4 Votes)
  • Ja! Lättare för oss att förstå och hjälpa hunden (20%, 1 Votes)
  • Vet inte (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 5

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"