Kategori: Alf och Theos vardag

Vi hade en dröm om att bo i ett hus ute på landet men ändå nära stan, med stor tomt och nära vatten. Så det blir som en sommarstuga/hus i ett. Hundarna skulle få en inhägnad gård att vakta och springa på.

Vi hade fått ett fint hus med tomt till ett pris som vi skulle klara av. Sen gick det ju som det gick och Laplandvillan kunde inte färdigställa det. Han har tagit ut mer pengar än vad värdet av det vi fick var, har vi förstått i efterhand. Så när vi äntligen lyckades häva kontraktet med honom, så började jakten på att hitta ett nytt bolag som skulle vilja färdigställa detta.

För ett företag finns d ofta en marginal att göra en dålig affär, för en vanlig person finns inte dom pengarna. Nu blir ju huset dyrare än ursprungligen. Det påverkar ju lånet vi kommer att få, räntan samt amorteringen. I värsta fall skulle det kunna betyda att vi inte  har råd att bo kvar. Vi är ju beroende av att banken vill låna ut pengarna åt oss. Skulle dom säga nej – ja då blir det inget hus.

Hade vi fått ut det vitet som Greger är skyldiga oss på 200 000 kr för förseningen så hade det ju underlättat mycket. Men Greger agerar som om han inte anser att han ska betala detta. Vi har ju förstått att han har sådana skulder så att vi ligger längst ner på listan över fordringsägare som får några pengar vid en eventuell konkurs.

Så drömmen om huset blev en mardröm. En kamp mellan hopp och förtvivlan. I stället för att glädjas åt att välja tapeter, vilken inredning vi vill ha, hur trädgården ska se ut så tvingas vi fundera över om vi över huvud taget kommer att ha råd att bo kvar i huset när det väl står uppe. Vi hade aldrig orkat om vi inte hade haft våra vänner och familjer som stöttar oss.

Jag vet inte ens hur mycket det hittills har påverkat mig fysiskt/psykiskt genom den stress man hela tiden lever under. Att vara bostadslös, att hela tiden få besked om att vi som byggherre är ansvarig för allting och ska veta allting, trots att man anlitar utbildade människor för att göra jobbet. Ansvar och konsekvenser faller automatiskt tillbaka på oss. Jag tycker det ställs orimliga krav på den som bygger ett eget hus. Det är lagar som säger en sak, men verkligheten en annan. Där mellan står du som inte kan branschen och ska försöka lösa alla problem som dyker upp.

Jag tror inte en entreprenör förstår den press det blir på en enskild. Det är ett jobb för dom, men det är hela livet för personen. Det är dåligt med hjälp från samhället, vill du anlita advokater eller få råd och stöd så kostar det pengar. Pengar som förutom bygget och de vanliga räkningarna, dränerar en ekonomiskt. Jag försöker se till att äta, sova och motionera och hålla i rutiner så gott det går. Hundarna hjälper ju också till att hålla humöret uppe. Hoppas allting lägger sig snart så det blir någon lugn och ro – att vi kan se huset byggas utan att oroa oss över nya bakslag.

Om det var nån gång i mitt liv jag önskade jag kunde vinna pengar så skulle det vara nu. Jag behöver inte vinna 100 miljoner kronor. Det räcker med 3 miljoner.

Skulle vi kunna sälja tomten och gå +- O skulle vi göra det. Den press det innebär att bygga vill vi inte ha. Nu går inte det och vi måste på nåt sätt ändå få klart huset, om vi sen kan bo kvar där är en annan fråga…

Ja vad har man inte fått lära sig under resans gång. Jag kunde ingenting om husbyggen innan vi startade. Googlade och läste på det jag kunde (förstå).

Vi har blivit vilseledda i så många avseenden. Som jag skrev tidigare hade ju inte VD:n betalat in färdigställandeförsäkringen efter fyra månader. Inte ens efter påtryckningar blev det gjort. Det tog tre veckor att få detta genomfört. Bara här gick min puls upp i 200.

Sen uppdagades ju att Byggföretaget hade stora skulder, som han måste ha ådragit sig ganska kort efter att vi hade skrivit kontrakt, eller till och med innan dess. Så stora att VD:n inte fick köpa ut avloppstanken. När vi tog senaste utdraget från Kronofogden så var det miljonbelopp på både Byggföretaget och hans tidigare bolag.

Trots allt detta har VD:n hela tiden sagt till oss att han inte har några ekonomiska problem. Han uppgav hela vägen, till och med till försäkringsbolaget när vi hade gjort skadeanmälan, att han skulle slutföra husen trots att det gått flera månader efter utsatt slutdatum och utan att han fick ut några husstommar från fabriken pga utebliven betalning.

Han har varit så övertygande att vi trodde att vi skulle få upp husstommarna till slut men det gick alltså inte vägen. Vi har nu polisanmält detta, för bedrägeri och hoppas att han blir dömd.

Som svar på de självklara frågorna:

• Kollade vi upp företaget innan?
  Ja det gjorde vi. Vi tog referenter, besökte hus han byggt, pratade med folk som jobbat med honom och som byggt med honom. Då hade ingen något direkt negativt att säga. Det vi fick veta var i stort sett att husen håller hög kvalitet men de har varit försenade. Vi tänkte att förseningar inom byggbranschen är inte jätteovanligt, en månads försening kunde vi ta liksom. Vid detta tillfälle fanns inga registrerade skulder på Byggföretaget. VD:ns andra företag däremot borde vi ha kollat upp, där måste det ha funnits många anmärkningar hos kronofogden i och med att företaget gick i konkurs kort efter vi hade skrivit avtalet med Byggföretaget. Vi visste dock inte om att vi behövde kolla ALLA hans företag. Att VD:n är dömd för grovt bedrägeri och bokföringsbrott 2009 var inget som kom upp när vi sökte och letade information om honom och företaget innan vi skrev avtalet. Domen har varit svår att få tag i men tack vare en journalist lyckades vi få fram mål numret och jag kunde begära ut domen från Tingsrätten.
• Kände ni er säkra vid avtalsskrivningen?
  Huset köptes via mäklare, så vi trodde ju även att mäklaren hade gjort de kontroller som de kunde göra. Vi satt hos mäklaren och skrev avtalet. Vi hade bett olika människor vi känner med olika erfarenheter av husbyggen, avtal osv titta på avtalet och vi ställde de frågor vi fick tips om att kolla upp. Vi fick dom svar vi trodde vi behövde (och trodde var sanna så klart). Så jag vet inte vad mer vi hade kunnat göra?
• Ni har väl vitesbelopp i avtalet?
  Ja så klart skulle ju VD:n ha betalat oss 10 000 kr/ vecka i förseningsavgift (vilket vi i efterhand fått veta är för låg siffra, det normala ligger på ca 20 000kr i vitesbelopp). Men hur ska du få pengar av någon som inte har några? Vi har inte sett en krona av vitesbeloppen så att de står i ett avtal betyder ingenting. Vi är dessutom längst ner i kedjan om bolagets konkursförvaltare skulle börja se några realiserbara tillgångar i bolaget vid en konkurs. Så de pengarna (200 000 kr ca) lär vi aldrig se röken av.

Jag vet inte vad vi hade kunnat göra annorlunda. Det visade ju sig också att denna man är även dömd brottsling 2009 för grovt bedrägeri och bokföringsbrott, dom i Luleå Tingsrätt och jag har den hemma så det är inget jag hittar på. Det har ingen sagt och ingen information som gått att få fram annat än med hjälp av en journalist! Känner mig jäkligt lurad på något som skulle vara en av höjdpunkterna i livet.

Sen så var det ju så att vi trodde att om vi ville ha tomten så var vi tvungna att välja Byggföretaget. I detta fall är det ju läget på tomten vi velat ha, nära vatten, nära stan men ändå på landet liksom. Så många såna tomter med det läget vi ville ha, där vi ville ha det finns ju inte.

Så som om inte hela hushistorien i sig vore nog så har vi ju under den här tiden (senaste halvåret) krockat med en ren så bilen fick stå på verkstad i flera veckor och kostade många tusenlappar att laga, även med försäkringen. Hunden fick diskbråck en natt, in akut på jour och rehab. Tack till Agria som direktreglerar skadan. Underlättat mycket.

Så när stressen kommer släppa vet jag inte, jag vet heller inte hur jag kommer reagera den dagen. Jag hoppas bara ingen av oss får några sjukdomar innan det här är klart. Jag har känt av, vad jag tror är förmaksflimmer, rätt kraftigt sedan sommaren förra året, då de stora problemen med VD:n och Byggföretaget började. Har frågat sjukvården flera gånger men de säger att så länge jag inte har några symtom (mer än den hissnande/kittlande känslan) så är det inget som de oroar sig för.

Ja över ett år har gått sedan vi skrev på avtalet med Laplandvillan Ab och Greger Sundman i mars 2015. Vi skulle ha bott i vårt hus innan jul 2015 men så blev det inte. Så kanske ett av bloggens längsta inlägg, men för den som orkar läsa så kanske detta ger lite insikt i den press och stress vi levt under senaste året.

Vi hittade vårt drömhus, trodde vi, med en tomt som tilltalade oss. Vi kollade upp entreprenören och köpte allting via en mäklare. Sen började problemen.

Vi har nu fått till hävningen av avtalet med Greger, alltså att vi är överens om att huset inte är färdigställt. Vi är överens om att Laplandvillan inte längre kan ställa några ytterligare krav på oss (ekonomiska) och att Laplandvillan är ansvariga för allt arbete som är utfört fram till hävningen av avtalet.

Den korta versionen är att:

Fram till idag har vi endast en betongplatta på tomten. Tomten skulle förberedas genom borttagning av träd och stubbar. Vi hade märkt ut träden vi ville spara men dessa togs i något missförstånd ner. Sedan kunde underleverantören ej ta bort stubbar utan hade endast täckt över dessa med fyllnadsmassor. Även där grunden skulle stå, visade det sig.

Vi har haft problem ända sedan början av husbygget. Det tog inte många veckor efter att vi hade skrivit avtalet som det märktes hur stora problem Laplandvillan hade. Det stod i vårt avtal ABS 09 att markarbetena skulle påbörjas senast sista april 2015 men inte förrän i juni, efter våra påtryckningar hände det något. Och det gick sakta. Hela sommaren.

Vi kände snabbt att vi behövde kolla upp allting mer noggrant med denna entreprenör och den känslan visade sig vara befogad! Han hade bland annat inte betalat in färdigställandeförsäkringen! När vi påtalade detta fick vi bara till svar att allting var ordnat och att den var betald, vi kollade givetvis upp detta igen – ej betald! Det tog tre veckor att få entreprenören att betala försäkringen (och få en bekräftelse av försäkringsbolaget på att detta var gjort).

Nu förstod vi verkligen att mannen vi hade att göra med ej talade sanning till oss. Vi har därefter kollat upp och dubbelkollat allting gällande vårt husbygge. Under hösten ifrågasatte vi när avloppsanläggningen skulle komma. Fick inga svar utan undanflykter som skulle köpa honom mer tid. Det stod dock snart klart och bekräftat att Laplandvillan Ab och dess företrädare ej fick köpa ut detta pga skulder. När vi tog upp detta ville entreprenören byta till en annan avloppsanläggning. Som tur var kollade vi även upp detta och det visade sig att kommunen ej kunde godkänna den andra avloppsanläggningen då den ej höll samma klassning samt att det skulle krävas ett nytt bygglov om vi skulle byta. Vi sa givetvis nej till att byta. Jag vill inte ens tänka tanken på vad som hade hänt om vi i god tro hade trott på detta och sagt ja. Vid en inspektion hade detta uppdagats och vi hade stått där med en icke godkänd avloppsanläggning och ett hus som ej skulle få tas i bruk.

Mardrömmen har fortsatt hela hösten 2015. Nya löften om att tidsplanen skulle hålla trots att vi själva förstått tidigt att i denna takt och med de svårigheter mannen hade ekonomiskt. Vi har vid flertalet tillfällen övervägt och planerat att försöka häva avtalet. Men i slutändan hade vi ändå hoppet om att få upp husstommarna samt nergrävt vatten och avlopp vilket skulle göra en hävning enklare i bemärkelsen att få någon som färdigställer huset invändigt.

Vid inflyttningsdatumet stod det klart att vi inte hade något hus utan endast en betongplatta på tomten. Vitesbeloppet då? Ja vi hade ett avtal med vitesbelopp men det går ju inte lugga en flint som man säger. Ett företag som inte har några pengar kan ju inte betala ut något vite. Vi har inte fått en krona av det vitesbelopp vi har rätt till.

Hur man känner sig som hundägare när hundarna tvingas bo i detta flyttkaos, i ett års tid. Det som skulle vara i fyra månader. Ja, det är inte roligt. Man har ju inte varit den roligaste, piggaste eller gladaste under denna tid. Bara försöka överleva.
Fortsättning följer…