Ny trickutmaning

Sådär, i sista sekunden fick vi komma in med en sen anmälan till Februaris trickutmaning. Legat i vinterkräksjuka hela helgen så hann inte anmäla mig till 31/1.

Så nu ska Theo och Alf få lite mer utmaning i vardagen igen. Det har dom säkert saknat, särskilt efter denna helg då dom i stort sett inte fått någon uppmärksamhet alls. 15 år sen sist jag hade vinterkräksjukan (eftersom senaste årens kräkningar varit gallsten och inte alls så illa som detta). Husse har aldrig haft vinterkräksjukan tidigare. Nu har han det. Han frågade om det var så här det kändes att föda barn 😀

Uppdatering:

Herregud vad Theo behövde det här med trickutmaning igen! Han är som ett godståg i köket! Springer över, river, sätter sig på, välter, rusar igenom, skäller och snurrar. Allt annat än det han ska göra. Han är en utmaning, jag får backa, andas och göra rätt.

Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas. Andas.

Dagens utmaning: Vegetariska dagen! Kul och annorlunda variant av “sända till kon” 😀 Film kanske kommer. Om inte annat på Instagram!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Covid covid covid

Ja är vi något less på detta virus? Fram och tillbaka med restriktioner och försiktighet. Vi har klarat oss hittills, och då jobbar matte ändå på ett sjukhus. Vi har börjat handla hemifrån via coop, smidigt att slippa gå i affärer som tar sån tid. Lättare att klicka hem varorna via datorn 🙂

Tog tillfället i akt och använde covid till något vettigt. Lite trickträning. Theo måttligt besviken när matte delar godisarna…

Va får man bara halva?!
Theo toktass
Alf vår lilla Ior.

Det bästa vi har gjort vid jul var att inte köpa julklappar åt varandra utan att lägga pengarna på att laga saker. Småsaker som jag gått och stört mig på. En rullgardin som inte fungerat – bytt. En elfalåda som gått sönder – bytt! Så skönt! Huset är “bara” fem år gammalt nu men man ser lite skavanker här och där, dammsugaren som slagit i en golvlist, en dotter som målet med kritor på en vägg. Ja sånt där som kallas livet 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Människans standard, eller?

För klokt för att inte delas…

Min högst egna översättning:

“Vi behöver en annan visare och kanske mer mystisk uppfattning om djur. Vi förringar dem för deras ofullständighet, för deras tragiska öde av att ha antagit en form längre än oss själva. Häri felar vårt tankesätt. För djur skall inte jämföras med människan. I en värld äldre och mer fullständig än vår, rör de sig fullständiga och kompletta, begåvad med utökning av sinnen som vi har förlorat eller aldrig uppnått, lever efter röster vi aldrig kommer att höra. De är inte bröder, de är inte underordnade; de är andra väsen, fast med oss i livets nät och tid, fångar jämte oss av jordens prakt och arbete” – Henry Beston

Ytterligare en bra text…

Min egen översättning:

“Hunden finns inte till för att stärka ditt ego,
för att tävla mot dig,
för att straffa dig,
för att kontrollera dig
Hunden svarar på
vem Du är,
hur Du känner dig,
vad Du tänker,
vad du gör
Hunden finns här för att möjliggöra för dig att lära dig bli en bättre Du – och det är en gåva”

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Julförberedelser

Kvicksilvret har dragit sig ner mot -28 och det är nu riktigt kallt ute. Täcke på bara för rastning ute på gården. VI har märkt att Theos korta krampanfall ofta har kommit då det varit kallt ute och han varit ut och in för rastning. Kanske är det så att han blir stel och spänd av kylan som gör att musklerna vill krampa. Vi hoppas han får vara smärtfri.

Alf har haft några bra veckor nu, där vi känner igen hans beteende och han har känts glad och busig. Han tigger på kvällarna och busbiter oss i händerna för att få oss att komma till godisskålen. Det kan ju bero på att vi varit mycket hemma senaste månaderna pga VAB. I covidtider får man ju knappt gå utanför dörren om man hostat en gång, innan man måste ta covidtest. Alf trivs helt klart bäst hemma i soffan.

Vi hoppas på en glad och trevlig julhelg för alla!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Tankar om döden

Kopierar från Björn Natthiko Lindebland:

Ibland är den enklaste kärleken i ett människoliv till ett djur. Tänk dig att du har ett älskat husdjur. Tänk dig sedan att djuret är allvarligt sjukt. Det kan inte längre gå eller stå, äta, dricka, hålla sig rent eller göra sina toalettbestyr självt. Husdjuret får ont snabbt av att sitta och ligga, dom enda två återstående möjligheterna. Liggandes, kan hen inte få tillräckligt med luft utan behöver en maskin som hjälper till. Experterna meddelar att det bara kommer bli värre. Du ser sakta ditt älskade djur tyna, lida, och förlora sina glädjekällor en efter en. Tills du har svårt att hitta en enda kvarvarande. Det kommer kanske en dag när du känner att den största kärlekshandlingen vore att ta din ögonsten till veterinären, och få hjälp att ge hen en smärtfri och värdig död. Av kompetent personal, med hjärtat på rätta stället. Du kanske gör det. Du kanske inte gör det. Oavsett vilket, så finns möjligheten att göra det i Sverige. Tack och lov. Fast bara för djur. Tänk dig istället att du, eller en nära kär, är i djurets situation. Vi människor har dessutom förmågan att otvetydigt kunna kommunicera våra önskemål till varandra. Tänk dig sedan att du, eller din närstående, gör klart för omvärlden att du/hen innerligt önskar att få sätta punkt innan sjukdomen gör det. Innan en förmodligen utdragen period av växande smärta och obehag, innan den sista glädjekällan, den sista värdigheten och den sista självständigheten rinner dig/hen ur händerna. Vet du vad? Just där och då överger hela det svenska omsorgs-maskineriet dig. Du är helt ensam, helt plötsligt. Det finns idag inget lagligt sätt i Sverige att få hjälp med detta av yrkeskunnig personal i en trygg och värdig miljö.80% av svenska folket tycker att den möjligheten, under vissa omständigheter, borde finnas för dom av oss som vill. Men politiker av alla kulörer har fegat i fyrtio år nu. Råkar du ha närmare en kvarts miljon över i kalla cash på banken, ett ostrons tålamod, och är hög-kompetent på engelska, nätverkande och digital administration, så kanske, kanske du kan få hjälpen du behöver i Schweiz. Låter det här som det Sverige många av oss är stolta över? Det tycker inte jag. Rätten till en värdig död erbjuds i allt fler länder. Senast klev Spanien och Italien in i familjen av dussintalet länder som erbjuder sina medborgare denna rättighet, som borde vara självklar. Det här blir första, och sista, gången jag gör ett inlägg med politiska undertoner. För det här ville jag verkligen få sagt. Tack för att du hängde med ända hit.

Kloka ord från en man som vet vad det innebär att leva och vad som är värdigt när det kommer till döden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Julandan

För bra för att inte dela… (min egen översättning av en engelsk text)

Barn: ”Pappa, jag tror att jag är gammal nog. Finns tomten på riktigt?”

Pappa: ”Ok, jag håller med om att du är gammal nog. Menföre jag berättar så har jag en fråga. Du vet, sanningen är ett farligt gift. När du väl vetn ågoting kan du inte gå tillbaka till ovetande. När du väl känner till sanningen om Tomten, så kommer du aldrig att förstå eller se på honom som du gör nu. Så min fråga är: Är du säker på att du vill veta?”

Kort paus.

Barn: ”Ja, jag vill veta”

Pappa: ”Ok, Jag ska berätta. Ja det finns en tomte.”

Barn: ”På riktigt?”

Pappa: ”Ja på riktigt, men han är inte en gammal man med skägg och en röd dräkt. Det är bara något vi säger till barn. Du förstår, barn är för unga för att förstå den riktiga andan med Tomten, så vi förklarar det på ett sätt som de kan förstå. Sanningen om Tomten är att han inte är en person alls: han är en tanke. Tänk på alla de presenter Tomten gav dig under åren. Det var faktiskt jag som köpte dom, jag såg dig öppna dem. Och brydde jag mig om att du inte tackade mig? Så klart inte! Det gav mig faktiskt stor glädje. Du förstår, Tomten är IDÉN OM ATT GE FÖR ATT GE, utan en tanke på tack eller uppmärksamhet för det.

När jag såg en kvinna ramla ihop på tunnelbanan häromveckan och ringde på hjälp, så visste jag att hon inte skulle ha en aning om att det var jag som kallade på ambulansen. Jag var Tomten när jag gjorde det.”

Barn: ”aha.”

Pappa: ”Så, nu när du vet är du också en del av det. Du måste också vara Tomten. Det betyder att du aldrig kan berätta för unga barn om hemligheten och du måste hjälpa oss att välja Tomtens julklappar till dem och viktigast av allt, du måste leta efter ögonblick att hjälpa människor. Förstår du?”

PASS IT FORWARD

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En bok blir nog tre

Ja matte har ju påbörjat detta projekt med att göra bloggen till en bok. Men det finns så mycket viktigt, roligt, ledsamt och intressant att det inte räcker med en. Det får helt enkelt inte plats. Så bloggen blir:

En bok med Alf och Theos vardag – bloggens största innehåll, det som rör just dom, våra aktiviteter och rasen tax. 300 sidor.

En bok med de läsvärda inläggen – den kategori jag skapade för inlägg som rör hundträning, djurägarskap och omvärldsbevakning i stort. Mest forskningsartiklar jag kommenterar, inlägg eller TV debatter/dokumentärer. Jag har kommit till 2016 – augusti månad och den boken är uppe i över 100 sidor redan! Ja, åsikter och intressanta ämnen att prata om fattas då inte.

Det jag är mest nöjd med i bloggen är att jag från början gjorde “Året i bilder” – ett inlägg där jag på nyårsafton sammanfattade året i en bild/månad. Den som följt bloggen hängde med, andra fick se fina bilder i alla fall. Det blir en bildbok som nr3 där jag bevarar de minnena. 48 sidor.

Roligt projekt att få läsa om allt igen, allt man glömt, tyckt till om och skrivit om. Alla fina kommentarer man fått och allt det som man hade planer på eller hoppades på.

Någon som provat göra sin egen blogg till en bok? Själv använder jag Solentro, som jag använde till boken om vårt (kaosartade) husbygge. Mycket nöjd med priset och kvalitén. Det här kommer dock ta lite längre tid att sammanställa. Men det gör inget, bloggen lever och finns ännu. Men roligt att få samla alla tankar och bevara dom på något sätt. Vad som kommer hända med bloggen på lång sikt får vi se…

Böckerna är i det här skedet endast tänkt för mitt eget behov av att bevara minnena. Om det blir något annat av det får vi se. Denna blogg som från början var ett sätt att dokumentera Alfs resa för att hans uppfödare 200 mil bort skulle kunna följa honom, växte ju i sig till något större – samarbeten med företag, sponsorer, vinster, rekommendationer och gästbloggsskrivande!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bloggen som bok

Matte har börjat med ett nytt projekt – att göra om bloggen till en bok. Med de finaste bilderna och bästa inläggen. Vi får se hur det färdiga resultatet blir. Varför startar man en blogg? Jag visste inte ens vad en blogg var 2010. Tanken kom av att vi ville dela Alfs liv med hans uppfödare och andra intresserade kompisar. Bloggen växten dock och blev nåt mer. Vi har fått så många fina kommentarer och synpunkter, vi har säkert provocerat ibland och vissa ser oss säkert som hycklare (att man inte lever som man lär). Till dem säger jag som Henrik Schyffert – Vi borde alla hyckla mer! Vi borde sträva efter att vara bättre än vi är idag!

Theo fick igår ett nytt krampanfall. Det vi märker nu, de senaste två åren, är att de går över snabbare och att han på 10 minuter är som vanligt igen. Förut fick vi ju alltid åka in till veterinären och få en Bupaq spruta för att det skulle släppa och han skulle kunna kissa och bajsa. Nu tog det 10 minuter så var han tillbaka i sitt vanliga jag igen.

La märke till att han låg på golvet, sa inte ett ljud men ena bakbenet skakade uppåt mot taket. Jag sprang fram till honom och kände på kroppen – alldeles stel i musklerna. Men han var kontaktbar och följde min blick och reagerade när jag pratade med honom. Som alltid hämtade jag tygburen och la framför honom då kravlade han sig in. Drog igen luckan och tänkte låta honom ligga där resten av kvällen. Fick efter några minuter i honom smärtmedicinen. Plötsligt kom han gående – då var luckan på sidan av buren öppen så där hade han gått ur. Han stod och tittade på mig med viftande svans och undrade vad jag pysslade med. Så jag tror att smärtmedicineringen han har varje dag ändå gör det mer uthärdligt för honom. Han hade sitt senaste anfall i september. De kommer alltid före eller efter julhelgen och antingen i maj eller september (2 ggr/år). Vet inte om det har med årstiderna/kylan att göra men det är ishalka ute så inte helt omöjligt att han sträckt sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Idag är det magen, imorgon något annat

Alfs dagsform varierar från dag till dag. Ena dagen pigg och lite som vanligt, nästa trött, lite mer orolig (men inte så orolig som han var vid jul förra året). Nu på morgonen ville han ut tidigt och äta gräs vilket betyder att han är illamående. Gjorde några kräk försök men inget kom upp. Har inte ätit någon frukost ännu. Vill inte ha tuggis.

Å ena sidan är det väl normalt när man blir gammal att kroppen är lite upp och ner, att det varierar i krämporna. Å andra sidan är jag lite orolig att han ska bli sämre och så upptäcks det att det är cancer i hela magen eller nåt sånt.

Funderar allt mer på den dagen, om vi då ska låta båda två somna in. Theo kom till oss som 8 mån valp, som inte haft det så bra (troligtvis blivit illa behandlad/slagen). Theo har sett upp till Alf hela tiden, gått efter och gjort som Alf gör. Man ser på Theo att han söker trygghet hos Alf. Jag vet inte om det skulle vara schysst mot Theo att han blir ensam kvar. Alf är inne på sitt 13:de år och Theo på sitt 10:de.

Nu är Theo på Alf och slickar honom i ansiktet ofta. Theo verkar mer orolig (mer än sitt vanliga ADHD stressiga jag). Funderar på om han också skulle må bättre på eldepryl som Alf äter (parkinsonmedicin för beteendeförändringar) eller om Theo känner på sig att Alf blir sämre?

Ja dessa svåra frågor. Så länge jag ser livslust hos Alf och så länge han har fler bra dagar än jobbiga så får dom finnas kvar. Men det närmar sig, det är tydligt…

Det kommer bli tomt den dagen dom inte finns kvar. Vi kommer inte skaffa nya hundar eller taxar direkt. Framtiden får utvisa om det blir fler hundar. Nu njuter vi av två gamla gubbar som behöver mer kärlek och rutiner än vanligt.

Älskade taxar! Så rikt ni gjort våra liv!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"