Det startade som en blogg om taxarna Alf och Theo och deras vardag, som sedan har utvecklats till ett företag ECHOSIERRA HUND som erbjuder hundträningstimmar, webbföreläsningar, videocoachning och sorgesamtal via video, allt på vetenskaplig och etisk grund
Kategori: Alf och Theos vardag
Här beskriver vi det som händer i vardagen med två taxar. Specifika aktiviteter som utställningar och viltspår har egna kategorier för sökbarhet.
Här är ett bra (engelsk) resonemang gällande just behov av promenader för människor och för hundar. Klok människa. Läs artikeln här.
“You don’t need me to tell you how important smell is to a dog. None of us are surprised that years ago, Bradshaw and Lea found that the vast majority of a dog’s interaction with a new dog related to olfaction (1992). But I think we all, me included, need to be reminded of how much “going on a walk” can be defined by us as “walking while looking and perhaps talking,” while to a dog, “going on a walk” means moving from one interesting smell to another“.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Jag möter ofta en person som har en stor svart hund, på ca 30 kg. Deras promenader ser inte trevliga ut. Hunden går och lufsar bredvid sin ägare men personen rycker och sliter i kopplet hela tiden. Hunden har en tunn strypkedja på sig.
Om man försöker se det ur hundens perspektiv: Personen tar ut hunden på en promenad. Hunden följer med och tycker antagligen om att vara ute, som de flesta hundar gör. Hunden får många intryck, syn, hörsel, lukt osv. En hund på promenad vill uppleva saker inte ta sig från A till B. Det är nog min uppfattning i alla fall. Hunden intresserar sig för dessa intryck och dofter – som hundar gör – men får aldrig en förvarning om att det inte är tillåtet just då. Hunden får en lukt i nosen, man ser huvudet vända sig, nosen vädrar och öronen åker lite framåt. Precis när hunden gör detta och är på väg att ta ett kliv åt sidan – fattar personen tag i kopplet med båda händerna och rycker så att denna stora hund (i mina ögon vars hund väger 9 kg) lättar från backen och trycks mot henne.
Hur ska hunden tolka detta? Hen ger ingen förvarning om att hunden inte bör gå fram. Hen ger ingen förvarning om att de ändrar tempo, bara ska passera eller stannar. Vid ett tillfälle stod de stilla och hunden luktade på något. Jag tror personen pratade i telefon men det vet jag inte säkert. Plötsligt kommer dubbelfattningen på kopplet och ett kraftigt ryck framåt – hen vill fortsätta gå. Hade hen inte kunnat locka på hunden, visa att “nu är vi klara och ska gå vidare”. Att få ett fint koppelgående kommer inte av sig självt, man behöver träna in det, engagera sig. Kan ju inte vara bra för personen heller att hela tiden behöva ta i så mycket.
Jag tycker detta är grymt orättvist mot hunden! Ska hunden gå som en rälsbuss klistrad i sin ägare hela tiden? Och om det nu är det man strävar efter – kan man inte LÄRA hunden det då istället för att jämt jämt jämt slita? Jag undrar helt ärligt om denna person ens tycker om sin hund? Varför har man kvar hunden då hen verkar så himla missnöjd med den hela tiden. Jag möter dem så pass ofta att detta måste vara deras vardagliga promenader. Att man tappar fattningen vid något tillfälle eller har en dålig dag kan säkert hända oss alla. Det är dock stor skillnad på att konstant leva sitt liv med en oförutsägbar ägare som bara bestraffar och rycker i kopplet hela tiden. Hunden ger ju upp till slut – det spelar ju ingen roll vad den försöker med eftersom den inte kan koppla ihop koppelryckningarna med något särskilt beteende. Det rycks ju för 100 olika orsaker och olika tillfällen.
Äger man en stor och stark hund så behöver man ju ha kontrollen över hunden. Jag anser dock inte att man får kontroll på hunden genom detta förhållningssätt. Snarare väcker man ju en osäkerhet och ett motstånd hos hunden mot att samarbeta med sin ägare. Vem vill vara kompis med nån som ger en obehag/skada?
Jag är glad att jag hittills inte mött dom med mina hundar för jag tror inte den hunden mår så bra. Jag mår lite dåligt när jag möter vissa hundägare just på det sätt dom behandlar sina hundar. Varför skriver jag om det här? Kanske för att förhoppningsvis få folk att tänka efter om hur andra kan uppfatta dem, kanske för att få någon att reflektera över sitt eget förhållande till sin hund och fundera över om man vill fortsätta på det sättet. Jag hoppas att hundägare som upplever problem söker hjälp av professionella.
Kopplet – i mina ögon – är en säkerhetslina, inte ett uppfostringsredskap.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Idag hade vi ny taxträff med ett tiotal hundar. Ny lokal denna gång men väldigt fin och det fanns ju hur mycket roliga saker som helst att låna. Vi hade tema “hinderbana/agility” där vi tränade balans, smidighet och självförtroende.
De flesta hundar tyckte bollhavet var lite läskigt men med godismotivation och lite tålamod så vågade alla prova söka godis bland bollarna. Theo och Alf dök nästan i.
Husse fick nog en ny kompis som heter Lilleman (fast han var en av de största taxarna på plats). Så vacker.
Theo testar att sitta på föremål i rörelse. Provade även skateboard och pulka.
Bollhavet var nog det mest utmanande denna dag.
Några hundar tränade på att våga stå på bordet.
Theo snarkade högt i bilen på väg hem. Inget bus med hundar idag utan en trevlig träningsstund där alla hundar höll sig på var sin “station”. Vi hade hinder att hoppa över, balansera på, kliva över, springa genom och snurra runt. Sen hade vi lite rörliga föremål och en pilatesboll. Theo trivs inte med andra hundar som leker så vi hoppade över det idag. Jag provade även ha Alf lös när vi hoppade genom ett däck och det gick bra trots störningen av andra hundar runt omkring. Kanske snart dags att våga sig på fortsättningsklass i rallylydnad.
Mina reflektioner över dagen:
Mer utrymme ger lugnare hundar.
Tålamod hos ägare är a och o och vi människor har ofta lite bråttom att hjälpa. Att låta hunden själv klura ut, ta mod till sig eller fundera på nästa steg leder oftare till en nöjdare men tröttare hund.
Trötta hundar behöver ofta mer utrymme, en stund att få vara själv.
Godis is the shit. Men ju svårare övning desto godare godis krävs 😉
Sele är bra när man tränar balans. Nåt att hålla i som inte belastar nacken (vi har ju nästan alltid bara sele men på vintern med täcke som inte har hål för sele så har vi haft halsband).
Tack för idag alla!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Året börjar med kyla kan man säga. Hundarna är nog uttråkade som det är. Svårt att aktivera när man inte har alla sina saker och grejer. Försöker göra trick och nosework för att få dom trötta. Morfar var hundvakt en dag denna vecka. Han ringde upp senare och frågade om Alf mådde bra. Alf hade inte velat gå ut alls (för att det är kallt) och morfar tyckte han var varm om nosen, ville vara säker att han inte var sjuk. Det var inget fel på Alf. Han busade och åt som vanligt. Han gillar bara inte kyla 🙂
Hur klär man en hund mot kylan? Ja är man en frusen tax så räcker det inte med fodrat täcke, det är tassarna som tar stryk. De står på tre ben eller två ibland och kurar ihop sig ordentligt. Så på med tofflorna så går det bra.
Vi har inte vant in våra hundar på tofflor. Vi bara tog på dom. Sen gick dom. Det var som att dom förstår att det hjälper mot kylan.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Har vid flera tillfällen på Internet stött på video och berättelser om hundar med oväntade vänskaper. Hundar som är kompis med katter, fåglar, kaniner eller än mer förvånande, vilda djur. Här är ett exempel.
Jag funderar alltid över det starka sociala behov som flockdjur har. Vi tillgodoser kanske inte alltid det behovet eftersom hunden oftast tas hem som ensam hund i en familj. Familjen är borta på dagarna och det är inte alla som ordnar så att hunden har något sällskap. Man ska ju komma ihåg att hunden inte har något utbyte nattetid även om familjen är hemma, då man inte är social när man sover.
Att djur kan skapa starka sociala band – vänskap – med andra arter, kanske till och med arter de annars skulle jaga eller äta har säkert olika förklaringar beroende på situation. Att skapa sociala band eller anknytning är ju medfött för flockdjur som är beroende av flocken för överlevnad.
Jag kan inte låta bli att fundera över om vi låter våra husdjur få de sociala kontakter som de behöver för att må bra. Kanske är detta inte ett jätteproblem i Sverige just men i andra länder är det inte ovanligt att hunden förvaras i bur hela dagen medan ägarna arbetar. En sådan hund förvägras all social kontakt under långa perioder av sitt liv. Inte helt ok.
Vad tror ni det beror på?
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja det kan nog inte sägas för många gånger men håll hunden kopplad och ha halsband/sele som hunden inte kan krypa ur. Tänk även på att dagarna innan och efter nyår kan det fortfarande smälla ute. Ha alltid hunden kopplad även om den tidigare inte har brytt sig. Det behövs så lite, ett ögonblicksverk så har du en dödsrädd hund i panik och i värsta fall bortsprungen.
Ha din hund kopplad över nyår!
Önskar er ett gott nytt år!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja det går inte så bra för oss nu. Huset är försenat, igen och det talas om nya möte och nya möte. Vi hoppas bara allting kommer gå i lås.
I torsdags natt körde vi efter E4:an. Vi passerade en viadukt och i kurvan efteråt låg nåt på vägen. Döda renar! I 110 km/timme så var det bara sladda förbi dom. Vi klarade första sladden och mitträcket men tog vajerräcket på andra sladden och troligtvis knuffade vi renen åt sidan också för i hjulet fanns massor av päls. Efter smällen som blev när vi tog i vajerräcket trodde jag att hela sidan var sönderriven men det verkar mest som att bakhjulet fick sig en smäll. Bilen började vibrera så vi stannade vid närmaste avfart. Som tur var hade inga delar på bilen lossnat och det var några få repor efter vajerräcket. Man är ju glad att vi klarade oss oskadda och inte frontalkrockade eller fick den bakomföljande bilen i oss. Då hade vi snurrat eller voltat.
Hundarna klarade sig också. Buren är vadderad nu i vinter för att isolera. Alf var skakis efteråt men Theo verkade vara som vanligt.
På avfarten vi stannade stod också en lastbil. Visade sig vara denne som kört rakt in i en renflock. Två döda renar. Alla oskadda. Så bärgaren fick hämta våran bil och så klart hade vi inte tilläggsförsäkringen som ger oss rätt till hyrbil. Det känns lite motigt nu får jag säga. När vi är hemlösa och pendlar med bil till jobbet då det inte funkar med buss där vi bor nu. Även om bilens skador inte är något att bry sig om så går det iväg pengar igen, pengar som vi hade tänkt spara till huset.
Så var försiktig ute efter vägarna! Håll avstånd och håll ner hastigheten!
Men för att inte gräva ner sig fullständigt så har jag en fin familj. Syrran kom med skumpa igår och sa “antingen firar vi eller så dränker vi sorgerna”. Vi valde att fira att dom köpt ett fint hus som dom snart får flytta i in. <3
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
“Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:
— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.”
Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!
“Problemet bottnar i okunskap hos köparna:
— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall“.
Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden “knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den “snarkar”, “knorrar” eller “grymtar” efter två minuters promenad.
Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde “söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.
Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.
Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på “efterfrågan” eller “trender”.
Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.
Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?
Nej, vi blundar för allvarliga brister i avel (67%, 4 Votes)
Delvis, men gäller bara vissa raser (33%, 2 Votes)
Ja, vi gör vad vi kan (0%, 0 Votes)
Vet ej (0%, 0 Votes)
Total Voters: 6
Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Loading ...