Behov av att bestämma

Lite nu och då stöter jag på de hundägare och nu på senaste, taxägare, som ofta använder uttrycket “visa vem som bestämmer“, “låter inte hunden bestämma hemma hos oss“, “säger direkt till hunden så den vet vem som bestämmer” och så vidare.

Vad menar man med de uttrycken? Varför måste man bestämma? Om hunden ligger i soffan och du vill sätta dig där, varför börja bråka med hunden om platsen och inte bara sätta dig på en annan plats?

Många pratar om att det handlar om dominans, att veta vem som bestämmer. Men vad är dominans?

Victoria Stillwell förklarar myter inom hundträning:

Has anyone ever told you that if your dog goes through an open door ahead of you it’s a sign that he’s asserting his dominance? Or that if a dog walks in front of you or pulls on a leash he is doing so because he wants to be pack leader? What about lying on a sofa, sleeping in your bed, or growling at you as you take his bone away? Are these really all signs of an intense struggle between man and dog over status in the household? Is everything dogs think, feel, and do the result of an unmitigated desire to dominate us and everything else in their quest to become top dog?

THE SIMPLE ANSWER…  NO!

Thanks to the celebration of much popular media, a collective weakness for the allure of ‘quick fixes’ in dog training, and the misapplication of outdated and since-disproven scientific claims about wolves, dominance and pack leadership, there are seemingly countless myths and misunderstandings about how our dogs think, learn and relate to those around them.

From the common and fundamental misunderstandings about the concept of dominance to the erroneous assumption that dogs are just like wolves, there is much misinformation to unwind in our popular consciousness about dogs and dog training. The choice to train positively is not indicative of weakness, and science has now proven that positive training is the preferred method for so-called ‘red-zone’ dogs just as much as it is for basic puppy training“.

Vad hon framhåller är att det är en gammal myt att hundar försöker ta över och vara dominanta över oss genom sitt beteende. Dessa föreställningar bygger på felaktiga tolkningar och gamla “sanningar” som lever kvar. Hon säger även att forskning framhåller att positiva träningsmetoder är lika framgångsrika för “red-zone” hundar som vid valpträning.

Så varför uttrycker vi oss fortfarande på detta sätt? Tror vi verkligen att hunden försöker ta över hemmet?

Om en hund tar över hemmet måste det ju innebär att ägaren tappat/aldrig haft grundlydnad över hunden. Inte att hunden fått sova i sängen, utan att ägaren inte har klarat av att göra hunden trygg i olika situationer som att gå i koppel, möta andra hundar, hälsa på främlingar, vänta på sin tur osv.

” Harsh punishments used by punitive trainers are not only cruel but also potentially dangerous and damage the trust between dog and human.

Punitive trainers often argue that these are effective methods of punishment because they stop dogs from repeating negative behavior. The punishment is most likely to work there and then, but the experience of the punishment can make dogs feel more insecure and wary of their owners and it is common for dogs that are punished in this manner to keep reoffending because they have not been shown another way to behave.” (VS blogg)

När man ska visa sin “dominans” över hunden, köra ut den från rummet, “tala om för den att den inte biter när jag rör i matskålen” osv så skadar man förtroendet mellan hund och ägare.  En del kallar sina hundar för aggressiva också och att detta alltid ska tryckas ner eller sättas på plats.

Aggression handlar nästan alltid i grunden om rädsla eftersom det är ett avståndstagande beteende. Man vill utöka avståndet till objektet. Tyvärr är det många som misstolkar detta. Men oavsett orsaken till hundens aggressivitet så handlar det om att hunden kommer i en situation som den inte själv hanterar. Då måste man hjälpa hunden att hantera situationen, att backa i träningen, utöka avståndet och stötta hunden så att den blir trygg med att inget farligt kommer att hända.

Jag hoppas att de flesta som använder uttrycket “visa hunden vem som bestämmer” inte menar att de fysiskt trycker ner eller på annat sätt agerar hotfullt mot hunden. Men genom att använda dom uttrycken så tror jag tyvärr man blir mer hotfull i sitt sätt att vara mot hunden. Den mentala inställningen är att hunden utgör ett hot mot din överhet på något sätt och du måste “återta” ledarskapet.

Ett annat sätt att tänka är att ni är ett team och att hunden faktiskt är en familjemedlem. Då behöver man inte skapa onödiga konfliktsituationer om en plats i soffan. För inte puttar du väl ner din partner eller ditt barn från soffan och den tagit “din plats”?

Om din teamkamrat inte klarar av en situation så tar du över situationen och hjälper din kamrat att klara den genom att skapa lugn och trygghet runt situationen, backa och göra om. Inte genom att återigen skapa en ny konfliktsituation vid t ex hundmöten?

Ytterligare en aspekt på det här med att bestämma. Kerstin Malm:

Vi behöver bestämma när det handlar om barnets och andras säkerhet. Han tar som exempel när barn skadar andra barn, t ex biter dem, eller när de vill cykla utan hjälm eller dricka alkohol. Där finns ingen diskussionsmån, men det ska vara så få situationer som möjligt och ske med barnets bästa för ögonen. När vi måste genomdriva sådana beslut ska det också göras på det minst skadliga sättet. Jag vet av erfarenhet att motsvarande synsätt går att använda med hundar.

Om min hund har ont i magen och inte vill sitta när jag säger till den, då hoppas jag att den inte gör som jag säger. Ett barn som lär sig lyda och förtränga sina egna känslor och behov, är ett misshandlat barn. Barn och hundar som lärt sig undertrycka sina behov och rättigheter blir lätt offer för utnyttjande och övergrepp. Det borde vara en självklarhet för oss att uppfostra trygga, empatiska och ansvarstagande individer som säger ifrån när det behövs.” (Blogg)

Ja alla gör olika och tror på olika, men det finns forskning som stödjer det ena sättet och förkastar gamla “sanningar”. Så varför inte ta ett steg in i framtiden och följa utvecklingen till det bättre? 🙂 Just sayin´.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Äntligen!

Nu har jag hittat en artikel som på ett tydligt sätt, på engelska, beskriver varför man inte ska ha sin hund i bur! Har varit i så många diskussioner på internationella forum om detta utan att kunna förklara på ett bra sätt, varför det är så skadligt. Nu kan jag sprida denna text:

————————————————————————

What if, at your local pet-supply store, you could purchase a dog-training tool that would make your dog weaker, klutzier, and less intelligent? And what if this tool increased your dog’s frustration and fearfulness about the world and made him or her less likely to bond with you? Would you buy it? Of course not! Yet, millions of these “tools” are sold every year to unsuspecting American dog lovers who want the absolute best for their dogs. The tool is a “crate,” which is just a euphemism for a cage. In fact, dog crates are substantially smaller than the cages that are used to house dogs in laboratories.

Dogs Hate Crates: How Abusive Crate Training Hurts Dogs, Families & Society is a new book by Ray and Emma Lincoln in which they discuss in detail the detrimental effects of crating on dogs’ well-being as well as on American society. They explain how the crating trend got started, what continues to fuel it, why it’s so harmful, what can be done about it, and what the alternatives to crating are. The authors are experienced dog trainers and behavior specialists who found that they were spending much of their training time trying to undo hundreds of psychological and behavioral symptoms caused by crating. These specific symptoms and their connection to classic studies on the effects of isolation and excessive confinement are thoroughly analyzed.

Shockingly, it is now commonplace for people who use crates to keep their dogs in them for upwards of 18 hours per day, according to the authors. Often dog owners fail to keep track of the total number of hours during which their dog is crated, but the hours add up: nine hours while the owner is at work (including a commute), another eight hours at night, any hours during which no one is home in the evening and on the weekend, and any time that company comes over or the dog is simply “underfoot.”

Pro-crate advocates will say, “Yes, but a crate is just like a cozy den.” Well, the truth is that dogs, wolves, and other wild canids are not true “den animals” in the sense that they don’t naturally spend much time in a den. Wolves use a den for only eight weeks, right after their pups are born. Afterward, the den is abandoned. And since dens don’t come with a locked door, there is no true scientific comparison between crates and dens.

Other promoters of crating will say, “But my dog loves his crate!” This statement defies logic and is not based in science. There is no animal on Earth who “loves” to be caged. However, dogs do love people and will tolerate almost anything that their guardians force them to endure, including being locked up. According to experts quoted in the book, dogs who appear to “love” their crate because they keep running back to it even when given their freedom are often really exhibiting a lack of self-confidence or even fearfulness toward the outside world brought on by the extreme confinement and isolation of a crate. Tragically, these dogs are better able to bond with their crate than with their human companions!

In truth, crating is an inadequate substitute for comprehensive dog training used by trainers who lack competence and wish to increase their client base rather than taking the time needed to tailor the training to busy families and solve individual dog problems. At best, crating only postpones the day when real training will have to take place because dogs simply can’t learn how to interact with the world while in isolation. At worst, crating makes behavior training, including house training, more difficult, often creating serious and sometimes even dangerous behavior problems.

But trainers aren’t the only ones who profit from crates. There is a lot of money to be made from crates in the dog industry, not just from the crates themselves, but also from all the peripheral industries, such as products and services meant to cure behavior problems as well as medications and supplements for dogs who have not learned to cope with the world because of crating. If crating were widely denounced as unacceptable and if, because of that, fewer people decided to adopt or buy dogs, realizing that the only way they could manage to have a dog would be to warehouse him or her in a crate much of the time, many dog-related industries would shrink. It’s no wonder that most dog-related professionals have jumped on the crating bandwagon!

In Dogs Hate Crates, Ray and Emma Lincoln ask all the tough questions, such as “Is it ethical to send a dog home with a family if the only way they feel they can keep him is to crate him?” and they provide the reader with comprehensive and well-thought-out answers as well as training strategies to empower families and enhance the dog-human bond. This book contains case studies that will move you to tears, but it also clearly lays out the problems with and the solution to excessive crating. Finally! A book to lead the charge against a practice that has tormented and harmed millions of dogs and brought unhappiness, guilt, stress, and confusion to millions of people who want what’s best for their dogs.

***

Want to learn more on crating? Check out our article “Animal Rights Uncompromised: Crating Dogs and Puppies,” and be sure to read our Frequently Asked Questions section, “What’s Wrong With Crating?

Read more: http://www.peta.org/living/companion-animals/dog-crate-cage-prison/#ixzz3JGkzM1rE”

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu går vi på vatten igen

Bild

Tog ut grabbarna på en längre promenad runt sjön tänkte jag. Klädde på oss och gick ut. Ibland är det väldigt frustrerande att gå med två strejkande taxar. Theo stannade var femte meter. Skulle inte gå. Ibland var det snö mellan tårna, ibland ville han bara inte gå eller så skulle Alf stanna å stirra ut i skogen *suck* Bestämde mig för att inte locka och pocka till slut utan gick bara. Man kommer inte framåt när dom är på det humöret.

IMG_20141115_134737

IMG_20141115_134804

 

 

Taxar är ju inte hundar som accepterar att bli tvingade till saker, då möter man bara mer motstånd men till slut stod vi stilla hela tiden.  Då gick jag bara och de fick hänga med. Arga blickar fick jag. De strejkar tills vi gått halvvägs då plötsligt vänder det och dom springer före en. De busar, leker och är på allmänt gott humör.

IMG_20141115_134706

Så här fint går dom när vi kommit förbi ett visst ställe.

Mötte en kvinna som gick över isen så frågade henne om isen var nog tjock nu. Hon sa att den är ca 20 cm så då är det lugnt att gå på den. Släppte bestarna så de fick springa fritt. Jäklar vilken fart dom hade.

IMG_20141115_134544 IMG_20141115_134612 IMG_20141115_134641

 

Inte lätt att vara långhårig i blötsnö. Stackars Alf fick jättestora snöbollar på benen. De fick åka in i duschen när vi kom hem för att smälta bort bollarna.

IMG_20141115_134454

 

Vi kom 6 km iaf (hela vägen runt sjön är 6,6 km men eftersom dom strejkade och det tog tid i början så genade vi över isen hem).

Ikväll ska matte och mormor fira födelsedagar på restaurang 🙂 Då får grabbarna stanna hemma och vila istället.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En skön skogstur till Lillträsket

Bild

Det blev ingen jakt på grund av för skarpt före för älghundarna. Då passade vi på att fara på en egen skogstur när vädret ändå var så vackert.

Solen kom till och med fram och förgyllde dagen.

IMG_20141109_104746

Lillträket var helt fruset och husse provade gå ut på isen. Det höll och var säkert 5 cm tjockt (2-3 cm håller för en människa). Man kunde dock se ända ner till botten i den grunda lilla tjärnen.IMG_20141109_104719

Alf och Theo älskar friheten att få springa ut på isen. De rullar, brottas och springer runt. Det kom en pappa och son till grillplatsen där vi var. De skulle fika men sonen vandrade iväg och sen hörde vi ett “plums”. Han gick genom isen, som tur är var det inte mer än ca 40 cm djupt men de fick packa och åka hem. En cool pappa som frågade sonen “Ja och vad lärde vi oss av det här?” 🙂 Ibland måste ungar får testa själv och förstå vad innebörden av budskapet “var försiktig på isen då den inte är så hållbar”. Det var vid en sten han plumsade i.IMG_20141109_131138 IMG_20141109_131116 IMG_20141109_131039 IMG_20141109_131017
IMG_20141109_130945

Efter stigen fick de springa utan lina en stund för att kunna sträcka ut. Fanns inga spår av harar eller större djur.IMG_20141109Lyckliga Alf 🙂 Tyvärr hade vi glömt att ta med matsäck så vi åkte hem efter nästan tre timmar. Hade vi haft med oss lite korv eller mackor hade vi nog varit ute hela eftermiddagen. 0 gradigt och sol!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Simträning

Video

Idag har vi varit och simtränat igen. Theo tycker att det är så kul!

IMG_0973 IMG_0974 IMG_0975 IMG_0976 IMG_0980 IMG_0982 IMG_0983

 

En hejjare är han på att simma nu. 20 minuters pass fick han.

Alf är mer osäker men han gör framsteg. Han vågar sig ut i mitten av bassängen och han simmar lugnare. Han paddlar dock väldigt ojämt med bakbenen.

141108 IMG_0986 IMG_0990

 

Det blev immigt i slutet av passet. Nu sover dom gott på soffan! 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"