Kategori: Hundträning

Ämnen som rör hundträning, aktiviteter, hundsporter och ledarskap

En hund som fysiskt bestraffas har lättare att bitas

Publicerat den av

I en artikel skriver författare att nivåerna av aggression hos hundar kan vara relaterade till genetiska faktorer som hundens ras (till exempel har flera studier visat att Golden retriever har anmärkningsvärt låg aggressivitet) eller hundens kön (hanhundar har genomgående visat sig vara mer aggressiva än tikar). Men nyligen har forskare börjat leta efter samband med hundens miljö, eller faktorer som är förknippade med det sätt på vilket hundens ägare behandlar eller interagerar med hunden som kan öka eller minska aggression. Av denna forskning har vi redan lärt oss att vissa metoder för lydnadsträning, det vill säga de som baseras på våld och straff, kan utlösa aggressiva reaktioner hos hundar.

Läs hela artikeln här (engelsk text). Det känns inte som en nyhet för mig men fortfarande ser man ju människor som ofta bestraffar hundens beteende (antagligen för att de tolkar det som olydnad) i olika situationer. Kan vara bra att åter igen påminna om detta.

En taiwanesisk studie har gjorts, då bitstatistiken har ökat kraftigt i landet. Många är emot att avliva hundar utan de släpps helt enkelt ut på gatorna där de får klara sig själva. Då kan de utgöra en risk för andra människor. För att mäta aggression hos hundarna valde dessa utredare att använda Canine Behavioral Bedömning och forskning Questionnaire (C-BARQ) som är en lång (103 fråga) undersökning instrument som får hundägare att betygsätta olika aspekter av sin hunds beteende. Jag har gjort detta test för Alf som finns i detta inlägg. Kan dock inte helt tyda det själv.

Detta frågeformulär har utvecklats i laboratorium James Serpell vid University of Pennsylvania och har visat sig vara ett tillförlitligt sätt att mäta temperament hos hundar, inklusive nivåerna av aggression. Man översatt testet och rekryterade hundägare på djurkliniker, i parker, på utställningar och även på gatan i områden över hela Taiwan. Slutligen fick de fram svar för 852 hundar och deras ägare.

Medan några av slutsatserna i denna studie bekräftar resultat från annan forskning (till exempel konstaterandet att hanhundar är mer sannolika att vara aggressiv än tikar) hade den viktigaste upptäckt från denna nya samling av analyser med straff att göra. Vad händer när en hund är fysiskt straffas för “felbeteenden”? Här är resultaten imponerande och entydiga, ju oftare en hund straffas desto större är sannolikheten att hunden kommer att vara aggressiv. Dessutom ökade aggressionen som hunden visar, över hela skalan av aggressiva reaktioner, vilket gör det mer troligt att hunden kommer  att vara aggressiva mot främlingar, dess ägare eller familj, och andra hundar. Det intressanta här är att vi har att göra med straff som utdelats i enkla vardagliga former mot “dåligt uppförande”. Om vår hund kommer för nära något som vi äter och ser ut som han kan försöka att stjäla en bit av den, kan vi välja att rätta till detta påträngande beteende genom att ge honom en örfil med vår hand. Dessa fynd tyder på att med hjälp av det fysiska agerandet man har nu ökat sannolikheten för att hunden i en framtida konfrontation kommer att svara genom att försöka bita i handen, barnen, en vän, eller en hund som passerar på gatan.

Ja, nu hoppas jag att inte allt för många svenskar ger hunden en örfil när den tigger vid matbordet men man ska komma ihåg detta vid all form av träning tycker jag. Att nypa, rycka, slita och dra i kopplet under promenader, skrika, “tocha” (som många kallar Ceasars sparkar för) osv kan säkert påverka på liknande sätt. Du skapar osäkerhet och rädsla hos hunden, kanske även aggressivitet mot dig själv eftersom du inte blir en särskilt vänlig person.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att låta hunden vara chef

Publicerat den av

Läste ett mycket intressant blogginlägg på Norska om en ägare som hade dåligt samvete för att styra hundarnas liv för mycket. Läs inlägget här.

Tänk så mycket vi bestämmer i hundens liv. Var den ska sova, när den ska äta, när den får kissa osv. Tänk om du istället ger hunden valmöjligheter i så många situationer som möjligt? Istället för att tala om för dem vad de ska göra så får de välja var de vill vandra, vad de äter, när de vill leka eller träna.

En intressant tanke. Speciellt när bloggerskan beskriver detta så bra:

“Resultaten är häpnadsväckande! Jag ser förtroende växa i mina hundar som aldrig förr. De är mindre stressade, och de behandlar svåra situationer och förändringar bättre. Asocialt beteende har minskat och önskat beteende ökat. Min teori är att när de känner att de har kontroll över sina liv, de får högre livskvalitet och ett bättre liv“.

Vi har kanske använt oss lite av detta tänk med våra. När stigen delar sig i skogen så brukar vi ofta följa våra hundar, inte tala om var de ska gå. Inte alltid men så ofta vi kan. Nu har vi en ras som gärna tar egna initiativ och inte tycker om att styras från grunden. Andra raser kan ha svårare med detta då de är avlade på att samverka med människan på ett annat sätt.

Tess beskriver sedan i bloggen hur hon har olika lådor med grejer som hunden får välja från. Det kan vara en träningsväst, leksaker eller tuggben. Så får hunden som just då är Chef välja vad den vill göra.

Tycker det känns som ett klokt och mycket etiskt sätt att förhålla sig till hunden. Tänk dessutom på hur spännande att inte veta hur den dagen kommer se ut, utan hunden får bestämma 🙂 Kan ju bara bli bra!

Att låta hunden själv välja belöning måste ju vara bingo varje gång 🙂 Kanske något bökigare för ägaren att alltid ha flera sorter hemma men allt går med planering. Tess understryker att det är viktigt att vara tydlig med när hunden får välja och inte, annars blir den förvirrad. Hunden kanske får välja var ni ska gå på morgonrundan, och du bestämmer på eftermiddagen? Om du inte har tid att låta hunden välja mat på morgonen så gör det på eftermiddagen, eller kliv upp tidigare.

Vidare beskrivs det att du kan låta din hund vara Chef om:
– Du har grundat din relation med din hund på ömsesidig respekt och positiva träningsmetoder.
– Du är tydlig med när och var hunden får vara chef.
– Du har redan tränat din hund i självkontroll, samarbete och inkallning.
– Fortsätta att utöva självkontroll, samarbete och inkallning för att behålla säkerheten detta ger.
– Du har en självständig hund, som du låter välja endast i situationer som du fortfarande har kontroll över
– Du har flera hundar, låt bara en hund i taget vara Chef.
– Du kan lita på din hund.

Jag ska definitivt fundera över detta och ge hundarna mer valmöjligheter.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Byta taktik

Publicerat den av

Ja någon klok sa en gång att om man gör som man alltid har gjort så får man samma resultat som man alltid har fått.

Kom på idéen att testa en ny strategi med Alf och Theo gällande skällandet på alla ljud som kommer utifrån. Det är främst Theo som skäller så fort han hör en hund utanför lägenheten. På sommaren har vi ofta öppet vädringslucka eller balkongdörr så går en hund förbi och skäller så sätter båda igång.

På nätet och framför allt Youtube finns tydligen allt. Så letade upp en video med bara hundskall. Satte på den och klickade så fort de inte svarade på skallen. Belönade även all form av notis om ljuden utan att de svarade upp. Theo vänder huvudet t ex när det är små hundar som skäller – ett ljusare högre skall. De verkade inte reagera lika mycket på stora hundars skall. Så klickade hela frukosten och vips så höll de tyst. Tänkte att det kanske avdramatiserar och minskar triggern av skällande ljud. 

När vi sen kom ut så passerade vi två skällande hundar – inte ett ljud! I eftermiddag satt en hund i bilen brevid på en parkering och skällde, inte ett ljud! Ha ha jag kanske har överlistat dom? 😉

Alla sätt är bra utom dom dåliga tydligen 🙂 Hoppas det håller i sig. Fortfarande är hundmöten ett problem där framför allt Theo har börjat gå igång ordentligt. Nästan så han gör utfall. Men hoppas med denna träning att ljud och syn av hund inte ska bli lika triggande. För egentligen vet han inte vad han skäller på. Som med allt annat. Det är Alf som har den verkliga osäkerheten vid hundmöten, Theo har bara “hakat på och förvärrat” så att säga. Snart ska vi hitta en bra strategi för hela kedja.

Han är för söt för sitt eget bästa den där Theo…

Theo väntar otåligt på att Alf ska komma tillbaka!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Klickerträning, myter och jakthundar

Publicerat den av

Jag vill här skriva ett inlägg om klickerträning och framgångarna med att använda belöningar istället för bestraffning, även med jakthundar.

Motståndare mot klickerträning verkar mest rädda att tappa kontrollen över sina hundar om de inte “visar vem som bestämmer/är flockledaren” i hemmet. Med det menas oftast att hunden ska lyda blint i alla situationer. Ingen hänsyn tas till hunden som individ, som kan ha rädslor eller helt enkelt ha en egen vilja till sakers vara eller icke vara. Tron att all “olydnad” från hundens sida beror på “bristande ledarskap” och att “återtagande av ledarskapet” är den enda boten tycks råda.

Här vill jag visa på motsatsen!

Klickerträning är inte en enda träningsmetod. Det finns sannolikt lika många varianter av klickerträning som det finns klickertränare. Grunden i Klickerträning är att man använder sig av positiv förstärkning (belöningar), negativt straff (att ta bort belöning eller möjligheten till belöning) och utsläckning (att låta bli att belöna).

Belöningar kan vara alla aktiviteter som hunden är villig att jobba för. Enligt Premacks princip kan beteenden med större sannolikhet förstärka beteenden som är mindre sannolika. Vilken aktivitet som är mest sannolik är inte statiskt, utan ändras under hela hundens liv (påverkas bland annat av förstärkning och straff) och varierar från situation till situation. Om alla belöningar var godis eller kunde stoppas i fickan hade ju alla hundägare haft full kontroll på sina hundar.

Du belönar så att de beteenden som du tycker om (sitta, gå fot, komma på inkallning) blir förutsättningar för att hunden ska få göra aktiviteter som han tycker ännu bättre om (att jaga, springa lös, nosa på promenaden eller leka). Beteenden som du inte tycker om, som att jaga efter fågel och rådjur på egen hand, låter du inte hunden få chansen att göra/öva på. Antingen får du ha kontroll på hunden eller så får du ha kontroll på förstärkarna.

En klok sak jag läste är:

“Många har ett stort behov av att släppa hunden lös för att se vad som händer. Om du är osäker på vad som kommer att hända, borde du kanske behålla kopplet på. Kom ihåg att du alltid har ett val, det är vi som har domesticerat hunden, tagit den in i våra hem och det är vi som i stort sett bestämmer vad hunden får vara med om – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera!” (Klickerklok.se)

En instruktör sa till mig tidigt att “du kan sällan lära hunden vad du inte vill att den ska göra, du kan däremot lära den vad du vill att den ska göra istället i samma situation“. Ja det är faktiskt så enkelt.

Hundar som tigger, hoppar för uppmärksamhet, stannar och väntar på dina signaler i viltspåret slutar ofta med det om beteendet inte leder till något. Ignorerar du hunden i dessa lägen “släcks” beteendet sakta ut.

Huvudspåret är att man i klickerträning spelar på hundens egen initiativförmåga. Människan har så lätt för att ta på sig ansvaret och hjälpa och visa hunden vad den ska göra hela tiden. Det gör ofta hunden hjälplös. Låt hunden istället använda hela sin intelligens. Det gör den dessutom tröttare och nöjdare genom att den fått en uppgift/ett jobb som den klarat att lösa. Du kommer att märka att du kan ställa högre krav på vad hunden ska göra när den verkligen förstår vad du förväntar dig. En hund som blir bestraffad slutar ofta att ta egna initiativ, även när du själv önskar att den gör det (som under jakten) av rädsla för att bli bestraffad. Du skapar själv osäkerheten hos hunden. Bestraffning behöver inte betyda enbart fysisk smärta. Obehag, skrämsel eller utstängdhet kan vara minst lika förstärkande för hunden när det gäller bestraffning. Du tar ifrån hunden sin initiativförmåga och kreativitet. Gör en hund som vågar prova alltid rätt? Nej, men där kan du snabbare förstärka det hunden faktiskt gör som är i rätt riktning och hunden lär sig snabbare vad som förväntas och vad som lönar sig.

Det viktigaste att komma ihåg är att det inte är DU som bestämmer vad som är obehagligt eller hur bestraffningen uppfattas av hunden. Det är HUNDEN som avgör hur rädd och avståndstagande den blir mot DIG pga bestraffningen. Det du anser vara en mindre/ofarlig bestraffning kan hunden mycket väl bli otroligt rädd av. Ser skillnaden bara på Alf och Theo. Höjer man rösten åt Alf så kryper han ihop medan Theo knappt lyssnar om man inte ropar åt honom (säkert pga tidigare ägare som skrikit på honom). Se hunden som individ!

Klicker är en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt. Inte bara klicker kan användas som belöningsmarkör. Man kan även använda annat som hunden ser som viktigt. Det kan vara beröm eller nya kommandon som är associerade med någonting hunden vill ha, t ex för en fågelhund blir vittring en viktig betingad förstärkare. Det som hunden gör när han får vittring av vilt kommer ofta att bli förstärkt.

Klickerträning baserar sig på inlärningspsykologi och observerbara faktorer. Det finns alltså vetenskapligt belägg för hur klickerträning fungerar. Det är konsekvenserna (förstärkning eller straff) som får hunden att ändra sitt beteende, inte kommandon, mutor eller hot som kommer innan beteendet.

“Att vi baserar oss på inlärningspsykologi och inte på etologi eller teorier om vad hunden tänker om oss eller om momentet, är ofta en källa till förvirring i diskussioner. Ofta är inte skillnaden mellan olika träningsmetoder så stora, det är förklaringsmodellerna som gör att folk lever i olika värdar och pratar förbi varandra. Jag måste poängtera att vi inte alls förnekar att hundar kan tänka och vi använder oss ofta av etologisk kunskap när det gäller val av träningsstrategi. Förändring av beteende på individnivå förklaras dock bäst av inlärningspsykologin“. (klickerklok.se)

        

Klickerträning leder till att hunden får erfarenhet av att den själv kan påverka sin omgivning för att få tillgång till det han vill ha. Han gör det inte för att han tvingas utan för att han får fördelar och utdelning vilket ger hunden kontroll. Den största stressande faktorn för en hund är okontrollerbarheten vilket ofta bestraffning leder till. Hunden har ingen kontroll över bestraffningens styrka, inte heller på när och om den kommer. Det ger en otrygg och oförutsägbar situation. Om en klickertränad hund gör “fel” så uteblir bara belöningen, inget annat negativt kommer att drabba hunden och din relation med hunden kommer därför inte att ta skada.

Klickerträning handlar inte om att hunden ska gissa helt fritt, vilket bara leder till frustration. Det är viktigt att ta alla inlärningsmoment i små steg, dela upp och sätta ihop delarna när hunden är redo. Upprepning är viktigt i början innan man går vidare så att hunden verkligen förstått vad som ger belöning. Tydliga målsättningar, kriterier, god timing och regler för träningen ger det resultat du vill ha. Att klicka och belöna “till höger och vänster” ger inget resultat. Du får det du förstärker. Du vill ha en hund som upprepar det du belönar, oavsett om det är aktiva eller passiva beteenden. En lydnadshund får gå med högre förväntan på belöning, medan en jakthund belönas för avslappning och stadighet.

Med större kunskap kommer också insikten om att viljestyrda beteende, oasvsett om de tränas med belöning eller med olika former av obehag, aldrig kommer att bli 100% pålitliga. Det är konsekvenserna som påverkar sannolikheten för att hunden gör som vi har tänkt. Träna inte tills hunden blir allt för trött. Sluta när den fortfarande har lust och vilja. Vill du stå och vänta tills hunden gör fel och korrigera det, eller vill du belöna hunden medan den fortfarande gör rätt? Vilket tror du leder vidare vid nästa träningspass?

Det brukar gå ganska snabbt när hunden upptäcker att ni faktiskt vill samma sak och att han får göra det den själv vill, om han bara gör det du vill först. På vägen mot målet måste du antingen ha kontroll på hunden eller kontroll på belöningarna. Du har alltid ett val – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera.

När det kommer till jakthundar har man en fördel av att  döda föremål är något helt annat än vilt.  Vilt är en mycket mer effektiv belöning än godbitar/leksak. På det sättet har den som håller på med jakthundar en fördel. Belöningen i skogen blir mycket starkare och viljan att göra rätt för att få sin belöning hög. Det gäller att öka svårighetsgraden försiktigt. Samtidigt får man inte vara rädd för att utmana hunden och ständigt kräva mer och mer avancerad självkontroll. Man får inte bli förutsägbar, utan överraska hunden när man höjer kriterierna. Man behöver inte alltid visa hunden vilket föremål man kastar. Ditt uppförande, användning av visselpipa och skott hjälper också till att sudda ut gränserna mellan träning och äkta situationer.
“Instinkter är ett begrepp som ofta används som en bortförklaring när hunden inte gör som vi har tänkt oss. Instinkter är ett föråldrat begrepp inom vetenskapen. Hos hunden som är en relativt högt utvecklad art, är det inte bara tal om fasta beteendemönster, utan om medfödda beteendedrag som i allra högsta grad låter sig påverkas av förstärkning och straff. Om vi erkänner att vi kan påverka hundens beteende med hjälp av korrigeringar innebär det att vi också kan påverka det med belöningar. Samtidigt får vi inte glömma att hundens stressnivå också spelar en väsentlig roll. Många situationer på kort tid för en ung hund ökar risken för att hunden gör fel“. (Klickerklok.se)

Jag hoppas detta inspirerar fler att faktiskt ta till sig och lära nytt. Att göra “som man alltid har gjort” leder ju bara till samma resultat som man alltid har fått. Att ständigt utveckla sig, prova nya vägar, analysera och ta del av kunskapsutvecklingen leder till nya insikter, bättre resultat och framföra allt utveckling.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Våld är alltid en sämre lösning

Publicerat den av

Så kloka ord jag mötte i denna artikel om våld mot hästarna inom ridsporten. Läs hela artikeln här.

“Våld är alltid en sämre lösning än den “rätta” lösningen, men det är ofta mycket svårt att hitta “rätt” lösning utan tillräcklig kunskap och erfarenhet“.

Huvudet på spiken så att säga!

“En annan orsak till våld mot hästar är vad min vän Emelie Cajsdotter kallar “omvänd empati”. Alltså att tillfoga hästen den smärta och det obehag du känner att den har gett dig, genom sin handling eller dåliga prestation. I situationer där vi hoppas och förväntar oss en prestation av vår häst, som inte blir vad vi önskat oss, kan frustrationen orsaka att ryttare tycker att det är rättvist att påföra hästen smärta. Smärta som är lika med eller överstiger den dåliga känsla, eller den psykiska smärta, som han eller hon menar att hästen är skuld till.
Denna bestraffning är obegriplig för hästen och leder bara till andra problem, vilket en oerfaren ryttare eller tränare ännu inte har förstått. (Annars skulle denne inte ha straffat hästen.)”

Det här tror jag är precis som många hundägare gör. Man “straffar” hunden för den egna frustrationen! Det är bara kunskap som kan råda bot på detta. Man kan aldrig kommunicera genom våld då våldet omöjliggör inlärning hos den andra parten. Det är också våld att hota och skrämmas, alltså inte bara slag/sparkar osv. Men att stå lutad över en hund och gapa åt den är hotfullt och att skrämma hunden genom att sparka mot den (även om intentionen inte är att träffa) är lika oacceptabelt.

“Jag vill också ställa den etiska frågan: Vad har vi för rätt och ansvar när vi tvingar igenom vår vilja på en annan individ. Är detta motiverat genom ägande?”

Ännu klokare slutsats! Så fantastiskt kul att läsa att även hästsporten börjar reagera och reflektera över vad man gör och konsekvenserna av det. Bara för att hästen är större och starkare behöver man inte använda våld. Djur är samarbetsvilliga i och med att vi redan har övertaget då vi styr och kontrollerar deras grundläggande behov så som mat, vila, utevistelse, värme osv.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Stora kedjors makt

Publicerat den av

Blev bekymrad när jag fick reklam från en stor djurbutikkedja där de gör reklam för och säljer Antiskallhalsband, med texten att hunden får en “ofarlig” men obehaglig dusch.

Som jag skrivit om tidigare är antiskallhalsband absolut inget som hör hemma i hundträning. Du har ingen kontroll över vad hunden uppfattar att den bestraffas för. Hunden behöver inte uppfatta att duschen kommer för att den skäller – den kan lika gärna uppfatta det som att varje gång den hör ett ljud utanför lägenheten så får den en dusch = hunden går och stressar upp sig och är orolig över att det ska låta utanför för då får den en dusch. Kommer ni ihåg historien om hunden som var på väg mot vattenskållen och skällde – fick en dusch – och sen blev rädd för vattenskålen.

När stora kedjor gör reklam för såna verktyg och får det att låta som något helt ofarligt och något som alla kan använda lite till vardags lockas många att tro att det är ett ok sätt att träna sin hund. Det är inte ofarligt och det är inte utan konsekvenser. Man får kanske inte det resultatet man tror. Man måste alltid ta reda på varför något sägs fungera och på vilka grunder. Kunskap är viktigt för kom ihåg:

“Där kunskapen tar slut tar våldet vid“

De flesta människor vill ju sin hunds bästa och vill absolut inte göra något som hunden mår dåligt av. Att använda antiskallhalsband gör man nog av okunskap i så fall – eller av ren frustration för att man själv saknar andra alternativ att hantera situationen på. Ja det finns säkert de som hävdar att detta verktyg har fungerat på deras hund. Hunden har slutat skälla. Men hur mår hunden? Syns stress alltid utanpå? Du har i så fall lärt hunden att den inte får kommunicera. Hunden kommunicerar ju till viss del genom skall. Den kommer troligtvis inte våga skälla särskilt ofta. Har du dessutom en jakthund som du vill ska skälla i skogen men inte hemma är det ju än märkligare om man väljer att använda sådana verktyg.

Jag tycker det är oetiskt att använda sig av såna “verktyg”. Har man hund får man räkna med att den kan larma lite nu och då. Om man nu tycker hunden larmar i tid och otid för man lägga ner tid på att träna hunden att förstå när den bör larma och när den inte behöver göra det. Det går att göra. Det handlar bara om ägaren och hur mycket engagemang man lägger ner i sin träning. Alla hundar går inte att träna med samma metoder så här är några olika förslag:

  • Berömma hunden när den skäller med ett litet “Ja bra, nu har jag hört”, funkar för vissa då de vet att husse/matte har koll på läget.
  • Motbetinga – ljud som hunden skäller på = gå och lägga sig i sin bädd (eller annan plats man vill) och få godis/lek/beröm osv. Detta får man träna i flera steg. Man måste även ta reda på i vilka situationer hunden skäller så man kan rigga upp dom ljuden och träna kontrollerat innan man tränar i skarpa lägen (då man inte själv är förberedd).
  • Ta bort hunden från dörren när den skäller. Belöna och berömma när hunden slutar.
  • Finns belöningsleksaker för distansträning som kan funka t ex Ready treat eller treat train.

Finns många fler sätt men det är några enkla att börja med. Ge det tid och tålamod. Läs även detta superbraiga inlägget från Djurtränarbloggen om Relationskontot.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

CM klarade inte testet

Publicerat den av

Enligt en artikel så får inte CM (“hundviskaren” på TV) träna hundar i Tyskland. Man anordnade ett test för att han skulle få göra en show i Tyskland men han klarade inte detta hundinstruktörstest. Många av hans kritiker är inte förvånade då de menar att hans show är en bluff, han saknar kunskap och meriter men kallar sig “hundviskare”. I värsta fall ses hans hantering av hundar som djurplågeri. Läs artikeln The dodo (på engelska).

Kanske något Sverige borde ta efter så vi inte tar hit “hundtränare” som faktiskt inte vet vad de håller på med? Det kan skada hunden och i värsta fall göra den farlig pga smärta/obehag som tillfogas eller osäkerheten av så hård hantering som han ofta visar i TV. Han kallar ju ofta sönderstressade, apatiska hundar för “lugna”.

Är det viktigt att en instruktör har formell utbildning?

  • Ja, hur ska man annars veta vad de kan? (56%, 14 Votes)
  • Ja, så slipper vi folk som hittar på egna metoder (20%, 5 Votes)
  • Nej, spelar ingen roll om man är duktig med hundar (16%, 4 Votes)
  • Ja, för man betalar dyra pengar och vill ha resultat (4%, 1 Votes)
  • Vet ej (4%, 1 Votes)
  • Jag bryr mig inte (0%, 0 Votes)

Total Voters: 25

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ny sida om hundproblem/ problemhundar

Publicerat den av

Tycker själv det är svårt att hitta information och vilken information man ska tro på när det kommer till att träna med hundar och framför allt att träna med hundar som har problembeteenden. När vi var nya hundägare, med vår första hund, så insåg vi att allt inte var så enkelt som det såg ut. Vi tog oss även ann tonåringar och missade alltså den viktiga valptiden då man kan vara med och forma/påverka hunden genom socialisering. Så har samlat mina egna erfarenheter och de tänket jag tror på kring hundträning baserat på ett etologiskt förhållningssätt. Informationen hittar du under fliken Träning och Tävling – Hundträning enligt oss – Att jobba med hundproblem/problemhundar.

Hoppas det kan hjälpa någon annan som suttit i samma sits som oss, när hundägandet inte visade sig finnas där av sig självt utan det krävdes en hel del jobb för att nå målen. Men det går och det viktigaste är att inte ge upp. Det är information som jag själv önskar att jag fått som ny hundägare. Då hade jag inte tvivlat på mig själv så mycket och mitt “dåliga ledarskap” utan försökt se helheten istället.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Tänkvärt gällande omplaceringar

Publicerat den av

Theo är ju en omplaceringshund, en hund som fick ett hem som inte var bra för honom och som tack och lov fick komma därifrån. Att ta hand om en hund man inte själv haft från valpstadiet kan vara trixit. Man har inte fått lära känna den lilla individen eller varit med och format valpen till vuxen. Både Alf och Theo kom till oss som unghundar. Alf bodde kvar hos sin uppfödare fram till vi hämtade honom så han kallar vi inte omplacering. Alf har inga hemska upplevelser med sig, han blev bara kvar hos uppfödaren längre än vad som är vanligt.

Med en omplaceringshund ska man inte bara lära känna en ny individ. Den individen har med sig minnen/upplevelser som vi ofta inte vet så mycket om, både positiva och negativa. Att dessutom byta familj/flock är ett svårt steg för en hund som knyter ann till oss människor, oavsett hur vi är mot dem. Så själva miljöombytet påverkar hunden, liksom de nya människorna som hunden förväntas lita på. Därför måste man ha tålamod och förståelse för den nya hundens situation.

Vi lät ju Theo vara mycket ifred i början. Han visade lite intresse för oss, ville helst vara för sig själv. Så vi lät honom välja en plats där vi la hans filt och så fick han vara ifred när han låg på filten. Ju längre tiden gick desto mer intresserad blev han för oss andra i familjen, av Alf och av oss människor. Han sökte aktivt upp oss och ville bli kliad. På det sättet tror jag att vi lyckades bygga upp ett förtroende för oss. Vi ville honom inte illa och han fick själv ta initiativ till kontakt i början.

Här är några tänkvärda tips från Agria, när man tar emot en omplaceringshund:

Hundar är flockdjur och att byta hem är en av de värsta saker som kan hända en hund – även om det nya hemmet är bättre enligt Elin Sandström, utbildad hundpsykolog. Att byta hem kan jämföras med att flytta till ett nytt land där alla talar ett främmande spårk. Vardag och vanor förändras i hundens liv när den måste anpassa sig efter sin nya flock. Hundens tillit sätts på prov och en hund som tvingats flytta tappar automatiskt lite förtroende för människor och måste ges tid att bygga upp nya relationer.

Ofta tar det mellan sex och tolv månader innan hunden känner sig hemmastad och “bott in sig”, och förstå då kan man börja se lite beteenden hos hunden. Man kan därför inte kräva så mycket utav hundarna under det första året utan hellre lägga tiden på att bygga upp en bra relation. Under tiden får man respektera att hunden kan visa oönskade beteenden och aldrig bestraffa hunden för det.

I början bör man fokusera på att ha kul, att aktivera hunden med sådant den tycker om. De flesta hundar älskar spår- och nosarbete som visar att du litar på hundens kapacitet.

Hunden behöver få vara med så mycket som möjligt men ges en lugn och trygg plats att gå undan till där den får vara ifred.

“Förändringarna i en omplacerad hunds liv kan leda till osäkerhet som kan visa sig på olika sätt. Separationsångest är inte helt ovanligt och grundar sig i att en hund som blivit utslängd ur en tidigare flock inte vet om den nu kommer bli lämnad ännu en gång.

– Träna hunden som den vore valp och lämna den bara korta stunder även om den blivit lämnad ensam tidigare. Ge den gärna något hårt att tugga på och en begränsad yta. Kom ihåg att inte ömka hunden utan säg ett glatt hejdå när du går, rekommenderar Elin.

Tyvärr är det ganska vanligt att omplacerade hundar blir resursbenägna. De kan vakta både saker och flockmedlemmar eftersom de blivit så viktiga för dem.

– Att utöva byteshandel kan vara en lösning på den sortens problem så att hunden får en positiv känsla när den släpper ifrån sig något.

Aggression, rädslor och fobier som bottnar i överlevnadsinstinkt kan också förekomma. Det kan vara bra att ta hjälp av en hundpsykolog eller duktig instruktör för att få förståelse och hjälp med sådana beteenden.

Ibland går det så långt att hundar hamnar i depression eller rent utav chock vid en omplacering. Då kan man även behöva uppsöka veterinär eftersom medicinsk behandling kan vara nödvändig”.

En hund som omplaceras går ofta på helspänn hela tiden i den nya miljön, för att försöka förstå situationen. Den typen av stress kan vara skadlig.

“En hund som är stressad kan visa det genom att ständigt vara uppe i varv, sluta ta godis, hässja och vara svår att få kontakt med. Men den kan tvärtom också visa det genom att bli apatisk och deprimerad vilket kan förväxlas med lugn men skillnaden syns ofta i ögonen.

– Aggressivitet och rädslor kan också vara tecken på stress. Hunden kan även få nedsatt immunförsvar av att gå omkring och vara stressad, berättar Elin.

Att låta hunden vara i fred och ge den tid för återhämtning är jätteviktigt för att dämpa stressen. Det går också att träna en hund att vara passiv genom att belöna lugnet.

– Är hunden väldigt stressad kan man prova att ge den lugnande örter som till exempel Valeriana och Tranquil”.

Det finns inte så mycket information om hur man hjälper en stressad hund att varva ner, speciellt om det är en omplaceringshund. Det jag hittat som man ska tänka på är att
– Försöka undvika alla situationer som ökar hunden stress
– Aldrig arbeta med korrigeringar eller bestraffningar, det ökar stressen hos hunden. Arbeta alltid med belöning av önskvärt beteenden och ignorera oönskat beteende.
– Massage kan hjälpa att lugna och öka välbefinnandet
– Balans mellan vila och aktivitet är viktig, att inte arbeta hunden dödstrött utan ge den tid att återhämta sig
– Låta hunden vara med mycket och ordna hundvakt om hunden inte kan vara med på dagarna
– Att tugga på ben kan verka lugnande på vissa hundar
– Öka avståndet till det som stressar hunden (t ex hundmöten)
– Prioritera att koppelpromenader fungerar lugnt och avslappnat. Annars blir varje promenad ett stort stressmoment.

Theo är ju högreaktiv. Han kan ligga till synes avslappnad och sova i sin bädd men minsta lilla ljud kan göra att han flyger upp och börjar skälla. Vi har ordnat hundvakt, så Theo behöver sällan vara ensam, vi jobbar inte med korrigeringar eller bestraffningar men ibland kan vi säga till på skarpen åt Theo när han tokskäller å ingen avledning fungerar. Tycker vi aktiverar oss bra och vilar ofta. De har alltid tuggben framme, dock kan Alf och Theo tjafsa om samma ben trots att det ligger tre likadana ben framme. Theo har en egen plats, som han själv valt hemma där han får vara ifred. Koppelpromenader fungerar bra, Theo drar sällan i kopplet, möjligtvis i början men han går snällt ofta mellan oss eller i diket med nosen i backen. Det vi behöver träna mer på är just hundmöten vilket är svårt när man går med två hundar och båda reagerar på hundmöten. Har vi var sin går det ofta lite bättre då vi kan gå en bit ifrån varandra och då är ofta Theo tyst medan Alf gapar. Vad mer kan vi göra?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nosework dag 2

Publicerat den av

Dag två på Noseworkkursen och Theo var lite trött sedan gårdagen. Vi fick börja med upp diskrimineringsbana och störningsdoft (i form av gamla godisar). Glasburkar med innehåll ligger i hålen i banan och hunden ska söka och belönas för rätt doft – eukalyptus. Theo var ivrig!

DSC_1185

Det svåraste för oss är att matte ska gå uppsträckt och inte böjd över, att belöningsplaceringen ska vara på doften, att se på hunden när den är på rätt. Theo tryckte ner nosen i botten på alla burkar men man hörde när han var i rätt burk då han siffade mycket mer intensivt.

Sen fick vi prova utomhussök. Det var också roligt och svårt med alla störningsdofter.

DSC_1190

Så imponerad av alla deltagare och hundar! Man ser direkt hur polletten trillar ner och hur stolta och glada dom blir av belöning och beröm! Bra jobbat alla! Vi fick lägga spår till oss själva och till varandra – både veta var gömman var och inte. Mycket svårare att inte veta var men samtidigt så litar man mer på hunden.

Det vi har fått med oss från kursen:

1. Träna in doften (lukta-belöna)
2. Belöningsplacering ALLTID på doften
3. Träna med kona/låda inomhus
4. Inomhussök – komma ihåg att hela tiden röra på sig och inte stirra på hunden eller ge ledtrådar. Träna både med att veta och inte veta var doften är.
5. Studera hunden
6. Diskrimineringsbana – träna med störningsdoft och utan – inte gå böjd över hunden – belöningsplaceringen!
7. Utomhussök – Belöningsplacering, röra på fötterna.
8. Behållarsök

Materialet som man behöver för att köra nosework är inte kostsamt eller platskrävande:
Detta gäller för inomhussöket och utomhussöket

– möbeltassar
– doft (eukalyptus hydrolat)
– sugrör
– tops
– tejp

Vi har beställt doft av Isabella också så vi kan träna hemma. Efter två dagars kurs så filmade vi Theo en sista gång på inomhussök. Han är trött och har kört hårt men han tycker det är så kul!

Tack Isabella och Hundkojan för en superrolig kurshelg! Vi ser fram emot att fortsätta träna och lära Alf.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"