Man kan inte bestraffa rädsla

 En studie om hästar visar att det inte har någon effekt att straffa en rädd häst. Torde vara lika för alla levande varelser. Orginaltexten nedan:


 

Equine Version: It makes no sense to punish a fearful horse.

1. Fear is not voluntary. Horses cannot turn it on and off at will. If you think that’s untrue, try increasing your heart rate by thinking about it. In fact, wariness and flight are a result of natural selection and help these sensitive animals to survive.

2. By definition, the punishment itself must be sufficiently unpleasant (to that individual). Punishing a fearful animal “effectively” will therefore increase, not decrease, its fear.

3. The nastiness of the experience is judged by the horse, not by the punisher. If the horse happens to be sensitive or ‘soft’, even verbal scolding can startle and have negative effects.

4. Anxiety and fear are not the same thing. Anxious animals are temperamentally more susceptible to stress than non-anxious animals. Punishment of fear-based behavior can increase risk of freezing or flight at the moment, but punishment of an anxious horse may have more insidious and long-lasting consequences.

5. A fearful horse can easily injure herself and the people around (or on) her. It’s wise as well as humane to change any undesirable behavior with sound, gentle methods.

6. The goal of behavior modification should be to increase confidence and decrease stress. Fearful horses lack confidence and are already stressed, and punishing them for manifesting those things will not make them better.

Fear and anxiety are at the root of many behavior problems. Some – such as biting or kicking – may not seem to be anxiety-related, but in fact they often are. If you’re tempted to punish a behavior but are not sure about its motivation, err on the side of ethological caution and try a different strategy. If the (unwanted) behavior is truly voluntary, use positive reinforcement of an alternative behavior. But if it’s emotional, physiological or stress-related, give the horse a break and remove him from that situation (simple avoidance), or try classical conditioning methods such as desensitization and counterconditioning. “Correcting” such behavior is likely to make it worse.

Från “Reisner Veterinary Behavior & Consulting Services“.


En kort sammanfattning på Svenska:

Varför straff inte fungerar på rädda hästar:

1. Rädsla är inte något som djuret styr över, de kan inte påverka reaktionen.

2. För att bestraffning ska ha någon effekt måste tillräckligt obehagligt för djuret, så att bestraffa på ett “effektivt” sätt kommer öka, inte minska, rädslan hos djuret.

3. Det är hästens upplevelse av obehaget inte människans som avgör effekten. Ett känsligt djur kan få mycket negativa effekter bara av verbal tillsägelse/hot.

4. Oro och rädsla är inte samma sak. Oroliga/lättstressade djur är temperamentsmässigt mer mottagliga för stress än icke-oroliga djur. Bestraffning av beteenden av rädsla kan öka risken för att djuret fryser eller flyr i situationen, medan bestraffning av lättstressade djur kan få mer långtgående mentala konsekvenser.

5. En rädd häst kan lätt skada sig själv eller personer runt sig. Det är klokare och mer humant att förändra oönskade beteenden med mjukare metoder.

6. Målet med beteende förändring borde vara att öka självförtroendet och minska stressen. Rädda hästar/djur saknar självförtroende och är redan stressade, att bestraffa dem för att de visar dessa beteenden kommer att skada dem och inte göra dem bättre.

Rädsla och oro är grunden till många beteendeproblem. Några – som att bitas eller sparka – kanske inte ser ut att vara stressrelaterade men de är ofta det. De rekommenderar sedan att man provar andra metoder än att bestraffa, så som positiv förstärkning av alternativa beteenden. De skriver vidare att om problemen är känslomässigt, psykologiskt- eller stressrelaterat bör man ge hästen en paus och ta dem från den situationen eller pröva desensibilisering eller counterconditioning  av beteendet.


 

Kan bara hålla med    Det är ju inte direkt något magiskt över att träna med djur. Man kommer längre om man är vänlig och djur (som är tämjda sedan många tusen år) har en inbyggd instinkt att försöka följa oss och förstå vad vi menar. De flesta problem sitter i att vi människor inte är nog tydliga i vår kommunikation.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Omvända problem

Ibland blir jag så irriterad på hur korkade en del människor kan vara. Ser ett TV program om kända hemmafruar där en av fruarna har bestämt sig för att hennes hund behöver uppfostras. Då skickar hon iväg hunden på kurs. Men vänta nu, hur funkar den logiken?  En  hund likväl som ett barn, agerar bara utifrån den miljö och utifrån de relationer som den omgivits och formats av. Du kan skicka en hund på vilka kurser du vill, en om inte DU som ägare förändrar dig kommer du få samma resultat som tidigare.

Denna logik, att det inte har något att göra med en själv, gör mig tokirriterad. Det är inte någon annans fel att det är på ett visst sätt, och problemet kommer inte någon annan kunna lösa. Det åligger en själv att förändra sig och förbättra sig och lära sig.

För att vända detta inlägg till något positivt har vi idag varit och tittat på tomter och på husvisning. Det ser lovande ut för en egen liten stuga vid vattnet en dag. Bara banken kommer att hålla med oss om vår budget.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Taxar och lydnad

Video

Återigen lever myten om att taxar inte kan vara lydiga hundar kvar. Nu kanske någon tänker att vi inte ska uttala oss eftersom våra inte är världens mest väldresserade hundar, men jag har träffat många mycket fina och trevliga taxar med god lydnad och inkallning. Anledningen till att våra är som dom är, har mer att göra med att vi tagit dem som “tonåringar” och inte varit med och format dem från början. De har inte fått den socialisering de behövde och vi har inte lagt ner den tiden som krävs för att få dem att funka i flock.

En viktig anledning till att det ofta ser ut så här, att man tror att hunden inte går att lära, är för att man lever kvar i gamla tidens skola – där hunden ska åtlyda order oavsett vad den får ut av det. Ovillkorligt och utan att ägaren i någon större mån behöver anstränga sig för att få med hunden. Du får inte en självständig ras som taxen att lyda då och vill du var en sån ledare? En som kräver total lydnad utan någon belöning för hunden? I extrema fall anses avsaknaden av bestraffning vara “belöning” vilket det absolut inte är! Bestraffning/korrigering ska inte ens förekomma. Med lydnad menar man ofta inkallning i huvudsak. Sen kan jag även tänka mig att det varit så att en del taxägare inte ens försöker få lydnad på dom och istället skrattar bort deras beteende som något rastypiskt.

Hur får man då en tax att lyda? Ja du måste börja med att ställa dig frågan, hur rolig är du egentligen? Varför ska hunden vilja följa dig? Vad har du att ge som gör det värt för din hund att vilja vara med dig? Att du är den som ger mat eller låter den rastas duger inte. Det är grundläggande behov och det är liksom inte en anledning i sig.

Om du vill att din hund ska se dig som en stark, tydlig person som löser situationer som hunden känner sig osäker i, så måste du agera därefter. Du kan alltså inte utsätta hunden för situationer den inte klarar av, som t ex mycket av CM (hundpiskarens program går ofta ut på detta) och andra TV-coacher använder sig av. Du ska inte provocera fram en situation där du sedan korrigerar när hunden gör fel. Tvärtom. Du som ledare ska ju skydda hunden från vad den är rädd för och bygga upp en trygghet och träna i sådana steg att hunden lär sig att komma över sin osäkerhet.

Som valp kan man börja med att lära hunden sitt namn och namnet ska alltid vara positivt betingat! Man ska aldrig använda namnet när man är arg på hunden. Säg valpens namn och belöna med lek/godis/beröm/klappar.

När hunden kan sitt namn kan man börja träna hunden i att följa dig. Alltid ropa på hunden när den redan är på väg mot dig, belöna med lek eller godis. Låt hunden förstå att varje inkallning innebär mer kul, inte slut på det roliga. Vem vill komma då? Så kalla in, lek, släpp iväg igen osv.  Sen börjar man utan störningar, inomhus t ex. Fick ett bra tips från en jakthundsägare att använda visslan varje gång hunden får mat. Sedan kan man använda visslan för att kalla på hunden och ge den belöning. Men man måste börja i liten skala, inte på 30 m avstånd när hunden redan jagar grannens katt. Lina på ute tills man börjar få kontroll på inkallningen. En hund som under jakt ska lära sig avbryta och komma tränar man ofta på samma sätt – kalla in, berömma/belöna och släppa tillbaka. Så att hunden förstår att jakten inte är slut. Man kan även koppla hunden gå till ett annat ställe och släppa igen.

Vi ska börja om inkallningsträningen på Alf och Theo då vi har slarvat en del. Vi använder vissla och det har funkat bra på Alf. Theo har inte samma relation till oss, ännu, så han tycker många saker är mer intressanta än husse och matte. Till vår hjälp håller vi på att göra eget, nyttigt men smaskigt hundgodis.

Så mitt råd till taxägare är börja tidigt och tänk om! Du kommer mycket längre om du hela tiden är en vänlig människa för din hund. Nej, man behöver inte använda bestraffning, alls i sin hundträning. Det har sällan effekt överhuvudtaget. Hunden förstår inte varför den blir bestraffad och den kan heller inte generalisera.

Förbudsträning behöver man i den form att man lär hunden ordet “nej”, för att undvika att hunden äter saker den inte ska, eller på andra sätt drar iväg. Även förbudsträning lärs in med belöning. Sätt en skål med godsaker i, hundra hunden med handen framför från att nå den om den försöker – säg nej.  När hunden sätter sig eller inte längre vill fram till skålen, belöna med annat godis från handen eller på annan plats. Hunden lär sig att den alltid får något för att göra det du säger. Det här är Alf och Theo rätt bra på. Theo är dock så snabb utomhus att vi sällan hinner säga nej innan han svalt nåt. Som tur är är det inte så ofta han tuggar på saker.

Här är några bra inspirationsfilmer om inkallning (Engelska). Klicka på länken i videon så spelas den upp på Youtube.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Klickerträning för alla

Video

Även colombias militär har förstått att klickerträning och belöning funkar mycket bättre på hundar än traditionell träning. De använder kanske klickern på ett annat sätt än vad som är brukligt men de belönar och det är trevligt att se!

Kan inte länka till filmen specifikt men här är deras FB sida.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nya rallyutmaningar 2015

Har suttit och kollat vilka rallylydnadstävlingar som går 2015 och finner sju stycken inom ramen för hur långt vi orkar åka för att tävla. Min fundering är att de som går i mars och april (när det fortfarande är vinter här) går inomhus och hur det påverkar Alf. Jag vill inte ha hundar allt för nära banan och inomhus blir det även ett högre eko som kan störa Alf.

Har haft mardrömmar om att hundar vid sidan av plan ska göra utfall mot Alf som redan är rädd för stora hundar. Eller att de sitter för nära så Alf känner sig otrygg och gör utfall?

Någon som varit på inomhus rally?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

10 vanliga misstag i hundträning

Lyckas du inte med din hundträning? Kanske gör du något av de här vanliga misstagen?

1. Du tränar inte hunden tillräckligt ofta.

2. Du tjatar ut kommandon.

3. Träningstillfällena är för långa eller för korta.

4. Du har inte tränat lydnad så att den fungerar i olika miljöer.

5. Du förlitar dig på godis i stället för att variera belöningarna med beröm.

6. Du tränar när du själv är i fel känsloläge – irriterad, trött, stressad eller otålig.

7. Du är inte proaktiv. I stället för att förebygga försöker du korrigera det som blivit fel.

8. Du är inkonsekvent.

9. Du saknar självförtroende.

10. Du tar inte hänsyn till din hunds unika förmågor eller personliga drag.

Källa: HärligaHund

Ja visst känner jag igen att jag förlitar mig mer på godis än på andra belöningar. Alf reagerar inte på något annat. Så där får jag jobba hårdare. Ska försöka använda att han vill spåra/nosa ute på promenader som belöning i träningen. En bra lista att fundera på när det inte går som man vill. Det är ju knappast hundens fel… 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att vara kritisk

Det cirkulerar nu på facebook en artikel där en man som utgett sig för att vara hundinstruktör dömts till ett 5-årigt fängelsestraff för att han dödat en klients hund genom våld. Uppmaningen i texten är att välja sin instruktör med omsorg och välja en instruktör som inte använder våld. Ni kan gå in på HistorienomAlf på facebook så hittar ni artikeln. Det har skett liknande incidentet i Sverige också. Läs här.

Jag kan dock inte förstå hur hundägaren kunde överlämna hunden åt denna galning? För mig har även ägaren begått ett brott om denne inte kollat upp killen mer. “Självutnämnd” hundtränare och på rekommendation av någon som påstod att han var duktig. Även om många vill kalla sig hundintstruktörer och gärna påstår sig kunna det ena och andra, så garanterar ju en utbildning på papper att personen genomgått någon form av övervakad träning med någon som kan avgöra om personen i fråga är lämplig. Jag skulle aldrig överlämna mina hundar åt en okänd person på rekommendation av någon annan. Jag hade krävt att få vara med, gå kurs för personen och se hur denne arbetar med andra hundar innan jag skulle låta någon få ta med sig mina hundar någonstans!

Man måste våga vara kritisk även om man valt sin instruktör och denne kanske fått goda omdömen av andra. Ett gott första intryck räcker inte. Personen kan ju ha sett hundpiskaren på Tv och anser sig sedan kunna göra samma sak? Bara för att någon anser sig själv vara duktig så behöver man ju inte vara det.

Det finns givetvis duktiga hundmänniskor utan utbildning också men vill personen då arbeta med andras hundar är väl det minsta man kan kräva att personen går en utbildning och få det på papper så man kan känna sig säkrare som hundägare. Åter igen som Anders Hallgren säger: Mycket inom hundvärlden baseras på åsikter och inte kunskap. Att ha en åsikt om hur man tycker att en problemhund bör behandlas är inte samma sak som att hunden får den hjälp den behöver för att reda ut sina problem. Speciellt när man söker hjälp för problem bör man ju vända sig till någon som baserar sin kunskap på fakta och forskning och inte en åsikt?

Om det någon gång börjar kännas fel i magen så kan man faktiskt avbryta.

Fruktansvärt djurplågeri och stackars lilla hund. Den är nog på ett bättre ställe nu iaf.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Observationer igen

Det är synd om många hundar, hur oförutsägbar deras värld är pga oss människor.

Mötte på promenaden två killar (unga). En med en “pitbulltyp” å en schäfer. Hundarna lekte lösa och plötsligt börjar killarna skrika “sitt” och “Hit”. När hundarna, som lekte, inte omedelbart lyssnade så gapas det mer “Sitt ner!” och “du ska lyssna på mig!”. Ena nöp sin hund över nosen och “pratade vett med den”.

Ja hur ska hunden veta att “sitt” och “Sitt ner” med olika tonlägen och kroppsspråk betyder samma sak. Hunden förstår ju inte ordet utan kopplar ihop ett läte med en handling. När lätet låter olika kan det ju betyda olika saker. Hunden får ju inte en chans att tänka klart innan den förväntas lyda.

Vi använder oss av handtecken i all träning för att teckenspråk är samma varje gång och hundarna förstår tecknet direkt medans ett ord tar längre tid att lära hunden eftersom den inte får några ledtrådar.

Schäfern visade tydliga undergivna/ofarliga signaler men ägaren fortsatte ju “mästra” hunden i att “lyssna på honom”. Ja, inte lätt att vara hund.

Det är ju som med franska språket. Samma mening är ett påstående eller en fråga beroende på hur du med tonläget avslutar meningen. Det betyder alltså olika saker fast du säger samma ord, bara att du säger dom på olika sätt. Så måste ju livet vara för våra hundar. Dagligen.

Värt att tänka på innan man ställer krav.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"