Om att inspirera

Har pratat med en person om hundträning lite till och från. Det framkom att personen inte var nöjd på den kurs denne hade gått med sin hund. Mest på grund av att träningen inte kändes bra, ingen ögonkontakt med hunden, mycket krav och regler men lite belöning. Det kändes inte rätt. Varken för ägaren eller hunden.

Jag tipsade om skvallerträning, hur det funkar och hur man skulle kunna träna. Personen har nu provat på och upplever att det är en mycket roligare och bättre metod där ögonkontakt belönas och där godis är ok att ge.

Hundträning ska kännas rätt i magen. Känns det inte rätt så kommer metoden nog aldrig fungera. Man ska strunta i vad andra kallar metoder (“köttbulledressyr” eller annat) och gå på sin egen magkänsla! Det är inte dom andra som ska uppfostra din hund. Det är du.

När jag gjorde praktik på barn- och ungdomspsykiatrin så sa en psykolog åt mig att vilken metod man använder har mindre betydelse för resultatet -det är relationen man får som är avgörande för om en behandling lyckas eller inte. Metoder använder man dels för att stärka sig själv och förmedla en trygghet i vad som kommer att hända men delvis också för att metoder är beprövade och har visat effekt i något avseende. Effekter kan man uppnå på bra och dåliga sätt.

Så tror jag det är med hundträning också. Hittar man en metod som man själv känner sig trygg och bekväm med så förmedlar man också det till hunden.

Ingen metod passar för alla. Det gäller att hitta det som passar för en själv. Det är verkligen inte lätt men när det funkar så blir träningen så mycket lättare och roligare!

Jag skäms inte att säga att jag gärna matar mina hundar fulla med godis. Dom är godismonster. De jobbar lätt för små godisbitar. Jag når resultat. De tycker träning är roligt. Vi hamnar aldrig i någon kamp (där den ena försöker tvinga och den andra försöker fly/undvika tvånget). Vår relation bygger på glädje och godis. Låt så va att någon tycker det är mutor. Vi når de resultat vi önskar. Andra får nå sina mål hur de vill.

P1020168

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Angående ledarskapsbegreppet!

Ni bara måste läsa denna blogg. Här avlivas myter som fortfarande i denna dag cirkulerar bland hundfolk. Tänk att forskning och “sunt förnuft” ändras över tid. Vi vet mer, vi förstår mer orsakssamband och det borde ju leda till att vi också ändrar vårt beteende. Men ändå lever många feltolkningar var. Följande handlar om ledarskap.

Om man säger att hundägaren brister i sitt ledarskap blir terapin automatiskt att öka ledarskapet. Hur man ska göra är det lite olika åsikter om.

En del föredrar att “psyka” hundarna genom att inte låta dem gå först ut genom dörren, inte hälsa på dem när man kommer hem, inte äta förrän alla andra i familjen ätit, inte ligga i möbler och andra liknande åtgärder“.

Vi har ju fått höra det här med svagt ledarskap några gånger. Inget jag tar till mig eller tänker försöka ändra på! Ja helt ologiskt. Varför skulle hunden se dig som ledare bara för att du inte hälsar, inte låter den äta med dig osv? Vari stärker det ledarskapsbanden? Det är ju ren mobbing eller utstötning man håller på med. Lika väl som att hunden ska sova ensam någon annanstans i huset istället för med sin flock. Det är uteslutning och den värsta form av bestraffning en flock kan ge en medlem. Nej den behöver inte sova i sängen med dig men inte vara bannlyst från att vara i närheten.

De flesta blir mer stränga och straffande och tillåter inte hunden att göra saker och ta egna initiativ. Man använder sig av ryck i kopplet, hängning i halsbandet, hårda starka röster, nyp, luggning, slag och till och med sparkar.

Det här med ledarskap har man ägnat åtskillig forskning åt på både vilda som tama hunddjur. Slutsatsen är otvetydig: Högstatusdjur är inte aggressiva. Föräldrarna i till exempel en vargflock “uppfostrar” inte sina ungar medvetet. Det kan förekomma mindre morrningar, tandvisningar och markeringar med lätta grepp över nosen, men de är sällsynta. I stället är föräldrarna rollmodeller för ungarna. En flock med konflikter skulle ha klart mindre chans att samarbeta och överleva, därför är det så viktigt att det råder harmoni i gruppen“.

Tja, det är väl detta vår granne pysslar med med sin belgare antar jag. Där rycks det, ryts det och sker otaliga bestraffningar på promenaderna. Hunden får inte ens lukta eller leka på egna villkor.

Diagnoser som “bristande ledarskap” och att man är “otydlig” i sin kommunikation med hunden är helt fel och ovetenskapliga. En hund får inte problembeteenden för att du är snäll mot den. Inte heller försvinner problembeteenden för att du ryter och straffar“.

Nä just det. Det är inte farligt att vara snäll mot sin hund. Det betyder inte att man “mjäkar” eller “daltar”. Det är något annat.

Problembeteenden har inget att göra med hur sträng du är. De beror på andra orsaker. Det finns forskning som tydligt visar att du i stället kan skapa problem med att vara straffande och sträng.

Vanligaste orsakerna är stress (framför allt understimulering), hormonell obalans, smärta (vanligare än du tror!) och post-traumatiska beteenderubbningar (efter en eller flera chocker)“.

Ja klok man. Fortsätt gärna läsa hans blogg på http://andershallgren.blogg.se/

Några frågor på det? 🙂 Klart som korvspad är att vi fortsätter vara snälla mot våra hundar oavsett om andra tycker vi daltar med dom!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Intressant forskning om hundproblem

Länk finns här.

” Det är vetenskapligt belagt att hundägare som lydnadstränar sina hundar har mindre problem med olydnad med mera. Det har också visat sig i flertalet studier att straffbaserad hundträning länkas samman med ökade aggressioner. Man kan identifiera hundägarproblem men det är troligtvis inte bara de faktorerna som avgör. Till exempel är det så att pudel och golden retriver visar större ångestproblem än andra raser. Det finns ett värde i att titta på helheten, säger Linda Atmer.

Kolla gärna in detta också, klicka här

Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Dominans är inte någon bra modell för hundhållning och stöds inte av forskningen. Hunden är utformad för att kunna leva socialt tillsammans med människor. Dominansmodellen bygger på en idé om att hundar skulle ha ett behov av att leva i samma typ av hierkarkier som vargar. Men vi har gjort om vargarna väldigt mycket och hunden har ett helt annat socialt beteende än vargen. Nu är hundar helt anpassade att leva socialt med människor. En varg förstår inte vad du gör när du pekar, men en hund tittar direkt i handens riktning. Det gör inte ens våra nära släktingar schimpanserna. En genomsnittlig hund kan till skillnad från vargen lära sig 165 ord.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"