Agria och rävjakten

Agria verkar sitta i en minst sagt klämd situation just nu. De ville sponsra Räv-SM för stövare men bland andra Djurens rätt protesterade mot detta men jag tycker man blandar ihop “sak och person” i denna fråga.

För det första – Agria försäkrar väldigt många olika hundar och hundägare i sitt bolag. Alla med olika intressen. Agria bör därför kunna sponsra alla typer av aktiviteter. Här tycker jag man är orättvis om man säger “jag vill inte sponsra rävjakten med mina pengar“. Jag tävlar inte i agility med inte protesterar jag mot att mina pengar läggs på sponsoravtal i andra grenar än mina egna! Agria bör ju kunna få företräda samtliga aktiviteter, som är lagliga i Sverige och som representerar någon av deras kundgrupper.

Om man är för eller emot jakt hör inte till saken för Agria äger inte jaktfrågan. Då debatterar man i fel forum! Jag respekterar den som väljer vegetariskt/veganskt och som inte heller anser jakt vara nödvändigt. Men det är en helt annan fråga. Försäkringsbolaget Agria har ingen rätt att utesluta en så står kundgrupp som alla jakthundar från all sponsring, för att andra kundgrupper inte gillar jakt.

Nu råkar det vara Agria i denna fråga men jag tror alla försäkringsbolag slits mellan alla sina kundgrupper. Speciellt när det blir så polariserat som i denna fråga. Hör många som vill byta bolag efter denna debatt (de som har jakthundar t ex som inte tycker Agria så uteslutande ska lyssna på Djurens rätt) men jag tror inte det handlar om detta bolag i sig. Jag förstår att man med sin kundkraft vill påverka och tycker detta är orättvist. Det sker liknande saker hela tiden där bolag måste vara rädd om sin “image” och vilka man företräder.

Själv har jag valt bolag utifrån det försäkringsskydd jag anser mig vara i behov av och kommer stanna där så länge inte försäkringsvillkoren eller premien förändras avsevärt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur länge är man sitt förflutna?

Stötte på en människa från mitt förflutna. En person som jag aldrig haft nån relation till förutom att vi red i samma stall. Nu pratar vi 15 år bakåt i tiden.

Minnena kom upp. De minnen jag hade för 15 år sedan. De var inte vackra minnen. Minnen av en person som kastade sig bakåt i sadeln med hela sin tyngd, som spöade hästen rätt hårt och som i övrigt hade en väldigt hård ridstil.

Personen jobbar idag inom hästindustrin och i mitt stilla sinne tänkte jag att “jag skulle aldrig lämna en häst där och aldrig rekommendera denna person till någon annan”. Sen slog det mig – kan personen ha förändrat sitt sätt? Kan kunskapen ha ökat, de hårda metoderna bytts ut mot en mjukare och lugnare ridstil? Vem vet.

Detta är fortfarande ingen person i min bekantskapskrets så jag kommer inte få förstahandsinformation om det har skett någon revolutionerande förändring. Men jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att personen har utvecklats i positiv riktning! Mognad och kunskapsutveckling.

Man kan ju inte döma någon för saker som hänt för länge sen. Däremot ska man komma ihåg att hur man behandlade andra för länge sen inte suddas ut. Så behandla alltid andra som du själv vill bli behandlad – oavsett om personen är någon du vill/måste umgås med eller är en flyktig bekantskap. Du vet aldrig när era vägar möts igen – vilka minnen kommer upp då?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"