Månad: mars 2018

Theos rehabmöte

Publicerat den av

Ja då har vi varit på rehabmöte med en fysioterapeut på djursjukhuset. Theo blev lite osäker redan när vi kom in, säkert kände han igen lukten å lokalen. Han var väldigt skeptisk till att hon skulle få röra i honom så hon började med att locka med godis å få honom att sitta och stå. Sen satte vi honom på britsen och hon fick försiktigt klämma igenom höger ben men sen var det kört. Han blev mer och mer osäker och rädd. Stressmjäll över hela ryggen. Hon fick klämma igenom ryggen och en liten markering men inte något mer. Han började sen att markera i luften med att vända huvudet och hugga mot henne och kröp in under min arm. Han ville inte att hon skulle röra mer.

Så vi kom inte så långt. Lite mer undersökning av gång och rörelser så kunde hon konstatera att hans vickande höfter när han går är en rörelsestörning. Eftersom hon inte fått känna igenom höfterna så kunde hon inte uttala sig varifrån det kommer.

Så teorin är alltså att det inte går att utesluta diskbråck helt men att det lutar mer åt att Theo har dåliga höfter. Inte så dåliga just nu då han till synes rör sig utan smärta men pga hans rörelsemönster och att smärtan som de hittills kunnat få fram mest troligt kommer från höften och inte ryggen så kan det vara där problemet sitter. Han har ju alltid haft “rullande” gång med höfterna. Han har också alltid suttit “groda” (med benen ut på sidorna) vilket hon sa var ett tecken på att d kan vara höfterna.

Vi kom inte längre och hon skulle ta kontakt med veterinären som undersökte Theo och sedan ortopeden. Går det att se på de röntgenbilder som redan är tagna hur höfterna ser ut eller måste man ta specifika bilder på dem? Om de tror att en ny röntgen ger mer information så blir det rekommendationen och ev en undersökning hos ortoped med lugnande så att han inte blir så stressad.

Alf skakade som ett asplöv och trodde att han skulle bli indragen i något obehagligt. Han som bara var med som stöd (för att inte sitta i en kall bil) fick också lite godis.

Vi har inga mer svar på Theos smärta mer än att han är jätterädd för smärtan. Fullmatad med godis å ett glatt humör då han inte är långsint och ofta förlåter personalen ganska snabbt så åkte vi hem igen.

Oavsett varifrån smärtan kommer så får Theo inte hoppa mer (upp å ner i möbler) eller busa lös med andra hundar. Han får börja gå kortare promenader och ska få lite stabilitetsövningar att göra. Lilla toktass. Han kommer inte få simma mer, även om hon inte förbjöd det och sa att för vissa hundar gör det ingen skada men det är inte en rekommendation när de har ont i nedre delen av ryggen. Han som älskar att simma. I stugan ska han ändå få gå i vatten och simma lite kortare sträckor om han vill, när det är varmt.

Hon sa att han är ung och inte verkar lida så mycket just nu vilket är goda tecken även om det skulle vara artros eller pålagringar i höfterna (eller nåt annat). Vi vill ju ha kvar honom i många år till. Om man bara kunde förklara för honom vad vi gör och att det inte är för att skada honom utan för att få honom att må bättre…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nytt möte med lappugglorna

Publicerat den av

Se fler bilder i albumet här. Dessa otroligt vackra, mäktiga och stora fåglarna bor bakom vårt hus. Två stycken. Herr och fru antar vi. Hugo och Henrietta kan vi kalla dom. Otroligt vackra! Går inte att slita sig från dom där dom sitter och när de lyfter helt ljudlöst.

“Lappugglan är en av världens största ugglor. Längden är 60-70 cm och vingspannet 135-160 cm. Den har mycket stora och karakteristiska askgrå ringar runt ögonen, med koncentriska, vågformiga, bruna streck och en halvmånformig, svart, framtill av vitt begränsad fläck på ögats inre sida samt omgivna av styva, med gult och svart streckade fjädrar. Iris är gul. Färgen är askgrå på ovansidan, med svartbruna längsfläckar samt bruna och gulaktiga tvärvågor.

På frambröstet och framtill på halsen är den ljust rostgrå, med bruna längsfläckar och vågiga tvärlinjer. Bröstets nedre del och magen är vita, med bruna längsfläckar, men utan vågor. Stjärten är lång och gråbrun, med fem till sex breda, gråspräckliga tvärband. Vingarna är mörkbruna med vita, av rostgult och svart spräckliga tvärband. Honan är större än hannen. Hon saknar den gulaktiga färgen på ovansidan och är undertill vitaktig med brunaktiga, åt sidorna vattrade längsfläckar på bröstet.

Lappugglan, av underarten Strix nebulosa lapponica, häckar främst i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland även regelbundet men i mindre antal i Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna och norra Västmanland. Under rika sorkår kan den tillfälligt observeras längre söderut. I Sverige kategoriseras den av Artdatabanken som nära hotad.” //Wikipedia

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo utan rehab

Publicerat den av

Vi har inte kommit igång med rehaben ännu. Har haft alldeles för mycket på jobbet för att hinna ringa och boka en tid. Men nu till veckan ska jag se till att han kommer sig till sjukgymnast. Eftersom vi inte har någon fastställd diagnos utan bara en bild av att hans smärta kommit mest från höger bakben och inte ryggen så kan det bli svårt att veta hur vi ska rehabilitera honom. Han får följa med på kortare promenader nu 1 gång per dag. I övrigt kör vi massage hemma och lite trickträning för att roa honom.

Theo själv tar allting med ro. Han är sitt vanliga jag med ett undantag – vi tycker att han ändrat sitt rörelsemönster lite när han travar. Tidigare galopperade han hela tiden, även när man i stort sett stod stilla. Nu travar han mer och “vickar” inte lika mycket på rumpan. Bra eller dåligt? Husse verkar tro att något har “hoppat tillbaka i rätt läge” och att han nu går normalt. Återstår att se.

Snömängden fortsätter öka på. Det räcker inte med långt över metern med snö på gården. Det vita från himlen fortsätter komma. Det värsta är ju när allt detta ska smälta. Om bara några veckor ska vi börja få barmark ute. Känns långt borta och lite tröstlös. Man får njuta av dom fina vinterdagarna som fortfarande är kvar nu när temperaturen växlar uppåt. Pendlar dock väldigt från dag till dag. Ofta -20 när man vaknar men närmare -10 under dagtid. Idag endast – 4. Nu börjar även solen strålar värma. Vardagsrummet, med de stora fönstren blir många grader varmare nu dagtid.

Fick upp detta minne från FB. Alf för 6 år sedan (husse är fotograf) när vi lekte med snöbollar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Man målar hund med nazistsymboler

Publicerat den av

Enligt en artikel i Aftonbladet har en man dömts för hets mot folkgrupp efter att ha målat hakkors och järnkors på sin hund och sedan vandrat med denna hund på stan. Läs hela artikeln här.

Ja, vad säger man? Min personliga åsikt är att han borde dömas för djurplågeri också. Varför? Hunden tar i sig kanske inte fysisk skada av själva målandet men jag tycker att om man saknar sådan respekt för en annan individ (oavsett människa eller djur) att man tycker sig ha rätten att utnyttja den andra, som ovetandes om budskapet, blir budbärare för ens egna syften och åsikter så ska man inte ha djur! Ser en stor risk att en person med låg respekt för individens självbestämmande faktiskt kan övergå till psykisk eller fysisk misshandel. Dessutom var denna stackars hund med på en fest vilket jag i sig tycker är en mycket olämplig miljö för något djur. Oavsett om tillställningen är lugn eller inte. Det är ju forskat på att djur visar samma stressbeteenden som barn som finns i miljöer med berusade vuxna. Så för mig är inte skada = enbart fysisk skada utan lika mycket vilken syn och hur man utnyttjar djur i olika sammanhang. Tycker lika illa om människor som spreyar sina pudlar lila eller klär ut hunden i olika kostymer som inte har med funktion (värme, skydd, kyla osv) att göra. Tycker det är samma fenomen där – ska djuret, som inte själv får bestämma i situationen och inte heller är medveten om innebörden, tillfredsställa människans behov? Oavsett om det är “skadligt” eller inte? Det är synsättet jag vill åt. För våra handlingar kommer ju utifrån våra värderingar och känslor därav ser jag faran i att ha en alltför “det är ju inte skadligt” attityd i såna här frågor. Grundläggande synsätt gör att man ofta själv skapar sig egna argument för att det man gör är okej vilket lätt kan spåra ur.

Många tycker ju fortfarande att det är ett helt okej sätt att träna hundar med skrämsel, hot, våld eller konflikter. Trots att forskning visar hur skadligt det är och att yttersta formen av skada hos djuret kan bli inlärd hjälplöshet som kan vara ett livshotande tillstånd. Ja jag kanske drar det till sin spets och det är ytterst ovanlgit att det går så långt men jag tycker inte någonstans det är okej!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att rehabilitera en ADHD tax

Publicerat den av

Ja inte det lättaste att hålla en Theo tok tax i stillhet. Han behöver inte bo i bur sa veterinären men ska vara i stillhet. Så vår lösning har varit att han får vara med oss i vardagsrum/kök. Där får han gå runt å nosa å röra på sig som han vill men inte springa, busa eller hoppa. Han får sen gå ut och kissa/bajsa och in igen. Hittills har det fungerat över förväntan. Han håller sig själv i stillhet och har mest legat i buren eller på filten utanför.

I måndags upptäckte vi dock ett nytt problem. Det var ju tre veckor sen han fick så ont i sitt ben och vi åkte till veterinären. Sen dess har vi inte fått röra honom, han har skrikit i högan sky bara man närmat sig (alltså lite i förebyggande/av förväntningen att det kan göra ont). Så någon kloklippning har ju inte blivit av. När han röntgades förra veckan sa jag till att när han ändå är sövd så kan man klippa klorna på honom men det glömdes bort. Så nu insåg vi att klorna hade växt jättelånga! Det var verkligen på gränsen att han kunde stå med dom.

Försiktigt försökte vi klippa klorna med att leka “ligg” och “Ligg på sidan”. Det funkade tills matte lyckades klippa i en pulpa. Så klart skrek taxen i högan sky (även här en lätt överdriven reaktion från Theos sida då jag tvivlar på att det gjorde så hiskeligt ont med tanke på den enda bloddroppen som kom). Men i alla fall. Kört var det här. Vi började överväga att åka in med honom igen för att söva och klippa. Det skulle kosta 1200 kr.

Men jag bestämde mig för att göra ett sista försök dagen efter. Åter igen har trickträningen gett stora fördelar i hanteringen av våra hundar! Vi började med att göra enkla trick som han kan och som han kan göra i stillhet (vinka, sitta, ligga, tass osv). Theo som älskar trickträning hängde glatt på. Så vi liksom bara smög in en klotång där han skulle göra “tass” och vips så fick vi klippa de tre längsta klorna! För att inte utmana ödet har vi nu låtit honom vara i några dagar och ska försöka ta resten av klorna i helgen. Eftersom vi inte kan ta i honom eller flytta i honom pga benet så måste vi få honom själv att vara med på noterna. Jag önskar fler kunde se fördelarna med att träna trick och med belöningsbaserad träning där hunden aldrig tvingas till något utan hela tiden har möjligheten att gå ifrån och detta respekteras.

Idag har vi kört lite kamning. De fäller lite päls nu så behövdes kammas ur en del. Nu fick jag ta försiktigt över ryggen på honom längre bak. Samma här, vill inte utmana ödet med att han ska skrika till så har bara låtit kammen glida över honom ett par gånger. Har masserat hans framtassar och bröstkorgen lite då veterinären sa att han kan säkert bli spänd och stel i andra muskler nu om han har haft/har ont i bakbenet.

Han är fri smärtlindringen sedan ca en vecka tillbaka. Hittills har han bara pipit till två gånger då han lyckats ivra upp sig själv lite väl mycket. Han sover i bur på natten för sin egen säkerhets skull.

I söndags gick vi en promenad på förmiddagen och såg våra vackra “Hugo” (lappugglan) sittandes på en ledning.

Men vad som var än mer spännande var, att för första gången, få se vad vi tror är “Hugos” fru! Hon bara satt där någon meter in och gjorde inte ett ljud!


©www.echosierra.se

Det är en så vacker fågel, och jag har tidigare aldrig fått se den på så nära håll som bara någon meter! Helt magiskt. Alf började givetvis skälla och skrämde stackaren då vi började viska och fota.

Sen har vi skottat fram och invigt grillplatsen för i år med vårat kompisgäng och mosters gounge Agge. Vi grillade korv, pinnbröd, maschamllows och banan med choklad på öppen eld! Inget smakar godare än mat ute 🙂

En kall vinter har det hittills varit. Grader ner mot -30 är inte så bra för en skadad tax som knappast behöver kylan nu. Idag var det bara – 5 grader och jag hoppas d håller i sig hela helgen så vi kan vara ute.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"