Månad: maj 2018

Ja igår fick vi åka in med Theo till veterinären igen då han och Alf kom ihop sig på torsdag kväll. Dom bråkar i stort sett aldrig men Theo fick för sig att han hade ett ben att vakta innan för dörren, så när Alf kom springande så rök dom ihop. Efter det fick han ont igen.

Husse fick åka med honom till veterinären. Djursjukhusets växel låg nere dessutom, när man har nog panik och försöker komma fram. Nå det löste sig via e-post 🙂

Ny veterinär. Hade önskat vi fått samma som sett honom tidigare. Det gick så klart inte att undersöka honom denna gång heller då han skriker och får panik. Så i med smärtlindring, utan diagnos hem. Som tur är svarar han riktigt bra på smärtlindringen. Han får Bupaq av veterinären i spruta i nacken och sen metacam med oss hem. Hon hade lite försiktigt framfört att “ja, om han fortsätter ha ont och ortopeden inte hittar något så kanske det är dags att avsluta lidandet“.

Värsta tänkbara! Det vill man inte höra men vi har så klart själva förstått att det är så. Kan vi inte hitta orsaken till smärtan och han får ont igen och igen så måste man fundera.

Men jag vill ge honom en chans! Han svarar så bra på smärtlindringen. Idag är han “som vanligt” om än lite stelare. Äter och dricker, gör businviter när han kan (och ja, han är i stillhet mest i en stor bur eller i kompostgallerhage på gården och får inte leka med Alf!)

Så på måndag ska jag ringa runt till lite olika ställen och se om det finns någon som är superduperultra bra på smärtutredning av en tax som man inte får röra och där CT röntgen inte visar något.

Jag tror själv inte att det är något som är trasigt. Han har ju svarat bra på medicineringen och när den har varit slut så har han ju inte fått ont igen, direkt, utan kunnat leva på, om än i lite lugnare takt. Han har ju så sent som förra veckan hängt med på nån km promenad och fått korta buspass med Alf på gården utan problem.

Han viftar på svansen och kan stå på benen, har inga neurologiska bortfall. Han skulle dessutom trivas som gårdshund, alltså när vi får uppstaketet som kommer nästa vecka. Han är ingen tävlingshund eller jakthund och trivs bäst när han bara får tölta runt på gården å nosa. Vi har ju stor gård så det ska han få göra. Så ett stillsammare liv skulle han klara men promenader varje dag om än inte milslånga.

Så han ska få en chans och jag hoppas verkligen inte vi på många år behöver ta beslutet att låta honom somna in. Inte på grund av det här i alla fall.

En gammal bild på Theo.

Apporterar pinne

Theo fick åter ont i ryggen igår. Samma symtom – vill inte röra på sig men kan röra bakbenen. Har ont och piper och skriker om man rör i honom. Vill inte kissa och bajsa. Ringt veterinären nu på morgonen, gett honom en dos Metacam igår av det vi hade kvar men såg ingen förbättring.

Har fått tid idag kl 13 på djursjukhuset så förhoppningsvis kan han få samma dos av dundermedicinen han fick sist för då släpper krampen/smärtan och han kan kissa och bajsa. Får se om vi då tar en konsultation med ortopeden.

Alltså vad svårt det är när dom inte kan prata! Ryggen verkar inte vara problemet, knät är inte problemet, syns inte spår av artros. Höften? Nervsmärta efter diskbråck? Något i kläm? Lösa ben/broskbitar? Muskelspänningar? Något som gått sönder? Denna gissningslek.

Det är ingen idé dom försöker undersöka honom igen. Jag strök honom över pälsen igår, precis så jag kände pälsen och han skrek när jag kom till bakdelen. Så rädd för smärta.

Lilleman. Att du ska få ha det så bråkigt.