Att avskiljas från andra är plågsamt och något människan kan använda med ont uppsåt. Ensamhet är i själva verket sinnebilden för ”det värsta straffet”. En påtvingad ensamhet är således plågsam och ångestskapande för alla flockdjur, i motsats till fungerande gemenskap. Det beror på det evolutionera och utvecklingsbiologiska faktorerna av överlevnad hos flockdjur – vi söker oss till flockens gemenskap och trygghet.
Ensamhet skapar kroniskt lågintensiv stress i kroppen, med frisättning av stresshormon, sänkt immunförsvar och högt blodtryck.
Social smärta som när vi upplever oss avvisade aktiverar samma delar i hjärnan som den fysiska smärta. Att säga att separationer gör ont är därför inte överdrift.
Hur många gånger tvingas inte djur separera från gemenskapen? Omplaceringar och ensamhetsträning. Ja det kan vara nödvändigt men vi behöver rannsaka oss själva och fundera om alla separationssituationer vi utsätter våra husdjur för alltid är nödvändiga? Vi måste ta ett större ansvar – för att vi kan och har mer kunskap!
Dagens fundering.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"