Vi människor är rätt dåliga på att möta döden. Vi talar inte gärna om den, omskriver den i ord som någons “bortgång” (vart går den?), “avlidne” osv men sällan tar vi ordet döden i munnen. Det är ofta för skrämmande och definitivt.
Alf och Theo saknas oss fortfarande, inte lika starkt, men fortfarande. Varje gång jag skär paprika undrar jag vem som ska äta den sista biten (toppen) som jag alltid gav hundarna. Ibland känns det som att jag måste ha stängt dom ute. Men dom finns inte här längre. Inte med oss men i våra hjärtan för alltid.
Sorgen är svår och tung men det finns något vackert i den också. Det har tagit lång tid för mig att förstå det. Sorgen berättar något om hur viktig individen varit för dig, om det starka band som funnits, som ni varit kapabla att skapa. Om vi inte skulle ha klarat av att skapa dessa band så skulle vi antagligen levt ett känslomässigt och relationellt fattigt liv. Ett liv som lätt kunnat leda till psykisk ohälsa.
Var inte rädd för sorgen, ge den den plats som behövs. Det betyder att något varit viktigt i ditt liv och vad vore ett liv utan viktiga saker i det?
Det finns en webbföreläsning i menyn ovanför på temat sorg för dig som känner att du behöver stöd i detta, för det är inte lätt på något sätt. Att förstå och få kunskap om sorgens funktion kan hjälpa dig i ditt sorgearbete.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"