I dessa coronatider får man sprida ut sina firanden. Vår blivande ettåring har firat med mormor, moster, morbror och vänner hela helgen. Imorgon kommer farmor och farfar. Lycklig och trött tjej tror jag.
Man märker att grabbarna är mer känsliga nu på äldre dar. Theo har gått undan när gästerna kommit, la sig i garaget. Alf ligger i soffan men han hör ju knappt längre och blir överraskad när någon klappar honom. Det är inte alltid så lätt att ha gamla husdjur. Det blir till att vara uppmärksam på vad som händer kring dem hela tiden, parera så att de inte blir rädda eller tycker det blir för mycket. De får gå undan i så fall, till sovrummet där de alltid får vara ifred.
Nu är de också trötta efter allt ståhej. Tror ändå dom tycker om att det händer något efter ett år i karantän. Livet och upplevelserna krymper när man inte får vara ute och ränna (inte för att vi gjorde det i någon jätteomfattning tidigare heller men man var ju ändå iväg lite mer på nya platser). Theo som gillar att åka bli får följa med i bilen när husse åker och handlar. Det mest spännande för honom just nu 🙂
Alfs mediciner verkar ha god effekt. Vi har inte sett några huvudskakningar på typ två veckor. Han skakar mindre över lag och är definitivt gladare i sinnet. Så skönt att se! Tycker Theo verkar stillsammare så ska kontakta veterinären om hon tror han också behöver stå på smärtstillande pga ryggen. Vi får se, eller så är det bara skov som han får ibland.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Loading ...
