Etikett: Belöningsbaserad träning

Hantering utan träning

Publicerat den av

Igår hade vi hantering med kaninerna. Vi tog ut lilla Nya på promenad i sele en stund. Hon verkade uppskatta det. Gunhild var tyvärr för stor för selen som följde med så hon kunde inte få komma ut.

Vi passade på att borsta, klippa klorna och känna igenom dom när vi ändå höll på med selen. I detta tillfälle använde jag inte godis vid hanteringen. Varför? En förenklad förklaring: Vid hantering, som måste göras, ger jag ju inget val att medverka. Att bara mata på med godis riskerar att “förgifta” belöningarna med negativa upplevelser. Jag jobbar bara lugnt, vänligt och så snabbt jag kan. Godis får de efteråt, när de lugnat sig och jag är neutral, dvs bara sitter ner och inte försöker interagera med dem. Gunhild kom och åt pellets ur min hand. Nya åt ur dotterns. Att jobba belönings baserat handlar om att veta när, var och hur belöningarna fyller en viktig funktion och när de inte gör det. En stressad kanin kommer inte bli lugn av godis. Dit kommer vi när vi först har tränat på frivillig hantering, och i den träningen får kaninen alltid ett val att medverka eller inte. Då fyller belöningarna sin funktion.

Gunhild gräver ut all sand ur sandlådan så vi får göra en annan lösning. Tänker mig lastpallar mindre storlek och två med ingång…

De har fått sova första natten ute i stora hägnet (med en bur att gå in i så klart där spån och halm finns). Jag såg också Gunhild dricka ur vattenautomaten jag skaffat. De är vana med flaska men jag ville ha en större automat under sommartid så att de alltid har tillgång till färskt vatten.

Det är så roligt att observera dem. Har redan börjat se lite personlighetsdrag. Gunhild skakar av sig obehag snabbt och kommer fram och nosar. Nya går alltid in i buren en stund och lugnar ner sig. Nya är snabb och nyfiken men försiktig. Gunhild fläker gärna ut sig och vilar med bakbenen ut i sidan, hon verkar mer avslappnad. Båda kommer när man skakar på pelletsmåttet. Gunhild lever efter mottot “Störst går först” vid mat och knuffar undan Nya (som givetvis får en egen matskål). Det är därför jag tjatar om att hela tiden observera sina djur. Bara titta hur dom är, vad dom gör, hur dom undersöker och tar sig an världen. Det säger väldigt mycket och vi kan anpassa vårt sätt att vara beroende på deras personlighet.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Forskning om hur hundar upplever att få skäll

Publicerat den av

Genom att skaffa husdjur tar vi också på oss ansvaret för att de ska få det så bra som möjligt. Äntligen börjar man studera hur djuren faktiskt har det hos oss människor. Vi vet till exempel att för barn som ofta får skäll hemma, så kan det ha skadliga effekter på barnets självkänsla och utveckling. Om någon trodde att det var annorlunda för husdjur, läs nedan.

Oavsett om det handlar om att försöka hålla hunden borta från soffan eller något annat kan det tära på tålamodet och många hundägare kan känna sig frestade att skälla på sina hundar för att tillrättavisa dem. Samtidigt som de allra flesta troligen känner i maggropen att det inte är en bra idé. Och den känslan är rätt, en studie visar nämligen att bestraffning av din hund kan resultera i “långsiktiga negativa effekter på hundens mentala tillstånd”. Resultatet visar att hundar som tränats med bestraffning och skäll mådde sämre jämfört med de hundar som tränats med belöningsbaserade metoder, både på kort och lång sikt.

De hundar som tränas med bestraffande metoder (som alla handlar om att orsaka obehag hos hunden i tro att det lär hunden något) uppvisade mer stressrelaterat beteende. Det syntes även på deras kroppshållning samt att de hade högre nivåer av kortisol efter ett träningspass. De var även mer pessimistiska.

Ett portugisiskt forskarteam undersökte 92 hundar, däribland 42 valpar som deltagit i belöningsbaserad hundträning och 50 från träning med en mer avskräckande stil. Forskarna gjorde bland annat filminspelningar av hundarna under träningspassen samt tog salivprov, dels i samband med träning och dels när hundarna var hemma med sin ägare för att mäta kortisolnivåerna. Forskarna använde även bilder från träningspassen för att titta efter stressrelaterat beteende och studera hundarnas humör. De fann att hundar som fick aversiv träning hade högre kortisolnivåer, även när de var hemma. Detta jämfört med hundar som genomgick belöningsbaserad träning.

När de en månad senare testade hundarna i att hitta en skål med godis bland tomma skålar som luktade korv fann de att de hundar som hade genomgått den belöningsbaserade träningen letade sig snabbt fram till de skålar som innehöll godis. Den andra gruppen hundar inte var lika angelägen om att utforska rummet för att hitta godbitarna.

Bestraffning kan ge bestående men

Slutsatsen som presenterades i tidningen bioRxiv var att avskräckande och bestraffande metoder kan ge bestående skada på hundarnas psyke.

Här får vi helt enkelt alla tänka till. Vi skäller ju en del på Theo när han får sina utbrott (stressrelaterat garanterat) och bara tokskäller åt till synes ingenting. Till slut hjälper inget annat än att ropa att han ska sluta. Han blir som blockerad… Det är ju synd om honom men vi har inte lyckas hitta något som lugnar ner honom. Han har ju en historia före han kom till oss. Vi har provat Adaptil och div kurser och träningar för att få honom att stressa av. Han är även kastrerad i det syftet. Men han har sin ADHD vad det verkar. Han skäller även när han blir lycklig och glad, t ex vid trickträning.

Källa: Science Alert

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"