Igår när vi var och på vår kvällspromenad efter strandängarna möter vi två kvinnor på cykel. En bra bit ifrån oss hör vi ena kvinnan ropa “Åh taxar!” och “Jag måste få hälsa”, sen kliver hon av cykeln. I cykelkorgen hade hon en vit chihuahua som Theo stirrade på (men skällde inget). Kvinnan berättade att hon alltid stannade och ville hälsa på taxar då hon själv haft flera taxar, som dessutom liknade våra. Hon blev så glad och hade ett leende över hela ansiktet bara av vår uppsyn. Alf ville inte hälsa som vanligt men Theo gick nära. Dock var han mer intresserad av filuren i korgen än människan som pratade. Hon kände inte igen oss så jag förklarade att vi bara var på besök. Det förstod hon för hon kände igen alla andra med tax i området, de hade hon mött flera gånger.
Tänk så roligt att kunna glädja andra så där en vanlig kväll på stan. Ett trevlig möte!
Men vem kan motstå dessa? 😀
