Det startade som en blogg om taxarna Alf och Theo och deras vardag, som sedan har utvecklats till ett företag ECHOSIERRA HUND som erbjuder hundträningstimmar, webbföreläsningar, videocoachning och sorgesamtal via video, allt på vetenskaplig och etisk grund
Igår var Theo och husse tillbaka hos veterinären för uppföljning. Det visar sig att han fortfarande har ont i bakre delen av ryggen, nära svansen. Veterinären vill att vi går på sjukgymnastik så det är bokat till nästa vecka. Han var svagare i höger bakben denna gång. Så får se vad det beror på.
Theos bakknä var det ingen fara med, han är lite överrörlig men den glider inte ur läge på något sätt. Så det var ju bra nyheter.
Nu hoppas vi får bra hjälp av sjukgymnast. Jag har filmat Theo på promenad idag för att visa hans galopp/hoppande springstil. Men han verkar vara utom livsfara lilla tokstollen!
Jag andas ut lite nu 🙂
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja Theo tax är mer vild än tam. Det är svårt att hålla honom mer i stillhet. Som mamma sa, han blir mer studsig och hoppig ju längre han ska vila vilket ökar risken att han far å hoppar i möbler eller hoppar mot oss och faller. Nu verkar han inte ha ont någonstans i alla fall. Jag försöker massera och stryka på honom och han reagerar ingenting. Det som oroar mig just nu är det knastrande bakknä som veterinären uppmärksammade oss på. Han galopperar ju hela tiden ute, även när man går sakta. Han springer och busar utan problem så verkar inte ha ont, men något kanske är knasigt?
Vi kan inte ha honom stilla hela tiden, han håller på krypa ur skinnet. Så nu får han gå korta promenader och så får de gå lösa och springa på plant underlag på gården när vi har skottat. Vi har gångar som de kan springa i men Theo vill gärna ut i snön och hoppa! De får inte busa med varandra eller brottas. Han har hela tiden täcke på sig enligt veterinärens order. Från +5 grader och ner ska han ha täcke på ryggen.
Vi har fått tid på onsdag till veterinären för återbesök. Sen ska han till sjukgymnasten veckan efter. Hoppas de kan reda ut mer om hans bakben. Sen blir det rehabträning för hela slanten.
Tur Theo har sån livsglädje. Han är verkligen en liten solstråle.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja det har inte blivit några inlägg sedan Theos olycka. Anledningen är att vi har varit utomlands en vecka på Gran Canaria. Theo har bott med Alf hos svärföräldrarna och det har gått bra. Svärfar har sovit med Theo på golvet 🙂 Theo har fått smärstillande, metacam, i 10 dagar. Idag är första dagen utan medicin. Vi har fått rapport att de första dagarna var Theo mer orörlig, gick lite konstigt och ville inte röra på sig. Efter ca en vecka var han tillbaka till sitt vanliga jag – mer vild än tam. Nu är det svårt att hålla honom i stillhet. Han kan gå lite konstigt med ena benet tycker jag, som någon utåtvridande rörelse, men i övrigt är han högenergisk. Han sover i buren på natten för att säkerställa att inga fler olyckor händer. Han verkar helt ok med det. Han gillar sin bur som vi har som dagbädd åt honom.
Theo har fått vara ute och gå korta kissrundor. Nu när det är mer mjuk snö så har vi haft honom lös på gården efter att vi skottat. Då är det packad plan snö och så får han lukta av sig lite. Dock har han redan sprungit lite och hoppat ut i djupsnön. Han verkar dock inte särskilt påverkad av det. Han gjorde en rush med Alf också innan vi han få stopp på dom. Han har även smitit upp i soffan utan problem, och ner igen 🙁
Han sträcker på sig, ligger på rygg om man kliar honom och verkar allmänt ok. Det känns skönt. Jag vill dock fortsätta ta det lugnt med honom så det inte är någon skada som han kan dra upp. Diskbråck är jag nu tveksam till, även om vi inte utesluter någonting. Han fick antagligen en ordentlig sträckning eller en rejäl smäll när han damp i golvet. Kramperna kan, som veterinären sa, vara av chocken han fick.
Nu har jag också känt det knastrande knäet när jag lyfte upp honom. Det känns lite löst om man så säger. Så hoppas sjukgymnasten kan tipsa om bra övningar för detta så man minskar risken för problem.
Någon som varit med hund till kiropraktor? Har fått tips om en kiropraktor som jobbar med hundar, inte allt för långt härifrån. Denne påstås vara ytterst försiktig och mycket duktig. Veterinärer brukar dock generellt vara negativt inställda till kiropraktor, lite som läkare. Har fått höra om flertalet, fem hundar, som blivit “botade” av kiropraktorn då veterinärerna inte kunnat göra mer. Denne ska även vara duktig på att avgöra om det är något han kan göra eller om det är något som absolut inte ska manipuleras. Själv har jag ju varit till kiropraktor och jag litar fullt på deras kunskap och deras inställning till kroppens helhetsfunktion, framförallt när det kommer till rörelse. Har själv gått hos sjukgymnast i flera år men aldrig blivit bättre i nacke och axlar. Sjukgymnaster har alltid sagt att jag har full rörlighet. När jag kom till kiropraktorn sa hon att “ja det beror på vad man menar med full rörlighet. Om jag frågar kan du titta åt höger/vänster eller om jag frågar hur mycket kan du titta höger/vänster”. När hon hade knäckt till mig så mådde jag mycket bättre. Tänkte att om Theo nu inte har diskbråck så kanske smällen gjort honom lite sne. Kanske kan en kiropraktor hjälpa?
Film på busfröet i koppel finns på facebooksidan och på Instagram. Min mobil gick sönder igår så har fått köpa en ny och har inte laddat upp alla appar ännu.
Tack till alla värmande ord och kramar från alla er, även vi som aldrig träffat varandra. Det har betydelse och det värmer. Finns inget värre än när ens bästa vän har ont men inte kan säga hur det är. Att veta att folk bryr sig och tänker på en värmer.
<3
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Äntligen har dom ringt. Theo är bättre idag, reagerar inte lika starkt över ryggen men de kan inte utesluta diskbråck. Han går för egen maskin just nu. De ser inte behov av att göra skelettröntgen då det oftast inte visar hela bilden och dessutom måste han sövas, vilket skulle kunna förvärra ett ev diskbråck.
Han får komma hem med vila som rekommendation och endast rastning. Han får så klart inte busa, leka eller hoppa på möblerna. Vi har ordnat så att svärföräldrarna åker och hämtar honom då dom är hemma hela dagarna med honom. Bäst att han inte är med Alf så han får för sig att busa. Veterinären sa att de hörde ett knastrande ljud från bakknät och trodde det kan vara att knäskålen rör på sig. Han har aldrig hoppat på tre ben när vi gått på promenader men han galopperar alltid.
Vi ska på återbesök om två veckor och sedan börjar sjukgymnastik. Nu ska vi se över hemma hur vi kan förbättra så de inte ska hoppa på möblerna. Känns dock svårt, jag kan inte ha dom instängda för att dom inte ska fara upp i soffan eller sängen. Vi har ju satt trappor vid sängarna men Theo kan ju hoppa över den bänken trots att den går efter hela fotändan på sängen.
Hoppas hoppas han blir helt återställd och inget har gått sönder.
Lilla tokfian.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Vilket mod och självförtroende han fått Alf. Nu vågar han ut i bassängen och vända själv. I början simmade han närmast kanten och försökte ofta klättra upp. Nu ser han ut att njuta lite mer.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
I torsdags var vi på lokala kennelklubbens öppet hus med Theo. Han fick träna lite rally men framför allt vänja sig med miljö av andra hundar utan att skälla på alla. Skvallerträning. Han skötte sig helt ok. Fick bli lite omklappad också.
Idag åkte vi på hundsimmet för lite träning. Det är så trist väder ute och för kallt för att gå några längre promenader så för att få lite fysträning så simtränar vi ibland.
Till min förvåning var det Theo som var lite mer osäker denna gång. Alf körde på som aldrig förr, simmade ut mitt i bassängen, han som brukar hålla sig vid kanten. Trötta och förhoppningsvis nöjda killar åkte sedan hem med fleecetäcken och filtar i bilen.
Passade på att köpa på oss lite tuggben och frysta märgben. Är sugen på köpa nya matskålar åt dom i av återvunnet material. Vi behöver nya då svärföräldrarna tagit våra gamla. Matte har fullt upp med att få iväg alla kallelser till årsmötet för övre norrlands taxklubb, några hundra kuvert som ska skickas… 🙂
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
“Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:
— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.”
Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!
“Problemet bottnar i okunskap hos köparna:
— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall“.
Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden “knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den “snarkar”, “knorrar” eller “grymtar” efter två minuters promenad.
Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde “söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.
Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.
Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på “efterfrågan” eller “trender”.
Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.
Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?
Nej, vi blundar för allvarliga brister i avel (67%, 4 Votes)
Delvis, men gäller bara vissa raser (33%, 2 Votes)
Ja, vi gör vad vi kan (0%, 0 Votes)
Vet ej (0%, 0 Votes)
Total Voters: 6
Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Jag glömde ju skriva det bästa från veterinärbesöket – Alf har gått ner i vikt. Nu är det ju inte samma våg som vi har vägt på men i fredags visade vågen 9,5 kg (han vägde 10,3 sist vi var där för ett år sedan och det är på tok för mycket för en tax). Så han behöver bara gå ner lite till nu så är han i gott skick igen. Han gick upp så pass när han kastrerades och vi såg inte det då han fick samma mängd mat (men ej lightfoder).
Theo vägde 8,6 kg och det tror jag är en lagom vikt på honom. Han har en fin midja och man ser att han har muskler på bakdelen också. Han är mycket rörligare än Alf och springer mer ute.
Då är vi på rätt spår!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Alf opererades för ett år sedan pga adenom, en godartad tumör runt ändtarmen. Han kastrerades då detta gör att tumören inte kommer tillbaka.Nu har jag tyckt att han haft svårare att bajsa vissa dagar och det ser lite svullet ut där knölen satt. Nu är jag rädd att det kommit tillbaka. Det skulle kunna innebära att det då är cancer och inte längre godartat.
Alf har inga symtom än men jag såg att svullnaden kommit tillbaka på samma ställe. Alf är min första hund och jag kan inte tänka mig hur det blir om han inte längre ska finnas med oss. Att operera igen skulle vara ok, han är relativt ung, bara 6,5 år. Det är inte en knöl eller ett sår som förra gången, bara svullet. Men det ska det inte vara. Jag hoppas att jag har fel och bara överreagerar. Han har ju aldrig haft problem med analsäckar. Har aldrig märkt att han åkt “kana” på rumpan eller nåt sånt. Han slickar sig inte i rumpan som han gjorde förra gången så det verkar inte vara nåt som irriterar honom.
Vi ska kanske inte ta ut nåt i förskott och så länge han mår bra gör vi ingenting. Men det känns tungt att bära på oron. Husse tror inte att det är så illa. Vi har iaf bokat in en tid hos samma kirurg som tog bort den första knölen på fredag nästa vecka. Håller alla tummar och hoppas det inte är något dåligt som kommit utan av mer tillfällig art. Kanske är det jag som är hypokondrisk men hellre det å så är det inget farligt än att det är nåt dåligt som man inte kollar upp förrän det är för sent.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Loading ...