Har åter hamnat i en diskussion om vad som kan kallas för ett hundliv. Diskussionen började med att jag fick frågan om jag inte funderat på att byta bostadsort (eftersom jag pendlar till grannkommunen för att jobba). Jag förklarade då att det inte är ett alternativ bland annat för att vi inte har några hundvakter i den andra kommunen. Då fick jag förslaget att lämna hundarna hemma och åka hem på lunchen.
Det är inte ett alternativ för oss. Jag försökte förklara att våra hundar bara klarar tre timmar ensam sedan får de stark stress och Alf börjar yla. Jag tänker inte lämna min hund i ett sånt tillstånd. “Ja då kan ju ingen som arbetar ha hund“. Nej det stämmer ju inte. Vi arbetar båda heltid och vi har löst hundpassningen på dagtid. Och man kanske inte ska ha hund om man inte har tid för en tänker jag.
Jag önskar att folk slutade använda försvar som “även om man jobbar måste man kunna ha hund” eller “man får lämna hunden ensam i sex timmar så går man hem på lunchen är den ju inte hemma mer än fyra fem timmar i sträck” eller “hunden sover ändå hela dagarna”.
Jag önskar folk försökte se det ur hundens perspektiv istället. Ja en hund sover mycket, men jag tror inte en naturlig sömn för hunden är 8 timmar i sträck på natten för att rastas på morgonen och sedan sova i fyra fem timmar till och sedan sova mer på eftermiddagen, eftersom ingen annan stimulans erbjuds. En normal hundrytm borde nog vara sova i kortare intervall med aktivering emellan. Då hundar inte aktiverar sig själv (utom vid stressrelaterade beteenden) så blir den ju till slut apatisk av att lämnas ensam.
Efter att ha förklarat flockdjurens starka behov av social kontakt, närvaro och samspel och att flockdjur så som även människor kan bli djupt deprimerade och apatiska av bristen av detsamma så tog diskussionen slut.
Jag tycker man har ett ansvar att se till att hunden har det bra även om man arbetar heltid. Såklart finns det variationer, äldre hundar klarar kanske ensamheten bättre än en unghund med mycket energi, kanske klarar en mindre aktiv sällskapsras tristessen bättre än en högaktiv arbetande brukshund? Men frågan tycker jag fortfarande är, hur mycket tid får hunden egentligen där den får samspela med ägaren? Ägnar ägaren då all sin tid hemma till hunden eller tas det också tid till att städa, tvätta, diska…? Då hunden åter lämnas oaktiverad, om än med sällskapet av att någon är hemma, men inte samspelar.
Ja vilket hundliv tycker du din hund är värd?
Själv är jag glad att vi var så kloka att vi väntade några år med att skaffa hund tills vi hade ordnat hundvakt. Hundarna får aktivering och vila på dagarna och vi behöver aldrig ha dåligt samvete. De behöver inte vara ensamma mer än korta stunder då det ska handlas, gå till tvättstugan eller göras ärenden. När vi kommer hem kan vi ägna tiden åt hundarna men även åt annat, eftersom de inte är så uttråkade. Ibland är de till och med trötta när vi hämtar dom för att hundvakterna gått i flera timmar med dem och låtit dem leka med andra hundar. Jag kan ägna den tid jag kan och orkar till att träna och aktivera dem mer strukturerat. Det tycker jag är ett bra hundliv.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
