Det startade som en blogg om taxarna Alf och Theo och deras vardag, som sedan har utvecklats till ett företag ECHOSIERRA HUND som erbjuder hundträningstimmar, webbföreläsningar, videocoachning och sorgesamtal via video, allt på vetenskaplig och etisk grund
Så glad att jag dokumenterat det mesta med taxarna. Gick igenom lite gamla inlägg och hittade detta, från när vi gick kurs. Påminde mig just om hur vi skulle hantera hundmöten, ge Alf mer utrymme och hålla Theo kort. På dagens promenad mötte vi två dubbelekipage och en ensam hund och det gick så mycket bättre då jag gjorde som jag lärt mig på kursen. Båda mycket lugnare!
Så bra att gå tillbaka i tiden och fräscha upp minnet!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Vad tänker du på när du ser ditt koppel som du har till hunden? Är det en trygghet? En säkerhetslina? En börda? Ett bevis på att du är en dålig hundägare? En assecoar?
Vad är det som gör att det är så svårt för så många att ha sina hundar kopplade? Hundar har attackerat boskap, skrämmer folk i parker, jagar änder, jagar andra hundar osv. Läser varje vecka nyheter eller inlägg om otrevliga hundmöten där en lös hund varit orsaken.
Här är en nyhet i raden. Här en annan. Vilda djur som får avlivas pga hundattacker. Konsekvenserna kan bli allvarliga. Det vet man ju sällan innan. Eller så vet man att ens hund kan attackera men man ignorerar det?
Jag vill åter påpeka att jag anser att en duktig hundförare inte har sin hund lös överallt (även om de rent teoretiskt skulle kunna ha det). En duktig hundförare vet när det är läge att ha hunden lös och när det inte är det. En hund mår inte dåligt av att ha ett koppel på sig i vissa situationer, när den i andra får springa fritt och leka.
Jag funderar på om det är så att folk ser negativt på sitt koppel. Att det skulle vara något slags skam att använda det. Att om man har hunden lös visar man att man är en bra hundägare? Hunden får frihet, hunden får gå sin egen väg. Själv är jag högst tveksam till personer jag möter med lös hund. Jag har nästan börjat utgå från att det är någon som inte har tillräcklig kontroll på sin hund och att jag mer eller mindre får vänta mig att hunden springer fram till oss fast jag inte vill.
Själv ser jag kopplet som en säkerhetslina. Mina jagar och det vet jag om, de är lättriggade och klarar inte av hundmöten. Jag använder även det omdiskuterade flexikopplet men inom den räckvidden så funkar min inkallning! Så mina hundar springer inte fram till folk när flexit är på. Jag kallar in dom, låser och passerar med kort koppel, som man ska göra. Jag har mina hundar lösa där det fungerar, där vi har goda förutsättningar för inkallning och inte stör andra och där mina hundar inte triggas att jaga (de är ju trots allt jakthundar). Vi tränar i koppel också så de förknippar inte kopplet med tråkiga promenader. När de går i koppel får de oftare godis än utan koppel. Utan koppel är friheten i sig lite av en belöning men vid inkallning kommer godiset.
Så till alla er som har hundarna lösa, fundera en gång till. Är det lämpligt? Kan min hund skrämma/störa någon annan? Kan min lösa hund trigga någon annan hund? Finns det andra platser där min hund kan få vara lös som stör mindre? Ta ansvar för f a n. Blir tokig om jag hör en hundägare till med “HAN ÄR SNÄÄÄÄLL”; “Han har aaaaldrig gjort så tidigare” osv. Koppel på! Alla kan göra misstag men då lär man sig och gör om gör rätt nästa gång.
Å till dig som tänker att “det gäller inte mig och min hund” så tänk om! Alla tänker säkert så men ändå händer det. Utgå från att det lika väl kan vara din snälla lösa hund som ställer till oreda. Det är ju i alla fall mindre risk om du har koppel på att något händer.
(I stugan kan man gå lös från stugan till badstranden. Där känner man alla grannar och de hälsar på en och de har sin kompis Asta i granngården som de besöker).
Sen hoppas jag att polisen börjar ta hundattacker på allvar. De kan skylla på bristande resurser men då får de begära mer resurser. Man kan inte strunta i brott för att man inte har resurser. Alla brott måste tas på allvar, speciellt när det kan drabba många om en hundägare i ett område sprider skräck pga en lösspringande hund som de inte tar ansvar för. För i ärlighetens namn så tror jag det kan dölja sig mer bakom fasaden om man är så obrydd om sin omgivning och inte tar eget ansvar, skiter i vad omgivningen säger och låter hunden ställa till med skada. Jag får många tankar om ett sånt scenario….
Jag är övertygad om att ju fler “småbrott” man klarar upp och tar på allvar, så minskar de grövre brotten. Chansen är stor att man förebygger och upptäcker personer som behöver hjälp."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Finns en hemsk nyhet att läsa i vår lokaltidning om en lite Shelti som blivit illa biten av två andra hundar. Läs nyheten här.
“Både Alva och Fanny uppger att de andra hundarna attackerade Saga precis när de passerat förbi dem. Deras uppfattning är att båda hundarna attackerade Saga och kampade om henne.
– Jag såg hur de slet Saga mellan varandra och den andra hundägaren bara stod där. Sedan började hon skrika. Jag tänkte, att om jag inte får bort Saga så dör hon. När de precis släppte taget för att hugga henne på nytt slet jag upp henne i famnen. Hon blödde och jag var jätterädd, säger Alva Thiger.”
Det måste vara en fruktansvärd upplevelse att vara med om. Paniken. Smärtan. Rädslan. Våga ingripa? Hur kan det hända? Vems fel? Varför?
Det råder strikt hundägaransvar, vilket innebär att den bitande/de bitande hundarnas ägare är ansvariga för denna händelse. Den som var ute med hundarna har nog inte planerat att låta sin hund agera på detta vis men ändå händer det.
Vi måste som hundägare bli mycket bättre på att läsa av våra hundar. På att se små signaler på när hunden inte klarar av situationen. Vi måste agera i tid – gå därifrån, öka avståndet, belöna rätt beteende och framför allt se till att hunden aldrig kommer så nära att den kan dra ut kopplet och komma åt en annan hund!
Vi vet ju inte hur det var för den hundägaren vars hund bet. Visste denna person om att hunden var kapabel till detta? Kunde dom ha förutsett? Men i vilket fall som helst får man aldrig ta för givet att en hund som aldrig bitit aldrig kan göra det. Det gäller att läsa situationen och inte utsätta hunden för något den inte klarar av.
Trånga hundmöten kommer öka nu i Norrbotten när snön och plogvallarna reser sig. Utrymmet att öka avståndet, gå ifrån osv är inte lika stort då du har 2 m plogvall på sidan av gångvägen. Därför är det än viktigare att vara beredd, förutseende och planera.
Läs mer om BAT träning här (engelska).
Och tänk framför allt på att hunden inte förstår vad du säger…
Håller alla tummar jag har att Saga återhämtar sig och inte får men av händelsen."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Ja det sura (läs regniga) vädret fortsätter. Skurarna avlöser varandra, däremellan kan man få några minuters sol om man har tur
Å fortfarande möter man dessa lösspringande hundar När ska folk lära sig att ha sina hundar kopplade? När vi gick ut så hörde jag två stora hundar skälla och busa, såg att dom sprang lösa en bit bort. Gick medvetet åt ett annat håll. Ser då två små kineshundar (nakenhundar), en unghund såg det ut som, sprang lös och den andra var kopplad. Vi tränade att hoppa upp och ner på stenar osv innan vi gick vidare. Nå då springer ju den lilla nakenhunden fram till oss. Jag stannar bara och inser att det inte går att ta en annan väg eller gå ifrån eftersom den lilla följde efter oss. Höll dom nära men den lilla rackaren sprang så klart ända fram, höll på att bli nypt av Alf! (Här ska man ju komma ihåg att det är strikt hundägaransvar vilket innebär att om Alf hade bitit och skadat den lilla hade jag åkt på kostnaden fast min hund var kopplad). Ägaren kommer springande och tar fast sin lilla vän (som var en hårsmån från att bli biten igen). Trevliga personer men det är så jobbigt att hela tiden bli påsprungen så där! All träning man lägger ner får man backa i för att någon har sin hund lös.
Det är ju inte så att JAG går nära och använder andra som träningsobjekt. Det är ju tvärtom, jag försöker undvika hundmöten så mycket som möjligt för att ha en chans att träna på avstånd och i mer kontrollerade former. Men när man bor i bostadsområden med mycket hundar så är det ju bara så att man inte kan styra hela omvärlden.
Förklarade för paret att mina hundar är rädd för andra hundar och tycker det är läskigt med framspringande hundar. Dom tyckte att Alf och Theo var jättefina och söta. Jag lät bara Alf och Theo hålla det avstånd dom ville till hundarna och människorna. Tyckte mig se att Alf slappnade av och till slut skällde han mer av bus än av rädsla. Theo höll sig bara undan så lät honom vara.
När de till slut gick med småhundarna så strök jag Alf och Theo lite för att dom skulle varva ner. Theo nafsade då i jackärmen, som han gör när han vill bära en vante. Hade inga vantar så gav honom kepsen. Han verkade mycket lugnare då. Han bar kepsen ända hem. Kan det ha en lugnande effekt på Theo att bära saker? Kanske får jag börja ha med en skrotvante i fickan som han kan bära.
När vi gick därifrån så mötte vi tack och lov en stabil hundkompis som dom känner, av större modell, så jag lät dom hälsa utan koppel.
När slutar man lita på sina medmänniskor? Känner mig mer och mer osäker bland andra hundägare när det allt som oftast kommer framrusande hundar från höger och vänster. Ofta är det bara en lekfull hund men det spelar ingen roll för oss som tränar."The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Som matte har längtat till denna fredag. Efter en veckas jourjobb på annan ort är det så skönt att komma hem till egen säng och till vovvar och husse. Det har dessutom varit mulet, blött, grått och trist väder den senaste veckan men idag sken solen upp! Så en timmes utevistelse gör gott i själen när man saknat solen och värmen. Det är nollgradigt och rekordsnön som kommit i vinter har börjat smälta. Fick nästan skottat fram altan så man kan ta fram en stol och sitta och sola i.
Hade bestämt mig för att träna hundmöten så packade hundarnas frukost i fickan och la till små morotsbitar. Men som vi alla vet kan man ju inte planera för de optimala mötena. Mötte två små hundar och en matte i sin egen värld så här kommer en liten lurvboll helt ensam framspringande till oss med matte gapandes några meter bort, utan att komma och hämta den lilla. Ja kaoset var ett faktum. Plogkarmarna gör att man inte kan gå av från cykelbanan utan får snällt stå där, skulle ha vänt å gått åt andra hållet direkt jag såg dom. Nå ingen skada skedd på nån av hundarna och mina lugnade sig ganska snabbt men d var ju inget bra läge att börja träna. Sen mötte vi en liten chihuahua som inte vågade gå när den såg oss så jag skvallertränade och fick mina att gå förbi med endast ett gruff från Theo. Så fort vi passerat å den lilla börjat gå så fick de söka maten i snön. Sen tog vi oss ut på isen, som bör hålla för en människa i alla fall även om isvägarna för bilar aldrig öppnades i vinter. Lyckliga grabbar som äntligen får sträcka ut och springa av sig. Som dom saknat det!
Nästa helg är det tävling för Alf igen. På hemmaplan (fast vi har dock aldrig varit i den lokalen och tränat tidigare). Får se hur det går men vi håller tummarna för ett diplom! 😉
Matte har bokat in en ansiktsbehandling kl 12 idag. Ska bli så skönt! Har även bokat in lite semesterdagar vid påsk också så vi har något att se fram emot. Våra fina vintervägar är nog ett minne blott och isarna lär tina bort rekordtidigt i år men vi kanske ändå kan få några fina soliga varma dagar vid påsk som gör att man tankar lite mer energi.
Vi väntar också på att banken och mäklaren ska kommunicera med varandra och skicka nödvändig information så att vi förhoppningsvis kan börja bygga vårt hus! 🙂 Det händer mycket nu!
Längtar du till sommaren?
Total Voters: 3
Loading ...Jäkla skit. Husse berättade just att Alf och Theo fått frispel på en samojed av nåt slag idag. Trots att hundvakten var här (som dom annars alltid lyder). Det var så illa att Theo lyckats nafsa efter hunden och fått päls i munnen!
Det var inte bra inför imorgon då jag och Alf ska tävla. Alf behöver inte fler hundmöten som går åt pipsvängen just nu.
Håller på att bli tokig på allt detta. Det går inte att ordna tillräckligt många planerade hundmöten under så lång tid att deras beteenden går att ändra på. Det går inte att alltid vända om eller gå en annan väg när det blir hundmöten. Vi tar ut svängarna, håller oss på avstånd så gott det går men det hjälper inte. Skvallerträning funkar fram till ett visst avstånd, sen låser sig båda två på mötet. Det blir så många misslyckade möten att det känns som att problemen aldrig kommer ta slut!
I den bästa av världar hade vi tid att alltid träna dom enskilt. I den bästa av världar hade vi inte tagit en till hund innan Alfs problem var borta. Men Theo kom ju oplanerat in och vi älskar honom. I den bästa av världar kunde man styra omgivningen så länge man tränar…
På vardagslydnadskurs 2 som vi gick när vi bara hade Alf så fick vi koppla lös hundarna och gå slalom mellan varandra. Det klarade Alf utan att attackera någon. Hur fasiken får man till det fokuset hemma? Med en Theo som drar igång allt med sitt jäkla okynnesskällande. Han är ju inte ens rädd för hundar, han bara skäller för att.
Jäkla skitdag!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Idag tog vi en morgonpromenad in till stan med våra valkort (förhandsröst i EU valet). Under överinseende av våra taxar har vi nu utnyttjat vår medborgerliga rättighet att rösta. Det är inte en självklarhet att få rösta idag i världen eller att ens överleva att gå och rösta så det är en viktig dag för oss.
Promenaden började inte bra! Vi hann inte långt hemifrån när vi mötte den första lösa hunden. En cockerspaniel av nåt slag. Ägaren, med barnvagn, kallade in hunden brevid sig men precis när vi passerat så smiter den runt och kommer bakom oss. Alf och hunden står nos mot nos. Alf är spänd i hela kroppen, nosar, och gör en attack! Nu gick det bra och ingen blev skadad men så less man blir på folk som inte kan koppla sina hundar!
Inte nog med denna incident. Vi kommer några meter därifrån så kommer den lilla terriern som står och skäller på en av promenadfilmerna, springande genom häcken. Ciklar runt oss men vågar inte fram då husse ryter åt den att gå iväg. Ingen ägare i sikte! Den cirklar å cirklar och Alf blir mer och mer stressad och skäller. Till slut kommer ägaren gående och ropar på hunden. Inte kommer den. Den fortsätter ut på gränsängen och cirklar runt oss och andra. Vi bara går därifrån. Försöker lugna Alf och inte göra så stor grej av det. Bara berömma att han ändå tog sig därifrån. När vi går runt hörnet ser vi ett äldre par med två små hundar i koppel. Alf som nu är rejält spänd på hundar försöker gå mot dom men lugnar sig när jag pratar med honom.
Jag borde kanske reagera mer och bli förbannad, eller säga ifrån men jag går bara iväg. Har fullt sjå att hålla kolla på mina egna hundar och försöka mota bort den framrusande hunden. Men jag borde ha en plan för när det händer så man kan säga till ägaren att det inte är ok!
Varför förstår inte folk att MIN hund inte ska behöva träffa deras! Vare sig de tycker de har världens underbaraste eller om de bara är för lata för att använda koppel eller om de nu inte har fattat att hunden inte stannar på gården?! Vi har lagt ner månader av jobb på att få Alf att inte attackera hundar då han är osäker. EN sån här händelse kan förstöra all den träningen!
Det är fan oförskämt att tillåta sin hund att springa fram till andra. Det ska inte få hända. Oavsett om hunden aaaaaldrig gjort så förut!
Nå väl. Vi skakade av oss det till slut och fortsatte. Vi hade förhoppningen att möta fler hundar så vi kanske kunde träna med Alf så inte dom här två händelserna sätter sig fast. Men det var rätt lugnt med hundar efter vägen.
Vi stannade till vid kanalen och Alf spanade på gräsänderna.
Vi stannade till utanför ett äldreboende så de fick leka av sig lite.
Theo väntar på husse som har gått in och röstat.
Lite vårtecken ändå…
Alfs päls har tyvärr blivit jättetråkig sedan han kastrerades. Vår fina blanka skinande kopparfärgade pojke ser ut som en “piprensare” enligt husse. Alf idag:
(Här ser man skillanden på Theo och Alf. Vi tyckte Theo hade tråkig päls när han kom då han var kastrerad men inte Alf. Nu har Theo ändå finare päls än Alf).
Alf 2012:
Hans långa svarta strån är nästan borta nu och ersatt med nån luddig päls. Det är tråkigt eftersom han var så fin men samtidigt är han ju lika fin idag och samma fantastiska kille! Vi älskar honom otroligt mycket och i våra ögon är han finast i världen…. ♥ Alf ♥ Det viktigaste är att han är frisk och för att bli av med tumören så var vi tvungen att kastrera.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"