Det startade som en blogg om taxarna Alf och Theo och deras vardag, som sedan har utvecklats till ett företag ECHOSIERRA HUND som erbjuder hundträningstimmar, webbföreläsningar, videocoachning och sorgesamtal via video, allt på vetenskaplig och etisk grund
Ja man kan skriva mycket om ämnet men jag delar en sammanfattning av vad jag anser.
Människor har ofta svårt att kontrollera sina egna känslor men kräver ofta av djuren att de ska ha full kontroll på sina. Det är rätt orättvist och orimligt. Känsloreglering är nödvändigt så att vi inte reagerar på djurens beteenden utan kan tänka, analysera och AGERA.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Ni vet när man hittar en sån där bra utbildning man vill gå och anmäler sig och betalar avgiften och sen tittar sig runt och undrar “vilken hund ska jag gå utbildningen med?” Och inser att ens egna hundar är i hundhimlen… När sånt händer så rycker Tage in! Han har under några månader lekt och tränat med mig och idag fick jag beskedet att jag är godkänd på påbyggnadsutbildningen till klickerinstruktör! Tack Tage (och hans familj som lånat ut honom)! Tage är alltså min granne, den bruna labradoren.
Jag tackar också Anna och hennes lapphund som ställde upp att bli filmade på klickerevent för min utbildning!
Jag kan helt klart rekommendera Hund Helt Enkelts utbildningar. Mycket seriösa och välgjorda med bra innehåll, tidsaspekt och värdefulla lärdomar. Trots att jag jobbar med den mänskliga psykologin på mitt dagjobb fick jag med mig många kloka tankar om hur vi människor fungerar. Tack för en bra utbildning!
Jag vill också tacka Magdalena som tänkt på mig när hon hittat hundböcker begagnat och kommit med dom till mig! Vilken gåva att ha sådana vänner!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Här är ett annat exempel från min tänkta bok. Del 5 om belöningsbaserad träning.
“Ett vanligt misstag är att tro att om jag matar min hund med godis när den möter en annan hund som den skäller på så kommer hunden att sluta eftersom den associerar en annan hund med godis. Eller om jag ger hunden godis när jag klipper klorna så kommer hunden att sluta kämpa emot. Det finns videos på Internet där hundar hängs upp i mattor och får slicka på en lickimat medan en person klicker klorna. Detta har inget med belöningsbaserad träning att göra. Detta försätter hunden i en situation där den tappar all kontroll över sin egen kropp och vad den utsätts för, samtidigt som den presenteras med något gott. Något som mycket möjligt kan leda till tillståndet inlärd hjälplöshet.
Beteenden är inte så enkla som något vi belönar eller bestraffar. Vi kan förstöra belöningar genom att associera dem med obehag. En hund som matas med godis trots att den är rädd kan sluta uppskatta godis eftersom det förutspår något obehagligt. För att få en effektiv träning måste vi lägga ihop flera delar, där det finns två faktorer som har stor betydelse för hunden: Avstånd och kontroll.”
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Jag tänkte ge olika utdrag ur min tänkta bok om hundträning för taxägare (och alla andra intresserade förstås).
Ni vet det där med att om man säger det högt inför andra är sannolikheten större att det blir av! Så kanske blir det en riktig bok att läsa i framtiden. Eftersom det är utdrag och arbetsmaterial så är det inte helt säkert att allting är färdigformulerat eller tillräckligt bearbetat. Jag tar gärna emot tankar och synpunkter via e-post hund@echosierra.se. Tillsammans kanske det blir en riktigt bra grej!
Behövs en taxträningsbok? Jag tänker att det gör det. Det är en bok jag hade önskat jag hade när vi skaffade vår första tax. De böcker som fanns och var populära då stämde inte riktigt in på taxens sätt att vara. Inlärning och kommunikation följer samma regler oavsett ras men hur vi använder reglerna måste anpassas till den individ vi har. För vår individ har sina gener, sina tidiga erfarenheter och sitt sätt att vara på. Det är något jag hade velat ha kunskap om då, när jag inte hade någon kunskap om hundträning. Idag har jag gått kurser och utbildningar i inlärningsmetodik samt emotions- och beteendepsykologi för både hundar och människor.
Detta utdrag kommer från del 2 om hur viktigt det är med orden vi väljer eftersom det avspeglas i vårt beteende och i våra etiska ställningstaganden. Detta är alltså inte hela kapitlet och det kan kanske kännas som att det saknar sammanhang, för att det gör det.
“Först och främst behöver vi fundera över vilka ord vi använder och hur vi väljer att se oss själva i förhållande till våra taxar. Är du flockledaren? Är du taxföräldern? Är du mentor eller lärare?
Vårt sätt att tänka om och beskriva något förutbestämmer vårt beteende. Våra ord bör avspegla våra etiska överväganden för det är vad som kommer att synas i vårt beteende och vad vår hund kommer att uppfatta om oss. Vi människor har ju förmågan att säga en sak men vårt beteende kan alltid avslöja oss om det bara handlar om tomma ord. Lägg därför lite tid på att fundera över vad du använder för ord, varför du gör det, om det speglar medvetet förhållningssätt eller brister i dina färdigheter eller kunskapsluckor. Det har betydelse. Ditt beteende är vad andra kommer att bedöma dig på, inte vad du säger att du gör utan vad du visar i handling att du gör. Det finns ett talesätt som är passande i sammanhanget: Det en människa säger visar bara vem hon vill vara, det människan gör visar vem hon verkligen är. Var sann mot dig själv och lägg lite tid på att skapa en medveten hållning så slipper du känna att du behöver förklara dig för andra. Då vet du varför du gör som du gör och det kan befria dig från att känna dig påhoppad, ifrågasatt eller uthängd.
Ställ dig frågor som:
Hur ser du på din relation med din hund? Varför ser du det så? Har någon talat om för dig att det är så? Har du själv kommit fram till att det är så? Finns det fler som tänker på liknande sätt och från vilken bakgrund kommer de (är de utbildade hundtränare eller självutnämnda experter)? Vad grundar sig den uppfattningen på? Bygger förhållningssättet på hundens styrkor (något du kan använda för att förbättra er kommunikation) eller bygger det på hundens brister (något du måste kompensera för att hunden inte kan eller klarar av något)?
Vi behöver inte fastna i olika synsätt om hur hundar fungerar med varandra i flockar eller hur man bestämmer över sin hund. Vi kan i stället fokusera på vad som skapar förutsättningar för god kommunikation och inlärning. Oavsett om vi är utsedda av ”flocken” att leda eller om vi tagit på oss rollen på eget bevåg är det samma förutsättningar som främjar kommunikation och inlärning: trygghet i relationen och i situationen (frihet från tvång), vänlighet och välvilja i budskapet till mottagaren (frihet från bestraffningar), guidning genom stegvist upplägg (frihet från begreppet ”nej” som inte ger någon information), sammanfattning och återkoppling (frihet från att bli dumförklarad) samt tid för att skapa minneskopplingar (frihet från rigida tidsplaner och orimliga målformuleringar).
Individen vi vill kommunicera med eller lära något behöver veta att:
©echosierra.se/SofiaSundvall2023
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Det finns tre tillfällen då människor generellt sätt agerar på hundens beteende
När tror du det är mest effektivt att agera?
Innan det händer
Att förebygga, ligga steget före, inte låta hunden gå in i affekt
= att undvika att hunden blir känslomässigt okontaktbar pga starka störningar och fysiska reaktioner inom hunden som får den att reagera. Det finns en stor risk att även du själv agerar i affekt när beteendet eskalerar.
Att försöka påverka ett beteende “under tiden” det pågår kan vara ineffektivt beroende på hur starkt hunden har reagerat. Det kan även vara så att hunden är i väldigt intensiv lek och du får inte hundens uppmärksamhet (t ex om den har rustat fram till en annan hund). Utan hundens uppmärksamhet kan du inte påverka överhuvudtaget.
Pratar vi korrigeringar så fungerar det endast om de kommer exakt när hunden utför beteendet som är tänkt att korrigeras, men vi människor har ofta dålig timing och korrigeringen behöver vara rätt anpassad, för liten korrigering och hunden slutar inte, för stor och hunden kommer att reagera mycket kraftigare och riskerar bestående känslomässiga skador. Korrigeringar talar heller inte om för hunden vad den ska göra istället. Vi kan heller aldrig veta vad i situationen som hunden uppfattar att den korrigeras för, vilket kan vara något annat än vi själva tänkt oss.
I stunden ligger vårt fokus ofta någon annanstans, ofta på aktiviteten vi höll på med, och vi kanske inte hade någon plan för detta oförutsedda som skedde och hunden är inte mottaglig för våra signaler. När vi agerar i stunden blir vår respons ofta inte mer konstruktiv än “Sluta! Du gör fel!” – två begrepp hunden har svårt att relatera till.
Hundar har betydligt svårare att kontrollera sina impulser i stunden än vad människor kan ha. De vet helt enkelt inte att något var ett “felbeteende” – de agerade utifrån sitt hundperspektiv där beteendet var meningsfullt för dem. Beteenden har alltid en funktion och ger oss information. Beteenden = Information.
Ju oftare vi uppmärksammar felbeteenden desto större är risken att vi faktiskt förstärker dem. Så om samma situation ofta upprepar sig och vi reagerar på samma sätt så kan vi alltså motverka vårt eget syfte.
När vi hanterar oönskade beteenden i efterhand blir det inget annat än en försenad tillrättavisning. Hundar kan inte koppla ihop en tillsägelse med något som redan varit. Tillsägelsen får i värsta fall formen av en bestraffning för något nytt – det som pågår just nu då husse eller matte signalerar att de är arga, i lindrigaste fall tar hunden inte åt sig då den inte förstår kopplingen.
Du riskerar också att din försenade tillsägelse påverkar hundens vilja till samarbete med dig. Är din tillsägelse väldigt hård så skadar det även relationen till dig – du blir helt enkelt någon som är obehaglig för din hund.
Det bästa tillfället för att angripa problembeteendet är alltså innan det sker eller precis när det är på gång
Hundägare som har “lättsamma” hundar jobbar förebyggande, är uppmärksam på det som sker runt om och hundens små signaler på att den uppmärksammar något och är på väg att reagera. För vissa hundägare är det så naturligt att vara uppmärksam på sin hund att de inte ens är medveten om att det är något de gör – med träning blir det mer ett sätt att vara än något du gör.
Som första svenska företag är vi med i Initiative for Force Free Dog Training. Det innebär att vi stödjer och är med i nätverk för hundträning som är fri från hot, skrämsel, våld eller träningshalsband som orsakar smärta eller skador. Vi hoppas fler går med och står upp för hundträning som bygger på effektiva inlärningsprinciper och etiska ställningstaganden!
Igår var vi ute och promenerade i det fina vädret. Ute på isvägarna trängs alla i kommunen nu när det är sol och bra temperatur ute. Barnfamiljer, kärlekspar, äldre, yngre och så klart hundägare med sina fyrbenta.
En observation jag kan göra nu, när jag inte har mina egna två att se efter, är att de allra flesta verkar ha problem med koppelgåendet. Hundar som drar fanns överallt. Och alla möjliga varianter hos ägaren att hantera detta: Allt från det klassiska “rycka tillbaka hunden till fotposition” till att bara ha gett upp och låta det vara så = hund drar ägare. Och detta i alla former av utrustning: från vanligt brett halsband till strypkedjor, nosgrimmor och selar. Det verkade gälla för både små och stora hundraser, för både män och kvinnor som hundförare och både hos unga och gamla hundägare.
Varför gör hunden så här? Ja alltså hunden har inte den mentala kapaciteten att förstå att trycket runt halsen beror på ett halsband som sitter fast i ett koppel där det står en människa i andra änden. Den vet helt enkelt inte om att den själv kan påverka över trycket (obehaget) runt halsen. Så i hundens värld har den troligen bara vant sig (accepterat) att den inte kan göra något åt det obehagliga. Den har aldrig kunnat påverka detta utan obehaget runt halsen finns där när man går på promenad och om den ändå inte kan påverka det så gör den just det som hundar gör ändå: vill ta sig fram till intressanta saker, hälsa på folk, nosa, komma vidare, stanna upp osv. Helt omedveten om människans frustration i andra ändan.
Det gör mig ledsen att hundar får gå ett helt liv och tro att det bara ska vara så. Att smärta och obehag bara är en del av livet som den inte kan påverka. Och att hundägare lägger så lite tid på att träna detta. Eller tränar på fel sätt då det inte ger resultat. De som rycker i hunden får ju rycka hela hundens liv = livslång smärta/obehag för det ger inte hunden någon ny insikt! Och de som bara låter hunden dra dem fram lär ju hunden att det är så det går till att gå på promenad. Jag tycker inte att det är rättvist mot hunden att låta det vara så, att inte ge hunden förutsättningar att slippa obehag/smärta vid promenader.
Det verkar onekligen vara ett större problem än t ex hundar som skäller på andra hundar. Det förekom också men inte i lika stor utsträckning som dessa hundar som går och drar i kopplet med olika resultat. Allt från ett mildare obehag (att ha en tyngd bakom sig som man drar fram i sele) till svår smärta (hundar med strypkedja som nästan kvävs och där man ser hur hela halsen dras ihop av den skarpa, smala kedjan).
Tålamod och kunskap. Jag tror det är det som saknas. Tålamodet att träna bort detta. Har hunden dragit halva sitt liv kommer den inte att sluta dra för att man tränat ett par gånger och det gått bra. Man måste hålla i träningen, varje promenad. Det hunden upprepar lär den sig så för varje gång den lyckas dra så fortsätter inlärningen av det “felaktiga” beteendet.
Kunskap. inte många hundägare verkar ha hittat bra sätt att få bukt med dragandet. Till sist tar en del till allt märkligare “hjälpmedel” som egentligen bara ytterligare skapar stress/mer obehag hos hunden, som i sin tur kan öka på risken för nya eller andra beteendeproblem. Och så är man i en ond spiral.
Gällande tålamodet har jag en webbföreläsning om hur man kan träna och förstå sig själv när frustrationen tar över och man inte tänker klart längre. Det kan vara en hjälp för en del. Välkommen att se den, du hittar den i menyn ovanför och bokar via hund@echosierra.se
Vi har själv varit där. Alf drog rätt mycket i början men vi hittade en metod som funkade bra. Varje gång kopplet var spänt stannade jag. Med spänt koppel! (det är hela poängen med övningen så dra inte tillbaka hunden så kopplet blir löst får då faller själva inlärningsfunktionen). När Alf tog minsta steg mot mig så berömde jag och vi fortsatte framåt. I början tog det väl ett par steg så var kopplet spänt igen. Stanna. Vänta ut. När han tog ett steg mot mig och kopplet slakade fortsatte vi framåt. OBS! Viktigt att inte vänta för länge som att hunden ska komma i fot position. Det är för avancerat i början. Man kan lära in det också men då måste man göra det i mindre sekvenser. I detta fall handlade det endast om att jag ville ha en hund som gärna får röra sig i kopplets längd men inte dra. Det tog oss två veckor med denna metod, och då menar jag på v a r j e promenad (inte bara ibland när vi hade tid). Sedan dess drog han inte mer på promenader. Däremot kunde han ju dra när han fick vittring på vilt men eftersom han var jaktras så var det ok för mig om vi gick på ett spår. När jag lockade med honom och vi fortsatte promenaden så drog han inte. Denna metod funkar kanske inte för alla, men kan vara värt att prova. Men då måste du vara medveten om ditt eget beteende!
Sen undrar jag hur mycket som egentligen handlar om att hunden har tråkigt på promenaden? Om den inte får nosa (sett flera som släpade i väg hunden så den aldrig fick stanna å nosa) och hundägaren är fullt upptagen med annat (mobiltelefon, prata med någon den går med) så blir ju promenaderna bara transport. Transport är inte naturligt för hunden. Att bara vandra, lite planlöst. Den har behov av att få följa med och utforska omgivningen, vilket den gör med nosen till största del.
Jag tycker man ska försöka avsluta sin promenad i en positiv anda. Om inte annat för sin egen skull. Din frustration, om det var en sån där skitpromenad med dragkamp eller utfall, så är risken stor att du redan inför nästa promenad bygger upp din frustration igen. Så försök avsluta alla promenader med något positivt innan ni går in, om så bara utanför porten eller sista 10 m innan ni kommer hem. Ett fint fotgående, lite trickträning, bus eller följa john. Gör bara något som får er att skaka av den där “konflikten” som var. Hur mycket du än tänker att hunden ska bannas “så att den lär sig till nästa gång” så har de ingen som helst effekt. Hunden kan helt enkelt inte lära sig med tidsglappet “till nästa gång”. Hunden är mer här och nu. Så låt inte din frustration sprida sig eller bli uttdragen. Det är det inte värt varken för dig eller din hund. Ni blir båda olyckliga av det. Ni är värd bättre!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Hur gör man om man redan vet vad som är problemet och har bra träningsmetoder för att jobba med det men det ändå inte stoppat det oönskade beteendet?
Tålamod, eftersom det är djurindivider så har dom känslor och beteenden som triggas olika mycket i olika situationer. Det betyder inte att det är fel på träningsmetoden men ni bör se en sakta förbättring i alla fall annars bör ni kanske överväga att finsjustera eller lägga om träningsupplägget.
Ofta handlar det om att skapa träningstillfällen – alltså riggade situationer där du och den som tränar med dig vet vad som sker. Där ni själva kan bestämma avstånd och gå ifrån om det behövs. Det är ju svårt att göra i skarpa lägen. Fler riggade träningar än skarpa möten blir nödvändiga för att öka hundens minne av “de lyckade försöken”.
Realistiska förväntningar på vad som är ett uppnåeligt mål. Total lydnad, utan några bakslag eller missförstånd är orealistiskt. Vissa situationer är okej att hunden reagerar i, särskilt om den blir överumplad, då kan vi istället jobba på att “skaka av oss” det efteråt så att det inte får sätta spår. Varje situation är unik och varje situation är en ny möjlighet till träningstillfälle, hela hundens liv.
Min kund för dagen hade alla tre delarna, gott om tålamod och realistiska förväntningar, bra träningsupplägg och möjlighet till socialträning. Jag tror det handlar om att jobba vidare i samma goda anda, finjustera tekniker som fokus, följsamhet och uppmärksamhet och skapa riggade övningstillfällen så att hunden får chans att möta fler goda erfarenheter än dåliga. Att bli mer uppmärksam om hunden faktiskt ger mig uppmärksamhet eller bara kommer in för att hämta belöningen. Det är nog något många av oss varit med om, även jag.
Just när det gäller hundmöten är ju avstånd något som ofta avgör huruvida hunden skäller på den andra eller inte. Men vi kan inte alltid välja avståndet och ibland tvingas vi mötas, ansikte och ansikte, vilket en del hundar inte alls klarar. Då gäller det att åtminstone inte göra dig till något som förstärker det obehagliga (t ex genom att bestraffa, bli arg) utan hantera mötet så kontrollerat det går med kort koppel, raskt gå förbi och efteråt stanna upp och avreagera innan Ni går vidare så att inte den spända känslan sitter kvar ifall det uppstår ett nytt möte.
När det gäller hundar finns det ju ingen on/off knapp som går att trycka på för att beteenden ska upphöra. Det handlar om tålamod och att fortsätta träna på.
När fler tillfällen blir bra, än dåliga då är man ändå på rätt väg.
Tack för att Ni valde Echosierra hund!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"