Jag vill här skriva ett inlägg om klickerträning och framgångarna med att använda belöningar istället för bestraffning, även med jakthundar.
Motståndare mot klickerträning verkar mest rädda att tappa kontrollen över sina hundar om de inte “visar vem som bestämmer/är flockledaren” i hemmet. Med det menas oftast att hunden ska lyda blint i alla situationer. Ingen hänsyn tas till hunden som individ, som kan ha rädslor eller helt enkelt ha en egen vilja till sakers vara eller icke vara. Tron att all “olydnad” från hundens sida beror på “bristande ledarskap” och att “återtagande av ledarskapet” är den enda boten tycks råda.
Här vill jag visa på motsatsen!
Klickerträning är inte en enda träningsmetod. Det finns sannolikt lika många varianter av klickerträning som det finns klickertränare. Grunden i Klickerträning är att man använder sig av positiv förstärkning (belöningar), negativt straff (att ta bort belöning eller möjligheten till belöning) och utsläckning (att låta bli att belöna).
Belöningar kan vara alla aktiviteter som hunden är villig att jobba för. Enligt Premacks princip kan beteenden med större sannolikhet förstärka beteenden som är mindre sannolika. Vilken aktivitet som är mest sannolik är inte statiskt, utan ändras under hela hundens liv (påverkas bland annat av förstärkning och straff) och varierar från situation till situation. Om alla belöningar var godis eller kunde stoppas i fickan hade ju alla hundägare haft full kontroll på sina hundar.
Du belönar så att de beteenden som du tycker om (sitta, gå fot, komma på inkallning) blir förutsättningar för att hunden ska få göra aktiviteter som han tycker ännu bättre om (att jaga, springa lös, nosa på promenaden eller leka). Beteenden som du inte tycker om, som att jaga efter fågel och rådjur på egen hand, låter du inte hunden få chansen att göra/öva på. Antingen får du ha kontroll på hunden eller så får du ha kontroll på förstärkarna.
En klok sak jag läste är:
“Många har ett stort behov av att släppa hunden lös för att se vad som händer. Om du är osäker på vad som kommer att hända, borde du kanske behålla kopplet på. Kom ihåg att du alltid har ett val, det är vi som har domesticerat hunden, tagit den in i våra hem och det är vi som i stort sett bestämmer vad hunden får vara med om – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera!” (Klickerklok.se)
En instruktör sa till mig tidigt att “du kan sällan lära hunden vad du inte vill att den ska göra, du kan däremot lära den vad du vill att den ska göra istället i samma situation“. Ja det är faktiskt så enkelt.
Hundar som tigger, hoppar för uppmärksamhet, stannar och väntar på dina signaler i viltspåret slutar ofta med det om beteendet inte leder till något. Ignorerar du hunden i dessa lägen “släcks” beteendet sakta ut.
Huvudspåret är att man i klickerträning spelar på hundens egen initiativförmåga. Människan har så lätt för att ta på sig ansvaret och hjälpa och visa hunden vad den ska göra hela tiden. Det gör ofta hunden hjälplös. Låt hunden istället använda hela sin intelligens. Det gör den dessutom tröttare och nöjdare genom att den fått en uppgift/ett jobb som den klarat att lösa. Du kommer att märka att du kan ställa högre krav på vad hunden ska göra när den verkligen förstår vad du förväntar dig. En hund som blir bestraffad slutar ofta att ta egna initiativ, även när du själv önskar att den gör det (som under jakten) av rädsla för att bli bestraffad. Du skapar själv osäkerheten hos hunden. Bestraffning behöver inte betyda enbart fysisk smärta. Obehag, skrämsel eller utstängdhet kan vara minst lika förstärkande för hunden när det gäller bestraffning. Du tar ifrån hunden sin initiativförmåga och kreativitet. Gör en hund som vågar prova alltid rätt? Nej, men där kan du snabbare förstärka det hunden faktiskt gör som är i rätt riktning och hunden lär sig snabbare vad som förväntas och vad som lönar sig.
Det viktigaste att komma ihåg är att det inte är DU som bestämmer vad som är obehagligt eller hur bestraffningen uppfattas av hunden. Det är HUNDEN som avgör hur rädd och avståndstagande den blir mot DIG pga bestraffningen. Det du anser vara en mindre/ofarlig bestraffning kan hunden mycket väl bli otroligt rädd av. Ser skillnaden bara på Alf och Theo. Höjer man rösten åt Alf så kryper han ihop medan Theo knappt lyssnar om man inte ropar åt honom (säkert pga tidigare ägare som skrikit på honom). Se hunden som individ!
Klicker är en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt. Inte bara klicker kan användas som belöningsmarkör. Man kan även använda annat som hunden ser som viktigt. Det kan vara beröm eller nya kommandon som är associerade med någonting hunden vill ha, t ex för en fågelhund blir vittring en viktig betingad förstärkare. Det som hunden gör när han får vittring av vilt kommer ofta att bli förstärkt.
Klickerträning baserar sig på inlärningspsykologi och observerbara faktorer. Det finns alltså vetenskapligt belägg för hur klickerträning fungerar. Det är konsekvenserna (förstärkning eller straff) som får hunden att ändra sitt beteende, inte kommandon, mutor eller hot som kommer innan beteendet.
“Att vi baserar oss på inlärningspsykologi och inte på etologi eller teorier om vad hunden tänker om oss eller om momentet, är ofta en källa till förvirring i diskussioner. Ofta är inte skillnaden mellan olika träningsmetoder så stora, det är förklaringsmodellerna som gör att folk lever i olika värdar och pratar förbi varandra. Jag måste poängtera att vi inte alls förnekar att hundar kan tänka och vi använder oss ofta av etologisk kunskap när det gäller val av träningsstrategi. Förändring av beteende på individnivå förklaras dock bäst av inlärningspsykologin“. (klickerklok.se)
Klickerträning leder till att hunden får erfarenhet av att den själv kan påverka sin omgivning för att få tillgång till det han vill ha. Han gör det inte för att han tvingas utan för att han får fördelar och utdelning vilket ger hunden kontroll. Den största stressande faktorn för en hund är okontrollerbarheten vilket ofta bestraffning leder till. Hunden har ingen kontroll över bestraffningens styrka, inte heller på när och om den kommer. Det ger en otrygg och oförutsägbar situation. Om en klickertränad hund gör “fel” så uteblir bara belöningen, inget annat negativt kommer att drabba hunden och din relation med hunden kommer därför inte att ta skada.
Klickerträning handlar inte om att hunden ska gissa helt fritt, vilket bara leder till frustration. Det är viktigt att ta alla inlärningsmoment i små steg, dela upp och sätta ihop delarna när hunden är redo. Upprepning är viktigt i början innan man går vidare så att hunden verkligen förstått vad som ger belöning. Tydliga målsättningar, kriterier, god timing och regler för träningen ger det resultat du vill ha. Att klicka och belöna “till höger och vänster” ger inget resultat. Du får det du förstärker. Du vill ha en hund som upprepar det du belönar, oavsett om det är aktiva eller passiva beteenden. En lydnadshund får gå med högre förväntan på belöning, medan en jakthund belönas för avslappning och stadighet.
Med större kunskap kommer också insikten om att viljestyrda beteende, oasvsett om de tränas med belöning eller med olika former av obehag, aldrig kommer att bli 100% pålitliga. Det är konsekvenserna som påverkar sannolikheten för att hunden gör som vi har tänkt. Träna inte tills hunden blir allt för trött. Sluta när den fortfarande har lust och vilja. Vill du stå och vänta tills hunden gör fel och korrigera det, eller vill du belöna hunden medan den fortfarande gör rätt? Vilket tror du leder vidare vid nästa träningspass?
Det brukar gå ganska snabbt när hunden upptäcker att ni faktiskt vill samma sak och att han får göra det den själv vill, om han bara gör det du vill först. På vägen mot målet måste du antingen ha kontroll på hunden eller kontroll på belöningarna. Du har alltid ett val – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera.
När det kommer till jakthundar har man en fördel av att döda föremål är något helt annat än vilt. Vilt är en mycket mer effektiv belöning än godbitar/leksak. På det sättet har den som håller på med jakthundar en fördel. Belöningen i skogen blir mycket starkare och viljan att göra rätt för att få sin belöning hög. Det gäller att öka svårighetsgraden försiktigt. Samtidigt får man inte vara rädd för att utmana hunden och ständigt kräva mer och mer avancerad självkontroll. Man får inte bli förutsägbar, utan överraska hunden när man höjer kriterierna. Man behöver inte alltid visa hunden vilket föremål man kastar. Ditt uppförande, användning av visselpipa och skott hjälper också till att sudda ut gränserna mellan träning och äkta situationer.
“Instinkter är ett begrepp som ofta används som en bortförklaring när hunden inte gör som vi har tänkt oss. Instinkter är ett föråldrat begrepp inom vetenskapen. Hos hunden som är en relativt högt utvecklad art, är det inte bara tal om fasta beteendemönster, utan om medfödda beteendedrag som i allra högsta grad låter sig påverkas av förstärkning och straff. Om vi erkänner att vi kan påverka hundens beteende med hjälp av korrigeringar innebär det att vi också kan påverka det med belöningar. Samtidigt får vi inte glömma att hundens stressnivå också spelar en väsentlig roll. Många situationer på kort tid för en ung hund ökar risken för att hunden gör fel“. (Klickerklok.se)
Jag hoppas detta inspirerar fler att faktiskt ta till sig och lära nytt. Att göra “som man alltid har gjort” leder ju bara till samma resultat som man alltid har fått. Att ständigt utveckla sig, prova nya vägar, analysera och ta del av kunskapsutvecklingen leder till nya insikter, bättre resultat och framföra allt utveckling.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
