Etikett: Kunskap

Att släppa ihop hundar

Publicerat den av

Ja det här med att hunden behöver lekkompisar, hur är det med det egentligen? Att släppa ihop okända hundar att leka, i olika konstellationer funkar det?

Idag poppar det nog upp grupper i olika sociala medier som samlar hundägare för olika “hundträffar”/lekträffar/promenader. Man har ordnat platser, t ex hockeyringar där man då kan släppa ihop hundarna. Nu har det hänt att vid ett sådant tillfälle har en liten hund fått sätta livet till då den blivit attackerad av en större hund.

När ägare inte har tillräckliga kunskaper i att läsa av hundarnas kroppsspråk, att kunna agera i tid och på rätt sätt så kan såna här saker inträffa. Fruktansvärt för den som förlorar sin hund.

Jag anser inte att en hund behöver träffa många nya hundar och leka med, framför allt inte okända. Att släppa ihop hundar på en begränsad yta utan att ha kunskapen att läsa hundarnas kroppsspråk kan leda till katastrofer. Hur många av dessa hundar mår dåligt av att vara i en sådan grupp utan möjlighet att välja att gå ifrån? Om ägaren inte kan se detta, läsa av eller ens tittar på sin hund (människor som står i grupp och pratar medan hundarna rusar runt) utsätter ju sin hund för stor stress och skadar relationen. Hunden blir av ägaren utsatt för en situation den inte mår bra av.

Jag tänker att det till och med kan vara så att du kan skapa hundrädsla hos din egen hund om du släpper den med okända. För mig är detta en märklig företeelse som känns väldigt orättvis mot hunden. Om någon sen blir arg på den bitande hunden och tycker att en “hund som bitit en gång ska avlivas för den kommer göra det igen” blir ju jättefel om det är människorna själva som skapat situationen!

Själv har vi deltagit i hundpromenader när Alf var “ny” hos oss. Vi ville att han skulle få träffa andra hundar och med vissa fick han leka. Vi såg ganska snabbt med vilka han trivdes att leka och med vilka det inte gick, pga storlek eller pga t ex olika lekstilar. Alf tycker inte om hundar som biter och hänger tag i honom, som t ex boston terriers och såna raser. Han gillar inte heller att bli översprungen av stora hundar som rusar rakt över honom (även om dom inte slår omkull honom). Efter det har vi valt att våra hundar endast behöver leka med sina kompisar, i samma eller liknande storlek som har samma typ av kroppsspråk. De känner varandra och förstår varandra. Därutöver behöver de inte hälsa eller umgås med andra hundar. Så klart måste dom det om det kommer folk hem till oss, men då försöker vi gå en promenad först så de får bekanta sig utomhus och sen ta det lugnt inne. Inga busrejs.

Låter du din hund leka med andra hundar?

  • Ja, men bara med kända hundar (70%, 23 Votes)
  • Nej, bara med den hunden/hundarna den bor med (12%, 4 Votes)
  • Vi går hundpromenader med andra men låter dom inte leka (12%, 4 Votes)
  • Ja, jag tycker det är bra att hunden får träffa nya hundar (3%, 1 Votes)
  • Vi håller oss för oss själva (3%, 1 Votes)
  • Nej, inte alls (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 33

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Det finns inga farliga raser enligt Norsk studie

Publicerat den av

En forskare i Norge har tittat närmare på rasers olika förutsättningar utifrån att fler länder inför förbud mot vissa hundraser då de anses farliga. Läs mer här.

“Farliga hundraser diskuteras ständigt. Men finns de? Nej, inte om man ska tro norska forskaren Ane Møller Gabrielsen vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU). Hon menar att allt handlar om rätt träning.”

No shit sherlock! 

“Huruvida en hund är farlig eller inte beror i stället på hur man behandlar hunden och hur man tränar den. Hur det ska gå till finns det olika åsikter om, också. Själv är Ane en ivrig förespråkare för klickerträning och positiv uppmuntran.”

Kan ju inte komma som en stor nyhet? Om inte hunden som individ är skadad eller sjuk så ligger det ju i hur ägaren behandlar den. Jag säger åter att många misstolkar en hunds fysiska utseende med dess mentala inställning. Många “kamphundsraser” är avlade på att vara människan till lags och så kallat förarveka. Om ägaren sen behandlar hunden med hårda metoder i tro att den måste “domineras” och “alfarullas” för att “veta sin plats” så skapas en osäker och rädd hund som inte litar på sin ägare. Då har man en potentiell farlig hund om den utsätts för stress. Den vet ju helt enkelt inte vem den kan lita på!

Man lär sig inget genom att bestraffas, inlärning sker genom att visa på rätt beteende och belönas för rätt beteende. Forskning har länge visat att beteenden som ger en “vinst” ökar i sannolikhet att upprepas. Beteenden som inte ger någon vinst, eller till och med ger obehag, släcks så småningom ut.

Men bra att det tas upp till debatt för det är faktiskt så att fler måste ta ansvar för hur de faktiskt behandlar sin hund och kanske inte köpa allt de ser på TV bara för att nån kallar sig expert.

Jag förespråkar också klickerträning, positiv förstärkning och ett vetenskapligt (etologiskt) förhållningssätt. Läs gärna mina boktips i menyn ovanför eller via denna länk. Jag bygger hellre min kunskap utifrån forskning och bevisad effekt än på antaganden om hur något är.

Kom ihåg att hunden bara försöker hantera att leva i vår värld. En värld för och av människor. Allt är inte logiskt eller naturligt för hunden i vår värld. Vi kan inte kräva att den ska kunna förutse och förstå allt som vi utsätter dem för. De gör heller inget för att jävlas med oss – vi styr ju deras liv! De kan inte äta, skita eller sova om inte vi tillåter det. Så hur kan man ens tro att hunden då ska försöka “ta över” eftersom den riskerar att dö då? (draget till sin spets så att säga).

Mina tips är att tänka hur en bra chef är. Om du vill att din hund ska jobba för dig och med dig – vad skulle du kräva för att jobba åt din chef? Antagligen är det roligare och mer motiverande om du får hög lön för arbetet, uppmuntran och stöd i arbetet och nya utmaningar i lagom takt kanske?

Svårare är d nog inte än att gå till sig själv…

Lite länktips för den som är intresserad:

Att be om hjälp är medfött

Den missuppfattade dominansen

Arga hundar och arga förare

Positiv och negativ förstärkning

Jag har ibland tänkt tanken och säkert sagt det också att ett hundförbud mot vissa raser kan vara bra. Men det är mer utifrån tanken att vi inte verkar få bukt med de personer som är olämpliga ägare än att det är hundraserna i sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att stå upp för det man tror på

Publicerat den av

Jag gillar att följa andra hundägare på Instagram och i bloggar. Jag blev blockerad av en Instagram användare nyligen för att jag ifrågasatte användandet av ett så kallat stackel (prong training collar). Förklarade att sådana var olagliga i vårt land pga. att de strider mot djurskyddslagar. Helst vill jag ju inte att människor ska använda såna medeltida grejer för det är så orättvist mot hunden. Samtidigt måste jag acceptera att alla inte ser på hundträning som jag gör men jag blir så provocerad när man tycker att våld/tvång är en bra lösning. Människan har empati, det ingår i att vara människa att med vår intelligens faktiskt hitta andra sätt än att tvinga på någon vårt ledarskap. Störde mig lite på blockeringen men samtidigt så tänkte jag på ordspråket –

“Har du fiender? Bra. Det betyder att du någon gång i ditt liv stått upp för någonting”. /Winston Churchill

Så det känns bra att jag åtminstone inte bara lät det passera. Förhoppningsvis fick någon annan en tankeställare och kanske inte väljer sådana halsband. Fick faktiskt medhåll av många när jag ifrågasatte användandet av bur när hunden lämnades ensam. Känns skönt att andra också reagerar.

Så för att vända det till nåt positivt så gjorde jag en lista på löften till mina hundar. Det här är vad jag vill ge mina hundar för liv, den korta versionen:

tomydog

Den lite längre versionen som kanske kommer ändras lite och läggas till på:

To my dog

Because you are my best friend, I promise you:

I will give you clean water and healthy food every day

I will give you a warm bed to sleep in, you are welcome in mine

I will try to help you better understand my world and not punishing you for trying to cope in it

I will listen to my heart and not to what everyone else think I should do, they don’t know us and don’t know what we´ve been through

I will try to keep you safe with the leash just as a safety-line not a training tool

I will never use force, pain or training tools to try to control your reactions

I will give you tasks to do so you have a job and know how important you are

To never leave you in a hot/cold car, tied up in front of a store or in any other way leave you where you can get hurt

I will take you to the vet when you need it

Never hold a grudge or shut you out

To think of my own body language when addressing you

To calm you when you are scared and praise you for being a good dog,

Never blame you for my failures or telling you off on a bad day

Not to jerk on your sensitive neck even if you don’t listen to me

Let you run of leash as much as possible and go to places you enjoy

Where I go  you go, I do things you can be a part of too

To give you a peaceful ending when your body no longer can bare

To always love you and never forget you

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lugnande signaler

Publicerat den av

Jag verkligen älskar böckerna vi fick på kursen. Hoppas alla läser boken “On talking terms with Dogs: Calming Signals” av Turid Rugaas. Hundar kommunicerar hela tiden med oss. När vi blir för fokuserade på att hunden ska utföra något kan det bero på att hunden hela tiden försöker få oss att lugna ner och fokus för hunden kommer bort från själva inlärningsmomentet. Vi människor måste lära oss kommunicera utan ord, det är så enkelt egentligen, så naturligt och vi gör mycket lugnande signaler själva utan att vara medvetna om det. Vi har en skyldighet mot våra hundar att lära oss se och läsa av dem.

Hon beskriver så bra hur alla djur och hundar har dessa lugnande signaler för att försöka kontrollera och påverka omgivningen i en positiv riktning. Ingen vill leva i stress eller hotfullhet. Varför har då så många människor valt att använda hotfulla signaler i kontakten med hunden? Och dessutom inte förstå (inte kunna läsa av) när hunden gör allt den kan för att visa att den inte vill ha konflikt. Hunden blir fullt upptagen med att kommunicera lugn till sin ägare, som fortsätter kommendera på ett hotfullt sätt till hunden. Kommunikationsbrist!

Det här sammanfattar allt så bra:

Inlärning

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Redan effekter?

Publicerat den av

Ja Alf kan ju göra sina skällande utfall på promenader. Idag mötte vi en Rottweiler på andra sidan gatan. Tog ut svängen lite och Alf gjorde ett ryck och började skälla. Släppte efter kopplet som vi fick träna på på kursstarten (att jag tar in Theo i kort koppel men låter Alf gå i längre koppel så han inte känner sig trängd). Då slutade Alf skälla och började nosa istället, visserligen med svansen rätt upp men han skulle inte döda den andra hunden 🙂 Nu kanske man inte ska lägga allt för mycket vikt vid ett enda möte men tekniken att Alf behöver mer utrymme och Theo behöver vara nära kanske kan vara rätt väg. Det tråkiga var att se hur rottisens, manliga, ägare inte visade hunden någon som helst uppmärksamhet av att den inte svarade upp på Alfs utfall. Den gick och tittade på sin ägare hela tiden och man såg hur den sökte kontakt. En liten klapp eller bara ett litet “bra” hade den väl ändå kunnat förtjäna? Iof kanske jag inte såg/hörde det i hela altet men tycker mig se att framför allt unga killar med sina hundar inte visar hunden någon som helst uppmärksamhet fast man ser så väl att hunden söker bekräftelse.

Har även läst vår läxa, sidan 8-33 i boken om kroppsspråk. Intressant hur omedveten man egentligen är och hur svårt det är att faktiskt ta fram sitt “neutrala” ansiktsuttryck fast man tycker att man har koll på vad man signalerar. Bra bok, lätt läst och fina bilder.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Oerfarna ger varandra råd på nätet

Publicerat den av

Läste en intressant artikel från häsvärlden där man tittat lite närmare på vad som skrivs i olika forum på Internet. Läs hela artikeln här. Detta gäller i stort sätt alla ämnen på Internet skulle jag vilja säga.

“Forskare från Högskolan i Borås och Högskolan i Skövde har studerat hur frågor om ryttarsäkerhet kommer till uttryck i sociala medier. Projektet visar bland annat hur viktigt det är att diskutera hur vi bedömer information från bloggar, Facebook-grupper och diskussionsforum.

Forskargruppen konstaterar att känslan för hästen ofta är en förvärvad och ”tyst” kunskap, som är svår att förmedla via sociala medier”.

Just det här tror jag är jätteviktigt – att det inte går att förmedla “känslan” man har för sin hund. Då menar jag inte känslan att tycka om sin hund utan “känslan” i hur man hanterar hund, känslan för att studera, läsa av, förstå, analysera och försöka förbättra kommunikationen med sin hund. Eller häst. Nu handlade studien specifikt hur man diskuterar frågan om säkerhet vid hästhantering och ridning.

“I dag skaffar många hästintresserade personer egen häst, trots att de har relativt kort erfarenhet av både hästhantering och ridning. Övergången mellan ridskoleryttare och hästägare sker i många fall efter bara en kort vistelse på ridskolan. Ridskolan har ju för många av oss varit det ställe där säkerhetstänkandet har inpräntats i vårt medvetande“.

Stämmer väl väl in på hundägare också, många familjer skaffar hund utan att ha läst på, förstått vilka rasegenskaper hunden har, utan kunskap sedan tidigare om hundar, utan grundläggande kunskap om hunduppfostran. Man löser problemen efter som så att säga. Behöver inte vara fel, men d finns vissa risker med det.

Internet har ju förändrat mycket i våra liv. Många, ja stora flertalet människor finns i dag på sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram, forum, bloggar osv. Här får alla en plats, alla kan skriva om vad de vill, man kan lära av varandra och man kan lära andra. Här blandas nya inom “branchen” med de som har lång erfarenhet, de med utbildning och de outbildade. Allt bara ett klick bort.

“Aktiviteter på sociala medier handlar till stor del om kommunikation och interaktivitet. Användare av sociala medier utbyter snabbt erfarenheter med varandra genom att de läser, söker, skapar, informerar, förmedlar, stödjer och kritiserar.  
Mycket av användningen av sociala medier framhålls som positiv, inte minst då vi får tillgång till en stor mängd material och viktig kunskap. Samtidigt finns det många utmaningar. En utmaning handlar om att det kan vara svårt att bedöma olika påståendens tillförlitlighet“.

Källkritik fick jag lära mig om i skolan. Då handlade det om böcker men när jag kom upp på gymnasiet så hade även datorn kommit in i våra liv. Vi fick lära oss att titta på varifrån informationen kommer? Är det en faktastida, en nyhetssida, en privatpersons sida, ett företag osv. Vem skriver och vad har den för kunskap i området? Går uppgifterna att verifiera av andra som har kunskap inom området? EN källa kanske inte räcker för att ett påstående ska ha substans (vara sannolikt), då handlar det ofta om en egen teori eller en åsikt.

“Ett exempel är att inom den engelska ridtraditionen betraktas utrustning som en förutsättning för kontroll och därmed säkerhet. Inom andra ridtraditioner är det snarare förtroendet mellan häst och ryttare som står för säkerheten och utrustning kan i stället ses som negativ. Här kan hätska diskussioner uppstå, när den mer traditionella synen på säkerhet utmanas av alternativa ridtraditioner“.

Känner så igen mig i detta, både från när jag ridit själv och från hundvärlden. Ofta i de två ytterligheterna “snälla” och “dumma”, “köttbulledressyr” och “traditionell skolning” osv. Som motsatser.

“Bland dessa intensiva diskussioner, ställda frågor och givna svar, framkommer det tydligt i vår forskning att många av användarna – både de som ställde frågor och de som kommenterade eller svarade på frågorna – har begränsad erfarenhet av hästhantering och ridning. I vårt material kunde vi se exempel på unga ryttare med unghästar som de skulle rida in själva. Utifrån frågor som ställdes om unghästar och inridning i sociala medier kunde vi utläsa att frågeställarna verkade oerfarna inför en så krävande uppgift. I flera fall framgick att de inte hade hjälp av någon tränare eller annan hästkunnig vuxen.
Flera som skrivit drog paralleller till hur de gjorde med andra husdjur som till exempel hundar, och någon frågade huruvida det var okej att ha hästen inne i köket. Frågorna visade på ganska grunda kunskaper om hästens beteende. De här exemplen illustrerar att diskussionerna i sig kan utgöra en säkerhetsrisk, eftersom det är svårt att skilja de goda råden från de farliga“.

Ja det här är så klassiskt. Många föräldrar vill vara snälla, ge deras barn sin högsta önskan om en egen häst. Med liten, eller ingen, egen kunskap överlåts allt ansvar på barnet för ett djur som kan väga några hundra kilo. Det är så viktigt att vuxna följer med barnen, lär sig och tar ansvar för vilket husdjur det än gäller. jag anser det vara högst oansvarigt att överlämna allt ansvar på ett barn, oavsett kunskapsnivån hos barnet och faktiskt åldern också. Kan en 16 åring som går gymnasiet bedöma och betala för t ex nödvändig veterinärvård?

Läs hela artikeln det kommer fram så mycket kloka saker, bland annat om att många projicerade sin egen rädsla och osäkerhet på hästen, istället för att diskutera sin egen rädsla. Djuren smittas ju i allra högsta grad av våra egna känslor och beteenden. Djur reagerar oftas bara på vad du själv ger ut. Är du lugn, stabil och trygg i en situation så har du mycket lättare att hantera djuret i den situationen. Är du snarare rädd och osäker så kan du skapa osäkerhet hos ditt husdjur också.

“Ridning och hästhantering handlar mycket om tyst kunskap. Det som ofta kallas “en känsla för hästen”, eller mer allmänt “gott hästmannaskap” är kunskap som man förvärvat genom träning och erfarenhet – saker man inte kan läsa sig till.
Att förmedla den här typen av kunskap är en särskild utmaning i sociala medier. Sociala medier ger tillgång till ett hav av information och erfarenheter, men samtidigt är det viktigt att inse betydelsen av att kunna navigera och sålla i informationsflödet. Här står ridskolorna och tränarutbildningarna inför en stor utmaning. 
När barn och unga söker kunskap och svar på hästfrågor på nätet – i stället för från ridskolor, erfarna ryttare eller från vedertagna handböcker – borde kanske ridskolorna utbilda eleverna i hur de kan förhålla sig källkritiskt till hästrelaterad information som de når via de sociala medierna“.

Så lätt när man är ny att falla för alla goda råd. Som många andra säger: Googla aldrig på problem/sjukdomar, du har allting! Det finns svar på alla frågor, däremot så får man lika många svar som det finns människor som svarar. Hur ska man i allt detta veta vad som är goda råd och inte? Jag har själv fallit i fällan att lyssna på människor som jag trodde ville väl, när vi skaffade Alf. Det blev tokigt ibland och nu har vi lärt oss att göra om göra rätt. Det kommer säkert hända igen också men jag väljer att gå utbildningar/kurser för utbildade instruktörer där jag ändå vet att personen som förmedlar kunskapen har någon form av belägg för vad den säger.

Det är ett svårt men viktigt ämne. Själv har jag ju denna blogg. Jag är inte utbildad utan skriver utifrån mina egna tankar och kunskapsnivå. Försöker alltid förmedla detta i mina inlägg så ingen misstolkar och tror att jag har någon lösning eller sanning. Själv tycker jag ju att det jag gör fungerar, annars hade jag inte gjort det. Men det fungerar kanske inte för alla andra. Det finns givetvis ett visst bekräftelsebehov i detta. Tänk om någon följer mig, tycker mina råd är goda? Att få positiv bekräftelse på det man skriver kan ju också öka tror på sig själv. Bra eller dåligt?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En hund som fysiskt bestraffas har lättare att bitas

Publicerat den av

I en artikel skriver författare att nivåerna av aggression hos hundar kan vara relaterade till genetiska faktorer som hundens ras (till exempel har flera studier visat att Golden retriever har anmärkningsvärt låg aggressivitet) eller hundens kön (hanhundar har genomgående visat sig vara mer aggressiva än tikar). Men nyligen har forskare börjat leta efter samband med hundens miljö, eller faktorer som är förknippade med det sätt på vilket hundens ägare behandlar eller interagerar med hunden som kan öka eller minska aggression. Av denna forskning har vi redan lärt oss att vissa metoder för lydnadsträning, det vill säga de som baseras på våld och straff, kan utlösa aggressiva reaktioner hos hundar.

Läs hela artikeln här (engelsk text). Det känns inte som en nyhet för mig men fortfarande ser man ju människor som ofta bestraffar hundens beteende (antagligen för att de tolkar det som olydnad) i olika situationer. Kan vara bra att åter igen påminna om detta.

En taiwanesisk studie har gjorts, då bitstatistiken har ökat kraftigt i landet. Många är emot att avliva hundar utan de släpps helt enkelt ut på gatorna där de får klara sig själva. Då kan de utgöra en risk för andra människor. För att mäta aggression hos hundarna valde dessa utredare att använda Canine Behavioral Bedömning och forskning Questionnaire (C-BARQ) som är en lång (103 fråga) undersökning instrument som får hundägare att betygsätta olika aspekter av sin hunds beteende. Jag har gjort detta test för Alf som finns i detta inlägg. Kan dock inte helt tyda det själv.

Detta frågeformulär har utvecklats i laboratorium James Serpell vid University of Pennsylvania och har visat sig vara ett tillförlitligt sätt att mäta temperament hos hundar, inklusive nivåerna av aggression. Man översatt testet och rekryterade hundägare på djurkliniker, i parker, på utställningar och även på gatan i områden över hela Taiwan. Slutligen fick de fram svar för 852 hundar och deras ägare.

Medan några av slutsatserna i denna studie bekräftar resultat från annan forskning (till exempel konstaterandet att hanhundar är mer sannolika att vara aggressiv än tikar) hade den viktigaste upptäckt från denna nya samling av analyser med straff att göra. Vad händer när en hund är fysiskt straffas för “felbeteenden”? Här är resultaten imponerande och entydiga, ju oftare en hund straffas desto större är sannolikheten att hunden kommer att vara aggressiv. Dessutom ökade aggressionen som hunden visar, över hela skalan av aggressiva reaktioner, vilket gör det mer troligt att hunden kommer  att vara aggressiva mot främlingar, dess ägare eller familj, och andra hundar. Det intressanta här är att vi har att göra med straff som utdelats i enkla vardagliga former mot “dåligt uppförande”. Om vår hund kommer för nära något som vi äter och ser ut som han kan försöka att stjäla en bit av den, kan vi välja att rätta till detta påträngande beteende genom att ge honom en örfil med vår hand. Dessa fynd tyder på att med hjälp av det fysiska agerandet man har nu ökat sannolikheten för att hunden i en framtida konfrontation kommer att svara genom att försöka bita i handen, barnen, en vän, eller en hund som passerar på gatan.

Ja, nu hoppas jag att inte allt för många svenskar ger hunden en örfil när den tigger vid matbordet men man ska komma ihåg detta vid all form av träning tycker jag. Att nypa, rycka, slita och dra i kopplet under promenader, skrika, “tocha” (som många kallar Ceasars sparkar för) osv kan säkert påverka på liknande sätt. Du skapar osäkerhet och rädsla hos hunden, kanske även aggressivitet mot dig själv eftersom du inte blir en särskilt vänlig person.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundattack i vårt område

Publicerat den av

Då har en “pitbull” löpt amok utanför Coop där vi bor och går med våra hundar dagligen. Känns helt sjukt obehagligt. Tänker först och främst att denna stackars hund (som kan vara av vilken ras som helst men alla hundar som attackerar brukar kallas “pitbull”), vad har den fått vara med om för att bli så rädd/aggressiv. Har den ont? Är den skadad? Hur mycket har ägarna varit dumma med den?

Jag tror det är en sjukt osäker hund, som ägarna antagligen har “visat vem som bestämmer” ett antal gånger. När den sen hamnar i situationer som den finner obehagliga så går den till attack och försöker försvara sig. En osäker hund som uppfostras med våld blir osäker. En osäker hund har större risk för att bitas när den blir trängd eller rädd. Tråkigt att d är hunden som får lida i så fall och antagligen avlivas eftersom 5 personer blivit skadade.

Jag hoppas att ägaren straffas om det är så att det kan antas vara på ägarens ansvar som uppfostrat den med hårda metoder, dominansteorier och våld.

Annars måste det ju vara nåt sjukligt fel på hunden, typ tumör, blodpropp eller nåt. I så fall kan inte ägaren lastas men det är inte normalt för en hund att agera så. Om det nu är “kamphund” så har de aldrig avlats på aggressivitet mot människor och därför tror jag d är ägaren som gjort den aggressiv, eller så är det sjukdom.

Nu kommer jag vara extra försiktig när jag går med hundarna. Vill inte möta någon sån misskött eller skadad hund. 🙁 Jag har läst om liknande attacker men då aldrig i det område vi har bott. Otäckt när det händer så nära.

Längtar till vi får vårt hus på landet! Hoppas vi inte möter några såna hundar där.

Läs nyheten här.

Har det varit någon hundattack i ditt bostadsområde?

  • Ja (73%, 8 Votes)
  • Nej (27%, 3 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 11

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att låta hunden vara chef

Publicerat den av

Läste ett mycket intressant blogginlägg på Norska om en ägare som hade dåligt samvete för att styra hundarnas liv för mycket. Läs inlägget här.

Tänk så mycket vi bestämmer i hundens liv. Var den ska sova, när den ska äta, när den får kissa osv. Tänk om du istället ger hunden valmöjligheter i så många situationer som möjligt? Istället för att tala om för dem vad de ska göra så får de välja var de vill vandra, vad de äter, när de vill leka eller träna.

En intressant tanke. Speciellt när bloggerskan beskriver detta så bra:

“Resultaten är häpnadsväckande! Jag ser förtroende växa i mina hundar som aldrig förr. De är mindre stressade, och de behandlar svåra situationer och förändringar bättre. Asocialt beteende har minskat och önskat beteende ökat. Min teori är att när de känner att de har kontroll över sina liv, de får högre livskvalitet och ett bättre liv“.

Vi har kanske använt oss lite av detta tänk med våra. När stigen delar sig i skogen så brukar vi ofta följa våra hundar, inte tala om var de ska gå. Inte alltid men så ofta vi kan. Nu har vi en ras som gärna tar egna initiativ och inte tycker om att styras från grunden. Andra raser kan ha svårare med detta då de är avlade på att samverka med människan på ett annat sätt.

Tess beskriver sedan i bloggen hur hon har olika lådor med grejer som hunden får välja från. Det kan vara en träningsväst, leksaker eller tuggben. Så får hunden som just då är Chef välja vad den vill göra.

Tycker det känns som ett klokt och mycket etiskt sätt att förhålla sig till hunden. Tänk dessutom på hur spännande att inte veta hur den dagen kommer se ut, utan hunden får bestämma 🙂 Kan ju bara bli bra!

Att låta hunden själv välja belöning måste ju vara bingo varje gång 🙂 Kanske något bökigare för ägaren att alltid ha flera sorter hemma men allt går med planering. Tess understryker att det är viktigt att vara tydlig med när hunden får välja och inte, annars blir den förvirrad. Hunden kanske får välja var ni ska gå på morgonrundan, och du bestämmer på eftermiddagen? Om du inte har tid att låta hunden välja mat på morgonen så gör det på eftermiddagen, eller kliv upp tidigare.

Vidare beskrivs det att du kan låta din hund vara Chef om:
– Du har grundat din relation med din hund på ömsesidig respekt och positiva träningsmetoder.
– Du är tydlig med när och var hunden får vara chef.
– Du har redan tränat din hund i självkontroll, samarbete och inkallning.
– Fortsätta att utöva självkontroll, samarbete och inkallning för att behålla säkerheten detta ger.
– Du har en självständig hund, som du låter välja endast i situationer som du fortfarande har kontroll över
– Du har flera hundar, låt bara en hund i taget vara Chef.
– Du kan lita på din hund.

Jag ska definitivt fundera över detta och ge hundarna mer valmöjligheter.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vilken skylt måste jag ha på mig?

Publicerat den av

Om du ser mig komma gående och jag på långt håll vänder all min fokus på hunden, kanske genom att till och med vända ryggen mot dig vid själva mötet, har godis i min hand, kortare koppel på hunden, försöker låta glad och uppmuntrande till hunden, och inte ägnar dig en enda blick, kanske till och med går åt sidan/vänder/väjer/utökar avståndet mellan oss så mycket som möjligt – så betyder det inte att jag vill att du ska:
– Stanna med din hund, gärna på långt håll och vänta tills jag gått förbi
– låta din hund gå i full längds koppel och möta oss, stirra ut oss, blockera vägen, leka, hälsa eller på annat sätt uppmärksamma dig och din hund
– inleda en konversation om hur “gullig” min hund är när han skäller
– vända dig om och titta efter oss och låta din hund gå mot oss igen, gärna i flexikoppel

Jag vill helt enkelt bara att du ska passera med din hund, så lugnt och fint du kan. Vill du sätta din hund vid mötet så gör gärna det, men helst inte på längre avstånd än ca 5-6 m. Det blir väldigt lång väg för oss att gå om vi på 25 m har en sittande hund som stirrar ut oss. Jag igonerar dig inte för att jag inte tycker om dig, jag försöker bara göra mitt bästa för att min hund inte ska reagera mot din.

Jag tycker att mitt uppträdande borde räcka för att folk ska förstå att vi inte är i läge att hälsa och träffas. Jag har fullt upp att gå med två osäkra hundar och försöka göra deras situation så bra som möjligt. Jag har inte tid att börja ha en konversation eller bli ifrågasatt varför hundarna inte ska hälsa i det läget.

Det händer oss jämt! Så fort vi försöker träna vid möten med våra hundar, där vi inte kan kliva av från vägen, gå ifrån eller välja en annan väg, så ska folk STANNA och stirra på oss. Gärna börja konversera också.

Känner för att ha på mig en väst med texten VI TRÄNAR STÖR OSS INTE! Vad ska man göra?!

IMG_0062

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"