Etikett: Kunskap

Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är

Publicerat den av

Mitt mål med mina hundar är att de ska fungera i vardagen = kunna följa med på olika aktiviteter, platser, möten och resa utan att stressa eller må dåligt för kortare eller längre tid.

Över lag är Alf och Theo väluppfostrade. De klarar av att följa med i folkmassor, på hundutställningar, fjällvandringar, olika transportmedel, korta och långa resor, sova borta, äter och dricker även om vi inte är hemma osv.

Det enda som inte fungerar just nu är hundmöten och okända människor som vill hälsa. På ett sätt ser jag det inte som ouppfostran, då det inte handlar om lydnad vid dessa tillfällen. Det handlar om osäkerhet. Så vi jobbar med självförtroende, tillit och att folk ska respektera att vi tränar med hundarna och inte alltid vill mötas (det sistnämnda verkar dock vara omöjligt att uppnå).

Alf och Theo är inte rädda för folk. De vill bara hälsa i sin takt och på sitt sätt, inte att folk dyker ner på dom och ska hälsa. När de gjort det kan huset vara fullt i okända människor utan att de bryr sig. De blir bara så exalterade när det kommer någon och även folk de känner får sig en utskällning och hoppussar.

Så folk som möter oss kanske tror att dom är ouppfostrade men jag anser att dom fungerar bra i vardagen och de lyssnar på oss och följer oss. Tror för Alfs del att rallylydnaden har varit till stor hjälp.

Kan tillägga att min tolkning av “hunduppfostran” är att visa hunden vad som fungerar bäst i vardagen. Inte att tvinga hunden till ett beteende den inte känner sig bekväm i, eller att anpassa hunden till miljön, utan erbjuda belöning för beteenden som ger hunden en lättare vardag och som hunden tjänar på i längden. Trots allt behöver hunden fungera i för den kanske onaturliga miljöer.

Dag 1 – Presentation av mig själv
Dag 2 – Presentation av mina hundar
Dag 3 – Om mina hundraser
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Mina andra husdjur
Dag 6 – Varför jag har hund
Dag 7 – Hur jag är som hundägare
Dag 8 – Vad en hund är för mig
Dag 9 – Hur en bra dag med hundarna ser ut
Dag 10 – Varför jag har blandraser
Dag 11 – Vilka hundsporter jag har provat
Dag 12 – Vad jag tränar med mina hundar
Dag 13 – Vad mina hundar har eller kommer att tävla i
Dag 14 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund
Dag 15 – Mina förebilder inom hund
Dag 16 – Hur jag valde kennel
Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är
Dag 18 – Nackdelar med att ha hund
Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha
Dag 20 – Raser jag inte skulle vilja ha
Dag 21 – Det här älskar mina hundar
Dag 22 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 23 – Mina skötselrutiner för hundarna
Dag 24 – Roliga bilder på hundarna
Dag 25 – Jul med hundarna
Dag 26 – Mitt favoritminne med hundarna

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Klickerträning, myter och jakthundar

Publicerat den av

Jag vill här skriva ett inlägg om klickerträning och framgångarna med att använda belöningar istället för bestraffning, även med jakthundar.

Motståndare mot klickerträning verkar mest rädda att tappa kontrollen över sina hundar om de inte “visar vem som bestämmer/är flockledaren” i hemmet. Med det menas oftast att hunden ska lyda blint i alla situationer. Ingen hänsyn tas till hunden som individ, som kan ha rädslor eller helt enkelt ha en egen vilja till sakers vara eller icke vara. Tron att all “olydnad” från hundens sida beror på “bristande ledarskap” och att “återtagande av ledarskapet” är den enda boten tycks råda.

Här vill jag visa på motsatsen!

Klickerträning är inte en enda träningsmetod. Det finns sannolikt lika många varianter av klickerträning som det finns klickertränare. Grunden i Klickerträning är att man använder sig av positiv förstärkning (belöningar), negativt straff (att ta bort belöning eller möjligheten till belöning) och utsläckning (att låta bli att belöna).

Belöningar kan vara alla aktiviteter som hunden är villig att jobba för. Enligt Premacks princip kan beteenden med större sannolikhet förstärka beteenden som är mindre sannolika. Vilken aktivitet som är mest sannolik är inte statiskt, utan ändras under hela hundens liv (påverkas bland annat av förstärkning och straff) och varierar från situation till situation. Om alla belöningar var godis eller kunde stoppas i fickan hade ju alla hundägare haft full kontroll på sina hundar.

Du belönar så att de beteenden som du tycker om (sitta, gå fot, komma på inkallning) blir förutsättningar för att hunden ska få göra aktiviteter som han tycker ännu bättre om (att jaga, springa lös, nosa på promenaden eller leka). Beteenden som du inte tycker om, som att jaga efter fågel och rådjur på egen hand, låter du inte hunden få chansen att göra/öva på. Antingen får du ha kontroll på hunden eller så får du ha kontroll på förstärkarna.

En klok sak jag läste är:

“Många har ett stort behov av att släppa hunden lös för att se vad som händer. Om du är osäker på vad som kommer att hända, borde du kanske behålla kopplet på. Kom ihåg att du alltid har ett val, det är vi som har domesticerat hunden, tagit den in i våra hem och det är vi som i stort sett bestämmer vad hunden får vara med om – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera!” (Klickerklok.se)

En instruktör sa till mig tidigt att “du kan sällan lära hunden vad du inte vill att den ska göra, du kan däremot lära den vad du vill att den ska göra istället i samma situation“. Ja det är faktiskt så enkelt.

Hundar som tigger, hoppar för uppmärksamhet, stannar och väntar på dina signaler i viltspåret slutar ofta med det om beteendet inte leder till något. Ignorerar du hunden i dessa lägen “släcks” beteendet sakta ut.

Huvudspåret är att man i klickerträning spelar på hundens egen initiativförmåga. Människan har så lätt för att ta på sig ansvaret och hjälpa och visa hunden vad den ska göra hela tiden. Det gör ofta hunden hjälplös. Låt hunden istället använda hela sin intelligens. Det gör den dessutom tröttare och nöjdare genom att den fått en uppgift/ett jobb som den klarat att lösa. Du kommer att märka att du kan ställa högre krav på vad hunden ska göra när den verkligen förstår vad du förväntar dig. En hund som blir bestraffad slutar ofta att ta egna initiativ, även när du själv önskar att den gör det (som under jakten) av rädsla för att bli bestraffad. Du skapar själv osäkerheten hos hunden. Bestraffning behöver inte betyda enbart fysisk smärta. Obehag, skrämsel eller utstängdhet kan vara minst lika förstärkande för hunden när det gäller bestraffning. Du tar ifrån hunden sin initiativförmåga och kreativitet. Gör en hund som vågar prova alltid rätt? Nej, men där kan du snabbare förstärka det hunden faktiskt gör som är i rätt riktning och hunden lär sig snabbare vad som förväntas och vad som lönar sig.

Det viktigaste att komma ihåg är att det inte är DU som bestämmer vad som är obehagligt eller hur bestraffningen uppfattas av hunden. Det är HUNDEN som avgör hur rädd och avståndstagande den blir mot DIG pga bestraffningen. Det du anser vara en mindre/ofarlig bestraffning kan hunden mycket väl bli otroligt rädd av. Ser skillnaden bara på Alf och Theo. Höjer man rösten åt Alf så kryper han ihop medan Theo knappt lyssnar om man inte ropar åt honom (säkert pga tidigare ägare som skrikit på honom). Se hunden som individ!

Klicker är en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt. Inte bara klicker kan användas som belöningsmarkör. Man kan även använda annat som hunden ser som viktigt. Det kan vara beröm eller nya kommandon som är associerade med någonting hunden vill ha, t ex för en fågelhund blir vittring en viktig betingad förstärkare. Det som hunden gör när han får vittring av vilt kommer ofta att bli förstärkt.

Klickerträning baserar sig på inlärningspsykologi och observerbara faktorer. Det finns alltså vetenskapligt belägg för hur klickerträning fungerar. Det är konsekvenserna (förstärkning eller straff) som får hunden att ändra sitt beteende, inte kommandon, mutor eller hot som kommer innan beteendet.

“Att vi baserar oss på inlärningspsykologi och inte på etologi eller teorier om vad hunden tänker om oss eller om momentet, är ofta en källa till förvirring i diskussioner. Ofta är inte skillnaden mellan olika träningsmetoder så stora, det är förklaringsmodellerna som gör att folk lever i olika värdar och pratar förbi varandra. Jag måste poängtera att vi inte alls förnekar att hundar kan tänka och vi använder oss ofta av etologisk kunskap när det gäller val av träningsstrategi. Förändring av beteende på individnivå förklaras dock bäst av inlärningspsykologin“. (klickerklok.se)

        

Klickerträning leder till att hunden får erfarenhet av att den själv kan påverka sin omgivning för att få tillgång till det han vill ha. Han gör det inte för att han tvingas utan för att han får fördelar och utdelning vilket ger hunden kontroll. Den största stressande faktorn för en hund är okontrollerbarheten vilket ofta bestraffning leder till. Hunden har ingen kontroll över bestraffningens styrka, inte heller på när och om den kommer. Det ger en otrygg och oförutsägbar situation. Om en klickertränad hund gör “fel” så uteblir bara belöningen, inget annat negativt kommer att drabba hunden och din relation med hunden kommer därför inte att ta skada.

Klickerträning handlar inte om att hunden ska gissa helt fritt, vilket bara leder till frustration. Det är viktigt att ta alla inlärningsmoment i små steg, dela upp och sätta ihop delarna när hunden är redo. Upprepning är viktigt i början innan man går vidare så att hunden verkligen förstått vad som ger belöning. Tydliga målsättningar, kriterier, god timing och regler för träningen ger det resultat du vill ha. Att klicka och belöna “till höger och vänster” ger inget resultat. Du får det du förstärker. Du vill ha en hund som upprepar det du belönar, oavsett om det är aktiva eller passiva beteenden. En lydnadshund får gå med högre förväntan på belöning, medan en jakthund belönas för avslappning och stadighet.

Med större kunskap kommer också insikten om att viljestyrda beteende, oasvsett om de tränas med belöning eller med olika former av obehag, aldrig kommer att bli 100% pålitliga. Det är konsekvenserna som påverkar sannolikheten för att hunden gör som vi har tänkt. Träna inte tills hunden blir allt för trött. Sluta när den fortfarande har lust och vilja. Vill du stå och vänta tills hunden gör fel och korrigera det, eller vill du belöna hunden medan den fortfarande gör rätt? Vilket tror du leder vidare vid nästa träningspass?

Det brukar gå ganska snabbt när hunden upptäcker att ni faktiskt vill samma sak och att han får göra det den själv vill, om han bara gör det du vill först. På vägen mot målet måste du antingen ha kontroll på hunden eller kontroll på belöningarna. Du har alltid ett val – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera.

När det kommer till jakthundar har man en fördel av att  döda föremål är något helt annat än vilt.  Vilt är en mycket mer effektiv belöning än godbitar/leksak. På det sättet har den som håller på med jakthundar en fördel. Belöningen i skogen blir mycket starkare och viljan att göra rätt för att få sin belöning hög. Det gäller att öka svårighetsgraden försiktigt. Samtidigt får man inte vara rädd för att utmana hunden och ständigt kräva mer och mer avancerad självkontroll. Man får inte bli förutsägbar, utan överraska hunden när man höjer kriterierna. Man behöver inte alltid visa hunden vilket föremål man kastar. Ditt uppförande, användning av visselpipa och skott hjälper också till att sudda ut gränserna mellan träning och äkta situationer.
“Instinkter är ett begrepp som ofta används som en bortförklaring när hunden inte gör som vi har tänkt oss. Instinkter är ett föråldrat begrepp inom vetenskapen. Hos hunden som är en relativt högt utvecklad art, är det inte bara tal om fasta beteendemönster, utan om medfödda beteendedrag som i allra högsta grad låter sig påverkas av förstärkning och straff. Om vi erkänner att vi kan påverka hundens beteende med hjälp av korrigeringar innebär det att vi också kan påverka det med belöningar. Samtidigt får vi inte glömma att hundens stressnivå också spelar en väsentlig roll. Många situationer på kort tid för en ung hund ökar risken för att hunden gör fel“. (Klickerklok.se)

Jag hoppas detta inspirerar fler att faktiskt ta till sig och lära nytt. Att göra “som man alltid har gjort” leder ju bara till samma resultat som man alltid har fått. Att ständigt utveckla sig, prova nya vägar, analysera och ta del av kunskapsutvecklingen leder till nya insikter, bättre resultat och framföra allt utveckling.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Våld är alltid en sämre lösning

Publicerat den av

Så kloka ord jag mötte i denna artikel om våld mot hästarna inom ridsporten. Läs hela artikeln här.

“Våld är alltid en sämre lösning än den “rätta” lösningen, men det är ofta mycket svårt att hitta “rätt” lösning utan tillräcklig kunskap och erfarenhet“.

Huvudet på spiken så att säga!

“En annan orsak till våld mot hästar är vad min vän Emelie Cajsdotter kallar “omvänd empati”. Alltså att tillfoga hästen den smärta och det obehag du känner att den har gett dig, genom sin handling eller dåliga prestation. I situationer där vi hoppas och förväntar oss en prestation av vår häst, som inte blir vad vi önskat oss, kan frustrationen orsaka att ryttare tycker att det är rättvist att påföra hästen smärta. Smärta som är lika med eller överstiger den dåliga känsla, eller den psykiska smärta, som han eller hon menar att hästen är skuld till.
Denna bestraffning är obegriplig för hästen och leder bara till andra problem, vilket en oerfaren ryttare eller tränare ännu inte har förstått. (Annars skulle denne inte ha straffat hästen.)”

Det här tror jag är precis som många hundägare gör. Man “straffar” hunden för den egna frustrationen! Det är bara kunskap som kan råda bot på detta. Man kan aldrig kommunicera genom våld då våldet omöjliggör inlärning hos den andra parten. Det är också våld att hota och skrämmas, alltså inte bara slag/sparkar osv. Men att stå lutad över en hund och gapa åt den är hotfullt och att skrämma hunden genom att sparka mot den (även om intentionen inte är att träffa) är lika oacceptabelt.

“Jag vill också ställa den etiska frågan: Vad har vi för rätt och ansvar när vi tvingar igenom vår vilja på en annan individ. Är detta motiverat genom ägande?”

Ännu klokare slutsats! Så fantastiskt kul att läsa att även hästsporten börjar reagera och reflektera över vad man gör och konsekvenserna av det. Bara för att hästen är större och starkare behöver man inte använda våld. Djur är samarbetsvilliga i och med att vi redan har övertaget då vi styr och kontrollerar deras grundläggande behov så som mat, vila, utevistelse, värme osv.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

CM klarade inte testet

Publicerat den av

Enligt en artikel så får inte CM (“hundviskaren” på TV) träna hundar i Tyskland. Man anordnade ett test för att han skulle få göra en show i Tyskland men han klarade inte detta hundinstruktörstest. Många av hans kritiker är inte förvånade då de menar att hans show är en bluff, han saknar kunskap och meriter men kallar sig “hundviskare”. I värsta fall ses hans hantering av hundar som djurplågeri. Läs artikeln The dodo (på engelska).

Kanske något Sverige borde ta efter så vi inte tar hit “hundtränare” som faktiskt inte vet vad de håller på med? Det kan skada hunden och i värsta fall göra den farlig pga smärta/obehag som tillfogas eller osäkerheten av så hård hantering som han ofta visar i TV. Han kallar ju ofta sönderstressade, apatiska hundar för “lugna”.

Är det viktigt att en instruktör har formell utbildning?

  • Ja, hur ska man annars veta vad de kan? (56%, 14 Votes)
  • Ja, så slipper vi folk som hittar på egna metoder (20%, 5 Votes)
  • Nej, spelar ingen roll om man är duktig med hundar (16%, 4 Votes)
  • Ja, för man betalar dyra pengar och vill ha resultat (4%, 1 Votes)
  • Vet ej (4%, 1 Votes)
  • Jag bryr mig inte (0%, 0 Votes)

Total Voters: 25

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ny sida om hundproblem/ problemhundar

Publicerat den av

Tycker själv det är svårt att hitta information och vilken information man ska tro på när det kommer till att träna med hundar och framför allt att träna med hundar som har problembeteenden. När vi var nya hundägare, med vår första hund, så insåg vi att allt inte var så enkelt som det såg ut. Vi tog oss även ann tonåringar och missade alltså den viktiga valptiden då man kan vara med och forma/påverka hunden genom socialisering. Så har samlat mina egna erfarenheter och de tänket jag tror på kring hundträning baserat på ett etologiskt förhållningssätt. Informationen hittar du under fliken Träning och Tävling – Hundträning enligt oss – Att jobba med hundproblem/problemhundar.

Hoppas det kan hjälpa någon annan som suttit i samma sits som oss, när hundägandet inte visade sig finnas där av sig självt utan det krävdes en hel del jobb för att nå målen. Men det går och det viktigaste är att inte ge upp. Det är information som jag själv önskar att jag fått som ny hundägare. Då hade jag inte tvivlat på mig själv så mycket och mitt “dåliga ledarskap” utan försökt se helheten istället.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Tänkvärt gällande omplaceringar

Publicerat den av

Theo är ju en omplaceringshund, en hund som fick ett hem som inte var bra för honom och som tack och lov fick komma därifrån. Att ta hand om en hund man inte själv haft från valpstadiet kan vara trixit. Man har inte fått lära känna den lilla individen eller varit med och format valpen till vuxen. Både Alf och Theo kom till oss som unghundar. Alf bodde kvar hos sin uppfödare fram till vi hämtade honom så han kallar vi inte omplacering. Alf har inga hemska upplevelser med sig, han blev bara kvar hos uppfödaren längre än vad som är vanligt.

Med en omplaceringshund ska man inte bara lära känna en ny individ. Den individen har med sig minnen/upplevelser som vi ofta inte vet så mycket om, både positiva och negativa. Att dessutom byta familj/flock är ett svårt steg för en hund som knyter ann till oss människor, oavsett hur vi är mot dem. Så själva miljöombytet påverkar hunden, liksom de nya människorna som hunden förväntas lita på. Därför måste man ha tålamod och förståelse för den nya hundens situation.

Vi lät ju Theo vara mycket ifred i början. Han visade lite intresse för oss, ville helst vara för sig själv. Så vi lät honom välja en plats där vi la hans filt och så fick han vara ifred när han låg på filten. Ju längre tiden gick desto mer intresserad blev han för oss andra i familjen, av Alf och av oss människor. Han sökte aktivt upp oss och ville bli kliad. På det sättet tror jag att vi lyckades bygga upp ett förtroende för oss. Vi ville honom inte illa och han fick själv ta initiativ till kontakt i början.

Här är några tänkvärda tips från Agria, när man tar emot en omplaceringshund:

Hundar är flockdjur och att byta hem är en av de värsta saker som kan hända en hund – även om det nya hemmet är bättre enligt Elin Sandström, utbildad hundpsykolog. Att byta hem kan jämföras med att flytta till ett nytt land där alla talar ett främmande spårk. Vardag och vanor förändras i hundens liv när den måste anpassa sig efter sin nya flock. Hundens tillit sätts på prov och en hund som tvingats flytta tappar automatiskt lite förtroende för människor och måste ges tid att bygga upp nya relationer.

Ofta tar det mellan sex och tolv månader innan hunden känner sig hemmastad och “bott in sig”, och förstå då kan man börja se lite beteenden hos hunden. Man kan därför inte kräva så mycket utav hundarna under det första året utan hellre lägga tiden på att bygga upp en bra relation. Under tiden får man respektera att hunden kan visa oönskade beteenden och aldrig bestraffa hunden för det.

I början bör man fokusera på att ha kul, att aktivera hunden med sådant den tycker om. De flesta hundar älskar spår- och nosarbete som visar att du litar på hundens kapacitet.

Hunden behöver få vara med så mycket som möjligt men ges en lugn och trygg plats att gå undan till där den får vara ifred.

“Förändringarna i en omplacerad hunds liv kan leda till osäkerhet som kan visa sig på olika sätt. Separationsångest är inte helt ovanligt och grundar sig i att en hund som blivit utslängd ur en tidigare flock inte vet om den nu kommer bli lämnad ännu en gång.

– Träna hunden som den vore valp och lämna den bara korta stunder även om den blivit lämnad ensam tidigare. Ge den gärna något hårt att tugga på och en begränsad yta. Kom ihåg att inte ömka hunden utan säg ett glatt hejdå när du går, rekommenderar Elin.

Tyvärr är det ganska vanligt att omplacerade hundar blir resursbenägna. De kan vakta både saker och flockmedlemmar eftersom de blivit så viktiga för dem.

– Att utöva byteshandel kan vara en lösning på den sortens problem så att hunden får en positiv känsla när den släpper ifrån sig något.

Aggression, rädslor och fobier som bottnar i överlevnadsinstinkt kan också förekomma. Det kan vara bra att ta hjälp av en hundpsykolog eller duktig instruktör för att få förståelse och hjälp med sådana beteenden.

Ibland går det så långt att hundar hamnar i depression eller rent utav chock vid en omplacering. Då kan man även behöva uppsöka veterinär eftersom medicinsk behandling kan vara nödvändig”.

En hund som omplaceras går ofta på helspänn hela tiden i den nya miljön, för att försöka förstå situationen. Den typen av stress kan vara skadlig.

“En hund som är stressad kan visa det genom att ständigt vara uppe i varv, sluta ta godis, hässja och vara svår att få kontakt med. Men den kan tvärtom också visa det genom att bli apatisk och deprimerad vilket kan förväxlas med lugn men skillnaden syns ofta i ögonen.

– Aggressivitet och rädslor kan också vara tecken på stress. Hunden kan även få nedsatt immunförsvar av att gå omkring och vara stressad, berättar Elin.

Att låta hunden vara i fred och ge den tid för återhämtning är jätteviktigt för att dämpa stressen. Det går också att träna en hund att vara passiv genom att belöna lugnet.

– Är hunden väldigt stressad kan man prova att ge den lugnande örter som till exempel Valeriana och Tranquil”.

Det finns inte så mycket information om hur man hjälper en stressad hund att varva ner, speciellt om det är en omplaceringshund. Det jag hittat som man ska tänka på är att
– Försöka undvika alla situationer som ökar hunden stress
– Aldrig arbeta med korrigeringar eller bestraffningar, det ökar stressen hos hunden. Arbeta alltid med belöning av önskvärt beteenden och ignorera oönskat beteende.
– Massage kan hjälpa att lugna och öka välbefinnandet
– Balans mellan vila och aktivitet är viktig, att inte arbeta hunden dödstrött utan ge den tid att återhämta sig
– Låta hunden vara med mycket och ordna hundvakt om hunden inte kan vara med på dagarna
– Att tugga på ben kan verka lugnande på vissa hundar
– Öka avståndet till det som stressar hunden (t ex hundmöten)
– Prioritera att koppelpromenader fungerar lugnt och avslappnat. Annars blir varje promenad ett stort stressmoment.

Theo är ju högreaktiv. Han kan ligga till synes avslappnad och sova i sin bädd men minsta lilla ljud kan göra att han flyger upp och börjar skälla. Vi har ordnat hundvakt, så Theo behöver sällan vara ensam, vi jobbar inte med korrigeringar eller bestraffningar men ibland kan vi säga till på skarpen åt Theo när han tokskäller å ingen avledning fungerar. Tycker vi aktiverar oss bra och vilar ofta. De har alltid tuggben framme, dock kan Alf och Theo tjafsa om samma ben trots att det ligger tre likadana ben framme. Theo har en egen plats, som han själv valt hemma där han får vara ifred. Koppelpromenader fungerar bra, Theo drar sällan i kopplet, möjligtvis i början men han går snällt ofta mellan oss eller i diket med nosen i backen. Det vi behöver träna mer på är just hundmöten vilket är svårt när man går med två hundar och båda reagerar på hundmöten. Har vi var sin går det ofta lite bättre då vi kan gå en bit ifrån varandra och då är ofta Theo tyst medan Alf gapar. Vad mer kan vi göra?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gener eller miljö?

Publicerat den av

Vad påverkar hundens beteende, gener eller miljö? Kanske både ock?

Det pågår mycket forskning inom hundens beteende bland annat SLUs studie om hundars vardagsbeteende där hundägare fått svara på frågor.

“Helena Eken Asp är doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, och leder forskningsprojektet där enkätsvar kring hundars vardagsbeteende samlas in från hundägare. Projektet syftar till att få mer kunskap om beteendeegenskaper så att rutiner för avelsvärdering kan utvecklas. Helena Eken Asp kommer också att försöka identifiera områden i hundars arvsmassa som är involverade i dessa egenskaper.

SLU har fokuserat på egenskaperna aggressivitet, rädsla, socialitet och träningsbarhet. Resultatet visar att arvbarheten för intresse för andra hundar och människor ligger runt 20 procent, vilket också gäller för träningsbarhet.

När det gäller intresse för att leka med människor beräknades arvbarheten till hela 40 procent, vilket är högt för att vara en beteendeegenskap som baseras på enkätsvar. Aggressivitet riktad mot såväl kända som okända hundar och människor visade en något lägre arvbarhet, strax under 20 procent.

De olika typerna av rädsla som ingick i studien visade de lägsta arvbarheterna på 8–15 procent, och allra lägst siffra hade rädsla gentemot andra hundar

Det finns med andra ord en stor variation i genernas påverkan av olika vardagsbeteenden och för vissa av flera av beteendena finns en god möjlighet att påverka utvecklingen inom rasen genom ett väl avvägt avelsprogram“. Läs mer här.

Avelsprogram i all ära, men jag tror även att nya hundägare behöver läsa på betydligt mer om hundar, hundträning, inlärning och positiva träningsmetoder och även etologi för att kunna hjälpa hunden att fungera i samhället som det ser ut idag. Idag skaffar vi hund av helt andra skäl än förr, då de flesta hundägare hade hunden som arbetsredskap om man kan säga så. Ska vi verkligen avla hundar utan instinkter bara för att passa in i vårt samhälle? Bör alla skaffa hund bara för att man kan? Jag tycker hundkörkort vore en bra idé oavsett vad vi kan påverka med avel. Miljön som hunden växer upp i påverkar mycket mer än vi tror och det är ett hundägaransvar att hjälpa hunden förstå vår vardag och fungera i den – inte tvinga den genom bestraffning av icke-önskvärda beteenden. Det skapar bara stress hos hunden.

Här kan du bidra med information i undersökningen. “Vi är dels intresserade av alla hundar av följande raser: american staffordshire terrier, australian kelpie, australian shepherd, belgisk vallhund/malinois, belgisk vallhund/tervueren, berner sennenhund, boxer, briard, chihuahua, dobermann, golden retriever, hovawart, jack russel terrier, lagotto romagnolo, nova scotia duck tolling retriever, rhodesian ridgeback, riesenschnauzer, rottweiler, shetland sheepdog och tysk schäferhund i Sverige som fötts under åren 2000-2012 (även sådana som inte längre lever). Vi är även intresserade av alla hundar, oavsett ras, som snart ska genomföra eller har genomfört BPH (Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund).“

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad lägger du fokus på?

Publicerat den av

Läste en smart grej idag:

“Inte undra på att hundar älskar att räcka vacker tass och snurra runt. Meningslösa trix är vi bra på att belöna men gå fint i koppel, ligga på plats, komma på vad inkallning det ska de göra bara för att vi vill….
Hm…”

Ja, det ligger nog ganska mycket i det. Varför belönar jag inte lika ofta och mycket och är lika engagerad i vardagsträningen som när vi tränar specifika trick eller moment i rallyn?

Har gjort en Spotifylista med gamla goda låtar från 70-80-90 talet med Meatloaf, Patti Smith, Janis Joplin, Dolly Parton å lite annat roligt vilket får mig att le 🙂 Kom att tänka på när man satt med sina blandband och spelade in från radio. Så gammal är jag!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om att förtrycka signaler

Publicerat den av

Låg och tänkte i går kväll om människor som säger att “jag accepterar inte att min hund morrar åt mig” eller “hunden ska acceptera att man gör si eller så”. Varför då? Varför ska hunden “få veta” att den inte får kommunicera med dig? Skulle du acceptera att någon i din familj har total auktoritet och aldrig får ifrågasättas? Fungerar inte en familj/flock mer dynamiskt än så? Tänker på boken jag läst om hundens språk och signaler (se tidigare inlägg).

Morrningar, att visa tänderna eller att göra utfall är signaler, hunden har försökt säga något till dig men du har inte lyssnat. Hunden försöker få utrymme och då går ägaren på hunden istället? Vad uppnår man med det? Jo att hunden kommer sluta varna. Den kommer inte längre se någon mening med att prata med dig, då du bara blir arg och hotfull. Då kan det smälla istället, till synes utan varningssignaler men det beteendet har du ju själv skapat. Du har gång på gång sagt åt din hund att den blir bestraffad för att den kommunicerar.

Så istället för att gå på en hund som varnar (morrar, visar tänder osv) vore det ju mycket enklare och betydligt mer kontaktskapande med din hund att t ex avleda eller köra byteshandel (om hunden vaktar något du måste ta). Har hunden någonstans i bostaden där den får vara helt ifred? Hunden är ju ingen gäst hos ägaren, den bor där, den har ingen annan stans att ta vägen om det blir för stojjigt eller hunden vill vara ensam vilket kan leda till stress. Därför är det så viktigt att hunden får ett eget utrymme där ingen stör den och dit den kan gå för att få lugn och ro. En bädd i hallen eller vardagsrummet kanske inte räcker? För en del gör det det men för andra är det ju att vara mitt i “kaoset”. Stress är ofta orsaken till många beteendeproblem och försöker man se över hundens hela livssituation så kan man göra mycket för att minska stressen.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"