Etikett: Kunskap

Nu hoppas vi på sista operationen

Publicerat den av

Nu på morgonen har vi lämnat in Alf på djursjukhuset igen. Nu är det, förhoppningsvis, sista operationen på grund av hans tumörsjukdom (godartad körtelförändring på svenska. Sen har det något latinskt namn som jag inte kan). Sen ska allt vara borta och enligt veterinärerna (två olika djursjukhus som bedömt) ska det vara ytterst liten risk att det återkommer. Hela historien började 2011 med en knöl som kom och gick, vid analöppningen. Efter flera besök hos veterinär under flera år så beslutades att göra en biopsi i november 2013. I mars 2014 opererades en knöl bort då det hade bildat ett sår som inte ville läka.

Här kan ni läsa tidigare inlägg:

Stygnen tas bort

Operation 2

2013-11-18

Biopsi

Kontroll av såret

Histiocytom

Det är tredje gången Alf sövs. Hittills har han gjort en biopsi och en operation för att få bort en stor knöl/sår som inte läkte. Känns inte kul att söva honom igen men det är ju för hans eget bästa. Vi har även haft tur med försäkringsbolaget som stått för de mesta av kostnaderna hittills. Agria har även direktreglerat kostnaderna utan krångel. Det tackar vi för! 🙂 Veterinärerna har även varit hjälpsamma och pratat med Agria i förväg så vi har fått tydliga besked om vad försäkringen täckt och inte. Första chipkastreringen vi gjorde gick inte på försäkringen t ex. Nu var inte det någon stor kostnad men det känns skönt att veterinären och försäkringsbolaget har en snabb kommunikation. Det blir lättare att planera ekonomiskt för oss. För oavsett vad det kostar så ska han ju få den vård han behöver. Tänk vad mycket djursjukvården kan göra och hur duktiga dom är?

Stackars Alf, han gillar ju inte att vara ifrån oss. Han är ju osäker kring nya människor men alltid vänlig. Lilla hjärtat.

Jag är lika nervös varje gång jag lämnat honom där. Även om jag vet att dom är proffs och tar bra hand om honom. Nu väntar jag bara på att dom ska ringa och säga när vi får komma och hämta honom. Som tur är får vi hem honom i eftermiddag redan. Ska bädda ner oss på golvet med honom när han kommer hem. Vi har bokat tvättid och ska tvätta filtar så dom är rena också.

Inte kul när dom små är sjuka men det går ju inte att undvika. Varför det blir så för en del hundar får man säkert aldrig svar på. Han hade ju histiocytom när han var liten också, kanske har han haft högre hormonproduktion än andra hundar? Eller så har han varit mer känslig för hormoner eftersom både histiocytom och den nuvarande tumörsjukdomen är hormonpåverkade? Ja, egentligen spelar det ju ingen roll, bara han blir frisk.

Hoppas att eländet är över snart och att såret läker snabbt denna gång. Förhoppningsvis slipper han stygn denna gång, för de irriterade i det förra såret. Sen fick matte en chock när husse kom ut och hade lämnat Alf till veterinären. Han hade vägt honom för att få exakt vikt. Sist vi vägde honom låg han på 9,6 kg. Senaste gången han vaccinerades tyckte veterinären att han kunde gå ned lite grann i vikt för att må så bra som möjligt. Vi höll med om att vi kunde öka motionen och minska maten (eller främst godis vid träning, byta till nyttigare). När husse vägde honom idag låg han på 10 kg! Inte konstigt att veterinären tyckte han kunde gå ner lite i vikt!

Ett hg på en liten hund kan motsvara flera kilo på en människa som jämförelse. Det visar också hur viktigt det är att regelbundet väga sin hund. Vi har inte sett att han ökat i vikt men svart på vitt så har han ju det. Så nu blir det en översyn av motion och kost. Det främjar även husse och mattes hälsa om vi motionerar mer 😉

Till råga på allt så är matte jätteförkyld och febrig men som tur är är husse ledig idag och imorgon. Vår boxer till TV:n gick sönder igår också men husse kom ju på att vi kan se basutbudet via analoga nätet så vi har i alla fall några kanaler att se på.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Behov av att bestämma

Publicerat den av

Lite nu och då stöter jag på de hundägare och nu på senaste, taxägare, som ofta använder uttrycket “visa vem som bestämmer“, “låter inte hunden bestämma hemma hos oss“, “säger direkt till hunden så den vet vem som bestämmer” och så vidare.

Vad menar man med de uttrycken? Varför måste man bestämma? Om hunden ligger i soffan och du vill sätta dig där, varför börja bråka med hunden om platsen och inte bara sätta dig på en annan plats?

Många pratar om att det handlar om dominans, att veta vem som bestämmer. Men vad är dominans?

Victoria Stillwell förklarar myter inom hundträning:

“Has anyone ever told you that if your dog goes through an open door ahead of you it’s a sign that he’s asserting his dominance? Or that if a dog walks in front of you or pulls on a leash he is doing so because he wants to be pack leader? What about lying on a sofa, sleeping in your bed, or growling at you as you take his bone away? Are these really all signs of an intense struggle between man and dog over status in the household? Is everything dogs think, feel, and do the result of an unmitigated desire to dominate us and everything else in their quest to become top dog?

THE SIMPLE ANSWER…  NO!

Thanks to the celebration of much popular media, a collective weakness for the allure of ‘quick fixes’ in dog training, and the misapplication of outdated and since-disproven scientific claims about wolves, dominance and pack leadership, there are seemingly countless myths and misunderstandings about how our dogs think, learn and relate to those around them.

From the common and fundamental misunderstandings about the concept of dominance to the erroneous assumption that dogs are just like wolves, there is much misinformation to unwind in our popular consciousness about dogs and dog training. The choice to train positively is not indicative of weakness, and science has now proven that positive training is the preferred method for so-called ‘red-zone’ dogs just as much as it is for basic puppy training“.

Vad hon framhåller är att det är en gammal myt att hundar försöker ta över och vara dominanta över oss genom sitt beteende. Dessa föreställningar bygger på felaktiga tolkningar och gamla “sanningar” som lever kvar. Hon säger även att forskning framhåller att positiva träningsmetoder är lika framgångsrika för “red-zone” hundar som vid valpträning.

Så varför uttrycker vi oss fortfarande på detta sätt? Tror vi verkligen att hunden försöker ta över hemmet?

Om en hund tar över hemmet måste det ju innebär att ägaren tappat/aldrig haft grundlydnad över hunden. Inte att hunden fått sova i sängen, utan att ägaren inte har klarat av att göra hunden trygg i olika situationer som att gå i koppel, möta andra hundar, hälsa på främlingar, vänta på sin tur osv.

” Harsh punishments used by punitive trainers are not only cruel but also potentially dangerous and damage the trust between dog and human.

Punitive trainers often argue that these are effective methods of punishment because they stop dogs from repeating negative behavior. The punishment is most likely to work there and then, but the experience of the punishment can make dogs feel more insecure and wary of their owners and it is common for dogs that are punished in this manner to keep reoffending because they have not been shown another way to behave.” (VS blogg)

När man ska visa sin “dominans” över hunden, köra ut den från rummet, “tala om för den att den inte biter när jag rör i matskålen” osv så skadar man förtroendet mellan hund och ägare.  En del kallar sina hundar för aggressiva också och att detta alltid ska tryckas ner eller sättas på plats.

Aggression handlar nästan alltid i grunden om rädsla eftersom det är ett avståndstagande beteende. Man vill utöka avståndet till objektet. Tyvärr är det många som misstolkar detta. Men oavsett orsaken till hundens aggressivitet så handlar det om att hunden kommer i en situation som den inte själv hanterar. Då måste man hjälpa hunden att hantera situationen, att backa i träningen, utöka avståndet och stötta hunden så att den blir trygg med att inget farligt kommer att hända.

Jag hoppas att de flesta som använder uttrycket “visa hunden vem som bestämmer” inte menar att de fysiskt trycker ner eller på annat sätt agerar hotfullt mot hunden. Men genom att använda dom uttrycken så tror jag tyvärr man blir mer hotfull i sitt sätt att vara mot hunden. Den mentala inställningen är att hunden utgör ett hot mot din överhet på något sätt och du måste “återta” ledarskapet.

Ett annat sätt att tänka är att ni är ett team och att hunden faktiskt är en familjemedlem. Då behöver man inte skapa onödiga konfliktsituationer om en plats i soffan. För inte puttar du väl ner din partner eller ditt barn från soffan och den tagit “din plats”?

Om din teamkamrat inte klarar av en situation så tar du över situationen och hjälper din kamrat att klara den genom att skapa lugn och trygghet runt situationen, backa och göra om. Inte genom att återigen skapa en ny konfliktsituation vid t ex hundmöten?

Ytterligare en aspekt på det här med att bestämma. Kerstin Malm:

“Vi behöver bestämma när det handlar om barnets och andras säkerhet. Han tar som exempel när barn skadar andra barn, t ex biter dem, eller när de vill cykla utan hjälm eller dricka alkohol. Där finns ingen diskussionsmån, men det ska vara så få situationer som möjligt och ske med barnets bästa för ögonen. När vi måste genomdriva sådana beslut ska det också göras på det minst skadliga sättet. Jag vet av erfarenhet att motsvarande synsätt går att använda med hundar.

Om min hund har ont i magen och inte vill sitta när jag säger till den, då hoppas jag att den inte gör som jag säger. Ett barn som lär sig lyda och förtränga sina egna känslor och behov, är ett misshandlat barn. Barn och hundar som lärt sig undertrycka sina behov och rättigheter blir lätt offer för utnyttjande och övergrepp. Det borde vara en självklarhet för oss att uppfostra trygga, empatiska och ansvarstagande individer som säger ifrån när det behövs.” (Blogg)

Ja alla gör olika och tror på olika, men det finns forskning som stödjer det ena sättet och förkastar gamla “sanningar”. Så varför inte ta ett steg in i framtiden och följa utvecklingen till det bättre? 🙂 Just sayin´.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Äntligen!

Publicerat den av

Nu har jag hittat en artikel som på ett tydligt sätt, på engelska, beskriver varför man inte ska ha sin hund i bur! Har varit i så många diskussioner på internationella forum om detta utan att kunna förklara på ett bra sätt, varför det är så skadligt. Nu kan jag sprida denna text:

————————————————————————

“What if, at your local pet-supply store, you could purchase a dog-training tool that would make your dog weaker, klutzier, and less intelligent? And what if this tool increased your dog’s frustration and fearfulness about the world and made him or her less likely to bond with you? Would you buy it? Of course not! Yet, millions of these “tools” are sold every year to unsuspecting American dog lovers who want the absolute best for their dogs. The tool is a “crate,” which is just a euphemism for a cage. In fact, dog crates are substantially smaller than the cages that are used to house dogs in laboratories.

Dogs Hate Crates: How Abusive Crate Training Hurts Dogs, Families & Society is a new book by Ray and Emma Lincoln in which they discuss in detail the detrimental effects of crating on dogs’ well-being as well as on American society. They explain how the crating trend got started, what continues to fuel it, why it’s so harmful, what can be done about it, and what the alternatives to crating are. The authors are experienced dog trainers and behavior specialists who found that they were spending much of their training time trying to undo hundreds of psychological and behavioral symptoms caused by crating. These specific symptoms and their connection to classic studies on the effects of isolation and excessive confinement are thoroughly analyzed.

Shockingly, it is now commonplace for people who use crates to keep their dogs in them for upwards of 18 hours per day, according to the authors. Often dog owners fail to keep track of the total number of hours during which their dog is crated, but the hours add up: nine hours while the owner is at work (including a commute), another eight hours at night, any hours during which no one is home in the evening and on the weekend, and any time that company comes over or the dog is simply “underfoot.”

Pro-crate advocates will say, “Yes, but a crate is just like a cozy den.” Well, the truth is that dogs, wolves, and other wild canids are not true “den animals” in the sense that they don’t naturally spend much time in a den. Wolves use a den for only eight weeks, right after their pups are born. Afterward, the den is abandoned. And since dens don’t come with a locked door, there is no true scientific comparison between crates and dens.

Other promoters of crating will say, “But my dog loves his crate!” This statement defies logic and is not based in science. There is no animal on Earth who “loves” to be caged. However, dogs do love people and will tolerate almost anything that their guardians force them to endure, including being locked up. According to experts quoted in the book, dogs who appear to “love” their crate because they keep running back to it even when given their freedom are often really exhibiting a lack of self-confidence or even fearfulness toward the outside world brought on by the extreme confinement and isolation of a crate. Tragically, these dogs are better able to bond with their crate than with their human companions!

In truth, crating is an inadequate substitute for comprehensive dog training used by trainers who lack competence and wish to increase their client base rather than taking the time needed to tailor the training to busy families and solve individual dog problems. At best, crating only postpones the day when real training will have to take place because dogs simply can’t learn how to interact with the world while in isolation. At worst, crating makes behavior training, including house training, more difficult, often creating serious and sometimes even dangerous behavior problems.

But trainers aren’t the only ones who profit from crates. There is a lot of money to be made from crates in the dog industry, not just from the crates themselves, but also from all the peripheral industries, such as products and services meant to cure behavior problems as well as medications and supplements for dogs who have not learned to cope with the world because of crating. If crating were widely denounced as unacceptable and if, because of that, fewer people decided to adopt or buy dogs, realizing that the only way they could manage to have a dog would be to warehouse him or her in a crate much of the time, many dog-related industries would shrink. It’s no wonder that most dog-related professionals have jumped on the crating bandwagon!

In Dogs Hate Crates, Ray and Emma Lincoln ask all the tough questions, such as “Is it ethical to send a dog home with a family if the only way they feel they can keep him is to crate him?” and they provide the reader with comprehensive and well-thought-out answers as well as training strategies to empower families and enhance the dog-human bond. This book contains case studies that will move you to tears, but it also clearly lays out the problems with and the solution to excessive crating. Finally! A book to lead the charge against a practice that has tormented and harmed millions of dogs and brought unhappiness, guilt, stress, and confusion to millions of people who want what’s best for their dogs.

***

Want to learn more on crating? Check out our article “Animal Rights Uncompromised: Crating Dogs and Puppies,” and be sure to read our Frequently Asked Questions section, “What’s Wrong With Crating?“

Read more: http://www.peta.org/living/companion-animals/dog-crate-cage-prison/#ixzz3JGkzM1rE”

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundägare döms att betala 92 000 kr i skadestånd

Publicerat den av

I maj i år attackerades en 11-årig pojke av två hundar under en cykeltur med sin pappa. Hundarna hann bita honom i låret innan pappan kunde hjälpa sonen. Hundägaren ville hjälpa dem och bad dem komma in och tvätta såret. Då flög hundarna ut genom dörren och gick till ny attack. Pojken blev allvarligt skadad och även pappan fick bett av hundarna. Polisen omhändertog hundarna och de avlivades senare.

Läs hela nyheten här.

Nu har alltså hundägaren dömts av Tingsrätten att betala skadestånd på 92 000 kr till pojken och 3200 kr till pappan.

Läs hela nyheten här.

Äntligen kommer en dom som visar på allvaret i sådana här händelser. Det är inte bara den fysiska skadan som kan bli allvarlig. De psykiska menen efter en hundattack kan bli handikappande för den som drabbas. Rädslan att gå ut, att passera hundar igen. Om man inte tar ansvar för hundens uppfostran i tid så ska då åtminstone kosta i efterhand.

Själv är jag av åsikten att vi hundägare, SKK och hundklubbar och rasklubbarna måste jobba förebyggande, INNAN sådana här saker händer. Man måste locka de som i dagsläget väljer att inte gå hundkurser att anmäla sig. De som är aktiva och vill tävla har ofta vägen klar för sig redan innan valpen kommer. De vet vilka kurser de vill gå och på vilket sätt de avser aktivera hunden. Men alla de ägare som kanske impulsköper en hund, som väljer ras utan att ha koll på bakomliggande egenskaper och som saknar kunskap grundläggande kunskaper om inlärning och uppfostran är de som behöver det mest.

Hur når vi de ägarna? Kan man ordna hundkurser i “kvartersgårdar”/parker istället för på klubbarna om människor har svårt att komma dit? Kan man ha kortare kurser, t ex dagskurser för att locka folk att börja lära sig mer, väcka intresse för längre kurser? Hur marknadsför man kurser? Känner sig alla välkomna? Det är inte så säkert att alla som vill gå kurs vågar anmäla sig om man känner att den ras man har inte passar in eller att det ligger mycket fördomar kring den ras man har. Kan man göra speciella grupper för detta?

Det fungerar inte att tvinga folk till saker. Då väcker man bara motstånd. Man måste istället locka med något som gör det värt att prova, att våga tänka nytt/tänka om. Att få veta att allt man kan eller tror sig kunna är fel, väcker också motstånd. Att bli bemött med respekt och intresse för den man är, är nog det viktigaste för att känna sig välkommen och våga komma tillbaka.

Jag är fortfarande mer rädd för hundägarnas tro på att stora starka hundar ska “tryckas ner”, “sättas på plats” och “tydligt visa vem som bestämmer så de inte tar över” är långt mer farligt än hundraserna/hundarna i sig. Så det är ägarna vi måste påverka. Hundkörkort? Ja kanske.

Ja det finns mycket att fundera på. Viktigaste är att någon (SKK, rasklubbar osv) börjar agera och inte sitter och väntar på att någon annan ska göra det.

Själv förespråkar jag att gå valpkurs/unghundskurs för de jag pratar och möter. Jag hjälper gärna till att hitta rätt kurs om de ber om det samt tipsar om instruktörer som jag vet jobbar med positiva metoder. Det är vad jag som privatperson kan göra iaf.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

5:1

Publicerat den av

Nej det är inte en ny diet 🙂

Det är vetenskapligt bevisat och i forskning påvisat att man måste berömma och ge 5 gånger mer positiv uppskattning än vad man tillrättavisar, korrigerar eller på annat sätt ger negativ uppmärksamhet.

Varför är det så negativt laddad att var snäll och vänlig när det faktiskt är den enda förhållningssättet som vetenskapligt bevisat fungerar? Metoder hit och metoder dit, inget fungerar så länge du inte gör det utifrån en vänlig inställning. (Kolla gärna upp Hilmar Hilmarsson så har ni massor av läsning som även funkar med hundar).

Hur många bråkar inte med sina hundar? Ja det är att bråka när man hela tiden sätter regler och tar tag i hunden när man själv är i ett upprört eller bestämt tillstånd. Jag bråkar på mina hundar ibland. Jag jobbar stenhårt på att förbättra det hos mig själv. Att inte agera för att jag själv blir stressad och “vill få tyst på dom” vid hundmöten t ex. Då är jag inte vänlig.

Det enklaste är ibland svårast men vill man nå nånstans där hunden känner sig trygg och kan lära sig något i mötet så kommer man ingen vart med att bråka.

Det är bra att påminna sig om det ibland.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kom på mig själv..

Publicerat den av

.. med att skriva någonting klokt så jag tänker att jag lägger ut det här med. Det är ju fördelen med sin egen blogg. Jag får skriva precis vad jag vill 😉 Frågeställningen handlade om “hundpiskaren” (som jag hört att hans nya namn är) även känd som CM på TV.

Mina ord om detta:

“Jag tycker man ska tänka så här i alla hundträning. Om du ska hjälpa din hund i olika situationer hur skulle du själv bäst lära dig? På skolan, på jobbet? Hur är en bra lärare/Chef? När du gör fel, får du skäll då och känns det bra? Eller skulle du prestera mycket bättre och med glädje om du fick uppmuntran och stöd när det blev svårt?

En hund gör inget för att jävlas. Den behöver, i min värld, inte åthutningar eller “nu skärper du dig”. Hunden reagerar på en situation den inte kan hantera genom att göra något du som ägare uppfattar som oönskat beteende. Hunden talar tydligt till dig – hjälp mig jag klarar inte det här själv. Vad gör du då? Rycker i kopplet? Hänger hunden i kopplet tills den slutar skälla på grund av syrebrist? Trycker ner den tills den inte vågar tala om för dig längre att den inte klarar av en situation.

Jag tycker hans metoder inte fungerar. De tar tillfälligt bort ett oönskat beteenden men kommer antagligen skapa fler oönskade beteenden eftersom hunden kommer sluta tala om för dig när den inte klarar av en situation.

Det är min åsikt”

Kloka eller inte? Håller ni med mig? Kom ihåg det där med kroppsspråket. Hunden kan inte med ord säga hur den uppfattar saker den visar ju det! Om vi är nog lyhörda så förstår vi det. Jag jobbar med mig själv hela tiden för att inte bara reagera – utan att tänka till innan. Jag gör misstag, jag blir less och “förklarar” för taxarna ibland varför man inte gör si eller så, när jag istället borde visa, stötta och uppmuntra. Det är inte lätt att vara hundägare, men jag känner att mina grundprinciper är positiva och vänliga.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Utlovat läsvärt inlägg om kroppssignaler

Publicerat den av

Matte har varit på en föreläsning med psykologen Hilmar Hilmarsson om “positiv känslosmitta“.

Vi människor är så starka sociala varelser att vi har inbyggda reflexer som gör att vi läser av och smittas av varandras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Vi är mycket beroende av varandra och bekräftelse att vi duger och betyder något för att må bra och bygga självkänsla.

Det tar 60 sekunder för en människa att avgöra om mötet med den andra personen kommer bli positivt eller inte.

Om man ler tar det 10 sekunder innan du får en positiv fysiologisk reaktion i kroppen. Omvänt tar det 10 sekunder innan du får en negativ fysiologisk reaktion i kroppen om du drar ihop ansiktet, gör “en sur min”.

Bara genom vår hållning kan vi minska kortisolet (stressinverkande ämne i kroppen). En god rak hållning kan rent fysiskt, mätbart i kroppen, minska kortisolets halter i kroppen. Bara genom hur vi står/sitter. Är inte det rätt fantastiskt?

Har ni tänkt på hur mycket hunden läser av kroppsspråket? Hur lätt de ser minsta lilla förändring i ansiktsuttryck hos oss? Hur de tycks “veta vad vi tänker innan vi själva tänkt det“? Djur och barn har kvar denna förmåga längre än vi vuxna. Vi vuxna litar allt för ofta på att andra människor ska lyssna på vad vi säger (orden) och glömmer bort vad vi inte säger men visar väldigt tydligt (kroppsspårket).  Det går inte att fejka empatisk förmåga, förmågan att verkligen visa genuint intresse för vad den andra säger.

Jag tror det är precis samma sak med hundar. Vi kan inte fejka ett leende och tro att hunden inte ser de osagda detaljerna i vårt kroppsspråk. Vi måste vara genuint intresserade och vänliga när vi vill hålla på med inlärning och träning om vi ska få till en förändring. Det positiva är att vi med vårt kroppsspråk kan ge goda förutsättningar för att locka och få hunden att vilja samarbeta med oss, genom de signaler vi sänder ut. Vi kan skapa ett positivt möte med hunden genom att vara totalt medvetna om vårt eget kroppsspråk. På det sättet skapar vi även en vilja för hunden att samarbeta med oss. 

Hundar kan reagera kraftigt på om vi “skäller” på dom med rösten. En del hundar “skakar av sig” den obehagliga känslan rent fysiskt genom att ruska på kroppen. De gör vad som helst för att behålla en god balans och undvika obehag.

Och titta bara på hundarna, hur små rörelser dom kan göra i sitt ansikte. Ett lyft ögonbryn, ett vinklat öra… 🙂

Jag tror vi helt klart behöver bli bättre på att först och främst bli medvetna om vårt eget kroppsspråk och hur vi använder det, innan vi tar till rösten. Detta säger jag i allvarligaste ton till mig själv eftersom jag är en sån som jämt och ständigt använder talets gåva när jag kommunicerar med djur. Alltid lär man sig något.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

SKK kommer hålla internetutbildningar

Publicerat den av

Idag kom nya numret av tidningen Hundsport (9/2014) och där framgår det att SKK planerar att i framtiden hålla utbildningar via Internet så att alla intresserade medlemmar ska få tillgång till det. Låter ju jättebra!

Först ut verkar en grundutbildning i hundens beteenden vara med utgångspunkt i Per Jensens “Hundens språk och tankar“.  Kan jag så ska jag definitivt delta i detta!

Hejja SKK som tagit ett stort steg in i framtiden!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Angående “farliga hundar”

Publicerat den av

Såg ett inlägg på facebook där en ägare berättade om att hens “kamphund” hade räddat livet på hens dotter genom att larma att dottern hamnade under vattnet så de kunde rädda henne. En jättefin historia om hur hundar kan vara livräddare. Men hela inlägget avslutades med orden “dela gärna detta då våra raser behöver all positiv uppmärksamhet som finns“. Det gjorde mig lite brydd.

Jag vill förtydliga en sak ur mitt eget perspektiv, som är respekt och viss rädsla för dessa raser och deras ägare. För mig handlar det inte om raser eller om vad som står i tidngarna i första hand. Det handlar om hur ägarna själva beskriver “vad de har i snöret”. De flesta jag mött med såna hundar säger alltid “Jag vet vad jag har i snöret. Man måste vara hård, tydlig och bestämd. Man får inte låta dom ta över och tro att dom bestämmer. Det gäller att sätta dom på plats direkt“.

DET skrämmer mig. Okunskapen om vad de har i kopplet! Jag har inte en hund av kamphundsras. Jag kommer aldrig skaffa en heller. Men till och med jag har läst och pratat med instruktörer, för att förstå att dessa hundar är allt annat än svårdresserade bestar som försöker ta över familjen varje chans den får. Snarare tvärt om. Förarveka, signalkänsliga och  lite mesiga nästan. 

I mina öron blir kombinationen av en ägare som anser att hunden snabbt ska tryckas ner för att inte bli ett monster, och en signalkänslig, förarvek hund som på grund av denna behandling utvecklar osäkerhet och rädsla, en dödlig kombination! Just därför tror jag att det sker dessa angrepp. Ägaren har försökt “uppfostra sin hund” och “sätta den på plats” vilket har skapat en osäker och rädd hund som gör utfall.

Så för mig handlar det inte om hunden eller rasen. Jag hade inte varit rädd om dessa ägare istället beskrivit sina hundar som snälla, vänliga och lättlärda. Hundar med humor som kräver en tydlig men vänlig hand. Då hade jag förstått att de “vet vad de har i snöret“.

Så istället för att försöka sprida budskapet om att de kan göra hjältedåd så försök ändra attityden hos de, i mina öron majoriteten av, hundägare som fortfarande tror att en muskelhund behöver tryckas ner med våld!

Om rasklubbarna eller medlemmarna själva lyckas med detta så kan vi nog alla leva i fred med varandra. Inget gott kommer ur rasförbud som införts i vissa länder. Men jag kan nog förstå varifrån de tankarna kommer…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dagens sanning

Publicerat den av

Sanningens ord av våra tränare på Forma hundcenter! (Snott från Fb).

“God morgon! 

Så här över morgonkaffet funderar jag på “sanningar” som florerar bland hundfolk. En är “hundar mår bra av bestraffningar”. Hm gör de?
Gör du? Om du gjort fel på jobbet och chefen dundrar in och skäller ut dig, mår du bra då? Eller om ett barn blir instängt på sitt rum för att hen har gjort något bus, mår det barnet bra då? Nä knappast det är ju ganska självklart eller hur?
Men, säger förespråkarna för bestraffning, en hund mår bra av att lära sig vad som är rätt och fel. Nja gör den det? Det är väl snarare DU som mår bra om hunden gör rätt? Men visst vissa regler måste hundarna följa för att passa in i vårt samhälle. Men då är frågan: lär sig hunden vad som är rätt genom att bestraffa det som är fel? Nä på sin höjd lär den sig vad som är fel mest troligt hittar den nya vägar att undvika obehaget och det behöver inte vara vägar du tycker är ok. Ex hunden drar i kopplet för att den vill framåt. Du rycker i kopplet. Ok det gjorde ont så hunden kanske inte drar däremot vill den fortfarande framåt och i iver och frustration kanske den börjar hoppa, bita, skälla. …
Fokusera på vad hunden SKA göra, visa vad du vill, belöna när den gör rätt och hunden kommer att vilja göra rätt och både du och hunden mår bra.

Slutsats: nej en hund mår inte bra av bestraffningar.”

Där med basta!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"