Etikett: Kunskap

När det enkla blir svårt ;-)

Publicerat den av

Fick ett sånt där “aha” moment igår. Läste boken “Hundspråk – etologi i ord och bild” som vi blivit tipsad om att läsa på kursen i flockhantering. Ibland undrar man varför man inte förstått det som är självklart: hunden gör det den tror att du gör, inte vad du säger åt den att göra.

Ja just det. Polletten trillade ner rejält. Hunden gör som den tror att vi gör – alltså kan hunden reagera på motsatt sätt mot vad vi förväntar oss. En hund som skäller när det ringer på dörren, skäller mer när husse/matte blir arg på hunden och går med bestämda steg mot dörren och föser undan hunden som fortsätter skälla eftersom den tror att du också ser ett potentiellt hot bakom dörren pga ditt kroppsspråk. Så vill man att hunden ska agera lugnt i vissa situationer får man själv agera lugnt och stilla och visa att det inte finns något att vakta/skälla på.

För enkelt att förstå uppenbarligen *känner sig lite korkad som inte insett det tidigare*

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundkulturer och hjärnor

Publicerat den av

Det här kan nog bli ett långt inlägg men så mycket intressant och bra grejer som går att läsa i nya numret av Hundsport från Adventure Dog Conference 2013. Det här är del 1 så det blir mer hanterbart i text! Här är våra reflexioner om det som går att läsa på sida 95 i Hundsport 1-2/2014.

Först om det något okända men viktiga området om hundkulturer.

“-Vi tar gärna saker för givet, utan att vi är medvetna om det. Så inledde Dan Porsfelt, socialpsykolog, sitt föredrag och beskrev hur en kultur skapas och befäst och styr vårt beteende och handlande. Även hundar påverkas av vilken typ av människokultr de växer upp och lever i. Hela tiden pågår en interaktion mellan människa/människa, människa/hund och hund/hund. Det är svårt att förstå lärande utan att ta hänsyn till kultur, menade Dan”.

Vi hundägare behöver kanske reflektera över vilken kultur vi har hemma. Hur talar man till/om varandra, vilka ritualer finns osv. Vi har ju alla skapat en egen kultur i vårt hem. Jag har aldrig tänkt på hur detta påverkar våra hundar. Hur vi är och hur vi gör saker. Vi har hälsningsritualer hemma, som att alltid hälsa på hundarna först innan vi hälsar på andra 😉 Detta försöker vi ju ändra på så att vi bara hälsar på hundarna när de lugnat ner sig lite. Hundvakterna är bättre på detta än vi.

“- Hunden är en kulturvarelse liksom vi och har alla en given roll som vi måste ta hänsyn till och förstå när vi lär den olika saker”. 

Vidare om den formbara hjärnan och om inlärd hjälplöshet.

“Jenny Nyberg, hjärnforskare på Sahlgrenska akademin och hundinstruktör, jämförde en hunds hjärna med en människas. Hundar har större “lukthjärna” medan vi har större “synhjärna” och människohjärnans område för avancerad intellektuell förmåga är större. Processerna för inlärning och minne är dock desamma”. 

Vidare beskriver hon att hjärnans celler bildas hela tiden och att viss stress är bra för att hålla systemen igång men när stressen blir konstant och återhämtningen störs så kan kroppens system haverera.

Det här är otroligt viktigt för folk att förstå och inte alls svårt att lyckas skapa om man har otur eller medvetet är ute efter att styra allting i hundens liv.

“- Inlärd hjälplöshet kallas ett apatiskt tillstånd som beror på att någon, djur eller människa, utsatts för ständigt oförutsägbara eller okontrollerbara följder av något”. 

Att inte förstå varför något händer eller att inte kunna påverka det som händer, positivt eller negativt, skulle ingen av oss stå ut med. Idag talar man ju om utbrändhet i arbetslivet när kraven blir för höga och beredskapen människan har inte räcker till för att kunna hantera det som sker.

“Oförmågan att undkomma negativa händelser eller konsekvenser leder till depression och nedstämdhet. Att inte kunna förutse när/om det händer något positivt kan även det göra att både kongition och motivation störs i inlärningsprocessen med inlärd hjälplöshet som följd. Ett sådant fall kan vara att inte få tydliga regler för att bli belönad vid en övning eller att omgivningen är likgiltig när man försöker glädja den.
     Det är framför allt när en individ förlorar förmågan att själv kunna kontrollera eller påverka situationen som stressen blir farlig och kan leda till apati. Jenny Nyberg berättar att inte alla reagerar med inlärd hjälplöshet men 60-70 % av alla däggdjur gör det. Tillståndet kan vara tillfälligt men kan i värsta fall bli kroniskt”.

Ja, inte bara bestraffningen i sig kan utlösa stress utan att inte få beröm/uppskattning/bekräftelse är lika skadligt. Att bli ignorerad är ju själadödande för om inte andra uppmärksammar dig finns du inte. Däggdjur lever ju i och för gruppen/familjen/flocken och att bli ignorerad/utestängd/avvisad är det värsta en grupp kan utsätta ett flockdjur för.

För den som tar han dom en omplacering kan det vara skönt att veta att det finns något man kan göra åt det för att försöka hjälpa hunden att komma tillbaka. Ibland kanske det lyckas ibland är individen så skadad att aggression/rädsla/stress inte går att arbeta bort.

“-Om en hund gått in i inlärd hjälplöshet an man, förutom att avlägsna det som stressar den, hjälpa den genom att visa på övningar där den själv kan agera och välja. Det gäller att ge den tillbaka kontrollen över sin tillvaro, så kallad BAT träning (Behavioural Adjustment Training). Motion, mental stimulering i form av nya dofter, miljöer och saker är också läkande, sade Jenny Nyberg”.

Vår Theo är ju en omplacering och skulle han ha fått leva kvar i den miljön han var i då, att vara utestängd, fråntagen mat och kanske vatten och utan förmåga att kunna kontrollera detta (att kunna välja ett beteende som inte skapar denna konsekvens) så hade han mycket väl kunnat utvecklas inlärd hjälplöshet. Nu vet vi inte i vilken omfattning detta skett och tack och lov så räddades han därifrån i tid. Vi har jobba med att han hela tiden själv får välja att ta kontakt, var han vill sova och vara  hos oss. Han vägrar t ex gå in i vår garderob. Vi har haft dörren öppen och han var nyfiken i början och ville utforska lägenheten men dit vägrade han gå. Han ger många lugnande signaler i form av slicka sig runt munnen och lägga sig på rygg osv.

Det känns ofattbart att någon kan behandla djur på det här sättet men det är nog inte helt ovanligt. En fördom som jag har är att eventuellt kan lydnadshundar vara mer utsatta för en sådan behandling som kan leda till inlärd hjälplöshet. Dels för att Fredrik Steen har tagit upp ämnet några gånger i sitt Tv-program och på sin blogg om människor som har sina hundar som i militärläger. Allt hunden gör ska den be om lov för, den får inte göra några egna val osv. Det leder ju precis till detta tillstånd.

Hoppas vi med kunskap kan komma längre i vårt sätt att leva med och träna våra hundar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lydiga jakthundar

Publicerat den av

Jag har varit lite tveksam till att läsa böcker om lydnadsträning för jakthundar av den anledningen att man tyvärr fortfarande hör många av den äldre skolan predika om att hunden inte ska ha så mycket kontakt med ägaren för att det försämrar jaktlusten, att hunden ska tuktas till lydnad eller att hunden ska jaga in sig själv. Tack och lov har vi börjat gå ifrån den synen på jakthunden som verktyg till att se hunden som jaktkamrat och en i jaktlaget.

Efter 15 års frånvaro har jag upptäckt bibliotekets fördelar och lånat hem lite böcker i ämnet.

Första boken är Lydiga jakthundar av Erik Wilsson, Jägareförlaget 2005. Lättläst bok med många bilder.

För första gången har jag läst en bra beskrivning av det jag själv försökt skilja på, krav och tvång.

“Alla lydnadsmoment kännetecknas av att vi ska kunna kräva ett utförande. Kravet betyder att hunden får uppskattning när den gör rätt och att den tillrättavisas då den gör fel. Skillnaderna mellan effekterna av korrigeringar och beröm skapar en kontrastverkan som gör att hunden aktivit söker uppskattning från sin ledare. Det är just detta som leter till att kontakten med hunden förbättras under lydnadsträningen.

Tvång innebär något helt annat, då tvingar vi hunden att utföra en handling och hunden lyder för att undvika något obehagligt. Träning under sådana betingelser ger en kuvad, tryckt hund som lyder av rädsla. Dressyr med tvång kan ge ett visst mått av ovillkorlig lydnad, men det skapar ingen kontakt mellan hund och förare“.

Så bra beskrivning på skillnaden och det positiva som ligger i att ställa krav på hunden. Den gör det för belöning/uppskattning inte för att den är rädd eller försöker undvika stryk.

De beskriver väldigt bra målsättning med lydnadsdressyren och hur denna bidrar till att skapa kontakt och motivation hos hunden att lyda. Att inte fokusera så mycket på om man har nytta av lydnadsmomentet i sig utan att tänka att man alltid har nytta av en god kontakt med sin hund.

Här blir det också tydligt att vi måste bli tydligare mot taxarna med frikommando för att vara konsekventa i vår träning. Det slarvar vi faktiskt med.

Enda kritiken jag har mot boken är väl att man uppmanas att med ett “lätt ryck” lära hunden sitt eller att följa med. Det behövs faktiskt inte! För handen över huvudet på hunden så ska du se att den sätter sig på rumpan rätt fort. Fram med godiset och belöna! Man behöver inte heller ruska om hunden som de beskriver när hunden gör fel. Bara ett bestämt tag i hunden och ett bestämt “nej” så löser det sig. Många hundar är signalkänsliga och vårt kroppsspråk i kombination med “nejet” räcker gott och väl för att visa missnöje.

Men spännande läsning! Ser fram emot de andra böckerna jag lånade om jakt med små drivande hundar t ex! 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Årsmöte och föreläsning

Publicerat den av

Matte fick äran att hämta upp föreläsaren, en leg sjukgymnast från djursjukhuset, och ta med henne till årsmötet i Byske. På vägen hade vi massor av tid att prata och diskutera olika hundrelaterade grejer.

Årsmötet flöt på bra och efteråt fick vi beröm från föreläsaren om att vi kunde hålla så sams trots att vi har en ras med så stora variationer inom rasen. Det måste vara tråkigt att vara med i en klubb där man inte kan hålla sams eller god ton. Utgångspunkten som alla har gemensamt är ju det man älskar mest, sin ras/hund. Oavsett inriktning eller aktivering så älskar man ju sin ras och vill utveckla den till det bästa den kan bli. Man måste ju acceptera att andra har andra åsikter och uppfattningar om saker eller prioriterar annorlunda. Antingen får man vässa sina egna argument och läsa på eller så får man helt enkelt konstatera att man tycker olika och lämna det där. Varför dra igång ett bråk som skadar både klubb och relationer?

Jag tycker man alltid ska utgå från de egenskaper rasen ursprungligen var avlad för. Att värdera de egenskaperna och utveckla dem men att även kunna se och pröva nya grenar som kan vara bra aktiviteter och där hunden kan ha talang. Tråkigt där vissa raser delats upp i två, för att man inte kan enas eller där skillnaderna är så stora i vad man använder sin hund till.

Efter årsmötet fick vi ta del av en bra föreläsning om hundhälsa genom hela hundens liv. Allt från aktivering och utfodring av valpar och unga hundar till hårt arbetande hundars behov.

Det vi tar med oss är att alla foder i Sverige i grunden är bra. Det gäller att hitta det som passar just min hund och hundens kondition, päls, avföring och allmänhälsa får avgöra vad som är bäst. Att vanligaste orsaken till att senorna går av på hundar i Norrbotten är stålkanten på skidor (?!). Så bäst att välja skidor utan stålkant. (Vi som tänkt skaffa skidor och börja åka på isen).

Sen fick vi veta att det allra bästa sättet att få en hund att bygga starka, smidiga och hållbara kroppar är att skritta i skogen vilket är ett kvitto på att vi gör helt rätt med våra hundar. Skönt att få en sån bekräftelse av någon kunnig. Då vet man att man är på rätt spår. Koppelpromenader i skogen där hunden får använda sin “fyrhjulsdrift” är riktigt bra träning. Så bara köra på med träningen nu i vinter i snön och sen till våren och sommaren i skogen.

Over and out.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Angående hunduppfostran

Bild

Blev glad när jag läste senaste nr av Hundsport (1-2 2014) på sidan 161.

Där fanns den här artikeln om att ha en uppfostrad hund eller inte. Vissa verkar vilja ha 100% disiplin på sin hund. Så att hunden frågar om lov varje steg den tar. Själv ser jag det som lite själadödande. Ja, en hund i tjänst/arbete måste under arbetstid fokusera 100 % vilket jag också tror de flesta hundar klarar av att göra. Men därefter måste hunden få vara hund! Visa lite vilja, lite egensinne, busa och bryta regler. Precis som barn gör. Det är en del i att växa upp och l e v a. Fredrik Steen har också tagit upp detta ämne och då kallade han det att vissa har sina hundar som i militärläger eller nåt liknande.

(Klicka på bilden så kommer den upp i rätt läge. Klickar du en gång till kan du zooma och läsa)

 

DSC_0817

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fredrik Steen om farliga hundar

Publicerat den av

Läs hans inlägg i sin helhet här.

Han skriver bland annat:

“Jag och flera med mig med stor hundkunskap vet att det handlar om en ägarfråga, inte om en rasfråga, men detta vill man helt enkelt inte lyssna på.
Dessutom börjar jag och likasinnade med mig själva ledsna på försvaret av dessa hundar – Det är inte hunden det är fel på, det är ägaren.”

“Eftersom Svenska kennelklubben har krav på sina uppfödare i olika riktningar, samt att det kostar en relativt stor summa pengar att registrera sina hundar hos kennelklubben så innebär det flera saker –

Dels så är de uppfödare som är aktiva inom Svenska kennelklubben genuint intresserade av hund. Det måste man i princip vara annars kan det vara svårt att uppfylla kennelklubbens regler för uppfödare.

Men sedan är det också så att valpar registrerade i kennelklubben normalt sätt är dyrare än en icke registrerad hund på någon allmän annonssida på nätet eller i bakluckan på någon bil på en parkering i en förort.

Dessutom har en registrerad uppfödare andra ögon på sig än endast kennelklubben. Då man föder upp valpar för försäljning, även i liten skala, så tolkar många gånger skattemyndigheten detta som en näringsverksamhet.
Uppfödare registrerade i Svenska kennelklubben betalar ofta moms och betalar skatt för sin verksamhet. 

Tror du en uppfödare av blandrashundar som bedriver försäljning av icke veterinärbesiktigade valpar i bakluckan på en bil på en parkering i en förort betalar moms och skatt?”

Ja han har rätt i att det inte är hundarnas fel och att oseriös avel ligger bakom. Det jag tycker man glömmer i debatten är ägarna. Ska det vara så lätt att skaffa hund? Att vem som helst, oavsett kunskap eller intresse av hundträning, ska ha hund och vilken hundras som helst?

För fokus måste ligga på att ägare ska ta sitt ansvar för hunden de skaffar – att behandla den väl, att uppfostra den på ett sätt så att den inte utgör hot eller olägenhet för andra och att ge den den omsorg och vård som den kräver. Hur gör man det? Svår fråga men jag tror på utbildning. Med kunskap ökar medvetandet om vad en hund egentligen kräver. Att man tänker igenom sitt hundköp innan man ser en fin hund man vill ha.

Jag skulle gladeligen gå en hundägarutbildning. Jag bekostar den också själv om det behövs. Jag har inga problem att visa att jag tar ansvar för mitt hundägande. Har man inte råd med det så ska man nog fundera en eller två gånger om man har råd med en hund. Det är ofta inte själva inköpet som är det dyra utan de löpande kostnaderna för veterinärvård, försäkring, foder osv. Man behöver kunna betala när olyckan är framme.

Han har ju även rätt när han jämför ett förbud mot vissa raser med förbud mot skidmasker:

“Vem vet, kanske kan ni med rätt medial press och uppmärksamhet också få till ett förbud av skidmasker.
Detta skulle ju med ert resonemang och briljanta klarsynthet få stopp på rån i Sverige, för jag menar – 
– Vem vill göra ett rån utan att vara maskerad, och dessutom – var skulle rånaren då få sin mask ifrån?”

Oavsett rasförbud, utbildning eller andra åtgärder kommer det ändå finnas några individer som skaffar hund av fel anledning, genom kriminell verksahet (hundslagsmål) eller som “förstör” sin hund oavsett ras, kunskap, utbildning osv. Men den gruppen individer skulle drastiskt minska om man faktiskt ställer krav på ägaren och att ägaren kan hållas ansvarig om man inte följer vissa kriterier.

Idag är det mycket svårt att få någon hundägare fälld för brott mot djurskyddslagen, de få gånger det har gått till åtal har hunden attackerat människor flera gånger och/eller på offentlig plats med många vittnen. Men det ska inte behöva gå så långt att en hund med ägare som visar sig olämplig på många sätt ska kunna hålla grannar i skräck under lång tid innan några åtgärder kan vidtas! Kan man tidigt visa på att ägaren inte har den utbildning som krävs för hundägare eller inte behandlar sin hund på ett adekvat sätt så bör man kunna få straff innan något händer. En chans att göra och och göra rätt. Händer sedan en attack ändå pga ägarens brister så bör hunden kunna omhändertas fortare. Det borde ju då gå att visa på att ägaren åsidosatt sina åtaganden gällande hunden om man trots utbildning inte tagit till sig eller förhåller sig till sin hund på ett sätt som gör den trygg och säker. En osäker hund ska ju hållas på ett sådant sätt att den inte stressas i onödan och att den inte kan skada andra i olika situationer, det ingår också i ägarens skyldigheter att lära sig och veta. Att lära känna sin hund och dess gränser.

Ser många som går ut med sina hundar som inte ägnar hunden en blick under hela promenaden. De studerar inte hundens beteende, verkar inte intresserade av vad hunden vill. Har flera gånger sett hundar som försökt sätta sig och bajsa när ägaren bara fortsätter gå och rycker i kopplet för att hunden ska komma. Inte en blick mot hunden för att se vad den vill först…

I slutändan lider ju dessa “farliga hundar” ofta oerhört av sin livssituation (stress, hårdhänta ägare, vanvård, misshandel, outredda hälsoproblem, osäkerhet, sjukdom eller vad som nu kan trigga en attack).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Angående ledarskapsbegreppet!

Publicerat den av

Ni bara måste läsa denna blogg. Här avlivas myter som fortfarande i denna dag cirkulerar bland hundfolk. Tänk att forskning och “sunt förnuft” ändras över tid. Vi vet mer, vi förstår mer orsakssamband och det borde ju leda till att vi också ändrar vårt beteende. Men ändå lever många feltolkningar var. Följande handlar om ledarskap.

“Om man säger att hundägaren brister i sitt ledarskap blir terapin automatiskt att öka ledarskapet. Hur man ska göra är det lite olika åsikter om.

En del föredrar att “psyka” hundarna genom att inte låta dem gå först ut genom dörren, inte hälsa på dem när man kommer hem, inte äta förrän alla andra i familjen ätit, inte ligga i möbler och andra liknande åtgärder“.

Vi har ju fått höra det här med svagt ledarskap några gånger. Inget jag tar till mig eller tänker försöka ändra på! Ja helt ologiskt. Varför skulle hunden se dig som ledare bara för att du inte hälsar, inte låter den äta med dig osv? Vari stärker det ledarskapsbanden? Det är ju ren mobbing eller utstötning man håller på med. Lika väl som att hunden ska sova ensam någon annanstans i huset istället för med sin flock. Det är uteslutning och den värsta form av bestraffning en flock kan ge en medlem. Nej den behöver inte sova i sängen med dig men inte vara bannlyst från att vara i närheten.

“De flesta blir mer stränga och straffande och tillåter inte hunden att göra saker och ta egna initiativ. Man använder sig av ryck i kopplet, hängning i halsbandet, hårda starka röster, nyp, luggning, slag och till och med sparkar.

Det här med ledarskap har man ägnat åtskillig forskning åt på både vilda som tama hunddjur. Slutsatsen är otvetydig: Högstatusdjur är inte aggressiva. Föräldrarna i till exempel en vargflock “uppfostrar” inte sina ungar medvetet. Det kan förekomma mindre morrningar, tandvisningar och markeringar med lätta grepp över nosen, men de är sällsynta. I stället är föräldrarna rollmodeller för ungarna. En flock med konflikter skulle ha klart mindre chans att samarbeta och överleva, därför är det så viktigt att det råder harmoni i gruppen“.

Tja, det är väl detta vår granne pysslar med med sin belgare antar jag. Där rycks det, ryts det och sker otaliga bestraffningar på promenaderna. Hunden får inte ens lukta eller leka på egna villkor.

“Diagnoser som “bristande ledarskap” och att man är “otydlig” i sin kommunikation med hunden är helt fel och ovetenskapliga. En hund får inte problembeteenden för att du är snäll mot den. Inte heller försvinner problembeteenden för att du ryter och straffar“.

Nä just det. Det är inte farligt att vara snäll mot sin hund. Det betyder inte att man “mjäkar” eller “daltar”. Det är något annat.

“Problembeteenden har inget att göra med hur sträng du är. De beror på andra orsaker. Det finns forskning som tydligt visar att du i stället kan skapa problem med att vara straffande och sträng.

Vanligaste orsakerna är stress (framför allt understimulering), hormonell obalans, smärta (vanligare än du tror!) och post-traumatiska beteenderubbningar (efter en eller flera chocker)“.

Ja klok man. Fortsätt gärna läsa hans blogg på http://andershallgren.blogg.se/

Några frågor på det? 🙂 Klart som korvspad är att vi fortsätter vara snälla mot våra hundar oavsett om andra tycker vi daltar med dom!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varför skaffar vi hund och vad innebär det för våra raser?

Publicerat den av

Hunden är skapad av människan som ett redskap. Från det att vargar följde människor pga av maten de lämnade efter sig och människan upptäckte att de kunde dra nytta av vargarnas jaktkunskaper har vi levt ihop. Raserna utvecklades allt eftersom utifrån vad människan hade för behov; jakt, valla boskap, vakta/skydda egendom och så vidare.

Idag har samhället förändrats och behoven därefter. Idag har fler råd att skaffa hund och fler ser fördelarna med att ha hund. I vissa fall har hunden blivit en “sak man ska ha” eller “som alla andra har“.

Vad betyder det för våra raser? Idag är hunden mer sällskap än verktyg och det skapar andra behov än de ursprungliga. Men bör vi, av etiska och moraliska skäl, avla bort de ursprungliga behoven för att passa samhället idag? Oavsett om vi kan skapa en hund som inte har några medfödda drifter (utöver basala behov som mat, sömn, att göra behov), bör vi göra det? Människan kan skapa och förändra miljöer och djur efter hur vi önskar ha det men är det etiskt rätt?

Detta är bara reflektioner och hundar har stor positiv inverkan på hur vi människor mår. Studier har ju visat att barn som växer upp med hundar är friskare, färre allergier och utvecklar i högre grad empati än de som växer upp utan. Äldre som har hund besöker läkare i mindre utsträckning och är generellt mer rörliga än människor utan hund. SÅ hunden har en jätteviktig roll i våra liv. Men det är också ett stort ansvar att skaffa en ny familjemedlem och ju fler som skaffar hund desto fler missmatchar blir det.

Allt fler raser idag har utställning enbart som merit för avelsarbete. Vad innebär det för raserna? Det har ju framkommit att många raser lider av svåra defekter pga människans involvering. Läs och fundera över detta när du skaffar hund:

Brachycephala raser – Brachycephala betyder ”kort skalle” och beskriver hundraser vars nosar är för korta i förhållande till bredden på huvudet; typ pekinges, mops, bostonterrier och bulldoggraser. Detta innebär en stor risk för bland annat andningssvårigheter för dessa hundraser. Hunden snarkar och låter pga att den inte kan andas korrekt och blir ofta utmattad av värme, ansträngande aktiviteter osv. Många finner dessa snarkningar gulligt men är det rätt mot hunden?

Pälskvalité och pälsvård – En del raser har idag avlats på fantastiska pälsar, så fantastiska att de innebär stora problem för hunden med bland annat smärtsam tovbildning, svårigheter att röra sig pga all päls, ögon/öron problem, känslig för överhettning/kyla pga pälskvalitén. Lång päls innebär inte automatisk att hunden håller värme ute. En naturligt vattenavstötande och värmande päls har flera lager i olika pälskvalite, en ullig päls närmast huden som värmer, längre päls för skydd och ett yttre lager av sträva hår som är vatten- och smutsavvisande. Att utgår ifrån att hunden klarar kyla då den har päls istället för att se om pälsen är gjort att hålla värmen tänker nog inte många på. Många bad med olika produkter försämrar pälsens naturliga skydd mot smuts och vatten. Ju mer man badar och tvättar desto mer får man göra det då pälsen i sig inte kan hålls ren.

Defekter i skelett/leder/rörelser – vissa raser avlas för att se ut på ett visst sätt, t ex taxen med sina korta ben. Den dvärgväxtmutation som orsakar kortbentheten ökar också risken för diskbråck på bland annat taxen. Det är alltså inte taxens form som är orsak till diskbråck. Taxen har avlats att se ut som den gör för att ta sig ner i gryt men som med all avel så blir den extrem skapas också problem för hunden genom bland annat deformerade tassar/ben, krokighet, för djup bröstkorg som kan öka risken för magomvridning osv.

Tittar man på t ex schäfrarna så har det uppstått något som kallas för räkrygg, alltså ett allt för sluttande kors där bakbenen inte kan röras i ett normalt mönster. Hunden slänger ut bakbenen i sidled för att kunna ta sig framåt. Denna onaturliga rörelse kommer av att hunden inte kan använda sina höfter på ett korrekt sätt och felbelasning blir en konsekvens.

Stora raser lider mer av ledproblem än mindre. Men även små raser kan drabbas av t ex patellaluxation.

Hur mycket ska vi människor lägga oss i utvecklingen hos hundarna? Blir det alltid till godo och bör vi skapa hundar som passar våra behov eller bör bara de som har behov av hundens egenskaper skaffa hund? Något att fundera över.

Läs gärna SKK:s guid till hur ett lyckat hundköp går till. Prioritera hälsa före utseende! Det är många faktorer att ta hänsyn till när man skaffar hund.

  • Vad kan jag ge hunden för liv och vilken ras passar in i det livet?
  • Hur mycket tid har jag att lägga på hunden? (dels i form av aktivering men även i pälsvård, kloklippning, uppfostran osv)
  • Hur mycket kan jag om hundar och den ras jag vill skaffa? Är jag beredd att lära mig mer? Okunskap är den enskilt största faktorn till att det blir fel. Personer som skaffar muskelhundar i tron att de måste uppfostras med hårda metoder. Små raser som behandlas som leksaker men som faktiskt kan vara skarpa jakthundar. Ja exemplen är många och kan skapa rubriker i tidningarna när det blir katastrofala följder.

Så kreativt kan det bli när båda hundarna sover i soffan och matte inte har något att göra. 🙂 Dags att laga nån lunch.

Hej hopp igelkott!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vilken ras är mest trolig att bita och skada en människa?

Publicerat den av

På den frågan svarar nog många “kamphund” eller kanske gissar schäfer, rottweiler, Dobermann? Stora, muskulösa hundraser med ett kanske skräckinjagande utseende enligt många. Enligt några studier så ligger taxen i topp som den ras som biter flest. :-O

Husse och matte har stött på ett flertal personer som är rädda för taxar eller kallar taxar för “ilskna” osv. Erfarenheterna har inte varit så positiva för en del.

Hur kunde det komma sig? Dessa små, söta, familjekära och kramgoa små limporna, kan det verkligen stämma? Ja. Säkert av just den anledningen, de beskrivs som små söta gosedjur men är egentligen självständiga, snabbtänkta och modiga djur.

Här är vår egna teori om varför, helt ovetenskaplig kan jag tillägga. Detta utgår från hur taxen som ras beskrivs, inte om enskilda individer och det finns stora variationer i hur enskilda idivider fungerar. Men på en generell nivå kan detta vara några förklaringar, i alla fall viktiga att tänka på! Detta kan givetvis stämma in på andra raser också.

1. Många respekterar inte rasens ursprung som en jakthund. De har snabba reflexer och biter först och frågar sen. Det fungerar inte med en hund som analyserar när den går ner i mörka gryt där den kan bli attackerad av t ex grävlingar och rävar. Där gäller det att vara snabbast.

2. Många behandlar små hundar som leksaker. Det ska kelas, gosas, lyftas, lockas och klappas. Hunden måste ju få en chans att själv välja om den vill vara social. Taxen är en reserverad ras. Det betyder inte att den inte tycker om människor men den är lite ointresserad och är inte överdrivet social med alla den möter. Att bli påtvingad (en mindre hund har inte så stora chanser mot en människa som plockar upp den från golvet helt plötsligt) social kontakt är provocerande.

3. Många kan inte läsa hundars kroppsspråk och signaler vilket leder till onödiga provocerande situationer där hunden känner sig trängd och väljer att försvara sig. Hunden väljer oftast att försöka gå undan men respekteras inte detta kan ett bett komma.

4. Andra har inte vett att förstå att barn och djur aldrig ska lämnas ensamma. Barn förstår inte konsekvenserna av sitt eget handlande och kan göra illa djuren genom att peta, dra, slita, nypa osv. Många hundar är otroligt tålmodiga med barn men barn ska aldrig tillåtas utsätta en hund för hårdhänt behandling!

5. En sjuk eller smärtpåverkad hund har inte samma tålamod som den kanske haft tidigare. En sjuk hund ska lämnas ifred och inte hanteras i onödan om det kan påverka smärta osv.

6. En äldre hund kan få svårt att se, höra och uppfatta sin omgivning. Smärta i kropp och själv kan utlösa attacker eller bett av rädsla, oro, aggressivitet pga förändringar i hjärnan osv.

7. En understimulerad tax är inte en rolig familjekompis i längden. Den är påhittig, skaffar sig gärna nya hobbys och kan snabbt få beteendeproblem. Bland annat kan en ouppfostrad tax lätt tro att den kan ta över i familjen och bestämma. Följer man inte reglerna så nyper den till.

Här finns några studier att läsa (på utrikiska 😉 ) Oavsett om man tror på dessa studier eller inte, eller om man inte har tråkiga erfarenheter så bör alla ägare inom alla raser våga prata om eventuella mentala brister och missuppfattningar om rasernas ursprung för att minska risken att hundar hamnar i fel händer. Genom god avel kan man lägga en bra grund för sunda stabila hundar. Sen gäller det att informera och sprida kunskap om raserna så att nya valpköpare väljer rätt ras efter vad de kan hantera.

Dog Bites in Urban Children

Rasskillnader i aggressivitet

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vinter och kyla vs hund och päls

Bild

Nu är vintern här och många tar på sina hundar ett täcke. Andra höjer på ögonbrynen och säger att “hundar ska inte ha kläder på sig” eller att “de ska tåla kyla“. Det många inte tänker på, om man resonerar så, är den temperaturskillnad som det blir för en hund som lever sitt liv inomhus på dagarna.

En normal inomhustemp är runt 20 plusgrader. Här lever både vi och hundarna större delen av dygnet. Att då gå ut i -5 grader är en temperaturskillnad på 25 grader. En hund sätter ingen päls på de få tillfällen de är ute på en dag jämfört med den tid den spenderar inomhus. Detta är naturligtvis individuellt och många hundar klarar sig gott utan täcke. Andra hundar spenderar mer tid ute i t ex en hundgård och sätter via detta en kraftigare päls än andra. Och vissa hundar får ingen vinterpäls alls. Sån är vår Alf.

Men om man ser att hunden darrar mycket, tvekar att gå, vill hem, får köldkramp, hoppar på tre ben osv så fryser hunden uppenbarligen. Risken för skador och olyckor ökar (sträckningar, halkolyckor…) om man spänner sig och fryser jämfört med om man är varm i muskler och leder och slappnar av. Att halka till kan sluta illa för både människor och hundar. En hund som gått och spännt sig länge på promenaden och som sedan får leka med en annan hund kan mycket väl göra illa sig ordentligt genom att sträcka sig, snubbla osv.

Om man som vi kan få närmare – 25 till -30 grader en vanlig vinter. Ja då är temperaturskillnaden nära 50 grader. Hur ska en hund sätta en sådan päls att den klarar att leva inomhus i 20 plus större delen av dygnet men sedan klara kylan ute, 50 grader kallare?

IMGP5401

En del argumenterarar att så länge man rör på sig håller man värme. Ja det stämmer nog för en del. För de hundar som inte har en underull eller bara långa raka strån (som vår Alf) så hjälper det inte att hålla igång. Den värme man alstrar förlorar man i både genom energin som går ut men även av kylan som tassarna möter på backen.  En del hundar man ser får sitta på kall backe utanför kiosken när husse/matte “snabbhandlar”? De står på både tre och två ben ibland, rumpan håller de minst en dm från backen och skakar som asplöv. Är det schyst mot en hund? Någon som provat sätta handen mot backen när det är – 10 grader? Du håller inte kvar den länge.

För en del hundar som har päls kan värmen som går ut genom tassarna vara bekymret. Alla behöver inte täcke men en del slipper iskalla tassar med köldskador om de får skor/tofflor.

Januarialf

Det finns alltså hundkläder som fungerar funktionellt, som inte är en accessoar på hunden eller för att “blinga” hunden. En del hundar skulle må mycket bättre och framför allt njuta av en skönt uppfriskande vinterpromenad med ett vindskyddat täcke eller ett par tofflor.

Just sayin.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"