Utbildningen Hundkojan är fortfarande under uppbyggnad då jag jobbar heltid och går en utbildning på halvfart via Umeå Universitet. Tiden räcker inte till allt roligt man vill göra så jag hoppas ni håller ut och följer med när det är klart!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Etikett: Kunskap
En observation
Igår var vi ute och promenerade i det fina vädret. Ute på isvägarna trängs alla i kommunen nu när det är sol och bra temperatur ute. Barnfamiljer, kärlekspar, äldre, yngre och så klart hundägare med sina fyrbenta.
En observation jag kan göra nu, när jag inte har mina egna två att se efter, är att de allra flesta verkar ha problem med koppelgåendet. Hundar som drar fanns överallt. Och alla möjliga varianter hos ägaren att hantera detta: Allt från det klassiska “rycka tillbaka hunden till fotposition” till att bara ha gett upp och låta det vara så = hund drar ägare. Och detta i alla former av utrustning: från vanligt brett halsband till strypkedjor, nosgrimmor och selar. Det verkade gälla för både små och stora hundraser, för både män och kvinnor som hundförare och både hos unga och gamla hundägare.
Varför gör hunden så här? Ja alltså hunden har inte den mentala kapaciteten att förstå att trycket runt halsen beror på ett halsband som sitter fast i ett koppel där det står en människa i andra änden. Den vet helt enkelt inte om att den själv kan påverka över trycket (obehaget) runt halsen. Så i hundens värld har den troligen bara vant sig (accepterat) att den inte kan göra något åt det obehagliga. Den har aldrig kunnat påverka detta utan obehaget runt halsen finns där när man går på promenad och om den ändå inte kan påverka det så gör den just det som hundar gör ändå: vill ta sig fram till intressanta saker, hälsa på folk, nosa, komma vidare, stanna upp osv. Helt omedveten om människans frustration i andra ändan.
Det gör mig ledsen att hundar får gå ett helt liv och tro att det bara ska vara så. Att smärta och obehag bara är en del av livet som den inte kan påverka. Och att hundägare lägger så lite tid på att träna detta. Eller tränar på fel sätt då det inte ger resultat. De som rycker i hunden får ju rycka hela hundens liv = livslång smärta/obehag för det ger inte hunden någon ny insikt! Och de som bara låter hunden dra dem fram lär ju hunden att det är så det går till att gå på promenad. Jag tycker inte att det är rättvist mot hunden att låta det vara så, att inte ge hunden förutsättningar att slippa obehag/smärta vid promenader.
Det verkar onekligen vara ett större problem än t ex hundar som skäller på andra hundar. Det förekom också men inte i lika stor utsträckning som dessa hundar som går och drar i kopplet med olika resultat. Allt från ett mildare obehag (att ha en tyngd bakom sig som man drar fram i sele) till svår smärta (hundar med strypkedja som nästan kvävs och där man ser hur hela halsen dras ihop av den skarpa, smala kedjan).
Tålamod och kunskap. Jag tror det är det som saknas. Tålamodet att träna bort detta. Har hunden dragit halva sitt liv kommer den inte att sluta dra för att man tränat ett par gånger och det gått bra. Man måste hålla i träningen, varje promenad. Det hunden upprepar lär den sig så för varje gång den lyckas dra så fortsätter inlärningen av det “felaktiga” beteendet.
Kunskap. inte många hundägare verkar ha hittat bra sätt att få bukt med dragandet. Till sist tar en del till allt märkligare “hjälpmedel” som egentligen bara ytterligare skapar stress/mer obehag hos hunden, som i sin tur kan öka på risken för nya eller andra beteendeproblem. Och så är man i en ond spiral.
Gällande tålamodet har jag en webbföreläsning om hur man kan träna och förstå sig själv när frustrationen tar över och man inte tänker klart längre. Det kan vara en hjälp för en del. Välkommen att se den, du hittar den i menyn ovanför och bokar via hund@echosierra.se
Vi har själv varit där. Alf drog rätt mycket i början men vi hittade en metod som funkade bra. Varje gång kopplet var spänt stannade jag. Med spänt koppel! (det är hela poängen med övningen så dra inte tillbaka hunden så kopplet blir löst får då faller själva inlärningsfunktionen). När Alf tog minsta steg mot mig så berömde jag och vi fortsatte framåt. I början tog det väl ett par steg så var kopplet spänt igen. Stanna. Vänta ut. När han tog ett steg mot mig och kopplet slakade fortsatte vi framåt. OBS! Viktigt att inte vänta för länge som att hunden ska komma i fot position. Det är för avancerat i början. Man kan lära in det också men då måste man göra det i mindre sekvenser. I detta fall handlade det endast om att jag ville ha en hund som gärna får röra sig i kopplets längd men inte dra. Det tog oss två veckor med denna metod, och då menar jag på v a r j e promenad (inte bara ibland när vi hade tid). Sedan dess drog han inte mer på promenader. Däremot kunde han ju dra när han fick vittring på vilt men eftersom han var jaktras så var det ok för mig om vi gick på ett spår. När jag lockade med honom och vi fortsatte promenaden så drog han inte. Denna metod funkar kanske inte för alla, men kan vara värt att prova. Men då måste du vara medveten om ditt eget beteende!
- DU får inte dra tillbaka hunden så att kopplet slakar, då tappar hela övningen sin fuktion
- Minsta lilla rörelse hunden gör som får kopplet att slaka (trycket släpper) ska belönas med rörelse åt det håll hunden vill gå. Även om det innebär att hunden rusar fram i kopplet igen och du får stanna. Och stanna. Och stanna. Det är upprepningen av att alltid stanna när det blir spänt som ger inlärningen.
- Du får inte bli arg/frustrerad på hunden och ropa, gorma, dra eller rycka. Då faller hela inlärningssituationen.
- Upprepning, upprepning, upprepning. Alla som promenerar med hunden bör göra på samma sätt för att inlärningen ska gå så snabbt som möjligt.
- Snällast mot hunden om den drar är ju att ha en sele så att musklerna kring nacke/hals + strupe och andra känsliga delar inte tar skada.
- Byter man från en sele till en annan, ett halsband till ett annat kanske man får börja om med övningen, då det för hunden är en ny situation. Men det bör gå mycket snabbare att lära in samma igen.
Sen undrar jag hur mycket som egentligen handlar om att hunden har tråkigt på promenaden? Om den inte får nosa (sett flera som släpade i väg hunden så den aldrig fick stanna å nosa) och hundägaren är fullt upptagen med annat (mobiltelefon, prata med någon den går med) så blir ju promenaderna bara transport. Transport är inte naturligt för hunden. Att bara vandra, lite planlöst. Den har behov av att få följa med och utforska omgivningen, vilket den gör med nosen till största del.
Jag tycker man ska försöka avsluta sin promenad i en positiv anda. Om inte annat för sin egen skull. Din frustration, om det var en sån där skitpromenad med dragkamp eller utfall, så är risken stor att du redan inför nästa promenad bygger upp din frustration igen. Så försök avsluta alla promenader med något positivt innan ni går in, om så bara utanför porten eller sista 10 m innan ni kommer hem. Ett fint fotgående, lite trickträning, bus eller följa john. Gör bara något som får er att skaka av den där “konflikten” som var. Hur mycket du än tänker att hunden ska bannas “så att den lär sig till nästa gång” så har de ingen som helst effekt. Hunden kan helt enkelt inte lära sig med tidsglappet “till nästa gång”. Hunden är mer här och nu. Så låt inte din frustration sprida sig eller bli uttdragen. Det är det inte värt varken för dig eller din hund. Ni blir båda olyckliga av det. Ni är värd bättre!
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Nyheter 2023
Under året kommer följande nyheter att presenteras i olika delar.
- Utbildningspaketet “Hundkojan”: Ett sammansatt utbildningspaket i 8 delar med videoföreläsningar, instuderingsfrågor och prov för den som önskar ett intyg.
Syfte: Höja den allmänna kunskapen om hundens behov och förmågor som baseras på svensk djurskyddslagstiftning.
Mål: Att höja livskvalitén och välfärden för hundar och därigenom förebygga och minskaproblembeteenden för hundägare - Boka videosamtal för att prata hundträning! Ibland behöver vi lite pepp om vi kört fast, eller så behöver vi få ventilera frustration eller besvikelser. Det går lika bra att prata om annat relaterat till livet med hund.
- Sorgesamtal för Dig som förlorat ett sällskapsdjur. Sorgen efter husdjur upplever många är något man inte kan prata om, att andra inte förstår eller att man får höra nedvärderande saker som “det var ju bara en hund”. Jag är utbildad hälso- och sjukvårdskurator på mitt dagjobb och har själv förlorat husdjur under åren. Jag kan lyssna och stötta när det är svårt.
Mer information kommer i menyerna ovan.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Samarbeten!
En nystart för Dig, Din förening eller Dina valpköpare?
Är du uppfödare och vill ge dina valpköpare en bra start med kunskap om hundens behov och välfärd som kan förebygga framtida problem?
Är ni en förening som vill ha ny inspiration?
I samarbete kan ni få del av rabatter för er själva men också era kunder på webbutbildningsmaterial som är lättillgängligt för alla oavsett var Ni bor. Jag kan även skräddarsy material efter era behov!
Allt mitt material bygger på kunskap från biologi, etologi, inlärningspsykologi, affektpsykologi, neurovetenskap och positiv förstärkning.
Jag håller mig uppdaterad så mycket jag kan genom att läsa böcker och artiklar, gå kurser, webbutbildningar, delta på seminarier m.m. på både svenska och engelska.
Kontakt: hund@echosierra.se
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Introduktion till Hundkojans Hundkunskap!
Jordbruksverkets föreskrifter ställer krav på att vi som hundägare förstår vad våra hundar behöver och vad som krävs för att säkerställa en god djurvälfärd. Med andra ord ska du kunna tillräckligt mycket för att se till att din hund har det bra både fysiskt och mentalt. (5 § SJVFS 2020:8). Här framgår alltså att vi inte bara behöver hålla våra djur vid liv fysiskt, genom skydd, mat och vatten. Vi behöver även veta vad våra djur mår bra av mentalt och vad de reagerar negativt på. Det finns en mängd studier på dessa områden nu mer.
I min Hundkoja har jag samlat information som alla hundägare bör ha kunskap om med utgångspunkt i svensk djurskyddslagstiftning.
Läs mer på Jordbruksverket eller på Svenska Kennelklubben
Är det här något du själv, dina valpköpare, dina kursdeltagare eller dina träningskompisar skulle vara i behov av? Gör den tillsammans!
Vi behöver förstå våra hundar för att kunna ge dem ett så bra liv som möjligt. Även välfungerande hundar har behov, samma grundläggande behov som problemhundar har.
Och vi är alla bara en svår händelse ifrån att gå från en välfungerande och glad hund till en hund med problem och stress. Därför är denna grundkunskap om det friska något alla hundägare bör ha.
I denna guide får du veta mer om innehållet i utbildningen, vilka områden som ingår i ett gott hundliv och konkreta träningstekniker. Utgångspunkten är svensk djurskyddslagstiftning som jag sedan sökt källor på – vem har forskat på området och vad säger dagens kunskapsläge? Jag har läst många böcker och artiklar. Är du nyfiken på något särskilt är du välkommen att höra av dig.
Väljer du att köpa hela utbildningen inklusive ett enklare provavsnitt (du får svara på frågorna medan du ser filmerna) så erhåller du även ett intyg på detta.
Det ingår även en checklista i del 8 där du kan checka av hundens livskvalité och se om det finns områden ni kan förbättra och du skapar därmed en bättre livskvalité för din hund!
Introduktionsfilmen är gratis och finns att se via min youtubekanal!
Vill du boka dig på utbildningens delar kan du välja att köpa en del åt gången, eller alla i ett paketpris. Läs mer här.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"Beteenden och behov
Hundens behovstrappa!
Nu finns min nya sida om Hundens behov! Läs mer här eller i menyn ovanför.
Har ni sett att det finns en Hundens behovstrappa? Än så länge är den inte översatt till Svenska. Precis som vi människor har hunden vissa behov som behöver tillgodoses – annars uppstår många beteendeproblem. Vi kan inte träna bort beteendeproblem som beror på att hunden inte får sina behov tillgodosedda. Värt att tänka på!
De mänskliga behoven, i Maslows behovstrappa, är något jag jobbat med i 20 års tid som socionom. Så det känns helt logiskt att vi börjar se hundens verkliga behov – och inte bara beteendemodifikation som enda sätt att hjälpa hunden leva med oss.
Av någon anledning har jag mycket lättare att lära mig och läsa på engelska. Om jag får välja går jag hellre Internationella utbildningar för jag tar till mig det lättare. Ingen aning om varför det är på detta sätt men så lär jag mig. Har inte Engelska som modersmål på något sätt och talar nog inte så bra engelska men har mycket lätt att lära mig på engelska.
Linda som skapat modellen är psykolog och stark förespråkare för Force-free träningsmetoder, alltså att all kommunikation och inlärning med hunden sker utan tvång, skrämsel eller hot. Hon hänvisar till relevanta studier för varje del i hierarkin. Du kan läsa mer om författaren här.
Att välja hundtränare
Fortsätt lära för livet!
Tvång för jakthundar
För den oinvigde hundägaren, som kanske har sin första jakthund och vill lära sig av mer erfarna jägare hur man tränar sin hund så vill jag här hjälpa till att klargöra några saker.
Det förekommer fortfarande en del tvång inom jakthundsträning, främst kanske vardagslydnadsmoment som inkallning och i fågelhundsjakten (apportering).
Nedan är exempel på hur man beskriver olika moment och hur de lärs in. För en nybörjare kan det vara svårt att skilja ut vari problemen ligger med dessa sätt eftersom det varvas med “ge beröm” och “det innebär så klart inte slag”. Jag anger inga källor på detta då jag inte vill hänga ut någon eftersom jag utgår från att ingen vill sin hund illa, men bygger sina antaganden på gamla sortens skola och sin egna mångåriga erfarenhet – vilket inte betyder att det är vetenskapligt. Längst ner finns mina kommentarer.
Tvångsapportering innebär att man genom att tillfoga hunden obehag (ofta smärta) tvingar den att greppa och hålla apportföremålet. Förr ansågs det vara det enda sättet att få en pålitlig apportering. För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.
Lägg en halslänk runt hundens hals. Det är mycket viktigt att den hamnar ovanför struphuvudet! Ställ dig grensle över hunden med ett par, tre fingrar innanför den tätt sittande halslänken och kommendera Apport samtidigt som du försiktigt pressar apporten mot hundens framtänder och vrider åt halslänken med ett bestämt grepp. Gör du detta riktigt, kommer hunden att gapa. För direkt in apporten på plats i hundens mun och släpp efter på halslänken i exakt samma ögonblick.
Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. Nästa steg blir då naturligtvis att enbart ge apportkommando, men genast vrida åt halslänken om hunden inte genast tar apporten.
Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.
Man kan med fördel spontanträna valpen (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) och därefter tvångsträna den som vuxen om spontanträningen går åt helvete. Man kan knappast göra tvärtom, en tvångstränad hund som det går åt helvete för mister hela sin spontanitet (och vill aldrig apportera mer). Spontanmetoden bygger på hundens spontana vilja att apportera.
Innan du påbörjar dressyrarbetet, bör du se till att hunden är väl rastad och motionerad, det bidrar till att hunden blir mera uppmärksam inför dressyrträningen.
Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.
Att få hunden att sitta, övas med hunden i koppel. Kommandot är “sitt”, samtidigt som man med höger hand drar lätt uppåt i kopplet och trycker med vänster hand lätt på hundens bakkropp.
Kom ihåg att ge beröm.
Att få hunden att gå fint, övas med hunden kopplad. Kommandot är ” gå fot “. Hunden skall under denna övning gå med huvudet jämsides med förarens vänstra knä. Håll kopplet i höger hand och låt remmen löpa löst genom vänster hand. .
Med kommandot ” gå fot ” börjar man att gå framåt. Starta med vänster ben först. Det hjälper hunden. Om hunden kommer för långt fram, ett snabbt ryck i kopplet och ge samtidigt kommandot, ”fot”. Prata lugnt och uppmuntrande med hunden. Ge beröm.
Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.
BERÖM ALDRIG: hunden under själva liggövningen. När hunden har legat en stund, försök att få den att sitta. Först därefter skall den BERÖMMAS; När hunden har tränats ett tag, börjar du använda tecken. Sträck höger arm upp i luften och kommendera samtidigt ”ligg”. När hunden har legat en liten stund, gå så till sidan av hunden, så att du står med vänster knä jämsides med hundens huvud. Kommendera därefter ”sitt”. När hunden sitter. SKALL DEN BERÖMMAS RIKLIGT.
När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.
Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.
FÖRSÖK aldrig att fånga hunden, du klarar det inte. Spring aldrig efter hunden. Spring hellre åt motsatt håll. Eventuellt kan du gömma dig. Låt alltid hunden komma till dig.
Hunden sitter ” på plats” och har halsband och koppel på. Kopplet läggs på marken och ”låses” genom att du sätter en fot på det. Ta apportbocken i höger hand, samtidigt som du med vänster hand fattar om hundens överläpp. Hunden kommer då att öppna munnen och i det ögonblicket placeras apportbocken i hundens mun. Se upp så att läpparna inte kommer i kläm och att apportbocken blir placerad bakom hörntänderna. När apportbocken är på plats kommenderas ” håll fast”, samtidigt som du eventuellt klämmer lätt om käkarna på Hunden. Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.
När hunden på kommandot ”apport” viligt öppnar munnen och själv håller apportbocken, skall den läras att Gå/springa med apportbocken i munnen. Detta gör man genom att ta hundkopplet i vänster hand, för att få höger hand fri. Man kommenderar så ”spring” eller ”fot” och Hunden skall då springa respektive gå vid sidan av föraren, med apportbocken i munnen. Hjälp eventuellt till med att stödja apportbocken med höger hand. GLÖM INTE ATT BERÖMMA!
När hunden efter hand har lärt sig betydelsen av ordern ”apport” har man nått så långt, att hunden själv ska ta apportbocken. Det kan vara en fördel att börja med att hunden tar apportbocken från handen och först när den har insett meningen, lägga apportbocken på marken. Utgångspositionen här är densamma som under punkt 1. Kom ihåg att aldrig öka tempot. Skulle det uppstå problem, gå tillbaka i dressyren, eftersom felet oftast är att man gått fram för snabbt eller fuskat litet.
Avlämningen, sker sittande ” på plats “. Låt hunden sitta en liten stund med apportbocken i munnen. Det ger en bra avslutning. Höger hand räcks ned framför hunden och på kommandot ”loss”, skall hunden släppa apportbocken. Först när dessa grundläggande övningar är befästa, kan man låta hunden apportera riktigt vilt.
| Uttalande | Missuppfattning | Vetenskapen säger |
| För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt. | Att använda tvång i träning kräver skicklig förare annars kan det ge mental påverkan på hunden. | Det är väl i sig rätt att påstå att en skicklig förare krävs för att korrekt använda tvång/våld i sin träning annars blir det ju bara misshandel. Men vetenskapen säger ju att den negativa påverkan på hunden sker oavsett – det handlar ju om själva tvånget som orsakar den skadad – pga inre stress, fysisk påverkan och skadad relation. Denna inställning till andra levande varelser med tankar och känslor är ju ur etisk synvinkel förkastlig. Att människan tar sig rätt att använda en annan individ, med tvång, till sin egen vinning är oetiskt. Hunden har instinkter som är så starkt nedärvda att de ändå, trots att människan har denna hårda syn på sin överhet, kommer utföra sitt jobb. Detta kan av människan tolkas som att hunden tycker om denna typ av träning, eller inte tar skada. Detta är ytterligare missuppfattningar. En hund tycker inte om, och behöver inte, denna typ av hantering. En levande individ, oavsett art, kommer aldrig bli 100 % pålitlig i något beteende – det finns alltid omständigheter som i vissa fall blir starkare än ditt intränade beteende. Det är människans val att hantera djur, som inte kan välja sin människa eller livsstil, på detta sätt. Det finns bättre, mer etiska och framför allt mer effektiva sätt att träna hund på! |
| Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. | Att hunden frivilligt kommer greppa apporten. | När man jobbar med tvång finns ingen frivillighet. Att hunden greppar en apportbock handlar om undvikandebeteende – den fokuserar endast på att undvika smärtan i halsen och inte jobbet med apporten. Det sker ingen inlärning genom att korrigera och tillfoga smärta – det leder bara till undvikandebeteenden. Inlärning sker genom att hunden får upprepa det den gör rätt om och om igen med belöning som för hunden är attraktivt. |
| Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas. | Att ge order till en hund som ska åtlydads direkt utan att ifrågasättas och aldrig upprepas. | Det är en annan levande varelse vi pratar om. Om vi människor tror att vi kan tvinga en hund till 100 % säker lydnad misstar vi oss. Eftersom det är en levande varelse och du jobbar med tvång/smärta så jobbar du med rädsla (hunden blir rädd för den som tillfogar smärtan). Det kommer alltid finnas någonting som hunden är mer rädd för än dig – och därmed inte lyda dig i alla lägen. Men om du jobbar med relation och tillit byggd på positiv förstärkning kommer hunden i större utsträckning söka ditt stöd och din hjälp i framtida situationer eftersom du har en positiv betydelse i hundens ögon, istället för att undvika dig av rädsla. |
| (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) | Att en hund ska tåla tvångsträning. | Ingen hund är tillräckligt hård för att tåla en sån träning. Och just att man använder ordet “tåla” anger ju att det är en metod som går ut på att göra skada. Här kommer också etiken in – vi kan välja att träna på sätt som skadar hunden, vi kan välja att träna på sätt som ger hunden glädje och positiva känslor inför det arbete som ska göras och som framför allt inte skadar hunden varken mentalt, psykiskt eller fysiskt. |
| Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt. | Att hunden måste tvingas ner i positionen ligg. | Hunden kan tränas att ligga utan att med smärta dras framåt. Kedjehalsband eller stryphalsband orsakar i många fall skador både på kort och lång sikt kring hals, nacke, kotor som senare kan visa sig som beteendeproblem och aggression. |
| Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm. | Att tillit byggs upp genom beröm när hunden gör rätt. | Har man i övrigt jobbat med tvång/smärta har man redan skadat tilliten och relationen! Hunden kommer inte känna glädje kring dig utan osäkerhet – ger du beröm idag eller kommer du ge mig smärta? Att berömma en hund är i sig bra men i det här fallet har berömmet endast betydelsen “du slipper tillfälligt smärtan” och därmed ingen positiv betydelse i form av “JA! Där gjorde du rätt, mer av det, här kommer belöningen” som också kopplas till dig som hundtränare – att du blir en resurs för hunden som den kan lita på och ta hjälp av. |
| När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet. Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg. | Att små, korta lektioner ger bäst resultat. Att hunden vill lura föraren och då gör man om på samma sätt. | Det första är i sig korrekt – korta lektioner ger bättre resultat än att tjata ut tills hunden är för trött. Den senare delen är ett missförstånd i två steg: Hunden kommer inte försöka lura sin ägare, den har ingen sådan drivkraft – hundar gör bara det som lönar sig, det den har lärt sig sedan tidigare (genom upprepning). Om hunden inte gör det ägaren vill så fortsätter man på samma sätt. Här bör man ju istället fundera på varför hunden inte har förstått? Kan det vara inlärningsmetoden som är problemet? Idioti är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Ju fler gånger hunden gör fel och får korrigering så ökar man egentligen på inlärningen av just det felaktiga beteendet – det hunden gör ofta (även om det är fel) kommer den att göra mer av eftersom det upprepas. Lägger du upp träningen så att hunden lyckas i upp till 8 av 10 repetitioner så kommer hundens minne och vana blir då att göra rätt! |
| Beröm och straffa – allt efter omständigheterna. | Att det går att kombinera belöningar och bestraffningar. | Att jobba med både ock är motsägelsefullt i sig. Dessutom vet vi att smärtcentrat/bestraffningscentrat i hjärnan övertrumfar belöningscentrat. Bestraffningscentrat blockerar alltså belöningscentrat – där själva inlärningen befästs genom att belönas för ett önskat beteende. |
| Det finns fler saker att kommentera i detta men jag hoppas du fått en bild av hur du kan “se igenom” träningsupplägg som inte är baserat på vetenskap även om de använder belöning, beröm och tillit som ord. | Så fort ord som tvång, dressyr, lydnad, ledarskap finns med brukar jag dra öronen åt mig och vilja veta mer om hur dessa begrepp används. | Du vill säkert din hunds bästa, du får goda råd av andra, som haft hund längre än dig med goda jakter bakom sig. Så klart kan vi lära oss massor av människor med erfarenhet – men glöm inte bort att vetenskapen ger god vägledning i vilken väg som ger den bästa inlärningen och bygger en god grund för er framtida karriär som jaktteam. Det är ett teamarbete ni ska uppnå. Inlärning sker genom att upprepade gånger göra rätt och få belöning för det. Relationer byggs upp av positiva kontakter utan hot, skrämsel, tvång eller smärta. |
Boktips för den som vill jobba belöningsbaserat med just fågelhundsträning/apportering är: Apportering till vardags och fest: Du hittar den här. Du kan också läsa mer om klickerträning och olika begrepp här.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"