Djurvälfärd ska gå före!

En mycket viktig och bra artikel om vikten av att ifrågasätta gamla sätt att tänka, allt man “vet” och öppna för nya tankebanor. Det går att översätta till vilken djursport som helst, även om det i inlägget handlar om ridningen. Läs artikeln här.

Här står vi, inför ett nytt år, med vår gamla ridsport, våra gamla tävlingsregler och vår gamla militära tradition. Vi är färgade av ett helt annat samhälle och helt andra idéer än det som lade grunden till vår sport. 
Det är inte att förvånas över att dagens nya ryttare, dagens sociala rörelser och dagens forskare ställer frågor och lyfter perspektiv som traditionen har svårt att besvara. Ridsporten, hästhållningen, hästarna och deras människor, illustrerar extremt tydligt hur spännande, besvärligt, roligt, ilsket och utmanande det blir när traditionen möter nya idéer. Och nya idéer möter traditionen.”

Att våga ifrågasätta är modigt och lärorikt. Det får alla att tänka till, att förhoppningsvis se över och omvärdera varför man gör som man gör. Inte bara för den som anser sig vara på topp. Den som kommer med nya ögon kan se och tänka i andra banor än den som utövat i många år. Så viktigt att våga vara modig, öppen och nyfiken. Det är styrka och något att vara stolt över oavsett vad andra säger. Bara för att “alla andra” gör på ett sätt betyder det inte att “alla andra” har rätt.

2017 skulle kunna bli det år då den som kritiserar ridning som ser hårdhänt ut inte avfärdas med ”rid själv då, så får vi se”. Det är helt enkelt inte så att den som kritiserar eliten själv måste kunna prestera som eliten för att ha rätt att kritisera. Tvärtom är det så att om eliten, som är förebilder och normbildande för oss övriga ryttare, tränar på hårdhänta sätt – då både får och bör vi andra ifrågasätta det. Vårt ifrågasättande visar att vi bryr oss om hästarna och att vi bryr oss om vårt eget lärande. Vi vill lära oss bra saker av våra förebilder, vi vill ha förebilder som lär oss bra saker. Precis som vi kan vara kritiska mot läkare utan att själva vara läkare, eller mot författare utan att själva vara författare, kan vi vara kritiska mot elitryttare utan att själva behöva vara elitryttare. Allt annat är trams!

Det måste vara viktigare att djuren tränas på ett etiskt och hållbart sätt än att enskilda prestationer ska stå för hållbarhet – då det det facto inte behöver vara detsamma. VI människor har makten och därigenom skyldigheten att träna och hålla djur utan smärta, hot och våld. Det är ovärdigt oss. Vi vet och kan bättre. Det handlar om kunskapsbrist och inget annat! Lagstiftningen borde även skärpas så att det går att sätta dit de som är för hårdhänta, använder hjälpmedel som sporrar och skarpa bett när det inte ska behövas.

Tänk om 2017 rentav skulle bli det år då vi alla slutar att förväxla prestation med välfärd! Prestation är nämligen inte ett tecken på välfärd. Möjligen visar prestation att hästen inte är akut sjuk eller akut halt, men prestationen visar inte i sig att hästen mår bra och har utbildats på ett schysst vis. Prestationen på tävlingsbanan säger ganska lite om hurdan den träning som ligger bakom har varit. De sår som träningen kan ha gett, de har läkt när det är dags att tävla. Den underordning som träningen kan ha tvingat fram, den kan vara det som ger resultaten. Det behöver inte vara så, men det kan. Prestationen avslöjar inte det.

Så håller med i allt hon skriver. Jag står upp för den träning jag tror på genom denna blogg bland annat. Genom att fråga och ifrågasätta andra som uttrycker att det tränar på sätt som idag är både bevisade skadliga (även om inte skadan är fysisk)! Inte för att vara elak men för att öppna för nytt tänkande. Fast ibland är det rätt skönt när man börjar med att fråga någon hur de tänker med sina metoder, och jag är den som får medhåll å den andra får inse att utvecklingen gått framåt å andra vågar tänka nytt 😉

Hoppas alla vi blir modigare. Jag vill gärna bli ifrågasatt, det innebär att jag måste bli nyfiken på andra sätt – omvärdera mitt tänk – för tänk om det finns ÄNNU bättre sätt att göra saker på? Det vill jag gärna lära mig! Inte stå kvar och trampa i 40 år gammal “fakta” som överbevisats, bara för att jag inte vet bättre.

Var står du i frågan? Vågar du utmana dina egna “sanningar”?

Vi tränar belöningsbaserat! För att det är roligare och skapar en trygg hund som vågar lita på sin ägare eftersom det aldrig kommer obehagliga överraskningar. Det betyder inte att vi inte har regler, det betyder bara att vi inte använder hot och våld för att förstärka vad reglerna är. Dock är jag och Theo fortfarande oense om hur mycket man får skälla inomhus. Vi jobbar fortfarande på det…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att bli övergiven

Man ska inte tro allt man läser och jag är nog lite skeptisk till all information i artikeln men jag tycker den väcker en viktig fråga. Läs hela artikeln här.

En hund övergavs på en flygplats av sin ägare. Efter att i två månader ha väntat och letat efter ägare, som aldrig återkom, blev hunden så sjuk att den inte kunde äta och dog.

Oavsett sanningshalten i alla delar av artikeln så är hunden ett djur som lojalt älskar sin husse/matte oavsett. Ovillkorligt. Det är för mig obegripligt hur tänkande, intelligenta (sägs det) människor kan överge djur (oavsett om vi pratar sommarkatter, hundar, sköldpaddor eller fåglar som släpps ut i det vilda och får klara sig själv). Att bli övergiven av den individ du blivit beroende av för mat, skydd, tröst och sällskap måste vara ett av de hårdaste straffen en individ kan bli utsatt för. Att bli bortvald. Känna sig oälskad. Slängas bort som sopor.

Det är ovärdigt människan som art att bete sig så mot en annan individ. Nog för att okunskap i många fall ligger bakom att en del människor tar beslutet att “släppa ut” djuret i “frihet”, där det får leva i frid och harmoni på ett naturligt sätt. Disneyfieringen av djur kan leda till många okloka beslut. Det är djuren som lider när människan inte tar reda på tillräckligt med fakta! Man kan inte gömma sig bakom “jag visste inte” eller “jag trodde inte…”. Med internets framfart finns ingen ursäkt till att inte söka rätt på information från trovärdiga källor. Allting är bara en Googlesökning bort typ.

Ett djur som inte kommer från det vilda, som inte uppfostrats av sina artfränder i det vilda, kommer att ha svårt att anpassa sig till det vilda. Särskilt om det djuret är framavlat av människor för egenskaper som vi har behov av i vårt samhälle. De djuren far direkt illa av att “leva i det fria”.

Släpp aldrig ut husdjur i det fria! En sköldpadda blir inte lycklig i en damm eller sjö i Sverige. Den kommer antagligen dö. En katt kan till synes se ut att klara sig själv i det fria men den kan ha svårt att klara kalla vitrar, skaffa sig tillräckligt med näringsrik och riktig mat, skydda sig och hävda ett revir, bli skadad om den söker sig till bebyggelse med risk för påkörningar osv.

Ge fan i att skaffa djur om du inte långsiktigt har tänkt ta på dig ansvaret. Ett djur skapar band till människan oavsett vad vi anser om det eller vad vi vill, de har helt enkelt inget val eftersom vi styr de viktigaste grundläggande behoven som när de får äta, vila, rasta, värme osv. Jag hoppas att problemet inte är allt för stort i vårt land men kunskapen är ändå låg och antalet husdjur ökar sägs det. Man kan ju även hoppas att kunskapen sprids till andra länder där de än så länge fortfarande ser på djur som varor, utan känslor eller värde.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att “ta seden dit man kommer”

Läste en artikel som fick mig att må mycket illa, av två skäl. Läs hela artikeln här.

Det handlar om att stjärnkusen Åke Svanstedt fått kritik för att han, på tävling i USA, drivit sin häst för hårt. Hans svar gör mig mycket orolig och upprörd.

– Ja, det är klart att jag drev hårt. Hade jag vetat att han skulle bli tvåa hade jag inte drivit någonting, men jag var tvåa och jag ville vinna. Sen vet jag hur reglerna är på Meadowlands och alla kuskar driver hårt.

– Vill man vinna lopp får man ta seden dit man kommer. Jag var tvåa och hade chans att vinna, då är det klart att man kräver det yttersta ”

När man tävlar så förstår jag att om man är en vinnarskalle så vill man prestera på topp. Skillnaden när man har med djur att göra är att djuret inte har valt att tävla. Även om många hästar kan tycka om det dom gör så anser jag inte att det är okej att driva hästen till bristningsgränsen. Det som gör mig förbannad är att han försvarar sitt eget agerande med att det är tillåtet just där, på den banan. Men var är hans egen moral och etik? Han säger längre ner att om andra kuskar var snällare så skulle han också vara det.

Det finns hästar som dött på grund av att de blivit för hårt drivna. Djur gör allt för att vara till lags och när män (företrädelsevis) tycker sig ha rätten att driva hårt utan att tänka på vad de utsätter hästen för så kan det gå så illa att hästen dör. Det om något är djurplågeri, oavsett vilka “regler” som gäller på det stället där det utförs!

Det gör mig spyfärdig att rättfärdiga sitt eget handlande utifrån hur andra gör. Att andra gör fel eller inte har ett etiskt förhållningssätt spelar ingen roll just då. Men om situationen var annorlunda skulle jag inte göra så? Vad är det för fegspel!

Han kommenterar debatten i Sverige gällande hans eget agerande så här:

– Jag har läst allting, men det spelar ingen roll vad folk i Sverige tycker. Travförbundet i Sverige kan inte påverka någonting för amerikanerna vet knappt var Sverige ligger. De skiter fullständigt i vad som händer på andra sidan Atlanten så folk kan skriva och debattera – men de bryr sig noll

Såna här uttalanden gör mig orolig. Man ska alltså inte protestera eller debattera för att andra inte bryr sig? Är det inte just därför man ska protestera och debattera? För att så ett frö, starta en diskussion som i längden kan resultera i ändrade regler? Jag tycker det är jätteviktigt att visa sitt motstånd och avsky mot oetiska regler. Det kanske inte ger den effekt man önskar sig idag, men om man inte yttrar sig i tron att den andra parten inte bryr sig då kan man aldrig starta en förändring heller. Han borde själv föregå med gott exempel och ta diskussionen dit! Han är ju på plats och därigenom ha stort inflytande på sporten. Att bortförklara sig med att det inte är hans sak att förändra gör att jag tror att han inte alls tycker reglerna behöver ändras, egentligen. Dom ger honom rätt att fortsätta på det sätt han egentligen tycker är bäst. För annars hade han väl inte ställt upp på det?

Den här mannen har nog missat Internets kraft i fråga om påverkan, även från ett litet land som Sverige. Sociala medier kan ha stor genomslagskraft i frågor, stora som små. Hoppas han snart blir varse om detta och hoppas så klart att vi håller debatten levande och sprider den hela långa vägen till USA. De som inte vet var Sverige ligger då får väl slå upp det i en kartbok!

Vad tycker du om Åkes uttalande?

  • Han har fel, han borde protestera mot reglerna och inte driva sin häst så hårt (100%, 7 Votes)
  • Han har rätt, inte vår sak att protestera och han har rätt att göra som de gör där borta (0%, 0 Votes)
  • Han har delvis rätt (0%, 0 Votes)
  • Annat (skriv gärna vad i en kommentar) (0%, 0 Votes)

Total Voters: 7

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gulligt eller upprörande?

Tja vad ska man säga. Nu cirkulerar en video på nätet där ägaren (?) satt ögonfransar på sin chihuahua. Är det gulligt eller upprörande?

Jag tycker det säger mycket om vilken syn man har på sitt husdjur, hur man behandlar det och framföra allt “klär ut det”. Att även hundar kan behöva kläder råder det inget tvivel om, i vissa klimat. Men hör ögonfransar till vad en hund kan behöva ha i sin garderob? Jag tycker inte det! Blir ganska ledsen att se detta. Vilken syn har man på vad djuret har för egna behov, känslor eller värdighet?

Hunden förstår inte vad som sker – varför den blir utklädd. Den tar med största sannolikhet ingen fysisk skada av detta (om inte limmet på något sätt skapar obehag/allergi). Men har vi människor rätt att utsätta våra djur för saker dom inte förstår eller har nytta av bara för att det roar oss? Ska djuren finnas där för att roa oss? Kan hunden välja att inte delta?

Förtydligande:

Jag tycker inte att detta är okej! Jag tycker inte att man klär ut eller roar sig på hundens bekostnad i någon form oavsett om hunden lider eller inte. Vi människor måste bli mycket mer ödmjuka inför den makt vi tagit på oss som världens överhuvuden.

Vad tycker du?

Uppdatering:

Fick även höra att man i bland annat Ryssland tatuerar t ex nakenkatter! Människor är sjuka!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kompetens och ansvar

Läste ett så fantastiskt bra blogginlägg så jag tar upp det här! Läs hela inlägget här. Det handlar om ridning och träningsmetoder men går lika väl att översätta till hundträning.

Som hundägare har vi ansvar gentemot hunden i vilket liv vi ger dem. De är helt beroende av oss. För att ge så bra omvårdnad och fostran som möjligt så måste vi lära oss mer hela tiden. Sträva efter att utvecklas. Som bloggaren skriver:

Som hästägare tycker jag man har ett ansvar gentemot hästen att hela tiden försöka lära sig mer! Ytterst få människor går medvetet in för att skada hästen (eller ens göra något som i bästa fall bara är mindre bra för den). Däremot är det mycket skadliga saker som görs mot våra hästar pga nonchalans, okunskap och att man tyvärr litar på andra människors bedömning av vad som är bra och inte“.

Det finns så mycket tyckande och tänkande, åsikter och kritik där ute mot träningsmetoder/redskap. Men vad är baserat på fakta och vad är bara åsikter/tyckande som inte har någon faktabas?

Det finns MÅNGA tränare/träningsmetoder där ute som inte gagnar hästens välfärd och har du då inte själv tillräckligt med kunskap för att kunna skilja det bra från det dåliga så blir det din häst/hästar som får betala priset för din bristande kunskap!”

Samma gäller ju för hunden. Jobbar du med obehag, skrämsel så är det hundens välmående som far illa, du kanske rätt av mår gott av att “läxa upp” hunden lite så din frustration får utlopp. Men hur mår hunden av det?

Hundens kroppsspråk och miner ger tydliga signaler om hur den uppfattar träningssituationen, om man kan lyssna med ögonen!

Vad du ser på TV eller vad “alla andra” gör eller förespråkar är ingen garanti för att det som görs är bra eller etiskt. Tider och kunskap förändras och så ska även träningsmetoderna göra. Man måste följa med, inte hålla fast i gammalt bara “för att det fungerade”. Ja kanske “fungerade” det då för att man inte visste bättre.

Inte bara du ska må bra av vardagen med din hund, din hund ska väl må lika bra?

Varifrån kommer din kunskap inom hundträning? (Flera svar möjliga)

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur man beter sig mot djur

Fick upp ett vidrigt inlägg på fb (kan ej länka till bloggen men gå in på historienomalf på FB så ser ni det) där en flicka slänger runt med en liten hund i ett koppel. Så klart förfasas man av bilderna. Tror det kan finnas en film i inlägget men bilderna räckte för mig. Har även sett en vuxen karl göra så mot en hund som jag aldrig såg vad den “gjorde för fel” men den flög från hans högra sida ner i diket på vänster sida. Läser även på Dognews om att man hittat en död hund med avhugget huvud någonstans i Sverige. Det finns sjuka människor över allt. Var går det fel?

Det är så ofantligt viktigt att man lär barn att djur inte är leksaker! De får inte behandlas hur som helst och man får inte göra vad man vill med djur. Djur är inte till vårt förfogande och man måste lyssna på vad djuren “talar om” i situationen. Om ett djur inte vill träffa dig så får du heller inte tvinga dig på det! Så enkelt är det.

Sen är det många vuxna som skulle behöva lära sig ett och annat också om hur man beter sig mot djur, vare sig de är djurägare själva eller inte. Så tänkte göra en liten guide. Fyll på om ni kommer på med mer bra grejer 🙂

  • Man går inte fram till okända djur utan att ha frågat ägaren först OCH ser om djuret själv vill komma fram och hälsa.
  • Man ska inte dyka på mindre djur uppifrån då det kan verka hotfullt. Sätt dig på avstånd, gärna med sidan mot och se om djuret själv vill komma fram.
  • Gör inte lockande ljud när du ser ett djur. Kvacka som ankor eller skäller som hundar osv. För det första framstår du som rätt urlöjlig, vad tror du att du säger till  djuret? Har sett vuxna karlar bräka som getter. Vad tror dom ska hända? Talar du samma språk eller? Risken är stor att du gör dig mer “farlig” i djurets ögon även om du kommer med vänlig intention. Djuret blir mycket osäkert på någon som försöker härma.
  • Ett djur som drar sig undan, backar, skäller, morrar, gömmer sig eller på annat sätt visar att den inte är bekväm i situationen – SLUTA MED DET DU GÖR. Gå ifrån, ge utrymme. Tvinga dig aldrig på i det läget.
  • Bestraffa aldrig djuret för att det varnar eller säger till genom att skälla, morra, gruffa, skenutfall osv. Djuret KOMMUNICERAR med dig. Lyssna och backa annars har du själv föranlett en eventuell farlig situation där du/någon kan bli biten eller skadad.
  • Om en ägare säger att djuret inte ska hälsa på dig så är det inget personligt mot dig och det ska respekteras! Du vet inget om det djurets bakgrund eller situation.
  • Ett djur som är sjuk/skadad har större behov av utrymme och ska lämnas ifred.
  • Det spelar ingen roll hur snäll din hund är, vill inte MINA hundar träffa dina hundar så ska du aldrig släppa fram din hund varken i koppel eller lösa. Det hjälper inte att ropa “han är snäll” eller “men så har han aldrig gjort förut”, “dom måste få hälsa” eller nån annan fin bortförklaring på din idioti.
  • Om ett djur inte gör det du vill – ta först reda på varför! Utgå inte från att det kan men inte vill. Saker du inte själv sett kan ha spelat in.
  • Djur ska behandlas med respekt, empati och välvilja därför att de känner smärta, ångest, rädsla och de tvingas förlita sig på mänskligheten för att överleva. Som husdjur kan de inte välja bort det eftersom vi styr de basala behoven som mat, sömn, toalettbesök osv.
  • Det är helt ok att vara rädd för djur och inte vilja ha med dom att göra men du kommer aldrig kunna rättfärdiga djurplågeri med dina egna rädslor eller fördomar!
  • Djur eller andra människor är inte dina slagpåsar för ditt eget dåliga mående. Behöver du få ur dig saker så sök professionell hjälp och ta inte ut det på din omgivning. Det finns bra hjälp att få om man vill ta emot den. Tyvärr kan man väl i vissa fall få stå på sig mer än vad som borde vara nödvändigt för att få rätt hjälp men det är ingen ursäkt till att göra illa andra.

Jag tycker i många fall att barn förstår och hanterar situationer mycket bättre än vuxna. När det går fel har det ofta med de vuxnas inställning att göra. Så föregå med gott exempel!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att lyssna med ögonen

Djur kommunicerar med oss hela tiden. Bara för att de inte använder våra ord eller kan uttrycka sig så vi förstår tydligt så betyder det inte att dom inte “pratar” med oss.

Theo är väldigt tydlig i sitt lilla taxspråk. När han är missnöjd med vart vi går eller med att vara i koppel så lägger han sig ner. Det första jag gör är ju så klart att kolla att han inte har skadat sig. Men när den lilla proceduren är över så kan man konstatera att det inte är något fel på honom. Han vill bara inte, just idag:

Har han ont så visar han det tydligt. Han hade inte ont (klämmer å känner igenom honom och när vi stannar så vill han gärna dra igång världens busryck med den andra taxen), han var inte trött (eftersom vi bara kom 100 m från huset) och det var inte särskilt varmt. Theo gillar inte att vara i koppel. Han kan sätta sig ner, blänga på kopplet å puffa med nosen på kopplet som att han säger “men ta bort snöret då”. Så uteslutning gör att det inte är fel på honom, han vill bara inte gå denna väg denna dag. Han följer gärna med när vi går åt rätt håll (ofta hemåt eller ut på någon spännande stig). Detta är samma kväll:

Om jag skulle utgå från att han gjorde detta för att “jävlas” eller straffa mig så skulle jag kanske dra med honom, rycka i honom, skälla på honom osv. Men om jag istället tänker att han försöker kommunicera sitt missnöje med något så kan jag istället välja att (efter att först konstatera att han inte är skadad) locka med honom (genom godis, lek eller välja en annan väg), vända om å gå åt det håll han vill eller stanna en stund med honom där han är. Theo gillar att bara sitta och titta på saker även om det råkar vara att han stannar mitt på vägen.

Min tanke när folk tycker de måste vara bestämda, tydliga eller visa vem som bestämmer över sin hund (mitt “favorit” uttryck bland de som inte kommunicerar med hundar utan kör diktatorstil) är sorg. Så sorgligt att hunden inte får kommunicera, inte bli lyssnad på. Att hunden inte alltid kan få sin vilja fram, som att vi inte alltid vänder om för att Theo vill de, är inte detsamma som att inte lyssna. Men man kan hantera situationen på ett sätt som inte kräver att man rycker i hunden, skäller på hunden, bestraffar hunden, nyper hunden, släpar hunden osv.

Det finns vänligare sätt att lösa en situation på om man bara lyssnar med ögonen! Hunden kommunicerar hela tiden.

Nog om det. Här kommer en film på havsörnarna (ja den är kort typ 10 sekunder lång och man ser bara en svart prick men det är mäktiga fåglar som måste förevigas då det är första gångerna som jag ser dom så nära)som håller till ovanför oss. Känns sådär med dem så nära. Ängarna är bakom vårt hus. Just denna örn blev jagad av någon annan, mindre, rovfågel.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varför bry sig om djur?

Såg en diskussion kring någon tidningsartikel tidigare där en speciell kommentar fastnade hos mig. Det var en artikel om någon hund som varit plågad och sedan fått ett bra liv. Inget nytt, vi vet att det pågår och de flesta människor blir illa berörda av något sådant. De flesta vill aktivt stoppa dessa plågoandar.

Kommentaren som fick mig att reagera var att någon tyckte att de som kommenterade detta och fasade så över vad detta djur hade fått vara med om inte brydde sig om människor, om de som dör i krig eller svält. Personen ansåg att problemet låg i att de som kommenterat artikeln behandlade sina djur bättre än medmänniskor.

För mig är det självklart att bry sig om alla levande ting. Men utifrån kommentaren har jag försökt komma på ett bra svar till varför. Det handlar om empati. Att bry sig om när djur far illa, betyder inte att man inte bryr sig om alla människor som far illa. Man kan bry sig om flera saker samtidigt, det tar inte ut varandra eller står i motsatts till varandra. Lidande är lidande.

För mig finns det inget försvar mot att medvetet (alltså att man tillfogar/behandlar/agerar på ett sådant sätt att man uppenbart skrämmer, tillfogar smärta och/eller annat lidande samt dödsångest) skada något annat levande. Vi människor har inte den rätten. Det är emot allt vetande och etiskt riktigt. Man kan förklä det i religion, seder, traditioner eller vad man vill. Det har ingen betydelse vad du kallar det – det hör inte hemma i vår moderna tid och med den tillgängliga kunskap som finns! Att könsstympa flickor, att tortera djur i tron att köttet smakar bättre, att slakta djur utan bedövning och låta dem förblöda för att köttet skall anses “renare” är vidrigt och ska inte vara tillåtet. Finns så klart många fler exempel men ni får står bilden. (Sen finns det en del där man inte förstår att man tillfogar lidande och det är svårare att komma åt men med kunskap och forskning som bas kommer man långt genom att utbilda människor).

Att djur har lägre status i många länder har mycket med människors värdighet att göra. Läste ett citat:

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur”

Mahatma Gandhi

Och det ligger mycket i det. Ett samhälle där djuren får högre status och där man tar djurens lidande på allvar är ett samhälle där även människor kan få det bättre. Det handlar inte om att behandla djuren bättre än människor. Det handlar om att lidande inte är förbehållet människor. Många andra levande individer lider pga oss människor. Det spelar ingen roll vilken religion man tillhör, var man bor eller hur mycket resurser man har, så är lidande ett lidande oavsett om det är en hund som utsätts för misshandel eller ett barn. Det är inte värdigt i vår moderna tid!

Vi måste aktivt jobba för att lidandet ska minska och framför allt det medvetna lidandet som människor tillfogar andra.

Jag har svårt att tro att den man som stannat i Syrien för att ta hand om hemlösa djur under kriget där familjer flytt och lämnat allt – skulle ställa sig och skjuta andra människor. Varför? För att personen har empati! Personen ser lidande oavsett vem som lider. Däri ligger kärnan tror jag.

Den som klarar av att plåga djur och kan bortförklara det på alla möjliga tokiga sätt – är en människa som saknar empati. Kanske tycker den personen synd om andra människor som lider och vet att det är fel att göra illa andra människor. Men om man inte kan se att djur lider av plågsam behandling, att djur kan känna dödsångest, att djur kan få panik och känna skräck, smärta och rädsla – då har man inte tillräckligt med empati.

Rodeo är något jag har mycket svårt för, än värre tjurfäktningar eller tjurrusningar och liknande event. Det är i vad som ska klassas som välutvecklade länder, där man kallar det för tradition, som detta vansinne får fortgå! Det är vidrigt och ovärdigt oss människor! Djuren lider något oerhört och dödas till slut, eller tillåts plågas tills kroppen ger upp. Det finns inte ord för vad jag tycker om dessa “traditioner”. De härstammar från en tid då kraft och styrka var avgörande drag och premierades. Idag lever vi i samhällen där kraft och styrka inte är avgörande längre och där andra kvalitéer värderas högre. Alltså ska inte tradition få gå före lidande! Punkt. Traditioner förändras, seder förändras men framför allt måste kunskap få styra. Det som är självklart för en empatisk människa är att om du ser in i ett djurs ögon ser du samma lidande som hos en människa. Djur känner smärta. Djur känner sorg. Djur känner ångest och rädsla. Elefanter och delfiner har ritualer. Hundar kan lära sig förstå tusentals mänskliga ord för att försöka passa in och anpassa sig till en värld de själva inte styr över.

Att ta parti för de svaga, de som inte kan tala för sig själva och än mer för de som vi människor påtvingat vår beslutanderätt på – det är värdigt en människa. Oavsett vem den svage är.

Att det kan vara lättare att känna empati, att skriva eller reagera på en artikel om en hund kan ju vara för att det känns mer nära än kriget i t ex Syrien. Att ett krig är så mycket mer och komplicerat än att man kan förfasas över detta på t ex Internet. Att hänga ut en djurplågare och få någon dömd för brott mot djurskyddslagstiftning kan kännas lite närmare, något jag kan göra något åt. Kriget kan jag inte påverka.

Många bidrar till att förbättra situationen för både djur och människor vilket är underbart. I det stora hela har världen blivit en bättre plats för fler människor (och nej det betyder inte att folk inte svälter men situationen är inte lika illa idag som för 20 år sedan). Ta del av Hans Rosling och Gapminders information.

Fortsätt stödja! Fortsätt bidra!

Det vi alla kan göra som en enkel men stor gest för att göra världen bättre är att sprida kunskap. Med kunskap minskar våldet.

Ta avstånd från sådant som bidrar till lidande. Tala om det! Genom handling kan vi förändra.

Så är det negativt att bry sig om djurs lidande? Lider djur mindre än människor? Uppfattas lidande på samma sätt? Är man mindre brydd om människors lidande? Kan en person bry sig om båda två? Varför jämförs lidande? Vad tycker du?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Är vi hundägare korkade?

En skribent i Expressen går till attack och kallar hundägare för korkade. Läs hela artikeln här.

SKK har uppgett att hunden har gått från sällskap till fullvärdig familjemedlem och frågan är då om vi i samband med det blir korkade? Att man släpper på regler och respekt för omgivningen då hunden som familjemedlem inte hålls lika hårt längre?

Själv ser jag mina hundar som familjemedlemmar. Men jag är fullständigt medveten om att de är hundar och inte barn eller något annat. Mitt ansvar som hundägare är att:

  • Plocka upp efter hunden
  • Hålla min hund under sådan uppsikt att den inte orsakar olägenheten för andra
  • Hålla hunden kopplad då den inte får jaga eller förfölja vilt
  • Respektera att hundar inte får följa med över allt och att alla inte vill hälsa på min hund
  • Att min hund är mitt ansvar, jag ansvarar för de skador som min hund orsakar på saker, personer eller andra djur
  • Sköta om hunden så den inte utsätts för lidande och se till att den får nödvändig vård
  • Uppfostra min hund med sådana metoder som främjar relation, tillit och inlärning och inte utsätta hunden för obehag eller skrämma/göra illa den

Har det blivit ett “vi och dom” tänkande mellan hundägare och icke-hundägare? I så fall är det mycket tråkigt. Skribenten påtalar att inte alla hundägare missköter sig men att många (merparten?) gör det.

Så klart innebär att ökat antal hundar i samhället fler konfrontationer och fler situationer som en nybliven eller okunnig hundägare inte klarar av. Det är alltid tråkigt och det skapar dålig stämning för alla.

Jag tycker dock att i de flesta fall så fungerar det bra att ha hund i samhället. Så länge jag tar ansvar för min hund och DU tar ansvar för DIN hund eller DINA barn. Sen kan vi hjälpas åt att lära varandra vad som fungerar och inte.

Istället för polarisering kan vi väl försöka hjälpa varandra? Sprida kunskap till de som vill skaffa hund om hur de gör det klokaste valet och att folk tänker till innan de skaffar hunden – har jag råd/tid/ork/lust med det arbete som krävs?

Strängare djurskyddslagar för de som missköter sina djur och för de som låter djuren springa lösa och skada andra/andra djur. Mer tydlighet i hur olika träningsmetoder påverkar djuren. Jag tror att många TV program framtvingar en helt annan inställning till hundträning än man tidigare haft, då man kanske med mer sunt förnuft löste situationer. Idag ska det “hyschas” och “pyschas” å ryckas i koppel och kastas skramlande burkar på hundar. Leder knappast till en väluppfostrad hund.

Har hundägare blivit mer korkade?

  • Upplever mer hat mot oss hundägare än problem med hundar (50%, 5 Votes)
  • Ja, jag upplevde färre problem för några år sedan (20%, 2 Votes)
  • Ja, men inte det beror på fler hundägare i städerna (10%, 1 Votes)
  • Ja, hundar får göra som de vill idag utan ramar (10%, 1 Votes)
  • Nej, Inte där jag bor (10%, 1 Votes)
  • Nej, men jag gillar ändå inte hundar (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 10

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Naturliga rörelser

Är det fler än jag som önskar att man fick se fler bilder från utställningar där hunden visas med löst hängande koppel? Det flödar in bilder i olika sammanhang från hundshowernas hundshower – Crufts. Bilder och filmer diskuteras flitigt. Är det djurplågeri? Kan en schäfer verkligen vinna BIS eller är de  som ras helt förstörda? Är hundarna glada eller stressade? Tvingas dom till ett onaturligt inomhusliv eller får de vara hundar utanför konkurrensen?

Det har ju diskuterats tidigare och för något år sedan kom ett förtydligande från SKK om att reglerna gällande utställningar är sådana att hunden ska visas med sina naturliga rörelser. En hund som hängs upp i kopplet kan knappast visas i naturliga rörelser.

När ska utställningsvärlden ta till sig och agera? Det måste vara oerhört påfrestande och smärtsamt med dessa tunna koppel högt uppe under hakan. Jag har inget emot utställningar som sådana, det har varit trevliga tillställningar för oss människor. Man träffar likasinnade, får råd och stöd. Men kan upplevas något stressande för många hundar. Där kan man ju dock som ägare göra mycket genom att avskärma med tält/bur/gå ifrån och vara med hunden i lugn och ro.

Värsta kommentaren jag hört när jag påtalat detta var att “hunden vilade ju hakan mot kopplet”. Men snälla någon, hunden vilar inte hakan mot kopplet när hundens hela huvud hålls upp i en helt onaturlig ställning där det smala kopplet sitter bakom käken.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"