Etikett: Kunskap

Mer hundkunskap önskas

Publicerat den av

Ibland önskar man att folk hade lite mer hundkunskaper. Jag blir lika ledsen varje gång jag ser en annons om en hund som ska omplaceras “annars avlivas den”, gärna med tillägget “det sker imorgon kl. 0000”. Eller än värre de som inte ens ids bry sig om att söka ett nytt hem utan säger till nån släkting – “ja hittar du ett hem innan imorgon så får den väl leva vidare”. Är inte hundens liv värt någonting alls? Kan man inte ens bemöda sig att finna ett nytt hem? Vi människor är bra egoistiska och okänsliga. Ett liv är väl ett liv oavsett?

Jag är inte emot avlivningar, i vissa fall är det sista utvägen och till och med nödvändigt. Men att inte ens bemöda sig att försöka ge hunden en ny chans tycker jag är oerhört omänskligt. Lathet går före. En hund kan få ett mycket gott liv hos någon annan, ett liv som hunden förtjänar. Har man skaffat hund eller tagit över en hund har man ett ansvar. Det gäller även när det inte längre fungerar.

Personligen har jag svårt när man omplacerar hundar för att de inte fungerar till den aktivitet man tänkt sig eller när den ska pensioneras från en aktivitet. Oavsett om det är jakthund, agility eller lydnad. Hunden går ju in med de förutsättningar den har. Om den har gett sitt “yrkesliv” åt dig så förtjänar den väl att få pensioneras i samma trygga hem? Det är inte slit och slänggrejer. Sen förstår jag ägare som blir besvikna om den hund de tagit hem inte fungerar till den aktivitet de tänkt sig. De kanske inte har plats för “endast en sällskapshund”. Men jag tycker inte det är ok när det gäller ett liv/individ. Vi har alla våra fel och brister, ingen är perfekt. Man kan ändå bidra till mycket och kanske öppna ögonen för andra aktiviteter, våga prova nytt, eller bara lära sig njuta av livet utan krav också. Hundar kan lära oss så mycket som vi människor ibland glömmer bort.

Sedan detta svåra ämne med hund och barn. Hur gör man på ett bra sätt för att hunden och barnen ska gå bra ihop? Speciellt om det inte är min hund?

Själv försöker jag tänka att mina hundar är mitt ansvar runt barn. Jag belönar alltid hundarna när de är lugna kring barn eller när de själv väljer att gå ifrån. Jag tror inte på att gorma på hunden, platsa den eller schasa iväg den så fort den är nära barn. Risken är att den förknippar barnen med något negativt. Om hunden blir ivrig och välter barnet så tror jag inte på att fya eller gorma. Förebygg hellre om du vet att hunden är livlig eller bli glad. Straffa inte beteendet och framför allt LÄR barnet hur de ska umgås med hundarna. Om man inte sett en situation så vet man inte vad som föregått den. Ett barn kan ju ha lockat fram hunden från platsliggningen, då tycker jag det är orättvist att gorma på hunden.

Men sen dagens klokaste: Läs i Expressen här om att vi hundägare inte är ansvariga för andra människors hundrädsla. Jag känner igen det där med bajspåsedödssynden! Haha! Är så plikttrogen när det gäller att plocka upp hundbajset att jag nästan är beredd att städa upp efter andra för att slippa blickarna och de sura minerna när icke-hundägare passerar hundbajs. Det är inte min hund som skitit där bara för att vi passerade! Skäms ton när jag glömt bajspåse även om jag då ser till att taxarna rastas i skogen eller på andra ställen där hundbajset faktiskt gör så liten skada som möjligt. Kommer fortfarande ihåg när jag med diskbråck försökte rasta Alf efter cykelvägen och han satte sig och bajsade. Jag tog mig verkligen inte ner då ryggen var helt orörlig. Jag stapplade iväg bara för att ta mig hem och då ropar en kvinna “TA UPP BAJSET”. Ja jo jag vet men jag KAN ju faktiskt inte BÖJA mig. Nu låg det inte heller i mitten av gången eller där barn leker. Kändes som att om jag till 100 % alltid plockar upp och nu vid ett tillfälle av sjukdom inte klarade av det så är det ingen big deal men det är ju alltid just DÅ det står någon och ser på som inte vet det. Dock ides jag inte ropa tillbaka utan la mig  halvt rullandes i snön och fick upp skiten i påsen. Fan va ont det gjorde!

Kan också känna igen mig i att vi hundägare nästan är lite kuvade. Det är mycket skyldigheter vi har men få rättigheter. Vi tar gärna på oss det men är det alltid så att vi ska be om ursäkt för att vi har en hund brevid oss? I andra länder känns det som en större öppenhet mot att ha hund som sällskap och vän. De är mer välkomna.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett “Å herre gud” inlägg igen

Publicerat den av

Ja man slutar aldrig förvånas över allt elände man får läsa. Vi lever år 2017, man skulle kunna tro att världen har kommit långt när det gäller kunskap om inlärning, om förståelse, resonemang och empati. Men nej.

Fick upp ett inlägg från en Amerikansk sida om varför det inte är bra att “aga” (aka slå) sina barn. Inlägget hade hundratals, om inte tusentals kommentarer om att “jag blev minsann agad som barn och jag tog ingen skada”, “om mina barn behöver a good spanking så kommer de att få det”, “när inget annat fungerar så är aga nödvändigt”.

Istället för att vända på det – om inget annat fungerar har väl du som förälder misslyckats?

Om man inte förstår detta om sina egna barn, hur ska man då förvänta sig att det landet ska behandla sina djur/husdjur bättre? Det är så tragiskt att när kunskapen tar slut så tar våldet vid, och bortförklaras som något nödvändigt, stärkande och tydliggörande.

Fick också upp en namninsamling för hårdare straff mot de som döms för djurplågeri i Sverige. En fin tanke som många står bakom. Tyvärr är det ju få som fälls för det. Men när jag läser texten så står det bara om hur man ska öka straffen och välja hårdare straff för djurplågeri. Tyvärr tror jag vi måste börja i en annan enda. Så länge djur i vårt land betraktas (i lagens mening) som gods eller vara så kommer vi knappast se någon skärpning av straffen. Om vi istället skulle få in en lagändring där djur ses som levande individer, med förmåga till relationsskapande och kommunikation med andra arter, så skulle vi på ett mycket bättre sätt kunna skärpa straffen. Då gör du ju faktiskt illa någon! Att slå på en byrå och slå på en hund är samma handling men det får två helt olika konsekvenser eftersom hunden far illa av detta på ett fysiskt och känslomässigt plan.

Jag tror tyvärr inte namninsamlingen tas på allvar av rättsväsendet om man bara yrkar på skärpta straff utifrån en känslomässig åsikt att det fel och grymt. Men får vi in att djur är individer med känslor och tankar så borde straffen så höjas ordentligt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur länge är man sitt förflutna?

Publicerat den av

Stötte på en människa från mitt förflutna. En person som jag aldrig haft nån relation till förutom att vi red i samma stall. Nu pratar vi 15 år bakåt i tiden.

Minnena kom upp. De minnen jag hade för 15 år sedan. De var inte vackra minnen. Minnen av en person som kastade sig bakåt i sadeln med hela sin tyngd, som spöade hästen rätt hårt och som i övrigt hade en väldigt hård ridstil.

Personen jobbar idag inom hästindustrin och i mitt stilla sinne tänkte jag att “jag skulle aldrig lämna en häst där och aldrig rekommendera denna person till någon annan”. Sen slog det mig – kan personen ha förändrat sitt sätt? Kan kunskapen ha ökat, de hårda metoderna bytts ut mot en mjukare och lugnare ridstil? Vem vet.

Detta är fortfarande ingen person i min bekantskapskrets så jag kommer inte få förstahandsinformation om det har skett någon revolutionerande förändring. Men jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att personen har utvecklats i positiv riktning! Mognad och kunskapsutveckling.

Man kan ju inte döma någon för saker som hänt för länge sen. Däremot ska man komma ihåg att hur man behandlade andra för länge sen inte suddas ut. Så behandla alltid andra som du själv vill bli behandlad – oavsett om personen är någon du vill/måste umgås med eller är en flyktig bekantskap. Du vet aldrig när era vägar möts igen – vilka minnen kommer upp då?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varför är det så viktigt att bli arg på hunden?

Publicerat den av

I många diskussioner jag hamnar i eller lyssnar på så hör jag alltid följande påståenden:

“låt hela himlen ramla ner över hunden om den...”
“du måste ta hunden i ögonblicket och bli riktigt arg på den så den förstår”
“Jag blir jävligt arg på hunden men i rätt sekund“.

Varför tycks det så viktigt att bli arg på sin hund? Vad i ilskan är det man vill förmedla? Med största sannolikhet så är det enda man uppnår ett obehag eller en förskräckt hund. Det känns som att ilskan/bestraffningen endast har effekt för den som bestraffar/är arg.

Alternativet är att man ser till att undvika situationer där hunden kan göra “fel” eller ställa till det. Om hunden tuggar på skor – se till att hunden alltid har tuggben och hjälper inte det ställ undan skorna alt använd kompostgaller eller annat för saker den inte får tugga på tills beteendet försvunnit.

Om hunden stjäl mat – lämna inte mat framme. Ställ in maten i kylen, i ett skåp eller på en höjd där hunden inte kommer åt.

Att bli arg är en mänsklig känsla men man måste inte agera på den. Man kan bli arg, pausa och tänka och agera utifrån en inlärningssituation -vad vill jag lära hunden? Lär hunden det! Belöna när hunden går ut ur köket, när hunden backar i från skorna, när hunden gör det du vill att den ska göra.

Med det sagt så vill jag inte påstå att jag aldrig blir arg på mina. Vi har vår akilleshäl som är Theos skällande. Ibland lessnar jag å ropar åt honom att vara tyst. Han lyssnar inte på något annat hittills. Vi ska så klart träna bort detta och jag biter mig i tungan många gånger för att inte ropa och avleder istället. Det jag menar är att vissa verkar använda ilskan som något bra i hundträningen, vilket jag inte tycker det är. Det är ett misslyckande från MIN sida varje gång jag ropar åt Theo.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att skryta om sin (o)förmåga

Publicerat den av

Läste ett inlägg på fb av en vän som stött på en äldre herre som skrutit över alla hundar som i många år försökt bita honom, som han tryckt ner, hållit fast, brottats med och “spöat”.

Nu är denna äldre föråldrade generation förhoppningsvis på utdöende, eftersom vi i dag vet bättre än att alfa rulla en hund som hugger.

Men hör man inte själv hur det låter? Läs det igen. Att trycka ner, hålla fast, spöa, kasta iväg, rycka i koppel, “pychsa” å morra åt. Låter det som något trevligt? Som någon kunnig person? I mina öron låter det som en person som helt utan kunskap om hundars beteende vill hävda sig själv som någon härskarfigur! Men en ledarfigur gör aldrig så i det fria. En hund alfarullar aldrig en annan hund. Om en hund visar sig “ofarlig” inför en annan gör den det av egen vilja, inte för att den blir nedtryckt. Dessa härskartekniker används av diktaturer. I hundflockar finns ingen diktator…

Kommenterade ett annat inlägg på fb där en person hävdar att hunden visade dominans och rang i en situation. Jag svarade med att idag vet vi ju att dessa begrepp inte är användbara inom etologin – förståelsen för hundar (djurs) beteenden. Idag vet vi att hundar inte dominerar varandra. Personen ville då ha källor på detta vilket jag också gav. Hänvisade till forskning och svaret blev att “vi kan konstatera att vi ser olika på det här med källhänvisning”. Ja att ta till sig ny kunskap och forskning verkar inte passa alla. Tragiskt nog väljer en del att blunda för sådan information som inte passar den egna åsikten om hur saker är. “Erfarenhet” är inte alltid en bra väg att ta till sig ny kunskap då erfarenhet i värsta hand kan handla om feltolkningar och missförstånd istället för kunskap.

“Mycket på grund av att det är relativt enkelt att studera dominans inom grupper med begränsad resurstillgång, har man förbisett många andra faktorer i flockens dynamik. Rangordningen är ju en frånstötande faktor – den bidrar till att hålla individer så långt från varandra att aggression inte ska behöva uppstå. Man inser förmodligen lätt att det måste finnas ännu starkare och mer betydelsefulla attraherande faktorer. Annars skulle inte djur leva i flock” /Anders Hallgren – den missuppfattade dominansen 2003.

Jag hoppas att alla hundägare är nyfikna på ny kunskap. Det vi vet idag som “sanning” behöver inte vara det imorgon, men imorgon kanske vi vet än mer! Man måste ta kunskapen framåt och inte stanna vid gamla uppfattningar om hur “saker har varit”:

“Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är “ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt “den som leder flockens förflyttning”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans. Ledaren behöver inte heller vara samma djur som avgör vad flocken ska ägna sig åt. Andra djur kan inta en “kontrollör-roll”. Ledare kan till exempel ha för avsikt att föra flocken till vattenhålet, men om kontrollören under vägen i stället vill att flocken ska vila, så blir det som kontrollören bestämmer. Sambandet mellan kontrollör-rollen och dominansen är i princip helt ostuderad. Det bör emellertid stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat” /Anders Hallgren – Den missuppfattade dominansen 2003

För den som är intresserad av modern hundträning kan läsa mer här och här. Kom ihåg att hundens beteenden alltid är information till oss om hur hunden uppfattar en situation. Det handlar sällan om aggressivitet utan om rädsla när en hund hugger. Innan hugget har hunden säkerligen visat många lugnande signaler eller undvikande beteenden men när vi inte lyssnar kan det gå illa. Lasta inte hunden för det!

fb_img_1476632908237

Det du gör när du trycker ner, håller fast, kastar, slår, sparkar, gapar är att du undertrycker hundens vilja att kommunicera. Den vågar helt enkelt inte kommunicera längre eftersom du inte lyssnar utan gör den illa. Risken är bara större att du får ett nytt bett.

Jag väljer hellre att skryta om hur jag lyckas hjälpa Alf att möta en annan hund på promenad genom att prata med honom, ta ut avstånd (så att han slipper markera genom utfall att han inte vill mötas) och belöna när han gör rätt. Det tycker jag bygger på kunskap om hundens beteende.

IMG_0062

Fokus på oss istället för den läskiga hunden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om jakthundar och jägare

Publicerat den av

Ett mycket bra norskt inlägg i debatten om hundträning. Läs inlägget här. Sidan är inte svår att förstå och den går att översätta via google också.

John Unsgård varnar att jägaren inte ska vara en en alfahanne med kadaverdiciplin och viagrapedagogik. 

Kan vara bland det bästa jag läst på länge. Viagrapedagogik är nog det bästa ordet på länge. Precis så uppfattar jag allas kära TV coach/hundviskare. Att det ska handla om vem som är störst, starkast, har makten. Men det är inte en maktkamp. Det är inlärning, samspel och samarbete.

“– Det är möjligt att träna det så här: Sitt eller så bankerna jag skit ur dig! Men vad är poängen? Det är omänskligt, säger hundexperten. Nu ler han inte.” (Svensk översättning av sidan).

“– Om du ska få god kontakt med hunden i dag, måste den trivs tillsammans med dig, men den måste utvecklas som en jägare, också. Även om det är en gosig hund hemma, så lever en jägare i alla hundar” (Svensk översättning av sidan).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Rätt utrustning i hundträning/inlärning

Publicerat den av

Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

proper-equipment

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till “ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga “ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till “tyst nu!” eller “Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

“Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.”

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren “hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos tass och nya insikter

Publicerat den av

Theo har ont i sin lilla tass fram. Trampdynorna på höger framtass, som han släpar i backen när han går, är nötta och/eller såriga. Har tvättat och smort med 4Ess hundsalva, tycker den är bra till det mesta. Vi köpte ju PAWZ tasskydd i somras när asfalten var så het. Får använda en sån nu när han ska gå ut. Han har alltid släpat högertassen i backen så att klorna på den sidan är nötta och aldrig kan klippas. Har varit lite orolig att han ska slipa ner dom till pulpan men det har inte hänt ännu i alla fall.

Theo gillar skuggan

Så till nya insikter. Visst är det fantastiskt att man alltid kan lära sig mer och få nya insikter. Har fått en sista veckorna som jag mer och mer ska pränta in i mig själv för att förändra mitt eget beteende. “Behaviour is information” som Nado Brown/Incredimal säger.  Allt hunden gör, hundens beteenden ska ses som INFORMATION om hur den uppfattar/upplever/förstår en situation och utifrån den informationen kan man hjälpa hunden.

Jag kan bara förändra mitt eget beteende men en förändring hos mig kan ju skapa nya beteenden hos mina hundar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Språkförståelsen kan vara medfödd

Publicerat den av

Upplever du att din hund förstår vad du säger? Jag är helt övertygad om att Alf förstår vartenda ord vi säger. Vi kan ha långa konversationer ibland 😉 Man ser på alf att han förstår. Det syns i ögonen.

DSC_0430

En studie visar att hunden inte bara lyssnar på tonfallet utan även tycks förstå vad vi säger. Läs mer här eller lyssna på vetenskapsradion här.

“Enligt studien, som utförts av forskare från Eötvös Loránd University i Budapest, visar det sig att hundarnas hjärnor faktiskt reagerar på vad ägarna säger, och inte enbart på hur det sägs.

Efter resultatet spekulerar forskarna nu i att språkförståelsen är en grundläggande funktion i hjärnan som även djur kan ha“.

Själv har jag alltid varit övertygad om att alla djur förstår mer än vad vi förstår att dom förstår 🙂 Om ni förstår vad jag menar. Om det nu är så att hunden förstår mer än vad vi förstår att den förstår så finns det ännu mer som talar för att positiv förstärkning är den rätta vägen att gå. Man behöver inte låta arg på hunden, man behöver inte korrigera. Man behöver helt enkelt bara visa vilket beteende man vill ha och belöna det – t ex genom ett glatt “bra jobbat” 🙂 Det bästa med positiv förstärkning är att hunden kan göra rätt utan att alltid få en godis. När jag har glömt godis och får hundmöte så har hundarna ibland ändå tittat på mig för belöning och jag har med rösten bekräftat att de gör rätt. Sen har dom nöjt fortsatt. Jag brukar ju också “förklara” varför vi gör si eller så, eller varför vi inte gör si eller så. Dom kanske har förstått vad det är jag har sagt? 😀

Jag önskar att människan skulle bli bättre på att lyssna istället för att alltid tala om/styra. Om vi lärde oss lyssna, observera och använda vår intelligens så skulle vi kunna kommunicera på ett mycket bättre sätt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur bemöter du hunden vid återförening?

Publicerat den av

En ny studie visar på att hur du engagerar dig i bemötandet spelar stor roll. Läs hela nyheten här.

Har hört många som säger att man ska ignorera hunden när man kommer hem för att minska hundens beteende som t ex skälla, hoppa, intensivt kontaktsökande. Själv har jag aldrig förstått detta. Hos oss ligger husse och svärfar på golvet med hundarna när vi kommer hem/in. Själv klappar jag å säger “hej hej” varje gång vi ses. Försöker dock få dom att inte hoppa så mycket och det funkar bäst att ta sig tid å ställa sig på knä å låta dom hälsa 🙂 Man behöver ju inte ivra upp dom men man kan lugnt säga hej å klappa 🙂

“Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av “välbefinnande-hormonet” oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk.”

Hur hälsar du på din hund?

  • Klappar, pratar, gullar (90%, 26 Votes)
  • Klappar men pratar inte (10%, 3 Votes)
  • Pratar men klappar inte (0%, 0 Votes)
  • Ignorerar/går förbi (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 29

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"