Fredrik Steens sommarprat i P1

Nu har även jag tagit mig tid för att lyssna på detta sommarprat. Läst så mycket om det så kände mig nyfiken på vad han hade att säga. Jag blev inte besviken. Den lite väl självsäkra och mediasmarta hundcoachen från TV som kallar sig expert levde faktiskt upp till namnet. Känner att jag fått en helt annan bild av personen Fredrik efter sommarpratet.

Så fint som han pratar om sitt sätt att inte ta åt sig av vad människor säger då han faktiskt inte lyssnar så bra, kanske pga sin diagnos, och hur han har ett större intresse för att observera kroppsspråk, som jag kände igen mig i. Inte för att jag inte lyssnar på folk, som socionom är jag hör jag allt människor säger utifrån hur kommunikationsmönster ser ut. Det mesta konflikter handlar om missförstånd, förutfattade meningar och att man lyssnar för att ha ett svar istället för att lyssna för att förstå (var den andra personen kommer ifrån). Men i att vara intresserad av kommunikation, som må vara det svåraste som finns och ändå livsnödvändigt, ingår även kroppsspråket eftersom vi säger mer med vår kropp än med våra ord.

Så fint han pratar om sina barn, sin egen uppväxt, sin familj och hur han med sina diagnoser ändå har ett gott liv och mår bra! Att våga blotta psykisk ohälsa och/eller diagnoser “som inte syns” är inte alltid så lätt eftersom omgivningen kan ha mycket åsikter kring det.

Älskar hans sätt att våga stå för det han kan och är bra på. Jag avskyr jantetänket i Sverige, att man ser ner på och fnyser åt personer som vågar säga att de är bra (vilket jag uppenbarligen själv gjorde som tänkte att han var lite väl självgod på tv). Jag ber om ursäkt för det. Nu förstår jag var han kommer ifrån.

Så viktig kritik han tar upp om skolvärlden! Skolan är till för barnen inte tvärtom! Det måste ske en riktig och viktig förändring där man, som borde vara en självklarhet, lyssnar på barnen och faktiskt frågar dom! De har otroligt bra idéer om lösningar på saker och ting! Barn med olika diagnoser vill samma sak som alla andra – lyckas, känna tillhörighet och känna att de bidrar och är omtyckta. Det är ett misslyckande från hela samhället när barn får fara illa i skolan!

Och så klart hundarna! Så bra att han tar upp hur alla individer växer av beröm och bryts ner av kritik, tillrättavisningar och bestraffningar. Så fina exempel han tar upp också. En klok hundmänniska på många sätt. Och jag grät också när han berättar om sitt minne på barnsjukhuset…

Så hatten av för dig Fredrik. Otroligt gripande och välskrivet manus. Tror ditt sommarprat kommer att bli betydelsefullt för många människor som lyssnat, för lång tid framöver.

Tänk om alla vi människor skulle få ett eget sommarprat. En egen tid i radio, där vi ostört får berätta om oss själva och ämnen vi brinner för. Vad skulle ditt sommarprat handla om? Vad skulle du vilja fokusera på och vilka delar av dig själv skulle du våga blotta?

Jag skulle vilja prata om de utsatta, de som inte har någon röst, stå upp för orättvisorna i samhället som ingen pratar om för det ger inga popularitetspoäng. Om komplexiteten i sociala problem som inte går att lösa med snabba beslut om längre fängelsestraff eller hårdare tag (vilket behöver vara en del av lösningarna men det är så mycket mer komplext) och om de enorma vinsterna med att jobba förebyggande mot sociala problem.

“Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna”.

Okänd

“Im not interested in wether you´ve stod with the great. Im interested wheter you sat with the broken”.

Marji J Sherman on Twitter

Den privata delen av sommarpratet skulle få innehålla viktiga möten i mitt liv, människor jag förlorat som jag saknar, viktiga beslut och om att våga vara sig själv och gå sin egen väg (vilket jag alltid fått höra att jag gjort men som inte varit något medvetet från min sida, jag bara är sån) och om att våga ta kritik, bryta ihop och komma igen.

“You dont have to better than others to feel good about yourself”

Okänd

Ja, eller så skulle det handla om helt andra saker. Kanske om livet med två gamla taxgubbar, om att våga lämna ut sig på en blogg när man inte är SM mästare eller tävlar på elitnivå – om att man faktiskt duger och kan vara stolt över framstegen man gör ändå!

“Det handlar inte om att vara bäst, det handlar om att vara bättre imorgon än vad du är idag”

Okänd

“Talk about your failurs without apologaizing”

Brené Brown

Sen skulle jag försöka vara rolig för jag tycker humor är livsviktigt! Det tråkiga är att jag är sjukt rolig när jag är ensam men det blir aldrig riktigt bra när jag är med andra 😀

Vilka låtar skulle du spela? Jag skulle spela Volbeat – For Evigt, nån Metallica låt och E-type 😀

Tänk om vi faktiskt skulle behandla varandra med mer medkänsla om vi fick lyssna på varandras sommarprat, få veta sådant vi inte vet om någon vi tror oss känna?

Vill du lyssna eller läsa sommarpratet så hittar du det här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om att överskatta sin förmåga

Läste en intressant artikel som bekräftar något jag själv tycker mig ha observerat. Läs den här.

Handlar åter igen om ridning men som med mycket går det att applicera på andra fenomen. En ny studie visar att hästfolk överskattar sin förmåga vilket går ut över hästarnas välmående.

Forskarna drar slutsatsen att hästfolk har en övertro på sin egen kompetens, lite av ett uppblåst självförtroende utan att inse att de saknar kunskap. Detta fenomen kallas i forskarvärlden Dunning-Kruger-effekten, i korthet “den som är inkompetent är också oförmögen att förstå att denne är inkompetent”.

Vad får då detta för betydelse för hästsektorn menar forskarna. De menar att det är en väckarklocka som har påverkan på hästarnas väl och ve och deras säkerhet när hästmänniskor tror sig kunna mer än de kan.”

Allt för ofta har man sett ryttare med det ena bettet märkligare än det andra, den ena hjälptygeln efter den andra och jag har många gånger funderat på om personen på hästen ens vet vad sakerna har för funktion och hur de används? Samma fenomen när föräldrar köper häst åt sin älskade unge, utan att själva kunna särskilt mycket. Ungen får betsla på hästen “coola” bett men har barnet en endaste aning om hur bettet inverkar eller hur hjälptygeln fungerar? Felanvänd utrustning är en stor källa till skada, obehag och problembeteenden vill jag hävda.

Samma grej gäller ju även inom andra sporter. Har man en övertro på sin egen kunskap (eller felaktigt tolkar sin egen åsikt som fakta) så är det ofta djuret som drabbas. Alla dessa träningsmetoder (eller redskap för den delen) för ditt å datt som utgår efter en persons egen tolkning av något istället för fakta om hur inlärning och beteendeträning fungerar. Om du inte förstår hur ett redskap fungerar och på vilka grunder det används (eller i många fall inte borde användas alls pga. att effekten kommer ur skrämsel/chockverkan) så utsätter du djuret för vardaglig långvarig stress och dina tolkningar av att det “fungerar” utgår från ditt mänskliga öga (att se att symtomen försvinner eller i många fall bara undantrycks) tills djuret en dag inte klarar av det längre och agerar ut på något sätt. “Det small bara till” eller “det kom utan förvarning” tror jag inte på… Det kom många signaler innan men om man tolkar djurens beteenden som “problembeteenden” och inte kommunikation (som det egentligen är) så blir resultatet många gånger motsatsen till vad man önskade…

För att utvecklas inom ett område är det väsentligt att ha insikt om sin egen förmåga och prestation, det är en grundbult för alla som vill agera professionellt, oavsett ämne.”

Ja det tåls att fundera på – hur ärliga och öppna vågar vi vara om vår egen förmåga? Vågar vi se vår egen brist på kunskap?

Om vi skulle sluta tänka att det är “fult” att visa sin okunskap eller be om hjälp och istället erbjuda hjälp istället för att kritisera. Om vi var öppna för andra människors kunskap (obs! Kunskap, inte åsikt/tyckande) så skulle nog fler djur få det bättre i vår omsorg…"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djur i vård och omsorg

Många, eller kanske alla, har hört talas om servicehundar, assistanshundar m.fl. Djur som jobbar inom vård och omsorg på olika sätt. Det kan vara katter på äldreboenden och besökshästar inom äldreomsorgen eller som arbetar med funktionsnedsatta personer.

Sveriges akademiska Etologer länkar på sin sida till ett examensarbete som belyser hur detta arbete blir för djuret (hästen i detta fall). Mycket intressant och viktig forskning i sammanhanget. Läs inlägget här. Inlägget är från 18 juni 2018.

Hästunderstödda insatser är ett paraplybegrepp som förenar verksamheter som använder hästar i syfte att öka människans hälsa och välmående. Forskning visar att hälsoeffekterna på människan är mycket goda och intresset att använda hästar inom såväl utbildning, vård och omsorg ökar. Men hur är det med hästens hälsa och välmående? I ett examensarbete gjort vid Sveriges Lantbruksuniversitet undersöktes hur hästen påverkas av att delta i hästunderstödda insatser“.

Vi vet sedan länge att djur har en läkande och lugnande effekt på oss människor och för vissa kan de vara en livsviktig hjälp. Men vem frågar hur djuren mår av att stå till vårt förfogande? Mår de alltid bra av att hjälpa oss? Hur får djuren återhämtning? För människor i vårdande yrken är återhämtning och egen läkning viktigt när man arbetar med olika åkommor där människan lider på olika sätt. Hur påverkas djuren av detta?

Forskning visar att hästar uppvisar mindre stressrelaterade beteenden och har lägre kortisolnivå under terapeutisk ridning än under ridning av erfarna, ”friska” ryttare. Detta skulle kunna förklaras av att erfarna ryttare har större förväntningar och krav inför och under interaktionen med hästen än vad deltagare i terapeutisk ridning har. Med hänsyn till att hästar av naturen är sociala och mycket känsliga och lyhörda för sin omgivning kan hästarna ha känt av ryttarnas förväntningar/krav och påverkats av detta. Det är också möjligt att mer erfarna ryttare har bättre förmåga att förutse hästens reaktioner och beteende, vilket ökar risken för att de lättare blir nervösa och omedvetet skapar stress eller reaktivitet hos hästarna.

I en annan studie upptäcktes dock att hästarna upplever det stressande att ridas av så kallade riskutsatta barn, som kan vara en målgrupp för hästunderstödda insatser. De riskutsatta barnen hade tendens till höga aggressionsnivåer och utåtagerande beteenden vilket kan förklara varför hästarna upplevde stress. Det är således viktigt att ta hänsyn till hästarna som deltar i hästunderstödda insatser och mer forskning behövs inom ämnet för att förstå hur olika deltagare kan påverka hästen. Kunskaper och medvetenhet om hur hästen påverkas är viktigt framför allt för hästens välfärd, men också för säkerheten och kvaliteten i interaktionen mellan häst och deltagare samt för den etiska acceptansen att använda hästar inom humanvård och -omsorg“.

Så helt opåverkad går inte hästen från sitt “arbete”. Jag är själv för att välutbildade djur och ägare ska vara en tillgång inom vård och omsorg. Jag tror på den läkande effekten som djur kan ha som inte alltid människan lyckas uppnå och där djuren kan vara ett bra komplement. Men den här studien visar att det krävs goda kunskaper, lyhördhet och verkligen stort engagemang från ägarens sida att uppmärksamma och sätta djurets välfärd i första rummet. Så att tid för återhämtning, inlärning med utifrån etiska metoder (positiv förstärkning och egenbestämmande) samt att djuret alltid har valmöjligheter och rätt att avstå om det inte vill.

Vad tänker du?

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Man målar hund med nazistsymboler

Enligt en artikel i Aftonbladet har en man dömts för hets mot folkgrupp efter att ha målat hakkors och järnkors på sin hund och sedan vandrat med denna hund på stan. Läs hela artikeln här.

Ja, vad säger man? Min personliga åsikt är att han borde dömas för djurplågeri också. Varför? Hunden tar i sig kanske inte fysisk skada av själva målandet men jag tycker att om man saknar sådan respekt för en annan individ (oavsett människa eller djur) att man tycker sig ha rätten att utnyttja den andra, som ovetandes om budskapet, blir budbärare för ens egna syften och åsikter så ska man inte ha djur! Ser en stor risk att en person med låg respekt för individens självbestämmande faktiskt kan övergå till psykisk eller fysisk misshandel. Dessutom var denna stackars hund med på en fest vilket jag i sig tycker är en mycket olämplig miljö för något djur. Oavsett om tillställningen är lugn eller inte. Det är ju forskat på att djur visar samma stressbeteenden som barn som finns i miljöer med berusade vuxna. Så för mig är inte skada = enbart fysisk skada utan lika mycket vilken syn och hur man utnyttjar djur i olika sammanhang. Tycker lika illa om människor som spreyar sina pudlar lila eller klär ut hunden i olika kostymer som inte har med funktion (värme, skydd, kyla osv) att göra. Tycker det är samma fenomen där – ska djuret, som inte själv får bestämma i situationen och inte heller är medveten om innebörden, tillfredsställa människans behov? Oavsett om det är “skadligt” eller inte? Det är synsättet jag vill åt. För våra handlingar kommer ju utifrån våra värderingar och känslor därav ser jag faran i att ha en alltför “det är ju inte skadligt” attityd i såna här frågor. Grundläggande synsätt gör att man ofta själv skapar sig egna argument för att det man gör är okej vilket lätt kan spåra ur.

Många tycker ju fortfarande att det är ett helt okej sätt att träna hundar med skrämsel, hot, våld eller konflikter. Trots att forskning visar hur skadligt det är och att yttersta formen av skada hos djuret kan bli inlärd hjälplöshet som kan vara ett livshotande tillstånd. Ja jag kanske drar det till sin spets och det är ytterst ovanlgit att det går så långt men jag tycker inte någonstans det är okej!

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vill du kunna prata med din hund?

Enligt en artikel, läs nyheten här, skulle vi människor inom 10 år kunna prata med våra hundar. Eller åtminstone att vi människor skulle förstå vad de säger, huruvida vårt språk kommer översättas till hundspråk framgår inte.

Är detta något att sträva efter? Själv tycker jag det låter som en märklig väg att gå. Vi människor vill alltid kommunicera på det sätt som vi förstår. Med ord, språk, meningar. Men även för oss människor som är det i det oskrivna, osagda som den största kommunikationen sker. Genom kroppsspråk, miner, gester och blickar. Bör inte vi människor istället bli bättre på att läsa av och tolka detta? Är det inte en större vinst i att vi inte försöker omvandla allting till vårt eget språk utan istället lär oss, eller gå tillbaka till (för jag tror vi människor sakta förlorat förmågan som våra hundar fortfarande besitter väldigt väl – att läsa av) att förstå det osagda?

Jag tycker alldeles för många hundägare är för lata, söker enkla lösningar. Att få hundens skall översatta utmanar ju inte hundägaren att faktiskt lyssna eller lyfta blicken från mobilen/surfplattan/TV:n utan du får ett klart å tydligt “jag vill gå ut” från hunden. Kommer samma människa då svara, i tron att hunden då förstår, “inte nu, vi går ut senare, du får vänta”? Dessutom kommunicerar hunden mer med kroppen än med skall, morr, gnyende osv. Så bara för att en maskin skulle kunna “översätta” så är inte jag säker på att det är den fullständiga sanningen i vad hunden vill “säga”.

Nä, vi människor borde lägga större värde i att bli bättre på kommunikation helt enkelt. För alla som verkligen är intresserade av sina djur, som verkligen sitter och observerar, lyssnar, läser av så är det inte så svårt alla gånger att förstå. Men om alla djurägare gjorde det så skulle det inte finnas metoder där man tycker sig behöva “dominera”, “utöva ledarskap”, rycka, slita, bestraffa, korrigera osv. För då förstår man att det inte handlar om maktbalansen.

Tror du det är bra att "översätta" hundens språk?

  • Nej, hunden kommuncerar inte bara med skall (80%, 4 Votes)
  • Ja! Lättare för oss att förstå och hjälpa hunden (20%, 1 Votes)
  • Vet inte (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 5

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djurvälfärd ska gå före!

En mycket viktig och bra artikel om vikten av att ifrågasätta gamla sätt att tänka, allt man “vet” och öppna för nya tankebanor. Det går att översätta till vilken djursport som helst, även om det i inlägget handlar om ridningen. Läs artikeln här.

Här står vi, inför ett nytt år, med vår gamla ridsport, våra gamla tävlingsregler och vår gamla militära tradition. Vi är färgade av ett helt annat samhälle och helt andra idéer än det som lade grunden till vår sport. 
Det är inte att förvånas över att dagens nya ryttare, dagens sociala rörelser och dagens forskare ställer frågor och lyfter perspektiv som traditionen har svårt att besvara. Ridsporten, hästhållningen, hästarna och deras människor, illustrerar extremt tydligt hur spännande, besvärligt, roligt, ilsket och utmanande det blir när traditionen möter nya idéer. Och nya idéer möter traditionen.”

Att våga ifrågasätta är modigt och lärorikt. Det får alla att tänka till, att förhoppningsvis se över och omvärdera varför man gör som man gör. Inte bara för den som anser sig vara på topp. Den som kommer med nya ögon kan se och tänka i andra banor än den som utövat i många år. Så viktigt att våga vara modig, öppen och nyfiken. Det är styrka och något att vara stolt över oavsett vad andra säger. Bara för att “alla andra” gör på ett sätt betyder det inte att “alla andra” har rätt.

2017 skulle kunna bli det år då den som kritiserar ridning som ser hårdhänt ut inte avfärdas med ”rid själv då, så får vi se”. Det är helt enkelt inte så att den som kritiserar eliten själv måste kunna prestera som eliten för att ha rätt att kritisera. Tvärtom är det så att om eliten, som är förebilder och normbildande för oss övriga ryttare, tränar på hårdhänta sätt – då både får och bör vi andra ifrågasätta det. Vårt ifrågasättande visar att vi bryr oss om hästarna och att vi bryr oss om vårt eget lärande. Vi vill lära oss bra saker av våra förebilder, vi vill ha förebilder som lär oss bra saker. Precis som vi kan vara kritiska mot läkare utan att själva vara läkare, eller mot författare utan att själva vara författare, kan vi vara kritiska mot elitryttare utan att själva behöva vara elitryttare. Allt annat är trams!

Det måste vara viktigare att djuren tränas på ett etiskt och hållbart sätt än att enskilda prestationer ska stå för hållbarhet – då det det facto inte behöver vara detsamma. VI människor har makten och därigenom skyldigheten att träna och hålla djur utan smärta, hot och våld. Det är ovärdigt oss. Vi vet och kan bättre. Det handlar om kunskapsbrist och inget annat! Lagstiftningen borde även skärpas så att det går att sätta dit de som är för hårdhänta, använder hjälpmedel som sporrar och skarpa bett när det inte ska behövas.

Tänk om 2017 rentav skulle bli det år då vi alla slutar att förväxla prestation med välfärd! Prestation är nämligen inte ett tecken på välfärd. Möjligen visar prestation att hästen inte är akut sjuk eller akut halt, men prestationen visar inte i sig att hästen mår bra och har utbildats på ett schysst vis. Prestationen på tävlingsbanan säger ganska lite om hurdan den träning som ligger bakom har varit. De sår som träningen kan ha gett, de har läkt när det är dags att tävla. Den underordning som träningen kan ha tvingat fram, den kan vara det som ger resultaten. Det behöver inte vara så, men det kan. Prestationen avslöjar inte det.

Så håller med i allt hon skriver. Jag står upp för den träning jag tror på genom denna blogg bland annat. Genom att fråga och ifrågasätta andra som uttrycker att det tränar på sätt som idag är både bevisade skadliga (även om inte skadan är fysisk)! Inte för att vara elak men för att öppna för nytt tänkande. Fast ibland är det rätt skönt när man börjar med att fråga någon hur de tänker med sina metoder, och jag är den som får medhåll å den andra får inse att utvecklingen gått framåt å andra vågar tänka nytt 😉

Hoppas alla vi blir modigare. Jag vill gärna bli ifrågasatt, det innebär att jag måste bli nyfiken på andra sätt – omvärdera mitt tänk – för tänk om det finns ÄNNU bättre sätt att göra saker på? Det vill jag gärna lära mig! Inte stå kvar och trampa i 40 år gammal “fakta” som överbevisats, bara för att jag inte vet bättre.

Var står du i frågan? Vågar du utmana dina egna “sanningar”?

Vi tränar belöningsbaserat! För att det är roligare och skapar en trygg hund som vågar lita på sin ägare eftersom det aldrig kommer obehagliga överraskningar. Det betyder inte att vi inte har regler, det betyder bara att vi inte använder hot och våld för att förstärka vad reglerna är. Dock är jag och Theo fortfarande oense om hur mycket man får skälla inomhus. Vi jobbar fortfarande på det…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När hunden morrar

Ett fenomen som uppkommer då och då. Vad betyder det och vad ska du göra åt det?

Ja för det första så betyder det att hunden kommunicerar med dig. Den visar tydligt att den inte gillar något i situationen. Vad det är beror ju på situation. Är den rädd att bli av med något? (t ex att du ska ta benet den tuggar på). Är den rädd för något? (t ex mötande hund eller barn)

Morrande är en varningssignal som du ska lyssna på. Ge hunden utrymme och backa. Den vill ha avstånd.

Anser du att du måste ta benet ifrån hunden? Byt mot något annat. På så vis lär du hunden att den inte förlorar något och du får det du då vill ha av den.

Morrar den vid matskålen? Ja, att förlora maten är ju en livsviktig fråga så har du ingen anledning att störa den vid maten så låt den vara och ge den utrymme. Lär även barnen i hushållet detta. Om du MÅSTE ta skålen så byt mot något annat under tiden.

Lös situationen utan konfrontation. Hur, beror på situation. I akuta lägen ja då gäller ju akuta lösningar men det är det sällan i vardagen om man kan läsa sin hund och lär sig vilka situationer som är obehagliga. Jobba på att vända dom situationerna till något positivt istället.

Hunden försöker inte ta över ledarskapet hunden kommunicerar. Det är den viktigaste delen i att förstå hunden – att man inte feltolkar signalen! Då agerar man utifrån helt fel utgångsläge vilket leder till mer problem antagligen.

Varför är det så svårt för, framför allt män, att släppa tanken på att hunden hela tiden försöker ta över ledarskapet? Att vara immun mot forskning och ny kunskap verkar också vara utbrett. Blir snart galen på det. Det som förvånar mig mest är att en del verkar nästan stolta över att inte “tro på” ny kunskap. Helt otroligt att man på 2000 talet inte kommit längre än att tro att man måste vara “den starka ledaren” och alltid visa “sitt missnöje” i alla hantering och träning av djur.

Här är några bra inlägg i debatten.
Anders Hallgren
http://dogparkour.se/nar-hunden-morrar/
http://www.milenewallin.com/hjalp-hunden-morrar/
http://www.harmoniiroslagen.se/news/ar-det-ratt-att-bestraffa-en-hund-som-morrar-/"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mina älskade vänner

Jag förstår att inte alla är hundmänniskor eller tycker om hundar. En del vill inte ha husdjur alls och det är ett klokt val om man inte vill ta på sig det ansvaret som ett djur innebär. Ibland får jag känslan att en del undrar hur man kan vilja ha hund, eller hur kan vilja ha mina hundar. Ser man oss bara ibland eller i vissa situationer, t ex när man kommer hem till oss, så kan det så klart se ut som att våra hundar är väldigt ouppfostrade, olydiga och skälliga. Å det är dom. I vissa situationer, framför allt när dom blir uppspelta och glada att folk kommer till oss. Men det finns en helt annan sida till att bo med just Alf och Theo. Den vi som delar vardagen med dom får se.

Att skaffa hund var nog det lättaste beslutet vi fattat. Jag har alltid velat ha husdjur och gärna hund. Husse är uppväxt med hund. Så när det passade in i våra liv och vi kunde lösa dagpassningen så var inte beslutet svårt. Vi ville ha sällskapet och möjligheten att komma ut mer.

Att leva med Alf och Theo innebär för oss att vi får daglig utevistelse i alla väder. Vilket är skönt och inte en börda! Visst kan man sucka lite när det är – 30 och hunden har rännskita men annars är det faktiskt rätt skönt att komma in efter en promenad i hällregn, blåst eller kyla. Då kan man med gott samvete mysa ner sig i soffan.

Vi har alltid glada svansar och glada miner när vi kommer hem, oavsett om vi slängt soporna eller varit på bio. Man kan liksom inte vara ledsen när någon är så glad att se en! Man känner sig viktig och älskad.

Alf och Theo är väldigt närgångna hundar. De gillar att ligga i knä eller så nära de bara kan. Det är skönt när de ligger nära om man är lite frusen eller har lite värk. De fungerar väldigt bra som värmedynor. Att alltid ha någon att klappa, smeka och mysa med, någon som ger pussar och bara finns där ökar välbefinnandet hos människor. Det ökar frisättning av positiva hormoner i kroppen och gör att människor mår bättre. Det kan jag verkligen skriva under på.

Ett av mina intresseområden är att studera kroppsspråk och det som inte sägs med ord. Jag är fascinerad av både människor och djurs sätt att kommunicera utan ord. Det som sker för oss människor helt omedvetet men som sker mycket medvetet och aktivt hos djur, framför allt hundar som lärt sig leva med oss människor och är rätt bra på att tolka oss. Jag kan sitta och bara observera hur Alf och Theo “pratar” med varandra. När vi tränar – hur lyssnar de, vad tar de in, vilka tecken eller ord går dom på, vad ger dom ledtrådar, när tappar de fokus och vad intresserar dom. Kan ha fältstudier hela dagarna hemma! Kostar inget 😀

Att se lyckan i Theos ögon när man tar fram klickern, att se Alfs nos gå igång när han förstår att han ska spåra, att se hur de kan uttrycka sin glädje över saker som ska hända är spännande och gör att jag mår bra. Att se hur de klurar ut svårigheter och lär sig komplicerade trick eller sammansatta kedjor av saker är hur spännande som helst.

Hemma med oss är det lugnt och stilla, våra vardagar består ofta av att Alf flyttar sig mellan säng och soffa och Theo går mellan sängen och uteplatsen, eventuellt ligger han i tygburen en stund också.

De är bra på att vakta, hålla koll, upptäcka vad som är på gång. Jag kan känna mig trygg med att inga inbrottstjuvar kan smyga på oss.

Så det några ser stundvis hos oss, är inte hela vår vardag, eller hela vårt liv. Det är glimtar ur hundarnas liv. Hos oss får hundar vara hundar, de får skälla, visa initiativ till lek eller promenad, de får göra väsen av sig och de får finnas till. Hos oss är inte hundarna en del av inredningen som bara ska “finnas men inte märkas av”. Här är de en del av familjen, lika livliga och lika lata som vi människor. Det kan uppfattas som ouppfostrat men våra hundar får mycket beröm för hur väl hanterade dom är hos t ex veterinären, hur snälla dom är, hur väl dom accepterar nya och konstiga saker. Alf tävlar rallylydnad och kan en hel del kommandon. Men de får även ha en egen vilja, och det är okej för mig. Så om någon uppfattar en situation som ouppfostrat beteende så är det inte säkert att jag ser det så.

Hur är det hos er?"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kompetens och ansvar

Läste ett så fantastiskt bra blogginlägg så jag tar upp det här! Läs hela inlägget här. Det handlar om ridning och träningsmetoder men går lika väl att översätta till hundträning.

Som hundägare har vi ansvar gentemot hunden i vilket liv vi ger dem. De är helt beroende av oss. För att ge så bra omvårdnad och fostran som möjligt så måste vi lära oss mer hela tiden. Sträva efter att utvecklas. Som bloggaren skriver:

Som hästägare tycker jag man har ett ansvar gentemot hästen att hela tiden försöka lära sig mer! Ytterst få människor går medvetet in för att skada hästen (eller ens göra något som i bästa fall bara är mindre bra för den). Däremot är det mycket skadliga saker som görs mot våra hästar pga nonchalans, okunskap och att man tyvärr litar på andra människors bedömning av vad som är bra och inte“.

Det finns så mycket tyckande och tänkande, åsikter och kritik där ute mot träningsmetoder/redskap. Men vad är baserat på fakta och vad är bara åsikter/tyckande som inte har någon faktabas?

Det finns MÅNGA tränare/träningsmetoder där ute som inte gagnar hästens välfärd och har du då inte själv tillräckligt med kunskap för att kunna skilja det bra från det dåliga så blir det din häst/hästar som får betala priset för din bristande kunskap!”

Samma gäller ju för hunden. Jobbar du med obehag, skrämsel så är det hundens välmående som far illa, du kanske rätt av mår gott av att “läxa upp” hunden lite så din frustration får utlopp. Men hur mår hunden av det?

Hundens kroppsspråk och miner ger tydliga signaler om hur den uppfattar träningssituationen, om man kan lyssna med ögonen!

Vad du ser på TV eller vad “alla andra” gör eller förespråkar är ingen garanti för att det som görs är bra eller etiskt. Tider och kunskap förändras och så ska även träningsmetoderna göra. Man måste följa med, inte hålla fast i gammalt bara “för att det fungerade”. Ja kanske “fungerade” det då för att man inte visste bättre.

Inte bara du ska må bra av vardagen med din hund, din hund ska väl må lika bra?

Varifrån kommer din kunskap inom hundträning? (Flera svar möjliga)

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur man beter sig mot djur

Fick upp ett vidrigt inlägg på fb (kan ej länka till bloggen men gå in på historienomalf på FB så ser ni det) där en flicka slänger runt med en liten hund i ett koppel. Så klart förfasas man av bilderna. Tror det kan finnas en film i inlägget men bilderna räckte för mig. Har även sett en vuxen karl göra så mot en hund som jag aldrig såg vad den “gjorde för fel” men den flög från hans högra sida ner i diket på vänster sida. Läser även på Dognews om att man hittat en död hund med avhugget huvud någonstans i Sverige. Det finns sjuka människor över allt. Var går det fel?

Det är så ofantligt viktigt att man lär barn att djur inte är leksaker! De får inte behandlas hur som helst och man får inte göra vad man vill med djur. Djur är inte till vårt förfogande och man måste lyssna på vad djuren “talar om” i situationen. Om ett djur inte vill träffa dig så får du heller inte tvinga dig på det! Så enkelt är det.

Sen är det många vuxna som skulle behöva lära sig ett och annat också om hur man beter sig mot djur, vare sig de är djurägare själva eller inte. Så tänkte göra en liten guide. Fyll på om ni kommer på med mer bra grejer 🙂

  • Man går inte fram till okända djur utan att ha frågat ägaren först OCH ser om djuret själv vill komma fram och hälsa.
  • Man ska inte dyka på mindre djur uppifrån då det kan verka hotfullt. Sätt dig på avstånd, gärna med sidan mot och se om djuret själv vill komma fram.
  • Gör inte lockande ljud när du ser ett djur. Kvacka som ankor eller skäller som hundar osv. För det första framstår du som rätt urlöjlig, vad tror du att du säger till  djuret? Har sett vuxna karlar bräka som getter. Vad tror dom ska hända? Talar du samma språk eller? Risken är stor att du gör dig mer “farlig” i djurets ögon även om du kommer med vänlig intention. Djuret blir mycket osäkert på någon som försöker härma.
  • Ett djur som drar sig undan, backar, skäller, morrar, gömmer sig eller på annat sätt visar att den inte är bekväm i situationen – SLUTA MED DET DU GÖR. Gå ifrån, ge utrymme. Tvinga dig aldrig på i det läget.
  • Bestraffa aldrig djuret för att det varnar eller säger till genom att skälla, morra, gruffa, skenutfall osv. Djuret KOMMUNICERAR med dig. Lyssna och backa annars har du själv föranlett en eventuell farlig situation där du/någon kan bli biten eller skadad.
  • Om en ägare säger att djuret inte ska hälsa på dig så är det inget personligt mot dig och det ska respekteras! Du vet inget om det djurets bakgrund eller situation.
  • Ett djur som är sjuk/skadad har större behov av utrymme och ska lämnas ifred.
  • Det spelar ingen roll hur snäll din hund är, vill inte MINA hundar träffa dina hundar så ska du aldrig släppa fram din hund varken i koppel eller lösa. Det hjälper inte att ropa “han är snäll” eller “men så har han aldrig gjort förut”, “dom måste få hälsa” eller nån annan fin bortförklaring på din idioti.
  • Om ett djur inte gör det du vill – ta först reda på varför! Utgå inte från att det kan men inte vill. Saker du inte själv sett kan ha spelat in.
  • Djur ska behandlas med respekt, empati och välvilja därför att de känner smärta, ångest, rädsla och de tvingas förlita sig på mänskligheten för att överleva. Som husdjur kan de inte välja bort det eftersom vi styr de basala behoven som mat, sömn, toalettbesök osv.
  • Det är helt ok att vara rädd för djur och inte vilja ha med dom att göra men du kommer aldrig kunna rättfärdiga djurplågeri med dina egna rädslor eller fördomar!
  • Djur eller andra människor är inte dina slagpåsar för ditt eget dåliga mående. Behöver du få ur dig saker så sök professionell hjälp och ta inte ut det på din omgivning. Det finns bra hjälp att få om man vill ta emot den. Tyvärr kan man väl i vissa fall få stå på sig mer än vad som borde vara nödvändigt för att få rätt hjälp men det är ingen ursäkt till att göra illa andra.

Jag tycker i många fall att barn förstår och hanterar situationer mycket bättre än vuxna. När det går fel har det ofta med de vuxnas inställning att göra. Så föregå med gott exempel!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"